Vilken nostalgitripp!

Jag är hemma hos mamma och sorterar bland mina grejer som stått i hennes/mina föräldrars förråd i hundra år... och som hon tydligen inte vill ha kvar längre, vadå jag förstår inte varför?!

Grejer som jag inte sett på minst 9 år (eftersom jag inte bott i närheten av "hemma" sen dess, så har grejerna bara förvarats i väntan på bättre tider...), det mesta har jag säkert inte sett på 10-15 år!

Shit vilken nostalgitripp!!!

Alla skolböcker och anteckningar från skolan (tänk att jag har kunnat allt detta en gång i tiden, uträkningarna från matte E är rena rama grekiskan!), allt klotter i böckerna från högstadiet och alla hälsningar och pikar från bänkgrannar och kompisar, skolarbeten om allt möjligt, mitt specialarbete i trean på gymnasiet om Örnsköldsvik (surprise!), frimärkssamling och brevpapperssamling, hockeykort och tusentals tidningsurklipp om Foppa, videoband med inspelade Mitt så kallade liv-avsnitt (ni minns väl Jared Leto?), kassettband med inspelade Foppa-intervjuer och Trafik i sexan-inspelningar (en tävling om trafikkunskap i åk 6 som anordnades av och sändes i Radio Kristianstad, där jag var med i vår skolas lag och tävlade i radio, och jag har för mig att vi gick ganska långt?), blockflöjter och blockflöjtsböcker i alla dess former (jag spelade blockflöjt från åk 3 tom gymnasiet), pokaler och vinster från skyttetävlingar, tre rosetter som min häst tävlade in, vänskapsband (remember?), hundratals brev från många många års brevväxling, diplom från Skånes skolidrottsförbund för kast med liten boll och kulstötning och mycket mycket mer...

Foppafan, oh yes! Varför behöver man tre ex av hans bok Magic Boy? Tja, det kan man fråga sig... köpte först en "vanlig", köpte sen en signerad och sen kom det en ny utgåva med nyskrivet material. Klart man måste ha alles!

Vilken imponerande prissamling, inte sant?! ;) Jag var nog ganska duktig på korthållsskytte när jag en gång i tiden höll på med det.
Tågbiljetten från min resa till mitt första besök Örnsköldsvik den 2 aug 1999 är sparad, det måste betyda att resan inte bara var till varsomhelst, utan just det, till Övik. Övik som faktiskt var ämnet för mitt specialarbete (!) i trean på gymnasiet 1999/2000. Jag hittade också mycket sparat research-material inför arbetet, ska bli väldigt intressant att kolla igenom vid tillfälle! Det var nog ingen som blev förvånad över att jag flyttade dit. Det var nog fler som blev förvånade över att jag faktiskt flyttade därifrån. Efter åtta år.

För att inte snacka om vilken lovande friidrottare jag var! Haha! Fast jag minns faktiskt att jag tyckte skolmästerskapen vi hade var ganska roliga, åtminstone om jag fick hålla mig till "mina grenar"; kast med liten boll och kulstötning. Det där med att springa snabbt, hoppa långt eller vara smidig var inte riktigt min grej. Varken då eller nu.

Sen 1994 när sportintresset tog fart i samband med vinter-OS och fotbolls-VM har det blivit ett par videoband med inspelade matcher, intervjuer, klipp från sportnytt osv. Övervägande på Foppa och Modo förstås, nån som är förvånad? Har inte hjärta att slänga dem, en vacker dag i framtiden när man har lite lite för sig kan det ju vara väldigt spännande att kolla igenom dessa band... om det ens finns en VHS-video kvar då.
Vänskapsband, många spännande skolarbeten (Vad vet vi om Jesu Liv - känn bara på titeln!) och mängder av brev...

Update: Hmm, det kan inte stämma att 1999 var första besöket i Övik. Det måste ha varit mitt andra besök där, research-resa inför specialarbetet. ;) Jag flyttade ju dit 2001. Första besöket var sommaren 1997.

Något att fundera på över helgen

Den (nästan) evighetslånga väntan utmynnade till slut i ett positivt besked. Jag blev erbjuden tjänsten och nu ligger bollen hos mig. Jag får börja i princip när jag vill, ju snabbare desto bättre, nästa fredag har de kickoff och då är jag välkommen att joina. Lönen jag blev erbjuden ligger dock lite under det jag gav anspråk på, och det är väl egentligen där skon klämmer...

Who is the Biggest Loser? (v 12)

Sara och Karin har lagt ner sin Biggest Loser-verksamhet, och jag är lite osäker på var Ofelia står i frågan. Men själv tänker jag fortsätta hänga i några veckor till. Who is the Biggest Loser pågår 18 veckor och målet är att gå ner 10 kg på dessa 18 veckor (för min del totalt 13 kg då jag redan tjuvstartat lite tidigare). Resultatet redovisas på torsdagar.

Eftersom jag hade smygstartat en formcheck tidigare i sommar och lyckats gå ner några kilo i början på sommaren (fast också gått upp några igen under mitten av sommaren) så har jag valt att ändra mitt totala mål efter dessa 18 biggest loser-veckor till 13 kg, varav 10 kg ska bort under denna period. Total viktminskning som anges är alltså beräknat på startvikt 1 jun.
Exakt startvikt för biggest loser-utmaningen är lite oklar, men uppskattningsvis nånstans på ca -1 eller -2 kg.

