Träningsvärk

Jajamen, träningsvärk it is. Framsidan av låren är väldigt stumma och gör ont ont ont. Det är inte vidare skönt, men det känns mycket bra!

Att ta sig upp när man är nere

Efter dagens träningspass stod en session med namnet "Att ta sig upp när man är nere" på Framstegs-programmet. Psykologen som höll i dagens pass hade lånat namnet från boken med just namnet Att ta sig upp när man är nere (Susan Tanner/Jillian Ball), en bok som hon för övrigt rekommenderade varmt.

Det är spännande att fösas ihop med ett gäng okända människor, vars enda gemensamma nämnare är att alla på något sätt mår mindre bra. Några är sjukskrivna, många är stressade, någon lider av panikångest, några har stora livskriser i bagaget, en del har stora svarta hål bakom sig som de håller på att komma upp ur och andra är bara lite allmänt vilsna. Alla känner sig nog lite "utanför". Eller utanför är fel ord. Men kanske känns det som att "folk" sneglar på en, fast att de egentligen inte gör det. För man är ju inte riktigt "som andra", eller som "man skulle vilja vara".

Men i den här gruppen tillhör man normen. Man kanske till och med känner att man är en av dem som har "minst problem". Det är ju egentligen hemskt att säga det, men ibland kan man behöva höra om andra som har det värre för att se på sig själv med klarhet. Men samtidigt skapar det en oro. För oro är nog något som vi alla i gruppen delar. Det är läskigt att höra berättelser om de som bokstavligt talat ramlat ihop, både fysiskt och psykiskt. Människan som berättar det är en helt vanlig person. Som du och jag. Det kan hända vem som helst.

Efteråt stod jag och pratade ett bra tag med en kvinna som blottat sig ganska mycket under diskussionerna. De senaste gångerna vi har träffats har jag känt att vi har en liten connection. Hon verkar otroligt sympatisk men ser ut att känna sig vilsen och tyr sig lite till mig. Jag tyckte hon var modig som öppnade sig samtidigt som jag ser att hon känner sig svag. När vi skildes åt gav jag henne en spontan kram och sa helt enkelt att "Åh, jag vill bara ge dig en kram". "Tack! Jag tänkte precis att jag ville ge dig en kram också, men så tänkte jag att du skulle nog tycka jag var konstig då" svarade hon. Så lite kan göra så mycket.

Det är spännande att se hur gruppen utvecklas vecka för vecka. Somliga öppnar sig mer, andra öppnar sig mindre. Jag tillhör än så länge den sistnämnda gruppen. Jag känner att jag inte har så mycket att bidra med då "alla andra har det värre", men samtidigt spinner tankarna och jag kan inte riktigt formulera mina tankar förrän jag kommer hem. Men jag tror att alla får ut väldigt mycket av det. Var och en på sitt sätt.

Träningen idag var förresten skivstångsgympa. Jag har provat Friskis variant på detta tidigare och har inte varit speciellt begeistrad (jämfört med den Push/Body Pump jag gått på tidigare). Idag var inget undantag. Det är tråkigt när det inte är "koreograferat" utan bara upp, ner, upp, ner, upp, ner und so weiter.

Men det var ändå skönt! För jag kände mig träningsglad och ganska stark. Jag funderade inte på om de senaste månadernas mående skulle påverka mig utan jag "kände mig som vanligt". Och jag kommer säkert att ha lite träningsvärk här och där imorgon...

Kvällssmoothie

Det var (typ) hundra år sen sist, men ikväll blev det minsann en smoothie. Jag förstår egentligen inte att det ska sitta så långt inne; det är ju bara att mixa en halv banan, några halvtinade jordgubbar och en skvätt vaniljyoghurt. Det jobbigaste är att diska matberedaren, men det är väl också just därför det inte blir av så ofta... Men gott smakade det i alla fall!

