Extra extra - dagens löp!

Hur det känns idag?

Ont.

Massakerad

Oh my God. Jäklar vilken grym massage jag var på i eftermiddags. Efter ett halvårs uppehåll från massage har jag nu äntligen kommit till skott igen då axlar, nacke, rygg, handled, fingrar - ja hela den typiska kontorskroppen - protesterar efter ganska monotont arbete. Stackars kroppen var ovan, och massören skoningslös. Det gjorde nå så jävulskt ont och jag tror att hon njöt av att plåga mig. Men jag tänker så här; ju ondare det gör - desto godare gör det för kroppen.

Så imorgon kommer jag antagligen att vara en helt ny människa. Eller kanske i övermorgon. Eller i alla fall på fredag när träningsvärken förhoppningsvis börjar släppa. Ny tid bokad om två veckor, nu du kroppen - nu ska du få både kärlek och stryk på samma gång! :)

Söndagsjogg

Den här veckan hade jag verkligen för avsikt att komma ut med min joggapp åtminstone en gång innan söndagen, men tydligen hann jag inte med det (läs: tog mig inte tid). Igår var det dock nära, jag bytte till och med om till springkläderna. Men kände att det var lite för nära inpå lunchen som fortfarande skvalpade runt i magen så jag skulle bara lägga mig och läsa en halvtimme innan jag gav mig ut. Ni anar var detta kommer sluta va?

För när jag la mig i soffan kände jag hur trött jag var, och tänkte att en liten tupplur skulle vara mer värt inför kvällens Eurovision så jag skulle orka hålla mig vaken... Jag hade bara en timme att spela på innan jag var tvungen att börja göra mig i ordning inför kvällen, så båda delar skulle inte hinnas med. Jag valde tuppluren, ett klokt beslut när man har en morgonpigg katt som stjäler alldeles för många sömntimmar under veckan. Jag ställde klockan på en halvtimme. Bara det att jag tydligen hade skruvat ner ljudet så jag hörde inte när klockan ringde. Jag sov gott. Men som tur var vaknade jag redan efter en timme, annars hade jag kunnat sova bort hela Eurovisionkvällen... Det blev bara lite extra stressigt, men jag hann både hoppa in i duschen och byta om från springkläder innan jag gav mig iväg. Jag blev dock inte så glad när jag med andan i halsen halvsprang till bilen, vred på nyckeln - och så kom det rökpuffar från rattfästet. Men efter lite rådgivning per telefon med pappa vågade jag ge mig iväg ändå. Och jag kom mig både fram och tillbaka till Lund utan att bilen exploderade, så det kändes ju skönt.

I Lund vankades det grillning och Eurovisionafton hos Cecilia. Väldigt trevligt. Och gott. Och en grym vinst av Loreen. Fast i ärlighetens namn tyckte jag att hennes framträdande var betydligt bättre i svenska finalen än i Eurovisionen. Men ändå var det klasskillnad mellan henne och resten av startfältet.

Men just det ja, det var ju söndagsjoggen jag skulle komma fram till. Var inte så jättepigg (eller glad) när katten väckte mig kl 5.30 imorse - tre timmar efter att jag gått och lagt mig. Inte riktigt så jag tänkt mig starta söndagen. Men efter ett tag lyckades jag dock övertala katten om att låta mig somna om och i alla fall få sova några timmar till (med ett antal kattväckningar emellan förstås, det där med att sova någon längre sammanhängande tid är tydligen väldigt överskattat om man är katt).

Hursomhelst, efter en soft förmiddag där jag bland annat satt en stund på balkongen i solen och läste en bok, så kom jag ut på min traditionsenliga söndagsjogg. Fjärde söndagen på raken, det börjar bli en bra vana det här va? Idag påbörjade jag också "vecka 2" på C25K-appen. Det innebar 90 sekunders jogg varvat med 2 min promenad i 30 minuter. Det var riktigt skönt idag, och jag kände nästan att jag fick till lite tempo (jämfört med mitt vanliga lunk då) under 90 sekundersjoggarna.