15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
6 jul -0,8 kg (-3,0 kg)

Vecka 1 (13 aug) ingen vägning för mig
Vecka 2 (21 aug) -0,8 kg (totalt -3,8 kg)
Vecka 3 (27 aug) +/- 0 (totalt -3,8 kg)
Vecka 4 (3 sep) -1,2 kg (totalt -5,0 kg)
Vecka 5 (10 sep) -1,0 kg (totalt -6,0 kg)
Vecka 6 (17 sep) +0,4 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 7 (24 sep) +1,0 kg (totalt -4,6 kg)
Vecka 8 (1 okt) ingen vägning för mig
Vecka 9 (8 okt) -1,0 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 10 (15 okt) +/- 0 (totalt -5,6 kg)
Vecka 11 (22 okt) -1,4 kg (totalt - 7,0 kg)
Vecka 12 (29 okt) +1,4 kg (totalt -5,6 kg)


Don't ask me why... Lika lite som jag hade förtjänat ett stort minus förra veckan tyckte jag att jag hade förtjänat ett stort plus denna vecka. Men men, sånt är livet, sån är kroppen. Det jämnar ut sig i längden! Nu har jag iaf ett träningskort införskaffat och det är dags att börja röra på fläsket igen...

Härlig höstluft!

Idag har det varit riktigt härligt höstväder; solsken, färgglada löv, lagom många grader varmt och riktigt krispig luft. Så nu i eftermiddag efter avklarad skola (nu väntar faktiskt en veckas pluggpaus innan nästa delkurs startar!) och besegrat diskberg bestämde jag mig för en rask promenad i omgivningarna. Jag har ju inte riktigt kommit till skott (med det heller...) tidigare, det har varit fullt ös sen jag flyttade in. Så jag undersökte några vägar och kvarter här i närheten, letade efter en bra cykelväg till Friskis - och i parken mötte jag min (nya) granne. Hon var också ute på promenad så vi tog ett varv extra runt parken tillsammans och gjorde sedan sällskap hemåt.

Jag har redan hunnit med att mata hennes katter förra helgen när hon var bortrest, så ni förstår ju att vi är tighta! ;) Nej, men hon verkar väldigt trevlig och lätt att prata med. Igår när vi möttes ute på gården och tillsammans beundrade det fina trädet vi stod under kom vi att prata om den omtalade bokskogen utanför Malmö, och senare på kvällen kom det ett sms där hon erbjöd sig att följa med mig dit eftersom hon förstod att jag inte varit där. Dagens promenerande avslöjade att hon var en joggare och undrade om jag också var det. Njaee, men jag skulle gärna vilja vara en...

Just nu nöjer jag mig dock med att vara en promenerare som sakta men säkert försöker komma igång igen efter att knappt ha rört på mig sen Lidingö tjejlopp, dvs på en månad... och snart ska jag promenera vidare till mormor & morfar för att käka middag och umgås. Det är inte så dumt här i Malmö ändå. Det var ju faktiskt ända sen igår som jag längtade härifrån. ;)

Update: Okej, det var senast imorse jag längtade härifrån. När en j*la Saab höll på att köra på Polon och mig på väg till skolan. Jag vet inte om det var Malmös fel direkt, men det låg närmast till hands. Även om (gamla) grannen påstod att hon nästan blivit påkörd en gång i Övik också. Men det tror jag inte på. I Övik är allting rosa. Och fluffigt.

Sökes: Bloggare i Malmö-trakten

Dags för upprop!

Sökes: Bloggare i Malmö-trakten!

Någon som skulle vara sugen på att träffas och hitta på något kul? En liten bloggfika eller -lunch kanske? Eller varför inte ett träningspass eller två?

Kontakta mig via kommentar eller mail så ska vi se vad vi kan göra åt saken! :)

Äntligen steppat igen!

Äntligen kom jag till skott att köpa ett träningskort på Friskis & Svettis idag, och ikväll var det step-premiär... förväntningarna var höga, men blev dessvärre inte infriade. Besvikelse!

För det första, av ett 60 minuters-pass var endast ca 25 min aktiv steptid! Nog för att uppvärmning är viktigt, men 15 min uppvärmning utan att passet kommer igång känns lite onödigt mycket... Och gissa om jag blev förvånad när instruktören ca 35 min in i passet började prata om slutspurt och finallåt. What??! Och sen 15 min nedvarvning och stretch, och sluta 5 min för tidigt...

Jag inser att jag har varit bortskämd med riktigt bra stepinstruktörer tidigare, och passen har bestått av ca 5 min uppvärmning och sen kör man igång med koreografin så smått och tar det lugnt i början för att fortsätta uppvärmningen, sen är det fullt ös som gäller, och nedvarvning & stretch sker på övertid... eftersom alla tycker det är så roligt att steppa och vill köra dubbla slutlåtar istället. Jag brukar vara minst lika svettig och slut efter ett bra step-pass som efter ett bra spinning-pass. Man får inte ha samma frisyr när man är färdigsteppad som man hade när man kom, som Instruktör-Linda brukar säga... ;)

Dagens koreografi var helt okej - om den hade varit början på ett pass, inte när den skulle föreställa hela passet. Och när instruktören under stretchen undrade om vi var sugna på mer koreografi "eftersom halva terminen nu har gått" anade jag oråd och var tvungen att fråga efter passet... Har ni samma pass hela terminen? Jajamensan. Det här passet har de alltså tragglat på med i en halv termin utan ändringar, och jag lovar - alla satte det idag, även de som var där första gången. Ett bra step-pass ska man inte sätta första gången. Först tredje gången ska allt sitta. Och sen efter 4-5 gånger är det dags att byta pass. I min värld.
Det ska ju vara roligt att steppa!

Men nu får jag försöka anpassa mig till någon annans värld. Det finns ett till step-pass på ett annat Friskis i Malmö, det kan nog vara värt att åka en bit för att prova det nån gång... Annars känner jag mig lite snuvad på konfekten, jag valde ju faktiskt Friskis just för steppens skull. Men jag hade ju kunnat göra lite bättre research först förstås, och inte bara förutsätta att step är step och överallt lika kul...
Jag känner på mig att jag kommer hamna på spinningcykeln i vinter. Jag är en periodare mellan step eller spinning. Typiskt bara att jag är så sugen på step nu.