Säsongens första livehockey

I lördags var det dags för säsongens första livehockey för min del. Det gick ju sådär. Väldigt vad indianerna bli kaxiga bara för att de råkar vinna en match. Nåja, det kändes ju lite hemma med Grabbarna Grus på isen i alla fall. Men nog är det roligare att vara på hemmaplan än bortaplan alltid, det känns så ensamt att applådera när alla andra buar. ;)

För övrigt bjöd Göteborg på strålande höstväder. Eh, nej just det, regn var det ja. Men då kan man roa sig inomhus, med att montera IKEA-möbler till exempel. Som gamla (goda) grannar är vi ju vana att rycka ut och montera soffor, tv-bänkar, hyllor, spika upp tavlor och måtta åt varandra så det är inget konstigt med det. Leka lite Ernst helt enkelt.

Eller så kan man sätta sig tre gamla Öviksbor på ett café och diskutera vår gemensamma favoritstad. Jodåsåatteh, vi har ju släppt det och gått vidare. Not.

Så förutom en förlust med mig i bagaget hem till skjutgalna Malmö har jag också två svidande blåsor i handen som vittnar om att jag faktiskt gjort nån nytta. Och förstås minnen av en mycket trevlig helg i bästa Långis-anda. Tack bästaste du, det gör vi om snart igen!

Fredagsmys i Göteborg

Jag anlände Göteborg precis lagom till Idol och fredagsmys. SJ skötte sig och levererade mig till och med ett par minuter före utsatt tid. Men de vågade väl inte annat när en av deras account managers stod på perrongen för att möta mig. Hon skötte sig för övrigt också alldeles utmärkt som "hotell" och började med att bjuda på färska räkor till fredagsmyset.

Några timmar senare somnade jag gott i soffan, med utsikt över min gamla resebyrås huvudkontor. Det kändes tryggt och lite hemtamt. Synd att jag inte har anledning att åka till Göteborg med jobbet titt som tätt längre, men med norrländska mått mätt så är det ju ändå bara ett "stenkast". Jag gillar Göteborg. Så, Kattis, jag förutsätter att du hör av dig när det händer nåt spännande i stan igen - då kommer jag som ett skott!

Det viktigaste är packat

Vad mer kan man tänkas behöva för en Göteborgs-helg?!

Dagens fynd

Jag har sneglat och klämt och känt och trånat efter en kudde på Indiska ett bra tag. Det är precis min "sovrumsfärg" och jag tycker den är så fin. Så fin så fin. Men så försöker man hålla i pengarna och hör omgivningens kommentarer "har du inte redan kuddar så det räcker?!" i bakhuvudet och tycker att 279 kr för en kudde kanske är lite onödigt mycket. Jag har ju faktiskt många kuddar. Väldigt många kuddar.

Men jag har ju inte den här. Och den är ju så jag. Så jag svänger förbi Indiska lite då och då och suktar. Idag klämde jag på den där den låg längst inne i butiken, och kikade på prislappen. 279 kr. Men jag vill ju (uppenbarligen) ha den. Nej.

På väg ut ur butiken går jag förbi en "rea-korg" och eftersom jag gillar rea-shopping så spanar jag ju förstås ditåt i förbifarten. Vänta nu. Där ligger ju min kudde. Röd lapp. 199 kr. Tvekar. Om det är rea på den så kanske det innebär att den försvinner ur sortimentet snart. Jag kommer ångra mig om jag inte köper den. Nej. Jo. Jo, jag slår till!

Och i kassan visar det sig att det är halva rea-priset! Värsta fina kudden för bara 100 kr. Snacka om fynd! Today is my lucky day!

Så billigt, jag kanske borde köpt två...

Indoor walking

Idag har jag provat på den populära träningsformen Indoor walking för första gången. Det var förstås på Framsteget det hände. Förkylningen sitter numera i princip bara i bihålorna (och i näsan/snoret... och i huvudet) så jag bestämde mig för att ge järnet idag. Eller ja, järnet och järnet. Det är skillnad på "järnet" om man är vältränad och om man som jag är väldigt ur form.

Vad förkylningen tyckte om detta vet jag ännu inte. Antingen skrämde jag bort den eller så ligger jag pall imorgon igen. Jag hoppas på det förstnämnda. Jag har nämligen inte tid (eller lust) att ligga pall imorgon, för då ska jag nämligen åka till Göteborg!