Idag hade jag inget hav att belöna mig med efteråt, så idag slängde jag mig istället raklång i gräset i parken när jag var färdig och lyssnade på Euphooooooria på repeat ett par gånger innan jag begav mig av hemåt till verkligheten igen.

Ja, ni ser ju själva hur snabbt det går...

Enkel jordgubbsdessert

Jag vet att jag har tipsat om den här desserten förut, men jag tänker göra det igen. Den är så enkel att göra, så god - och så snygg - så den tål att tipsas om igen.

Jordgubbar med apelsinkvarg & chokladsmul, 4 portioner

1 liter jordgubbar, rensade och sköljda
1 dl creme fraiche
1 apelsin, rivet skal
2 msk florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl kvarg 10%
6 digestivekex, krossade
100 gram mörk choklad, hackad

Dela jordgubbarna. Vispa creme fraichen så att den blir fast (det krävs lite tålamod, först blir det löst men om man vispar på en bra stund så börjar det tjockna igen, typ som grädde). Blanda ner apelsinskal, florsocker, vaniljsocker och kvarg. Varva röran (gärna i snygga glas) med jordgubbar, choklad och digestive. Garnera med en liten kvist citromeliss.

Enkelt va?

Jag provade dessutom att göra en "sockerfri" variant häromdagen då jag tog sockerfria digestivekex och istället för florsocker och vaniljsocker använde mig av ca en tesked vaniljpulver. Det funkade finfint det också, så det är bara att prova sig fram.

After Dark & rosa bubbel

Avslutningen på den här veckan har gått i glamourens tecken. Igår kväll var vi via jobbet inbjudna till genrepet av After Dark på Malmö opera. Det blev en helkväll då vi först var ute och käkade hela ligan och sen diggade After Dark. Shit vad bra de är alltså!

Om du inte har sett dem live någon gång men har känt dig lite nyfiken, så kan jag starkt rekommendera att gå och se dem! Fantastiskt snygga tjejer (som är killar), grymt vältränade danskillar (som vi slogs om att spana efter i frukostmatsalen idag) och en otroligt proffsig show. De är kvar i Malmö drygt två veckor, så passa på!

I eftermiddags när vi intet ont ananade satt och hade påbörjat nedräkningen inför helgen så kommer plötsligt hotelldirektören indansandes på vårt kontor på Topfloor, med fjäderboa runt halsen och mikrofon i handen, sjungandes Jag vill leva La Dolce Vita. Hon hade med sig två flaskor rosa bubbel, en till mig och en till kollegan, som tack för att vi sålt så många hotellpaket med After Dark. Schysst start på helgen!

Och imorgon är det Eurovision. Mera glitter och glamour - och Loreen. Heja heja!

Trädgårdsonsdag

Är det tantvarning när man tycker att Trädgårdsonsdag är ett av veckans bästa program på tv...?

Gult är skönt

På tal om terapi.

Vid den här tiden på året så är gult galet skönt för ögat. Det här är inte ett tips eller en rekommendation - det är uppmaning för alla som har möjligheten att ge sig ut på de skånska (och framför allt österlenska) vägarna och beundra de fantastiska rapsfälten som just nu breder ut sig över åkrarna. Galet gult. Galet vackert.

Men anlita gärna någon annan som chaufför, man blir nämligen väldigt lätt distraherad när man ska försöka köra bil samtidigt som man beundrar det gula guldet...

Cheaper than therapy

Två gånger under veckans lopp har jag hört någon referera till löpning som "cheaper than therapy". Först var det Beth i filmen The lucky one som jag såg på bio i tisdags, och sen var det Sara aka Träningsglädje som hyllade löpningen. Jag skulle väl ljuga om jag sa att löpning var som terapi för mig, men jag kämpar på med min C25K-app och genomförde imorse mitt tredje pass. Istället för tre pass i veckan så har det blivit ett pass tre söndagar på raken - bättre än ingenting eller hur? Och åtminstone regelbundet. :)

Det är betydligt roligare att göra det när jag är i stugan, för även om jag inte tycker att joggningen (ännu) är sådär jätterolig, så får jag min belöning i form av att efter genomfört pass promenera tillbaka längs stranden och lyssna på vågornas brus.