Step-tips i Malmö mottages tacksamt!

Tur man kan drömma sig bort på Youtube iaf, det här är mer my cup of tea!

Saknar E-huset!

Tomt

Efter en vecka fylld med både hemtenta och besök från Övik så känns det idag ganska tomt faktiskt... nog för att jag har att plugga ändå, men Fritz och jag känner oss lite ensamma ikväll.

...och längtar lite hem, till Övik.

Påminnelse: Rosa bandet-insamling

Varje år får 7000 kvinnor i Sverige bröstcancer. Det betyder att ungefär 20 kvinnor varje dag får det fruktansvärda beskedet, och att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Detta innebär att de allra flesta av oss med största sannolikhet förr eller senare kommer att drabbas, direkt eller indirekt.

Cancerfonden behöver pengar för att kunna föra forskningen framåt.

Genom att följa instruktionerna i länken nedan kan du på ett löjligt enkelt sätt skänka 50 kr (eller mer) via sms. 50 kr till Cancerfonden betyder tex 150 nya små provrör, 67 nya stora provrör och 22 min forskningssköterska.

Och allvarligt talat, 50 kr... kommer du ens sakna de pengarna?!

Klicka här och ge ditt bidrag till min Rosa Bandet-kampanj!

Eller berätta om vilka andra sätt du bidrar till Rosa Bandet under oktober månad. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Andra bloggar om: rosa bandet, rosa bandet-kampanj, cancerfonden, rosa, oktober, bröstcancer

Stöveljakt

Eftersom årstiden med stormsteg går mot stöveltider har jag de senaste veckorna varit på just stöveljakt. Även om jag inte har kroppsformen som smickras speciellt väl av byxor instoppade i stövlarna, så kan det ju faktiskt varit lite trevligt med ett par snygga stövlar till klänning eller kjol då och då...

Men det är inte så lätt att hitta det man söker. Inte när det man söker ska både passa mina feta vader, inte ha nån klack (jag är ingen klackmänniska) men inte heller vara för klumpiga, vara lite fina men inte för fina (läs: helst se ut ungefär som de jag redan har, och tycker väldigt mycket om, men sjunger på sista versen....), kunna användas både till vardag och fest, och helst passa plånboken också.

Det där med vaderna är det största problemet, om vi säger såhär så har det inte direkt funnits någon anledning att tänka på alla de andra kriterierna eftersom jag inte ens hittat några som passat. Jag har sökt med ljus och lykta i massor av butiker både i Stockholm och i Malmö. Förra veckan kom jag in i en Ecco-butik där jag helt plötsligt hittade 3-4 par som passade. It was like heaven! Trots att inga av dem kostade under 1500 kr...

Efter mycket provande och funderande (beslutsångest vad är det?!) fick ett par åka med hem på öppet köp. Men efter lite mera provande hemma också kändes de lite "för fina" för mig. Det kändes som att jag var lite väl uppklädd. Dessutom var de några centimeter för höga i skaftet för att jag skulle gilla dem riktigt. Så idag fick de åka tillbaka, de var lite för dyra för min studentplånbok för att inte kännas helt hundra.

Och bara en timme senare hade jag hittat ersättarna! Gissa var?! På Coop Forum av alla ställen... (är det inte ironiskt så säg?!) Trots att en del i min omgivning kallar mig för skotokig så måste jag säga att jag nog aldrig har kollat på ett par skor inne på Coop Forum faktiskt. Men idag var jag i en butik som jag aldrig varit inne i tidigare och helt enkelt pga att jag gick vilse så hamnade jag i skohörnan... och där hängde de; snygga, passande - och billiga! De fick åka med hem!

Jag förväntar mig ingen superkvalitet från Coops skoavdelning, men om de håller en halv säsong är jag nöjd... ;)

Ganska okej för att vara från Coop, inte sant?!

Strulande mobilt bredband

Igår eftermiddag när jag satt med projektgruppen och filade på det sista på hemtentan så dog mitt mobila bredband. Jag höll tummarna för att det skulle ha återuppstått tills idag, men så verkar inte vara fallet. Det finns väl aldrig något riktigt bra tillfälle att tappa internet (vadå beroende?), men det är ju extra typiskt att det dör precis när jag har allt tentamaterial i min dator och lovat att maila det till mina projektmedlemmar så att de kan få läsa igenom det i lugn och ro hemma för att sedan kunna maila in det ikväll innan deadline...?

Som tur är har jag ju en teknisk och modern mormor som inte bor så långt bort, så jag fick kila över till henne och låna hennes mobila bredband istället så att tentan kom iväg!

Nu är mitt mobila modem på väg på reperation och jag fick låna ett fungerande lånemodem av Telia så länge... tack för det!

Hemtentan inlämnad

Åh så skönt, nu är hemtentan inlämnad!

Det har inte varit riktigt så hemskt som jag hade förväntat mig, det har faktiskt gått ganska smärtfritt. Visserligen ska jag väl inte ropa hej förrän tentan är bedömd också, men jag har faktiskt svårt att tro att vi inte skulle bli godkända...

Det har funkat ganska bra att "skriva i grupp", även om jag väl får erkänna att mina fingrar legat bakom 99% av orden som väl blev formulerade i text och inlämnade. Men eftersom ingen av mina projektkollegor hade något speciellt sug efter att sköta själva skrivandet så passade det ju lämpligt att kontroll-freaks-jag-som-faktiskt-tycker-det-är-kul-att-skriva-och-fundera-på-formuleringar fick sköta tangenterna... =P

Mest effektiv var jag dock den dagen då jag arbetade hemma ifrån soffan efter att jag sjukanmält mig med yrsel och illamående, och skötte kontakten med gruppen via mail, det kanske säger en del om hur jag jobbar som bäst...