Men jag gav i alla fall det "järn" jag hade att ge idag. Och jag fick mitt första "riktiga konditionspass" på över fyra månader! Det var självklart jobbigt, men jag kände ändå att jag hade lite att ge och tekniken satt hyfsat. Passet var ganska roligt och säkert något som jag kan tänka mig att prova på igen - men framför allt gjorde det mig väldigt sugen på spinning!

Jag har inte "spinnat" på flera år. Och det kanske kan tyckas konstigt att bli sugen på spinning av Indoor walking, men det finns många likheter. Åtminstone betydligt fler än mellan spinning och tex yoga eller skivstångsgympa. Upplägget på passet var liknande spinning och jag kom på mig flera gånger att vilja sätta mig ner på cykeln och trampa järnet istället för att trampa på walkern. Äh, det kanske låter konstigt. Men så var det i alla fall. Jag tror att träningsnerven i mig väcktes till liv igen!

Men allra allra bäst var att jag vågade. Jag vågade ta i, jag vågade ta ut mig, jag vågade bli trött. (Just nu skyller jag allt ont i kroppen på förkylningen, och hey - en förkylning har man väl inte dött av...)

Superwoman har gått i ide

Efter en grym huvudvärk igår kväll som jag lyckades sova bort ganska bra inatt så vaknade jag (i soffan, där jag numera har bosatt mig dygnet runt) och kände mig helt okej imorse. Betydligt bättre än för några dagar sen. Eller i alla fall inte alls sämre. Visserligen gick det säkert åt 20 näsdukar imorse innan jag återfick normal andning genom näsan, men efter en dusch är man ju som ny (fast med rödsvullen och flagnad näsa). Glad i hågen tog jag bussen in till stan för att fortsätta min massagebehandling för nacken. Men där blev det stopp. Jag var tydligen för förkyld för att få massage och fick istället rådet att åka hem och lägga mig och göra ingenting. Och jag som kände mig pigg idag...

Visst är det märkligt att man ska behöva någon annan som säger åt en att man inte är så frisk som man tror? Vadå, jag är ju superwoman och det har jag alltid varit. Eller?! Tydligen inte. Så nu har jag återgått till mitt ide i soffan. Jag har roat mig med att titta på Sommarpratarna på SVT Play. Bob Hansson verkar störtskön och jag blev väldigt nyfiken på honom. Ska börja med att leta upp hans sommarprogram på P1. Det är lika bra att hitta på mer sysselsättning i soffan, för jag antar att jag inte är tillräckligt frisk för yoga ikväll heller...

6 månader till 30

Tiden går ju som bekant snabbt. Och nu är det bara 6 månader kvar tills jag fyller 30. Och man kan ju fråga sig hur det har gått med "7 månader till 30"...? De första veckorna gick riktigt bra. Jag började känna mig lite bättre, började komma igång med träningen (ja det kanske inte kan kallas träning direkt, men i alla fall något ditåt...) och kände mig lite på g.

Men sen kom den här envisa förkylningen. Utan tvekan den elakaste förkylningen jag haft på mycket länge. Idag börjar jag för första gången på en dryg vecka känna mig lite bättre, eller rättare sagt - inte sämre. Jag ringde precis och bokade av sjukgymnasttiden i eftermiddag, och ska istället försöka vila mig i form ännu en dag. Kanske orka pyssla lite här hemma, det är som att hemmet sympatiförfaller under tiden man är sjuk och det ser plötsligt ut som hejkomochhjälpmig.

Vågen visar plus/minus noll. Det gick minus de första veckorna, men sen gick det plus igen när förkylningen kom på besök. Ingen ork att röra sig i kombination med stor lust att äta (eftersom det är det enda som gör halsen gladare) ger gärna det resultatet. Men plus/minus noll är okej med tanke på omständigheterna tycker jag. Känslan i huvudet är tapetklister. Och en söndersnuten näsa. Men det har ju sina förklaringar.

För kommande månad ligger fokus på att för det första bli frisk. För det andra komma igång med träningen. Och för det tredje att komma igång med jobb och skaffa sig lite rutiner igen. Ja, faktiskt. Ser fram emot alltihop. Bring it on!