This is my therapy.

När jag kom hem efter morgonturen blev det årets första frukost på altanen. På nyslipat och nyoljat bord - hej träningsvärk! Vem behöver ett gym när man har en stuga att ta hand om... Tur att man själv är segare än slipmaskinen, den gav upp ganska omgående så det blev jag och ett sandpapper i några timmar.

Dagens loppisfynd

Dagens loppisfynd (eller snarare måndagens för det var då jag fyndade den) är en kakaoburk från Emmaus second hand. För ynka 15 riksdaler stod den där på hyllan och ropade på mig, visst var det ett kap?

Inte för att jag har plats för den varken i skafferiet eller någon annanstans i köket, men fin är den. Och matchar min kakaoögonstavla gör den också.

Vårpimpad balkong

Nu när våren nästan snart övergår i sommar känner jag mig ganska klar med årets balkongfix. I helgen flyttade allting ut, och nu hoppas jag bara att vädret tillåter att det får stå kvar hela långa sommaren. Jag måste säga att jag är sjukt nöjd, nästan lite oklädsamt nöjd - sådär som vi svenskar egentligen inte riktigt får vara. Screw Jantelagen - jag är sjukt nöjd. Punkt.

Som vanligt gör jag saker och ting i fel ordning; först fixar jag balkongen färdigt - och sen går jag på föreläsning om "Feng Shui för trädgård och balkong". Jag och Cecilia var på två inredningsseminarium på IKEA igår, varav detta var ett. Så det var väl tur att jag kunde identifiera alla fem elementen på min balkong; både vatten, trä, eld, jord och metall. Fast i och för sig var summa summarum av feng shui att det går ut på att uppleva harmoni i sin egen miljö, och det gör jag ju. För övrigt en bra och intressant föreläsning av Camilla på Lightliving.

Jag brukar i och för sig gilla min balkong, men kryddtrappan blev liksom pricken över i:et. Tack vare att jag nu kan bygga lite på höjden och få plats med massa grönt så känns det väldigt prunkande occh trevligt - och färgglatt - på min lilla balkong. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag väldigt sällan sitter ute på balkongen. Mest för att katten inte får gå ut där (men förstås är väldigt intresserad så fort balkongdörren öppnas). Men jag blir väldigt glad bara av att titta ut på balkongen.

Kryddorna samsas nu med ett olivträd, ett kumquatträd (citrusfrukten), en smultronplanta och två ceriserosa pelargoner. Och så Pippi Pelikan förstås. De konservburksliknande krukorna kommer från Granit och plastmattan är ett budgetfynd från Rusta. Jag tipsar också gärna om ljuslyktan i rotting som står på kryddtrappan, det är en solcellslampa som lyser väldigt fint på kvällen - kostar strax över 100-lappen och kommer från ICA Maxi. Resten är gammalt hopplock som har hängt med i många år.

DIY - Kryddtrappa

För några helger sen var jag hos pappa och snickrade en kryddtrappa. Eller okej - för några helger sen var jag hos pappa och HAN snickrade en kryddtrappa. Men jag var supervisor.

Jag har en ganska liten balkong och hade fått för mig att jag skulle göra något för att kunna bygga lite på höjden istället, för att tex få plats med lite kryddväxter osv. Så jag försökte googla mig fram till något, problemet var bara att jag inte riktigt vad det kallades - jag provade att googla på planteringsstege, planteringstrappa, blomstertrappa, pelargontrappa osv. Till slut fick jag napp på något som såg ut ungefär som jag tänkt mig, jag utgick från den här bilden och mätte sedan upp vad jag själv hade för behov, önskemål och utrymme på min balkong.

