Det är nåt som inte stämmer

Sen sist har jag hunnit med att både vara hemma i Skåne några dagar efter Venedig-utflykten och hemma i Övik sen i torsdags... På lördag åker jag ner till Arlanda och sen till Turkiet på studieresa en vecka. Efter det hinner jag hem till Övik och jobba 3 dagar innan jag ska söderut igen mot Skåne över Kristi himmelfärdshelgen och ett stopp i Stockholm för kurs på vägen hem.
Önskar att jag hade kunnat se fram emot det, men det känns mest jobbigt o stressande. Fast det har nog mer med min oförmåga att leva i nuet o att känna glädje än med något annat att göra...



Igår var jag på Jysk o köpte ett nytt skrivbord (då jag ju sålde mitt gamla som jag blev less på för ett tag sen...). Jag behöver tydligen ett skrivbord i mitt liv, jag blir bara stressad av att ha alla "skrivbordssaker" utspridda överallt där de inte ska vara.


Dagens plan var att skruva ihop skrivbordet, det var en jäkla massa delar men gick ändå ganska bra ända tills en skena till lådorna inte funkade som den skulle. Men jag har iaf satt ihop allt jag kunde, och sen tog jag en promenad till Jysk för att meddela att skenan var trasig. De ska beställa en ny, så jag kan alltså inte slutföra mitt skrivbordsprojekt än.
Fast jag har bestämt mig för att inget blir bättre av att jag blir upprörd eller irriterad för det, det är bara att gilla läget...


Igår var det Valborg, vi slutade kl 15 på jobbet o sen på kvällen var det grillpremiär. Trevligt, men också återigen en påminnelse för mig att det inte känns som att jag hör hemma här...
Jag orkar inte vara med i stora sällskap eller umgås med folk jag inte känner. Det tar för mycket energi o får mig bara att må dåligt. Jag måste stanna upp o hitta tillbaka till mig själv, jag har glömt bort vad jag tycker om o helt tappat förmågan att ha kul.

Tyvärr har jag inte riktigt tid med detta just nu, så jag ska försöka trycka på pause ett par veckor o bara låta tiden rinna förbi mig, sen måste jag försöka ta tag i mig själv...
Jag själv är ju trots allt den enda människan som jag egentligen kan veta var jag har, men just nu känns det precis tvärtom, jag vet inte ens om jag vet vem jag själv är eller varför...