Igår vaknade jag på fel sida. Eller rättare sagt så vaknade jag alldeles för tidigt eftersom att gangsterkatten (
fortfarande utan namn) är lite väl morgonpigg för sitt eget (eller mitt) bästa. Senast 5.30 ringer hans nu-ska-vi-väcka-matte-till-varje-pris-klocka. Oavsett veckodag förstås. Han hoppar, spinner, leker, biter, jamar. Inget funkar. Inte att kasta ner honom från sängen hundrafemtielva gånger, inte att spruta ner honom med vattenspruta lika många gånger, inte att gå upp och ge honom mat (jo, okej det funkar i fem minuter men när han har ätit klart kommer han igen), inte att stänga in honom på toaletten = enda rummet jag har dörr till (då står han där inne och skriker så man inte kan sova istället), inte att spela död, inte att få honom att lägga sig och sova.
En enda gång sen jag hämtade hem honom har jag vaknat av väckarklockan, dvs inte av katten. Det var i fredags när väckarklockan ringde 5.40. Han måste ha försovit sig.
Men annars är han söt.
Trött och eländig var jag alltså igår. Energinivån är inte på topp och även om tant doktorn har sagt att det är viktigt att göra roliga saker så kanske man inte ska göra allt samtidigt. På två veckor har jag hunnit vara i Övik, i Ängelholm, på Österlen och i Göteborg på utflykt - plus att det har varit en massa saker på gång här hemma i Malmö också. Alla roliga saker, men i kombination med dålig sömn, förkylning i kroppen och viss (okej då, stor)
hockeyångest blir det till slut stopp. Det blev det igår.
Solen strålade för fullt utanför fönstret och var nästintill provocerande. Såna där dagar ska det ju vara regn och rusk, inte fucking strålande jävla vårväder, så att man kan skylla humöret på vädret istället för att få dåligt samvete för att man inte är pigg och glad och sugen på att gå ut. Vid tretiden på eftermiddagen masade jag mig upp ur soffan, ut på balkongen och drog ner grangirlangen och gick ner i källaren - där mötte jag grannen som också kom med sin balkongslinga, och tydligen tyckte vi båda två att det var dags att städa bort julen och fram med våren istället. Med mig upp från källaren fick jag en matta, krukor, stolar, bord och lite "piff" till balkongen så att det känns vårigt. Och katten fick göra ett nyfiket premiärbesök på balkongen.
Det gäller som bekant att smida medans järnet är varmt, och när jag ändå var i farten bytte jag gardiner från mörkröda jul/vintergardiner till tunna vita sommarhalvårsgardiner, bytte till vår i årstidstavlan från
Isa Form och piffade till med lite vårkänslor på byrån i hallen. Sen kraschade jag i soffan och fick huvudvärk. Som fortfarande inte gått över.
Det dåliga samvetet brottades med mig hela dagen då jag på kvällen skulle på 30-årskalas och schlagerutgång. Laddningen var lika med noll. Och krockade med sista och avgörande hockeymatchen. Men till slut kompromissade jag, hoppade in i duschen och bestämde mig för att Melodifestivalen ska jag ju ändå se, så det kan jag lika gärna göra med resten av gänget - men nån utgång blir det inte. Sova måste prioriteras. Det funkade, och var trevligt (och täta rapporteringar från hockeyn kom via sms, även om jag utförligen bett om endast goda nyheter...).
Det är bara lite tråkigt när kloka (?) beslut inte respekteras - äh kom igen nu, klart du ska med ut, vi får igång dig osv. Tack, men jag är vuxen och tycker faktiskt att jag kan få ta mina egna beslut. Oavsett om det innebär att jag inte råkar tycka alkohol är gott (eller tycka om effekten det ger) eller om jag inte orkar gå ut och socialisera när jag har en riktigt dålig dag och istället behöver sova. Men som sagt, det var trevligt. Även om det hade varit ännu trevligare utan huvudvärk och med lite energi i kroppen.
Idag har jag i alla fall kommit ut och fått lite solljus i ansiktet och promenad i benen, men annars är det ungefär samma läge. Hade inte haft emot att vara ledig en dag till, eller två - eller varför inte en vecka. Kvalserieide, någon?