Och så åkte jag till pappa och frågade om han hade några gamla brädbitar över. Det hade han, fint nytt virke letade han fram och erbjöd. Men jag undrade ju om han hade några gamla brädbitar. Och gick därför och inspekterade "slänghögarna" i skogen, mycket spännande grejer hittade jag där - kände mig ungefär som Ernst på upptäcktsfärd. Han hade blivit grön av avund av alla rostiga cyklar, gamla rostiga fjädrar från sängar och soffor, gamla grytor och kärl mm.

Men jag hittade också några brädor som jag gillade, brädor från farmor och farfars gamla hus som rykt i renoveringen - brädor som pappa tyckte var för dåliga för att elda med. Han tittade något skeptiskt på mig får jag väl erkänna. Men jag blev väldigt nöjd med resultatet, och är helt övertygad om att kryddtrappan kommer bli ännu finare med tiden när den har fått stå ute och "gråa till sig" ännu mer.

Nu har trappan äntligen dessutom fått lite kryddor på sig. Det blev basilika, oregano, gräslök, citronmeliss, citrontimjan och chokladmynta (!). Den sistnämnda är jag väldigt nyfiken på, doftar gott gör den i alla fall. För övrigt är jag sjukt nöjd med balkongen nu när allt har fått flytta ut. Men den får jag skryta mer om en annan dag.

Ett skryt om dagen får minsann räcka.

Tisdagslyx

Det börjar bli en bra vana, det här med att lyxa till det på tisdagar. Förra tisdagen var det ju 4good-kväll, och idag blev det fika på stan efter jobbet och sen bio (går bra för mitt nyårslöfte att gå på bio oftare!). Vi såg The Lucky One, en riktigt härlig tjejfilm - så det passade ju fint att vi var 9 tjejer som invaderade salongen tillsammans. Och kanske grät en liten skvätt på slutet.

Biotips!

Jösses vilken vecka!

Vilken vecka det här har varit! Nu, efter en heldag för mig själv, börjar jag återfå lugnet i kroppen men jag har känt mig helt slut - även om det har varit roliga grejer hela tiden så har jag insett ännu en gång hur mycket jag behöver hemmatid. För ja, man blir slut även av roliga grejer. Och katten blir inte mindre morgonpigg av att aldrig hinna få någon uppmärksamhet, kl 05.20 har han väckt mig varje morgon hela veckan. Han försöker nog säga mig något. Låt oss säga såhär; det får motsatt effekt (men det dåliga samvetet fastnar förstås).

Måndag - efter jobb: Ansiktsbehandling 1,5 timme (roligt) som jag köpt på Let's Deal och gett mig själv i födelsedagspresent. Efter det konfirmationspresentletning ett par timmar i en massa butiker. Utan framgång. Hem och googla flera timmar innan jag hittade vad jag sökte. Sen kväll framför datorn googlandes "japanska saker"...

Tisdag - efter jobb: Fikadejt med Eva (roligt), innan vi sen slöt upp med resten av tjejerna för 4good-kväll (jätteroligt). Fika på stan efteråt (roligt). Sen kväll.

Onsdag - efter jobb: Minigolfdejt med Jeanette och Angela (roligt). Det började dock regna precis när vi skulle börja spela så det blev istället film hemma hos Jeanette (roligt). Men film innebar att det blev en något längre dejt än jag räknat med att minigolfandet skulle bli, hade önskat mig en timmes hemmatid i soffan innan sängdags, men det hanns inte med idag heller.

Torsdag - efter jobb: Veckans enda oplanerade dag, hade tänkt städa, diska, tvätta osv. Istället blev det hastigt och lustigt Galakväll på Operan (roligt).

Fredag - efter jobb: Till Emma & Christian i deras nya (nåja, de flyttade visserligen in för ett halvår sen men ändå...) hus i Lund (roligt). Middag, snack, spel. Trevlig kväll, hemma efter midnatt. Ögonen var så trötta när jag körde hem så de tårades och sved av ljuset från mötande bilar, höll nästan på att få panik på motorvägen hem när jag inte kunde hålla ögonen öppna (inte pga att jag höll på att somna alltså utan för att det gjorde så ont i ögonen av ljuset).