Nu väntar en vecka med oppositioner, och sen ett par dagars paus innan delkurs 2 börjar!

Who is the Biggest Loser? (v 11)

Jag och Ofelia har bestämt oss för att hänga på Who is the Biggest Loser? 2.0-utmaningen från Sara och Karin. Who is the Biggest Loser pågår 18 veckor och målet är att gå ner 10 kg på dessa 18 veckor (för min del totalt 13 kg då jag redan tjuvstartat lite tidigare). Resultatet redovisas på torsdagar.

All cred till ovan nämnda Sara och Karin för upplägget och inspirationen! Men jobbet får vi nog göra själva... ;)

Eftersom jag hade smygstartat en formcheck tidigare i sommar och lyckats gå ner några kilo i början på sommaren (fast också gått upp några igen under mitten av sommaren) så har jag valt att ändra mitt totala mål efter dessa 18 biggest loser-veckor till 13 kg, varav 10 kg ska bort under denna period. Total viktminskning som anges är alltså beräknat på startvikt 1 jun.
Exakt startvikt för biggest loser-utmaningen är lite oklar, men uppskattningsvis nånstans på ca -1 eller -2 kg.

15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
6 jul -0,8 kg (-3,0 kg)

Vecka 1 (13 aug) ingen vägning för mig
Vecka 2 (21 aug) -0,8 kg (totalt -3,8 kg)
Vecka 3 (27 aug) +/- 0 (totalt -3,8 kg)
Vecka 4 (3 sep) -1,2 kg (totalt -5,0 kg)
Vecka 5 (10 sep) -1,0 kg (totalt -6,0 kg)
Vecka 6 (17 sep) +0,4 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 7 (24 sep) +1,0 kg (totalt -4,6 kg)
Vecka 8 (1 okt) ingen vägning för mig
Vecka 9 (8 okt) -1,0 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 10 (15 okt) +/- 0 (totalt -5,6 kg)
Vecka 11 (22 okt) -1,4 kg (totalt - 7,0 kg)


Hejsan hoppsan! 1,4 kg minus - och jag har inte gjort många knop för att förtjäna detta... så det är bara att tacka och ta emot. Tack kroppen!

Pluggpaus

Nu känner jag att jag är på väg in i den där bubblan som ibland kan kallas "hemtenta". Sista kapitlena i sista boken på första delkursen bör läsas ut ikväll och imorgon får vi hemtentan utdelad (om jag känner mig själv rätt så kommmer jag under den kommande veckan att slita mitt hår och undra varför i h-vete jag fått för mig att plugga, vara beredd att hoppa av, flytta tillbaks till Övik och skita i allt - men ändå till slut få ihop ett hyfsat arbete). För att göra det hela extra spännande så är det dessutom en hemtenta som ska skrivas i grupp - en utmaning så god som någon för mig som "kan bäst själv" och lever efter måttot "vill man ha något gjort får man göra det själv"...

Hörs om en vecka eller så! =P

Det finns hopp... trots flyttkaos

Jag kan inte påstå att jag gjort många knop för att förbättra mitt nya hem sen i måndags då jag packade upp ett gäng lådor. Det allmänna kaoset har känts övermäktigt och jag har inte vetat var jag skulle börja. Alltså har jag låtit bli. Och ägnat tiden åt att plugga istället (vilket iofs behövts minst lika mycket...).

Men nu känns det såååååå skönt att jag har hittat köket under allt bråte! Det behövdes att Mimmi kom hit och hjälpte mig att ta tag i det... Ett helt nytt rum! Ett kök man kan vara i! Laga mat i! Inte bara snubbla över saker i... ;)

Det firades med taco-middag vid det nyuppstådda köksbordet!

Ladies Night, soffa och grannar

Det blir Ladies Night på lördag ändå! Tydligen har det släppts extra biljetter och jag har precis varit och haffat fem stycken. :) Ser fram emot att få nåt annat än plugg eller flyttkaos att tänka på för en kväll...

På bilden skymtar förutom det allmänna flyttkaoset även soffan som äntligen kom på plats igår. Ett billigt Blocket-fynd att ha så länge tills jag bestämt mig för vad jag "egentligen vill ha" (jag sålde ju min gamla soffa innan jag flyttade från Övik för att slippa ha den med i flyttlasset...), tung som ett as. Men ganska skön, och stor nog att använda som extrasäng.

Så ja, nu kan jag börja ta emot långväga besök också! *hint hint*

Jag har redan märkt att det bor två tveksamma (men som det verkar, oförargliga) karlar i huset och jag blev faktiskt lite fundersam när en av dem tidigt igår kväll satt i trappuppgången och halvsov och sluddrade, omgiven av stinkande fimpar och ölburkar...

Men alldeles nyss träffade jag på en annan granne nere i tvättstugan, och hon var väldigt trevlig och undrade om det var jag som var den nyinflyttade och hälsade mig välkommen. Jag nämnde att det visst var någon som hade fest i trappen igår, och då sa hon att när hon sett det så hade hon tänkt att det var trist för den nyinflyttade att se det första helgen, för det är inget som har hänt tidigare sen hon flyttade in i våras iaf. Hon sa att det var ett trevligt område och att damen som bodde i min lägenhet tidigare hade varit något av "polis" i trappuppgången och såg till att alla skötte sig, så jag och min nya granne kom överens om att vi skulle hjälpas åt att ta över den rollen. Nu känns det lite bättre, nu vet jag iaf att jag har en ordentlig granne i huset. Precis dörr i dörr dessutom. Och hon har också katt. (Vad nu det har med saken att göra.)

