I år fyller Modo hockey 90 år och hade därför bjudit in till 90 års-kalas i samband med årets ispremiär som ägde rum i lördags. Ispremiären på eftermiddagen började med att Daniel Sedin uppmärksammades för sina insatser i NHL under säsongen som varit, och fortsatte med en liten batalj mot bandylandslaget, precis som förra året.
Och precis som förra året vann Modo både skills competition (knappt) och själva matchen (ganska klart). Matchen som spelades var 2 x 15 min, varav en period med hockeyklubba och puck, och en period med bandyklubba och boll. Det var ganska roligt förra året, men nu kändes det som att man hade sett det där redan. Det var roligare "förr" då de körde internmatch mot proffsen under ispremiären. Det var också lite roligare förr när man kände igen mer än fem-sex spelare ur laget - det var väldigt många nya när laget presenterades. Men å andra sidan gick det ju inte direkt lysande förra säsongen, så det skadar nog inte med en liten utrensning. Och om jag nu ska va sån så var det dessutom betydligt roligare förr, när man faktiskt hade möjlighet att se hockey mer än en, eller kanske två, gånger per säsong. Fast på den punkten har jag ju mig själv att skylla.
Under eftermiddagen lanserades också boken "90 år - 90 spelare". Efter en snabb bläddring i den måste jag säga att jag blev riktigt besviken på att Daniel och Henrik Sedin presenterades tillsammans, när alla andra spelare fick en egen sida. Visst, de kommer i par och fick ju till och med Victoriastipendiet tillsammans även om Henrik gjorde sin insats förra året och Daniel gjorde sin i år, men om det är någonstans de borde vara värda varsin presentation så är det väl ändå hos Modo. Det tycker i alla fall jag.
Lite senare, när Jubileumskvällen hade dragit igång, så var det eftersnack med nye tränaren Ulf Samuelsson, förbundskaptenen i bandy Franco Bergman, biträdande general manager Peter Forsberg och general managern himself Marcus Näslund. Det var ganska glest i publiken och det kändes som att Jubileumskvällen skulle bli något av ett fiasko. Eftersnack med Foppa och Macke borde ändå locka lite folk tycker man, även om vädret inte var någon höjdare. Men det tog sig lite senare när Sahara Hotnights äntrade scenen vid 22-tiden, och enligt officiella uttalande på Modos hemsida var klubben mer än nöjd med publiktillströmningen.
Nu är jag ju av åsikten att "man måste vara med där det händer" och det är jag självklart i vilket fall som helst, men jag blev inte speciellt imponerad av tillställningen och "jubileet". Det kändes lite tafatt och oproffsigt, tex programpunkten lansering av nya boken var i själva verket bara en kort intervju i entréhallen med en gammal spelare, eftersnacket blev en dryg halvtimme försenat "för att alla inte hade hunnit äta" och i övrigt var det inte speciellt mycket jubileumskänsla. Nog finns det en del man hade kunnat göra med ganska enkla medel för att höja stämningen lite. Några fler av de "90 spelarna" i eftersnacket, spelarnas egna favoritminnen eller kanske bildspel på storbildsskärmarna som visar höjdpunkterna under de 90 åren? Och vad hände egentligen med avtackningen av Foppa?
2 kommentarer:
Låter som att du roddar ispremiären nästa år! Det röstar jag på :)
Keron - Haha, lovar du att du kommer då? :)
Skicka en kommentar