Lördag - Hann slänga i ett par maskiner tvätt på förmiddagen och diska upp det värsta. Hämta paket på posten och slå in detta som var konfirmationspresenten från resten av familjen. Hoppa in i duschen och leta fram representabla kläder från kaoset som även ibland kallas min lägenhet. Sen iväg kl 13 för konfirmation för yngsta kusinen hela resten av dagen (roligt). Kyrka, släktträff, buffé, tårta och handbollsfinal på tv. När alla andra åkt hem och det bara var jag och mormor kvar så fick jag och konfirmandens syster för oss att vi skulle gå och spela tennis. Så när mormor och morbror tittade på hockey på tv så drog vi ut i skymningen. Det var nog första gången jag höll i ett tennisracket, så det gick inte sådär bra. Men vi hade jäkligt roligt. Och jobbigt var det. Nästa gång ska jag dock inte ha strumpbyxor, klänning och ballerinaskor på mig - kände att det inte var den ultimata tennisoutfiten. I säng efter midnatt.

Söndag - Sovmorgon (ja faktiskt, Franzon väckte mig inte förrän 06.20 första gången!). Lyckades somna om massa gånger mellan kattväckningarna och klev inte upp förrän klockan tio. Inte pratat med en enda människa idag. Så skönt. Inte för att jag ogillar andra människor, men för att jag hade ett enormt behov av att bara vara och hinna ordna upp i hemmet. Har diskat, städat, lagat mat, planterat kryddor, fixat på balkongen, sprungit pass två på C25K (vilket jag inte heller hunnit tidigare i veckan), gett katten lite uppmärksamhet och bara varit. Dessutom har jag låtit bli att göra en del saker som stod på to do-listan. Halleluja.

Blivande tennisproffs!

4good-kväll: All You Need is Love

I tisdags var det (äntligen!) dags för 4good-kväll igen. Denna gången på temat "All you need is love" tillsammans med Malin Berghagen, Elizabeth Gummesson och Malin Hammar.

Nu slår vi ett slag för det största i livet – den alldeles underbara (och ibland så väldigt utmanande) kärleken, både den till dig själv och den till andra. Kom och låt dig peppas till mer hjärta och mindre smärta av livskloka yogin & föreläsaren Malin Berghagen. Peppas till att ta din kommunikation till högre höjder med supercoachen Elizabeth Gummesson (ingen relation utan kommunikation... Hur bra är din?). Kvällens Sunshine Story berättas av karriäristan som gjorde sin största livsinsikt när hälsan knackade på dörren; Malin Hammar. Dance like nobody is watching and love like you’ve never been hurt!

Vi var nio glada tjejer som slöt upp i kön utanför Palladium, de flesta av oss rutinerade 4good:are men också ett par debutanter. Förväntningarna låg i luften, vi som varit med förr visste ungefär vad vi hade att se fram emot (och hade längtat sen sist!) och rookiesarna var nog väldigt nyfikna på om det verkligen kunde vara så himla bra som vi andra lyriskt berättat om.

***

Malin Hammar inledde kvällen och bjöd på ett härligt framträdande och många skratt, hon är en riktig färgklick som jag aldrig hört talas om tidigare men som jag mer än gärna lyssnar till igen. Malin kom hem till Sverige för ett par år sedan efter att ha bott utomlands i 30 år där hon har arbetat som försäljnings- och marknadschef inom den femstjärniga hotellbranschen över hela världen. Hon pratade om "Attraktionslagen", något som hon kom i kontakt med när hon bodde i Indien och träffade en vis man som lärde henne att det viktigaste en människa har tillgång till är hur hon/han tänker. Han beskrev på så sätt attraktionslagen för henne, ett flera tusenårigt gammalt sätt att ”visualisera” vad man behöver och önskar sig.

Attraktionslagen har nu varit del av Malins liv i mer än 20 år och hon berättade engagerat och målande om hur hon "visualiserat sig" till så väl nytt jobb (vid ett flertal tillfällen), en lång man att gifta sig med i dvärgbyn i Italien, bostad - som till och med att mot alla odds överleva tre hjärtinfarkter på raken genom att visualisera sig själv springande och lekande med sina hundar på en äng, detta när hon i princip låg på sin egen dödsbädd då läkarna inte kunde operera henne pga att hennes försäkringsbolag nekade. Eller som hon också sa; hon skickade upp sina tankar till universum och universum svarade "Din önskan är min lag".