Såhär mår jag idag

Comeback (om än en tillfällig sådan)

Idag var det dags för comeback i resebranschen. Efter nästan 1,5 års frånvaro gjorde jag idag (tillfällig) comeback då jag blev tillfrågad om jag kunde hålla ställningarna i butiken i Hässleholm medans alla glada resesäljare åkte iväg på konferens och kickoff i Stockholm.

Men det är ju inte utan att man kände sig lite ringrostig. Har inte sålt resor på nästan 1,5 år – och så gör man sin comeback alldeles ensam i en främmande butik i en främmande stad. Utan någon att fråga och dubbelkolla med. Så därför var jag på rekognoseringstripp i torsdags för att åtminstone hitta till butiken (och förstås för praktiska saker som att få nyckel osv). Första känslan var ”Shit, hur ska jag klara detta?!” när jag fick inloggningslistan på de 60-talet olika system/program som man förväntas ha koll på som resesäljare. Alla dessa inloggningar kunde man i huvudet för två år sen. Eller ja, jag kunde ju mina egna, inte Hässleholms som jag fick låna idag.

Men när jag väl var på plats framför datorskärmen så kände jag att det mesta satt i ryggraden. Jag lyckades hålla ställningarna och boka ett gäng resor. Jag använde mig bara av en livlina när jag ringde till grannbutiken för att dubbelkolla en sak. Jag lyckades till och med boka en resa med en arrangör som jag aldrig tidigare bokat med (bussresa med avresa Malmö var ingen storsäljare i Norrland…).

Och shit, vad roligt det var! Jag inser hur mycket jag har saknat den direkta kundkontakten. Och det är en grym boost att känna sig duktig på något, att faktiskt kunna sitt jobb. Sånt jag tagit för givet tidigare. Att kunna göra ett bra jobb och göra sina kunder nöjda. Framför allt att kunna göra sina kunder nöjda. Ge det där lilla extra.

”Du är ju bättre än de som brukar jobba här” sa ett älde par som var inne och bokade en resa till Gran Canaria. Nåja, det tar jag med en nypa salt – men jag tolkar det åtminstone som att jag har gjort en godkänd comeback.

Cirkelgym

Igår provade vi Cirkelgym på Framsteget. Cirkelgymmet på Friskis består av 20 stationer/maskiner där man kör 45 sekunder på varje station och med ca 10 sekunders vila innan man hoppar vidare till nästa station. Vi körde 2 varv, men på grund av en envis och elak förkylning i kroppen tog jag det väldigt lugnt, men ville ändå prova. Och det var kul!

För mig, som inte gillar styrketräning på egen hand, tror jag att det här kan vara ett ganska bra sätt att lära känna maskiner - och förstås få lite muskelträning på köpet. Jag behöver musik och pepp i grupp för att gå igång, så är det bara. Så nu ska jag bara bli av med den här jäkla förkylningen...

Rekognoseringsresa

Nu är jag på väg till Hässleholm på en liten rekognoseringsresa. Sanningen att säga så tror jag faktiskt aldrig att jag har varit i Hässleholm, trots att jag är född och uppvuxen bara några mil därifrån. Eller ja, det kanske är en bit. Men nåja, nån gång ska väl vara den första...

Oväntat besök

Okej, det kanske inte riktigt var ett oväntat besök. Men det var i alla fall oväntat. Där jag låg i soffan med uppsikt över balkongfönstret i ögonvrån. Plötsligt dyker en luftballong upp, precis utanför fönstret såg det ut som. Den flög både lågt och nära, precis ovanför hustaken, och ljudet från det-som-driver-luftballongen hördes tydligt. Lite småmysigt, även om jag själv hellre håller mig med båda fötterna på jorden!

Nu har jag tillbringat några dagar i soffan, och förkylningen frodas. Halssvullnaden har övergått till lite ont och kli i halsen, högfärdshosta, nysningar och krassel. Men även om jag både låter och känner mig mer förkyld nu än häromdagen så börjar jag i alla fall känna mig lite piggare. Trots allt. Hoppas det håller i sig, för imorgon blir det busy busy...

Dan före dan före dan före dan före dan

Det är dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan.

