Men det är ju inte utan att man kände sig lite ringrostig. Har inte sålt resor på nästan 1,5 år – och så gör man sin comeback alldeles ensam i en främmande butik i en främmande stad. Utan någon att fråga och dubbelkolla med. Så därför var jag på rekognoseringstripp i torsdags för att åtminstone hitta till butiken (och förstås för praktiska saker som att få nyckel osv). Första känslan var ”Shit, hur ska jag klara detta?!” när jag fick inloggningslistan på de 60-talet olika system/program som man förväntas ha koll på som resesäljare. Alla dessa inloggningar kunde man i huvudet för två år sen. Eller ja, jag kunde ju mina egna, inte Hässleholms som jag fick låna idag.
Men när jag väl var på plats framför datorskärmen så kände jag att det mesta satt i ryggraden. Jag lyckades hålla ställningarna och boka ett gäng resor. Jag använde mig bara av en livlina när jag ringde till grannbutiken för att dubbelkolla en sak. Jag lyckades till och med boka en resa med en arrangör som jag aldrig tidigare bokat med (bussresa med avresa Malmö var ingen storsäljare i Norrland…).
Och shit, vad roligt det var! Jag inser hur mycket jag har saknat den direkta kundkontakten. Och det är en grym boost att känna sig duktig på något, att faktiskt kunna sitt jobb. Sånt jag tagit för givet tidigare. Att kunna göra ett bra jobb och göra sina kunder nöjda. Framför allt att kunna göra sina kunder nöjda. Ge det där lilla extra.
”Du är ju bättre än de som brukar jobba här” sa ett älde par som var inne och bokade en resa till Gran Canaria. Nåja, det tar jag med en nypa salt – men jag tolkar det åtminstone som att jag har gjort en godkänd comeback.
1 kommentar:
njut du av kommentaren, det låg säkert något bakom den hoppas du passar på att krya på dej
Skicka en kommentar