Jag tror väl inte direkt att man kan åstadkomma detta enbart genom att visualisera, om än mycket och länge, men däremot tror jag absolut på att "det man fokuserar på får man mer av" som Olof Röhlander brukar säga. Om man som Malin ägnar en längre tid åt att fokusera på att visualisera det man vill ha (ex nytt jobb, hitta en man osv) så tror jag att man gör mer än att enbart visualisera - jag tror att man genom att tydliggöra för sig själv vad man är ute efter även lägger ut krokar på annat sätt och visar omvärlden vad man söker. Om man sen kallar det för attraktionslag eller målinriktat arbete, det spelar nog mindre roll. Men det var mycket intressant - och roligt - att höra Malins erfarenheter av attraktionslagen, och herregud det är ju värt ett försök eller hur?!

***

Elizabeth Gummesson är coach, föreläsare, författare och hon har sommarpratat i P1 (påminnelse till mig själv att lyssna på detta!). Hon har skrivit böckerna Good Enough, Svartsjukeakuten och Tala är Guld - och detta var precis vad hon pratade om ikväll; kommunikation. Tydlig kommunikation. Vikten av att faktiskt säga det vi vill ha sagt, inte tro att andra ska förstå vad vi vill - men inte säger. Vi var nog ganska många som kände oss träffade. För det där att säga rakt ut vad man vill är inte alltid så lätt. Istället för att "väva in" våra önskemål tipsar hon om att "tänka löpsedel"; presentera istället ett kort budskap som ryms på en löpsedel och syns på långt håll.

Lite smått och gott som jag vill ta med mig från hennes föreläsning: Använd radutrymmet, prata ej mellan raderna. Ex istället för att säga "det här verkar vara ett trevligt kaffeställe" - säg "jag vill stanna och fika". "Skuld har man bara till banken" - ex om att få skuldkänslor för att man ber sin partner ta hand om tvätten för en gångs skull. Om något är viktigt för mig - då ska det vara viktigt för den jag lever med (om det så "bara" handlar om att slippa laga mat eller få slappa på soffan en stund). Ex "tävling" när man kommer hem från arbetsdagen om vem som haft värsta dagen, och att någon ofta tar på sig martyrrollen. Ex lagar mat, men motvilligt och högljutt.

Elizabeths bok Tala är Guld åker upp på min to read-lista. Hon kändes som en väldigt klok människa, och även om det hon sa egentligen inte var något nytt eller revolutionerande - så var det saker väl värda att bli påminda om. Själv är jag i vissa situationer ganska dålig på att säga vad jag faktiskt vill ha, framför allt om det handlar om att be om hjälp - det är jag i princip världssämst på. Jag vill gärna klara mig själv, men det finns också tillfällen då jag gärna vill ha hjälp, och då kan jag (dumt nog) tycka att "folk" ska förstå detta och istället erbjuda sig att hjälpa till - eftersom det är så jag fungerar själv. Men så fungerar ju förstås inte alla andra. När jag väl kommit så långt att jag faktiskt rakt ut ber om hjälp är jag oftast så desperat att jag håller på att bryta ihop - och om jag då inte får den efterfrågade hjälpen kan jag bli ganska långsint och bitter och tycka synd om mig själv. Ett tag. Kanske ingen egenskap att vara stolt över, men väl något att jobba på.

***

Malin Berghagen fick avsluta kvällen. Hon är kändisbarnet som har typ världens (eller i alla fall Sveriges) kändaste föräldrar, och hon jobbar som yogainstruktör, skådespelare och programledare. Jag har lyssnat på henne en gång tidigare i samband med en 4good-kväll, och när jag nu friskade upp minnet genom att läsa vad jag skrev efter den kvällen så lät det ju som att hon pratade om attraktionslagen - fast utan att kalla den vid namn.