Grannen, du förstår väl förstås att det är skillnad på granne och granne?! :)

Who is the Biggest Loser? (v 10)

Jag och Ofelia har bestämt oss för att hänga på Who is the Biggest Loser? 2.0-utmaningen från Sara och Karin. Who is the Biggest Loser pågår 18 veckor och målet är att gå ner 10 kg på dessa 18 veckor (för min del totalt 13 kg då jag redan tjuvstartat lite tidigare). Resultatet redovisas på torsdagar.

All cred till ovan nämnda Sara och Karin för upplägget och inspirationen! Men jobbet får vi nog göra själva... ;)

Eftersom jag hade smygstartat en formcheck tidigare i sommar och lyckats gå ner några kilo i början på sommaren (fast också gått upp några igen under mitten av sommaren) så har jag valt att ändra mitt totala mål efter dessa 18 biggest loser-veckor till 13 kg, varav 10 kg ska bort under denna period. Total viktminskning som anges är alltså beräknat på startvikt 1 jun.
Exakt startvikt för biggest loser-utmaningen är lite oklar, men uppskattningsvis nånstans på ca -1 eller -2 kg.

15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
6 jul -0,8 kg (-3,0 kg)

Vecka 1 (13 aug) ingen vägning för mig
Vecka 2 (21 aug) -0,8 kg (totalt -3,8 kg)
Vecka 3 (27 aug) +/- 0 (totalt -3,8 kg)
Vecka 4 (3 sep) -1,2 kg (totalt -5,0 kg)
Vecka 5 (10 sep) -1,0 kg (totalt -6,0 kg)
Vecka 6 (17 sep) +0,4 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 7 (24 sep) +1,0 kg (totalt -4,6 kg)
Vecka 8 (1 okt) ingen vägning för mig
Vecka 9 (8 okt) -1,0 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 10 (15 okt) +/- 0 (totalt -5,6 kg)


Kommentar: Ja, jag har ju inte gått upp iaf...

Fryser om fötterna

Jag skulle vilja veta i vilken flyttlåda mina fårskinnstofflor befinner sig....

Det efterväntade beskedet blev till fortsatt väntan...

Ikväll fick jag äntligen ett samtal från jobbet som jag för tre veckor sen var på intervju nr 2 för. Men det blev inget klart besked, som ju var det jag väntat på... Det blev inte ett ja. Inte heller ett nej.

Det blev ett "de två tjänsterna som var lediga är tillsatta, en internet och en externt, men vi tycker att du har många kvalifikationer och kompetenser som vi inte vill gå miste om så vi försöker få igenom en omorganisation så att vi kan anställa dig också".

Men det är tydligen många kockar, bla facket, inblandade och det kan ta ett par veckor till innan de kan ge klart besked. Det är ju en jäkla tur att man tycker det är så kul att vänta!

Var ska man börja?

Idag var det dags att försöka fylla på kyl, frys och (ett icke existerande) skafferi. Jag gav nämligen bort alla skafferivaror innan jag flyttade från Övik, så det var väldigt enkelt att skriva en shoppinglista på vad som behövdes:

Allt.

Så där går man i en ny affär som man aldrig varit i tidigare, med en kundvagn och ser allmänt förvirrad ut. Var ska jag börja nånstans? Man går och tittar hylla upp och hylla ner, och funderar på vad man bör inhandla... Ja, det mesta behövs ju i sinom tid, men nånstans får man ju börja.

Mest förvirrande är det att komma till kyldisken. Den ser ju inte alls ut som i Norrland. Det går inte att gå efter den färg eller form man brukar leta efter. Fil ser inte ut som fil, utan som yoghurt. Skånemejerier har ju inte samma förpackningar som Arla eller Milko eller Norrmejerier, eller vad det nu är jag brukar handla där uppe. Har faktiskt ingen koll på vilka märken jag brukar köpa där. Men här vet jag ju att det är Skånemejerier som gäller.

När väl projektet i affären är avklarat så kommer nästa, kanske ännu svårare, projekt - att få plats med grejerna hemma. Nej, kylen och frysen var ju faktiskt tomma så det var inga problem. Men nåt skafferi är inte mitt kök begåvat med, och dessutom betydligt färre köksskåp än mitt gamla kök, vilket förstås innebär att jag har redan har grejer (huller om buller...) överallt i alla skåp.

Hur mitt skafferi ser ut just nu? En Coop Extra-plastkasse på golvet...

Och hur blev middagen? Hos mormor & morfar... :)

Ingen uppackning men desto mer ansökning

Efter en heldag i skolan, snabbvisit på IKEA och middag hos mormor & morfar (jaja, jag ska fylla på mitt kylskåp, frys och skafferi... snart...) var tanken att orka packa upp en låda eller två ikväll. Men så blev det inte.

Istället blev det effektivitet a la ansökan till vårterminens eventuella studier. Inte mindre än sju kurser och en KY-utbildning hamnade i ansökningsmappen (beslutsångest, vad är det?!). En blandad kompott av kortare kurser på halvfart/distans eller på plats i Lund, hittade inget intressant i Malmö faktiskt...

När jag ändå var i leta-kurs-taget så hittade jag en kvällskurs i Photoshop i höst som jag blev sugen på...

Trevligt område det här

Tidigare ikväll när jag promenerade hemifrån (har jag sagt att det är härligt att ha ett hem?!) till mormor & morfar mötte jag min morbrors fru på cykel, på väg hem från jobbet!

Det är inget man är bortskämd med efter åtta år i Norrlandsexil; mormor & morfar på gångavstånd och att "springa på" släktingar helt apropå... :)

God morgon världen!

Jag har premiärsovit som en prinsessa i min egen säng i min egen lägenhet inatt! Det firade jag med en lyxfrukost i kaoset... :)

Vad ska jag bli när jag blir stor?

11 lådor har visserligen blivit uppackade, men jag måste erkänna att jag har lite svårt för att koncentrera mig på det jag ska göra. Jag är otålig och blir irriterad när jag inte vet var jag ska ha saker och ting direkt. Dessutom ogillar jag verkligen allt som rör packning (och uppackning), så det är inte direkt klackarna i taket här...