Idag har Aftonbladet en artikel om julhandeln som startar allt tidigare år för år. Inte mig emot. Jag har redan hunnit shoppa två små nya tomtar och lite julklappspapper. ;)

Spread your wings

Den 1 december är det dags för nästa 4good-kväll i Malmö. Denna gången med Paolo Roberto, Isabelle Halling, Nina Jansdotter och Karin Adelsköld. Här kan du läsa mer om vad kvällen kommer innehålla.

Jag var på 4goods förra (och första) helkväll i Malmö för en månad sen. Det gav mig inspiration, livsgnista, skratt - och en riktigt trevlig kväll! Jag kände mig faktiskt på allvar en halvmeter längre när jag gick därifrån än när jag gick dit. Därför vill jag gärna tipsa om detta evenemang, jag tycker det är jätteroligt att detta nätverk håller på att byggas upp i Malmö. Och jag nätverkar gärna i min (fortfarande) nya stad.

Ta med dig en vän (eller två - då får ni det billigare) - eller varför inte joina mig - och få en inspirationskick i vintermörkret!


Läs även andra bloggares åsikter om 4good, paolo roberto, nina jansdotter, isabelle halling, karin adelsköld, nätverk malmö

Recept: Smulpaj med äpplen och solroskärnor

Såhär i äppeltider tänkte jag passa på att tipsa om en god och (åtminstone för mig) lite annorlunda smulpaj som jag gjorde i helgen. På bilden ser den inte så mycket ut för världen, men den är riktigt god - och enkel att göra!

6 portioner
Tid: 50 minuter
Ugn: 225 grader

Ingredienser
Smuldeg:
1 dl solroskärnor
2 dl havregryn
1 dl vetemjöl (eller dinkelmjöl)
1 dl muscovadoråsocker
100 gram smör

smör, till formen
6-8 äpplen, skalade urkärnade och skivade
2 msk muscovadoråsocker
1 msk kanel

Tillagning: Blanda alla ingredienserna till smuldegen och ställ degen kallt medan du skalar och skivar äpplena. Smörj en ugnsfast form och täck botten med äppelskivorna. Strö över socker och kanel. Fördela smuldegen på äpplena. Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter. Servera med glass, vispad grädde eller vaniljsås. Mums!

Vikten av sömn

När man inte har lyckats sova mer än 45 minuter på en hel natt så inser man vikten av en god sömn. Och jag känner mig väldigt tacksam för att jag normalt sett inte har några större sömnproblem. Jag gick och la mig vid hyfsat gott mod igår kväll, men efter en stund så kände jag att det skulle bli en sån natt då halsen hindrade mig från att sova. Inte genom att göra ont, utan genom att vara uppsvälld och skapa irritation vid sväljandet...

Man kanske inte behöver svälja för att kunna sova egentligen, men jag tycker det är så obehagligt att jag får lätt panik (något överdrivet) av att behöva anstränga mig för att svälja. Efter några timmars försök att somna i sängen gav jag upp och pallade istället upp mig halvt sittande i soffan. Inte mycket kul på tv mitt i natten... Kunde inte somna här heller. Drack the, åt halstabletter, drack vatten, letade efter Fishermans som jag inte hittade någonstans, provade att äta något, borstade tänderna, gurglade i fluorskölj. Fortfarande klibbigt i halsen. Kunde fortfarande inte sova. Slumrade till nån minut och vaknade i panik efter vatten. Var så trött att varken armar eller ben lydde mig. Fram vid 6-7 tiden imorse somnade jag till lite grann. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag kände mig utsövd.

Sånt man gör när man är sjuk

Ser på Robinson, tar tempen (men bara 36,5 grader - note to self att kolla tempen i friskt tillstånd för att veta vad jag har för normal kroppstemperatur egentligen), ser film Avatar, dricker vatten, ser film Love happens, sitter i telefonkö till Com Hem för att berätta att man inte avser att betala fakturaavgiften på en faktura som inte skulle betalas, äter halstabletter, ser på Biggest Loser på femman, sprayar allerginässpray för bihålorna, ligger en stund på spikmattan, ser på Biggest Loser Sverige, knaprar nötter, ser på Ullared, kapitulerar och tar en Ipren för huvudvärken...

... eller kort och gott: ligger i soffan nerbäddad under täcket och längtar efter bättre tider.