Den här gången pratade hon mer om självkänsla, att bli ett team med sin egen kropp och bli lagledare för cellerna. Alla cellerna i kroppen som jobbar dygnet runt med att hålla sin kropp frisk - varför är vi (ibland) själva så dåliga på detta? Vi fick i uppgift att vända oss till grannen och under två minuter berätta vad som är så fantastiskt med oss själva. Det visade sig (inte helt oväntat) vara lättare sagt än gjort. Malin har själv haft dålig självkänsla och dessutom levt i ett förhållande där hon var destruktivt medberoende. Men som budskapet på Malins t-shirt sa; Hard work but totally worth it.

Jag tycker att Malin är lite "flummig", fast på ett charmigt sätt. Det blev lite sektliknande på slutet när hon pratade om att hon förlovat sig med sig själv och sen ville att alla skulle ställa sig upp, lägga höger hand på hjärtat, hålla upp vänster hand och säga efter Malin: Jag lovar att vara mig själv trogen. Att stå upp för mig och mina drömmar. Att vara min kropps sanna lagkapten och stötta den genom livets alla resor. Att lyssna på mina känslor och mina tankar. Att ta modet i hand och våga förändra det jag behöver förändra. Att lita på att om jag är sann emot mig själv, om jag ger kärlek till mig själv så kommer jag få detsamma tillbaka. Jag är värd kärlek. Jag ger kärlek. Jag är kärlek!!!
Lite flummigt som sagt. Men passionerat. Hon tror på det hon gör, och det ska hon ha all respekt för.

***

Efter en sån här kväll är man alldeles upprymd, och vi brukar säga att det känns som ett sånt antiklimax att bara gå hem och lägga sig direkt efter - så den här gången bestämde några av oss för att gå och ta en fika efteråt. För att konservera den positiva energin och få bubbla av sig innan man beger sig hemåt. Tiden rusade iväg, och när jag kom hemcyklandes närmare midnatt kände jag mig lycklig. Glad över alla nya människor jag lärt känna. Tacksamhet till mig själv som vågat mig ut på nya vägar och aktivt sökt upp nya vänskaper - och lyckats. Lite som attraktionslagen. Hög på livet.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som är så himla bra med dessa 4good-kvällar och det är svårt att återberätta för någon som inte varit där - jag inser själv att det kanske nästan låter lite sektliknande när jag är så lyrisk och upprymd, varje gång, och dessutom redan innan. Men det är få tillfällen och sammanhang som bjuder på så mycket odelat positiv energi. Alla tjejer som är där av egen fri vilja, välvilligt inställda till det som står på kvällens agenda och till sin medmänniskor. Nej, det går inte riktigt att förklara. Självklart "köper" man inte allting som det pratas om rakt av, men det väcks alltid många tankar och var och en plockar sina russin ur kakan. Tack Maria, Ulrika, Cecilia, Cecilia, Eva, Mimmi, Sofia och Charlotta för (ännu) en fantastiskt trevlig kväll!

Om debutanterna gillade detta lika mycket som vi som var gamla i game:t? Jag tror det, de flesta har i alla fall redan anmält sig till nästa 4good-kväll i Malmö den 12 sep. Gör det du också om du är nyfiken!

Bilder lånade från 4good:s Facebooksida.

Galakväll

Efter en hittills fullspäckad vecka och med planer för både fredag och lördag så såg jag fram emot en hemmakväll idag. Städa, tvätta, diska (hemmet förfaller snabbt när man är på vift hela tiden och bara är hemma om och vänder och dumpar av grejer och sover typ...), slappa. Spännande eller hur? Men det är sånt jag kan längta efter!