Men något annat som också ska göras den här veckan (senast den 15 okt närmare bestämt) är ju att söka kurser till vårterminen. Jag har ju fått för mig att jag vill jobba med marknadsföring och därför lära mig mer om detta (jag jobbade lite med marknadsföring på resebyrån + att jag läste en distanskurs i somras), och har hittat ett par 7.5- eller 15 p-kurser att läsa på distans på högskole-/universitetsnivå. Men det är grundkurser och kanske inte så givande för mig?

Men imorse läste såg jag en annons i Sydsvenskan från Sälj & Marknadshögskolan om en ettårig KY-utbildning till Kvalificerad säljare/marknadsförare som ges i Malmö med början i december. Det kanske skulle vara något!

Därför undrar jag om det är någon som har erfarenhet av Sälj & Marknadshögskolan, antingen egen erfarenhet, via bekanta eller kanske i egenskap av arbetsgivare?

Tänk om man ändå hade vetat vad man vill blir när man blir stor... :)

Andra bloggar om: sälj & marknadshögskolan, kvalificerad säljare/marknadsförare, kvalificerad säljare, kvalificerad marknadsförare, ky

Dagens projekt

Nu har jag fått el i lägenheten och är på plats för att slåss med flyttlådorna... :)

Svenska Hollywoodfruar i Sverige

Ni har kanske redan sett det hos Robins, men jag såg det här på någon blogg jag surfade förbi imorse - och höll på att skratta ihjäl mig. Visserligen har jag bara sett det omtalade programmet om Anka & co en gång, men shit vad bra imitationer!

Ett gott skratt förlänger måndagen... :)

Nej det där gick ju inget vidare

Danskjävlar!

Men imorgon går flyttlass nummer två mot Malmö, sen återstår bara att vänta på elen som kommer på måndag innan det är dags att flytta in i kaoset bland alla lådorna...

Who is the Biggest Loser? (v 9)

Jag och Ofelia har bestämt oss för att hänga på Who is the Biggest Loser? 2.0-utmaningen från Sara och Karin. Who is the Biggest Loser pågår 18 veckor och målet är att gå ner 10 kg på dessa 18 veckor (för min del totalt 13 kg då jag redan tjuvstartat lite tidigare). Resultatet redovisas på torsdagar.

All cred till ovan nämnda Sara och Karin för upplägget och inspirationen! Men jobbet får vi nog göra själva... ;)

Eftersom jag hade smygstartat en formcheck tidigare i sommar och lyckats gå ner några kilo i början på sommaren (fast också gått upp några igen under mitten av sommaren) så har jag valt att ändra mitt totala mål efter dessa 18 biggest loser-veckor till 13 kg, varav 10 kg ska bort under denna period. Total viktminskning som anges är alltså beräknat på startvikt 1 jun.
Exakt startvikt för biggest loser-utmaningen är lite oklar, men uppskattningsvis nånstans på ca -1 eller -2 kg.

15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
6 jul -0,8 kg (-3,0 kg)

Vecka 1 (13 aug) ingen vägning för mig
Vecka 2 (21 aug) -0,8 kg (totalt -3,8 kg)
Vecka 3 (27 aug) +/- 0 (totalt -3,8 kg)
Vecka 4 (3 sep) -1,2 kg (totalt -5,0 kg)
Vecka 5 (10 sep) -1,0 kg (totalt -6,0 kg)
Vecka 6 (17 sep) +0,4 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 7 (24 sep) +1,0 kg (totalt -4,6 kg)
Vecka 8 (1 okt) ingen vägning för mig
Vecka 9 (8 okt) -1,0 kg (totalt -5,6 kg)


Imorse var jag verkligen inte alls sugen på att ställa mig på vågen. Jag var övertygad om att det skulle bli ett plus. Ett stort plus. Det är vad jag har gjort mig förtjänt av. Senaste veckan har jag inte ens brytt mig, inte ens tänkt, inte rört på mig, hamnat i ett snart-ska-jag-flytta-och-få-tillbaka-mitt-liv-och-börja-träna-så-jag-avvaktar-tills-dess-tillstånd. Så gissa om jag blev förvånad när det blev ett helt kilo minus! Visserligen på två veckor, och dessförinnan hade jag ett plus... men ändå.

Vecka 9, det bör innebära att vi nu är halvvägs. Största delen av första halvan (förutom precis starten) har varit allt annat än bra. Jag har inte kunnat komma "till ro" när jag har levt i kappsäck och inte vetat var jag skulle bli av framöver, och har inte lyckats få in några (bra) rutiner på varken mat eller träning (ska erkänna att jag varit för snål för att köpa träningskort nånstans innan jag vet var jag faktiskt kommer "slå mig ner", dvs var som blir lämpligast för mig att träna).

Att leva i kappsäck borde förstås inte hindra mig från att ta hand om mig själv och göra sånt som jag mår bra av, men tyvärr funkar jag såhär. Det är inte första gången jag insett det. Jag behöver ro i själen för att kunna ge mig själv ro i kroppen.

Men. Förhoppningsvis börjar jag redan i helgen att flytt in i min nya (egna!) lägenhet. Det kommer säkert vara kaos ett tag innan jag kommer till ro där. Men jag kommer få egentid, kanske redan nästa vecka, och jag kommer kunna skapa mig egna rutiner. Jag kommer få tillbaka mitt liv!
Jag vet var jag ska hålla till ett tag framöver, och jag har bestämt mig för att köpa träningskort på Friskis & Svettis, då det är enda stället i närheten som kan erbjuda step på schemat. Och steppa vill jag förstås göra!

