Roadtrip dag 3

Sista dagens roadtrip gick från Uppsala på morgonkvisten mot Ockelbo för att insupa lite kunglig glans. Eller i alla fall "prinslig". Under en snabb toapaus vid Wij Trädgårdar såg vi dessutom mamma prins cykla förbi, så jag tror att hon i sällskapet som är intresserad av kungafamiljen var ganska nöjd med besöket.

Själv började jag bli lite hungrig och hoppades att det skulle dyka upp ett Max ganska snart. I Norrland finns det ju Max överallt. Det visade sig dock att närmsta Max låg 20 mil bort, så inte förrän i Sundsvall fick vi hungern stillad. Men då satt å andra sidan Max GI-mål som en smäck, och vi fick lite nya krafter för att orka med en snabb shoppingtur och kanelbullefika på IKEA.

I Sundsvall börjar man ju dessutom känna sig hemma, de 15 milen mellan IKEA och Övik kan man ju nästan i sömnen. Men först skulle vi ta en avstickare till Storvattnet utanför Kramfors. När vi närmade oss Höga Kusten-bron och skulle svänga av inåt landet så tornade ovädersmolnen upp sig. En bra bit körde vi med svarta moln på ena sidan av vägen och strålande sol på andra sidan. Men lagom till vi nådde Kramfors, och skulle börja läsa skyltar för att hitta rätt ut på vischan, så öppnade himlen sig. Det blev krypkörning de sista milen innan vi äntligen hittade skylten mot Storvattnet, och nog var det tur att vi hade fått vägbeskrivningen "kör så långt så att ni tror att ni har kört alldeles för långt, då är ni rätt och kör då lite till"...

Det är inte så att man har vägarna förbi det där Storvattnet "i onödan" direkt, men oj så vackert. Medan regnet avtog blev vi bjudna på middag ute på verandan med regnet smattrande mot taket, och under tiden vi pratade av oss smög sig solen fram igen. Alldeles lagom tills det var dags att elda på bastun, för vi skulle nämligen få oss en riktig bastulektion av ett proffs. Tre omgångar bastu med bad i sjön mellan varven och avslutningsvis en riktig skrubbning. Det var riktigt skönt att få tvätta bort resdammet.

Med bastun kom dock även tröttheten och segheten i kroppen, och även om vi bara hade en dryg timme till slutmålet insåg vi snart att det var nog säkrast att bege sig innan vi somnade. Hemvägen gick över Sandöbron, och drygt 130 mil från starten var vi äntligen framme i Örnsköldsvik. Home sweet Övik.

Stort tack till alla som förgyllt roadtrippen längs vägen, bjudit på boende, sällskap eller upplevelser. Ibland är det bra att ha folk lite utspridda över landet trots allt.