Men så var jag och en kollega på studiebesök på Malmö Opera i eftermiddags. (Shit vilket imponerande ställe förresten - snacka om stort maskineri för att få allt att gå runt! Man fattar ju förstås att det finns ganska mycket "bakom kulisserna", men att det finns så mycket och sysselsätter så många människor, det visste jag faktiskt inte. Förutom att provsitta olika platser i salongen för att veta hur vi säljer in dem på bästa sätt fick vi också en rundvandring bakom scenen, bland kulisserna, bland logerna, i sminket, i perukmakeriet och så vinkade vi på Charlotte Perelli som satt och fikade i personalmatsalen. Ett gigantiskt maskineri som sagt, jag förstår inte hur de får plats med så mycket i lokalerna som inte ser så stora ut på utsidan. Både jag och kollegan gick därifrån med en känsla av "wow, här skulle man jobba!")

Nåja, det jag skulle komma till, när vi gick därifrån efter vårt studiebesök så hade vi fått med oss en inbjudan till kvällens Galakväll. Så det var bara att slänga sig på cykeln och spinna hem det snabbaste jag kunde, svida om till klänning och hoppa in i en taxi för att hinna tillbaka till stan och vara på Operan en timme senare igen. Det bjöds på bubbel och snittar, och sen en Galakväll ledd av Anne Lundberg och Anders Johansson som guidade oss igenom föreställningen som i sin tur bjöd på musikaliska godbitar ur bland annat Evita, Luisa Miller, Trollflöjten, Tosca och Carmencita Rockefeller - helt enkelt ett smakprov av vad Operan bjuder på det kommande året.

Det blev med andra ord inte så mycket städat, tvättat, diskat eller slappat ikväll. Men lite gala på en torsdagkväll är ju inte så dumt det heller.

Och redan om ett par veckor är det dags för mer gala på Operan, då ska vi dit igen för att se After Dark. #hårtjobb

Hög på livet

... men det finns väl sämre droger?

Couch to 5k

Okej, jag vet - en gång är ingen gång. Men om man gör det flera gånger så blir det en vana, eller hur? Och tanken är att det ska bli det.

Det är ju förstås den där förbaskade joggingen jag pratar om. Den här gången SKA jag nämligen lyckas hade jag tänkt mig. Därför provar jag en annan taktik än jag brukar (eftersom det brukar misslyckas), en som krävar tålamod. Inte min bästa gren. Men tydligen en dygd.

Igår laddade jag ner appen C25K - Couch to 5k. Med deras träningsprogram ska man på åtta veckor gå från soffpotatis till att klara av fem kilometer i löparspåret. Åtta veckor. Det är ju en halv evighet. Normalt sett hade jag gett mig på femman nu på en gång, tvingat mig runt, svurit, svettats, fått ont, inte orkat - och gett upp ganska snart. Jag kanske hade gett det ett par tre gånger, max. Sen hade det liksom runnit ut i sanden.

Och visst har jag sneglat på såna här program förut. Men som sagt, åtta veckor är lång tid. Och de första veckornas program brukar ju alltid vara plättlätta (till och med för mig), så då har jag möjligtvis hoppat in i vecka fyra-fem eller nåt sånt och gjort ett pass eller två. Men förstås inte fullföljt. Gett upp.

Men nu känner jag mig faktiskt peppad. 30 minuter tre gånger i veckan ska man väl klara av. Dagens pass, pass 1 vecka 1, bestod av 5 min uppvärmningspromenad och sen 60 sek jogg varvat med 90 sek promenad i resterande 25 minuter. Med lurar i öronen och en röst som säger åt en när man ska börja jogga resp gå, så behöver man inte ens tänka. Just do it. Och 60 sek jogg klarar ju till och med jag utan att lessna. De 30 minutrarna gick snabbt och var inte speciellt ansträngande. "Lite väl lätt" slog tanken mig efteråt, men så kom jag på - det är ju pass 1 vecka 1, det ska vara lätt nu. Det finns en mening med det. Det kommer bli jobbigare, var så säker.

Det kanske är att börja i lite fel ände att BÖRJA med 5 km loppet i onsdags och SEN påbörja träningen inför det. Outside the box, säger jag då bara. Outside the box.

Dagens 30 minuter från stugan genom skogen ner till havet och sen norrut längs Havängsstranden tills appen sa till mig att jag var färdig. Belöningen var promenaden tillbaka längs stranden ackompanjerat av vågbrus.