Tjuvtitt

Efter skolan idag hann jag med en snabb titt i lägenheten innan det blev mörkt (reminder för imorgon: se till att fixa el). Den känns okej, det kan nog bli ett hem av det här så småningom. :)

Jag la mig i, fast ändå inte

Jag hann aldrig ringa chefen. Jag pratade istället ikväll med kollegan i fråga, som berättade att deras nya chef slutar imorgon. Kollegan är nu (åter) tillförordnad i väntan på ny chefsjakt (hon vill inte vara chef, annars hade det varit den bästa och självklara lösningen), hon blir ekonomiskt kompenserad för det extrajobb hon gör och när vi diskuterade villkoren fick hon bekräftat med mig att de inte försöker köra över henne. Tillbaks på ruta noll, men det känns ändå lite bättre. Kollegan vet också att jag bara finns ett telefonsamtal bort, och att hon mer än gärna får använda mig som bollplank.

Gissa vad detta är??!

Ska jag lägga mig i eller inte?

Nya rapporter från jobbsituationen på min fd arbetsplats. Status quo. Jag får inte de här rapporterna endast för att jag är nyfiken på hur det går för dem, utan framför allt för att jag håller kontakten med en av mina gamla kollegor för att jag tycker väldigt mycket om henne och bryr mig om hur hon har det.

Och hon har det inte bra. Hon har alltid varit ett stort stöd för mig därför att hon brytt sig, lyssnat på mina funderingar, avlastat och gjort mer än hon "måste". Nu gör hon mycket mycket mycket mer än hon måste. Och jag är rädd för att hon snart gör mer än hon klarar. Men hon känner inte att hon har något val i dagens läge. Hon gör sitt eget jobb, sina kollegors jobb och mycket av sin nya chefs jobb. Hon ska inte behöva oroa sig över att nya chefen kostar mycket pengar och inte har gjort en enda bokning på en och en halv månad, över hur månadsresultatet ser ut eller om budgeten hålls. Det är inte henns jobb.

Hon ska fortsätta älska sitt jobb som jag vet att hon gör. Därför gör det mig ont när jag hör henne tänka tankar som att hon nästan önskar att byrån går omkull så hon tvingas söka andra jobb - inte för att jag inte unnar henne att gå vidare och prova något nytt, utan för att jag vet att det inte är vad hon egentligen vill. Hon vill fortsätta älska sitt nuvarande jobb. Men det gör hon inte just nu.

Halva natten låg jag vaken och grubblade. Ska jag ringa min fd chef (som naturligtvis vet situationen med nya chefen, men eftersom hon inte finns på plats på orten tror jag inte hon vet hur den övriga situationen på byrån ser ut) och säga vad jag tycker, tänker och tror - för att värna om min fd kollega. Be dem tänka till för att inte krascha en otroligt värdefull resurs för byrån. Eller har jag överhuvudtaget inte med det här att göra länge? Kanske tycker min fd chef att jag lägger näsan i blöt? Jag jobbar inte där längre, låt dem sköta det själva. (?)

De klarar sig självklart jättebra utan mig. Men jag känner ju vibbarna på byrån fast jag inte är där. Jag vet hur de funkar. Jag vet hur det funkar. Jag kan inte låta bli att bry mig...

Och jag gråter inombords när jag tänker på hur otroligt mycket tid och energi jag har lagt ner på att jobba upp byrån, marknaden och kontaktnätet i stan... Vi hade kommit över den första, och största, tröskeln och jag ser så himla mycket möjligheter - och jag bli så ledsen om detta inte förvaltas och byggs vidare på, om det stannar av och andra aktörer tillåts springa förbi...

Samtidigt som jag förstår. Jag orkade ju inte själv dra lasset vidare...


Update: Nu har jag pratat med självaste kollegan. Nya chefen slutar på fredag, och kollegan har blivit tillförordnad i väntan på en ny chefsjakt. Tillbaks på ruta noll. Men nu vet de iaf vad de har att utgå ifrån, och kollegan blir ekonomiskt kompenserad för sitt extrajobb. Och hon vet att jag bara finns ett telefonsamtal bort, och att hon får använda mig som bollplank. Det känns under omständigheterna ganska bra.

Skidpremiär

Ja det kanske är dags att boka träningslägret inför Tjejvasan redan nu? :)

Det finns ju de som på allvar tror att jag nu efter Lidingö Tjejlopp ska haka på Tjejklassikern och ladda för Vasan i vinter... Tjejklassikern i sig har jag inget emot (tvärtom är det något som jag själv har pushat på sen några år tillbaka och försökt få med mig nån på, och när väl nån bestämmer sig för att haka på så är det när jag är i sämsta möjliga form både fysiskt och psykiskt, så därför bangade jag Vansbrosimmet i somras som de andra tjejerna startade med, men nu efter Lidingö så har jag ju chansen att haka på...), men skidåkning är verkligen inte min grej.

Det finns nog ingen gång jag känner mig så livrädd som när jag har skidor under fötterna. Och det händer inte så ofta. Som tur är. Slalomskidor har jag nog stått på max en handfull gånger, och längdskidor knappt två händer fulla. Förrförra vintern åkte jag längdskidor ett par gånger och tyckte faktiskt att det var ganska trevligt, men efter förra vinterns försök till litet träningsläger i Solberg så kom skräcken tillbaka.

Ge mig en nedförsbacke och du får se en likblek Prralin. Typ som den ensamma vita chokladen i mitten av en Aladdin-ask, omgiven av massa stöddiga mörka typer...

Distansutbildningar sökes

Nu är det (redan) dags att söka kurser inför vårterminen, om det nu skulle vara så att man är sugen på att plugga då också (läs: om jag inte har hittat något jobb än...). Jag ska bläddra igenom katalogerna från Malmö Högskola och Lunds Universitet för att se vad de har att erbjuda.

Men jag skulle också vilja kolla utbudet över distanskurser (gratis sådana, inte de som kostar typ 39.000 kr för en termin...). Ni som pluggar på distans - var hittar ni distanskurserna? Söker ni på varje skola var för sig eller finns det nåt bra "samlat" ställe att söka på?

Jag är intresserad av något som "ligger i tiden" eller som har med ledarskap, utveckling, marknadsföring, kommunikation, inredning/design eller något annat spännande att göra.
Öppen för förslag helt enkelt - tips mottages tacksamt!


Andra bloggar om: distansutbildning, marknadsföring, ledarskap, utveckling, kommunikation

Idol-repriser eller plugg?

Storm, regn och rusk. Perfekt väder för att plugga... eller ligga i soffan och kolla på Idol-repriser?
Plugga OCH se på Idol-repriser, kan det funka tro?!

Projektledningsmetodik är för övrigt en bra bok om man vill lära sig mer om projektledning och projektplanering - den är lättläst, skriven på ett språk som man förstår och ganska lätt att komma in i. Men det gör sig ändå inte av sig själv konstigt nog och hjälper inte mot bristande koncentration eller tankar som flyger iväg på annat håll...
Eller mot Idol-repriser.

Äppeltavlan i Kivik

Eftersom jag har jobbat ett par dagar i Kivik nu så passade jag på att åka via hamnen och kika på årets äppeltavla på väg hem idag. Det var synd att förra helgens äpplemarknad krockade med min Stockholmshelg, annars hade jag planerat att vara där. Man måste ju vara med när det händer nåt! :)


Ett imponerande konstverk (klicka på bilden för större bild)! Jämför storleken med pojken till vänster i bilden. Surfa gärna in på applemarknaden.se och klicka på "äppeltavlor" i vänstermenyn så får ni ser massor av andra konstverk som byggts upp av äpplen genom åren...

Äpple, spik, äpple, spik, äpple, spik...

Andra bloggar om: äpple, äpplemarknad, äppeltavla, kivik

Stöd Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj

Varje år får 7000 kvinnor i Sverige bröstcancer. Det betyder att ungefär 20 kvinnor varje dag får det fruktansvärda beskedet, och att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Detta innebär att de allra flesta av oss med största sannolikhet förr eller senare kommer att drabbas, direkt eller indirekt.

Cancerfonden behöver pengar för att kunna föra forskningen framåt.

Genom att följa instruktionerna i länken nedan kan du på ett löjligt enkelt sätt skänka 50 kr (eller mer) via sms. 50 kr till Cancerfonden betyder tex 150 nya små provrör, 67 nya stora provrör och 22 min forskningssköterska.

Och allvarligt talat, 50 kr... kommer du ens sakna de pengarna?!

Klicka här och ge ditt bidrag till min Rosa Bandet-kampanj!

Eller berätta om vilka andra sätt du bidrar till Rosa Bandet under oktober månad. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Andra bloggar om: rosa bandet, rosa bandet-kampanj, cancerfonden, rosa, oktober, bröstcancer

Ringrostigt

Idag har jag jobbat - kors i taket!

Fast det var lite ringrostigt, för det var typ 6 år sen jag jobbade på det stället senast... Men det gick ganska bra och jag tror inte att jag gjorde bort mig allt för mycket. Jag är i alla fall välkommen dit redan imorgon igen. :)

Välkomna extrapengar till nya lägenheten!

Who is the Biggest Loser? (v 8)

Vet ni vad? Jag blev så till mig imorse när jag fick telefonsamtalet om att jag fick lägenheten och sen har mitt huvud varit fullt med lägenhetstänk hela dagen - att jag har helt glömt bort att det är torsdag, vägning och Biggest Loser.

Men det är nog lika bra det, jag är dålig mot mig själv just nu. Men - och här kommer för en gångs skull ett bra men - inom väldigt snar framtid kommer jag att ha ett eget hem och äntligen äntligen få packa upp min väska som jag i princip har turnerat runt med sen början på juli!
Ett eget hem, smaka på det! Eget hem, egen tid, egna rutiner.

Nu vet jag också var jag kommer att hålla till ett tag framöver, och ska därmed teckna medlemskap på närmsta träningsställe och komma igång med gruppträning - eftersom jag tycker det är den roligaste träningen. Jag längtar redan!

Härmed lovar och svär jag att om ett par veckor kommer jag vara på banan. Ordentligt!

Jag har fått lägenhet!

Igår eftermiddag var jag och kollade på en (hyres-)lägenhet alldeles i närheten av där mormor och morfar bor (dvs det enda området i Malmö som jag känner till någorlunda). Det var en tvåa på ca 55 kvadrat, med balkong, lite sliten men ändå helt okej och som det verkar i ett trevligt neighborhood. Lite dyr dock, med mina mått mätt, men antagligen inte så värst farligt ur Malmö-ögon sett.

Imorse ringde tjejen från bostadsbolaget som höll i visningen (och som jag också varit på två andra visningar för de senaste veckorna) och sa att jag fått lägenheten!!!!

"Jag hade egentligen bestämt mig redan igår att det var du som skulle få den, det är ett jättetrevligt område och det känns som att lägenheten skulle passa dig perfekt med tanke på de visningar du har varit på tidigare. Inte för att jag känner dig, men ja det känns så."

De har alltså inget kö-system som de följer till punkt och pricka, till skillnad från det stora kommunala bostadsbolaget här i stan där man måste köa flera år för att ha chans på nånting överhuvudtaget, utan går på mix av hur länge man sökt lägenhet, hur aktiv man varit i sökandet, hur många visningar man varit på och hur snabbt man kan flytta in - och antagligen lite känsla också.

Det tackar jag ödmjukast för!

Det ska bli såååå skönt med ett eget bo. Att äntligen få packa upp min väska.
I något som kan bli mitt hem.