Hörnsjön

Ett av mina smultronställen i Övik (och mitt absoluta favorit-promenad/jogg-place) är helt klart Hörnsjön. Bara ett stenkast från centrum men ändå så inbäddat i sin egen värld. Tystnaden är nästan bedövande, och jag som inte är någon musik-i-öronen-när-jag-promenerar-tjej älskar att promenera runt sjön, vila ögonen på vattnet som glittrar i solen och lyssna på tystnaden. Ibland blir man omsprungen av ett galopperande hockeylag eller två, men annars är det fantastiskt lugnt och fridfullt.

Perfekt för att träna på att vara här och nu. Underlaget av flis gör dessutom att man nästan blir sugen på att jogga, eftersom det är så skönt underlag att studsa mot. Så jag hoppas bli piggelin snart och orka ta mig en joggingtur också. Men så länge jag är krasslig håller jag tillgodo med kvällspromenader runt sjön.

Den enda nackdelen med Hörnsjöns Naturreservat är att den längsta slingan bara är 3 km. Men det går ju faktiskt att lösa genom att gå flera varv...

För tre veckor sen i Göteborg

Sitter framför tvn och slötittar på Lotta på Liseberg. För tre veckor sen var jag på plats och spanade überkäcka Lotta och Diggiloo-gänget live. Sara var på besök i Skånelandet och vi tog en liten roadtrip till Göteborg för att hälsa på Kattis. Vi hann med att besöka Brännö, turista i Göteborg, käka räkmacka och en sväng på Liseberg.

Höjdpunkten för Kattis var nog när hon fick syn på Foppas handavtryck bland diverse celebriteter på Liseberg. Fler bilder från trippen finns här.

Ahhhh, Foppppaaaa!!!

Efterlysning: Immunförsvar

Jag undrar var mitt immunförsvar tagit vägen. Jag som "aldrig" brukar vara sjuk. Nu känns det som att jag aldrig är frisk. Och jag är jäkligt less på det. Visserligen hade väl mitt gamla vanliga immunförsvar släppt igenom den sommarförkylning med tillhörande halsont som är på gång nu, och kanske är yrseln just ett försvar som kroppen använder för att få mig att vakna upp och lyssna på att knoppen inte mår bra... men ändå.

I torsdags slog en våg av illamående över mig, i fredags kom yrseln som ett brev på posten och i lördags vaknade jag med känningar i halsen. De känningarna gav sig ännu mer till känna igår kväll och inatt när jag försökte sova. Det gick inte speciellt bra. Jag kunde nästan känna hur halsen svullnade igen mer och mer efter hand och att det blev svårare att svårare att svälja.

Klockan fem imorse kollade jag på klockan och då hade jag fortfarande inte somnat. Efter det tror jag dock att jag lyckades sova ett par tre timmar innan jag vaknade igen. Jag har legat kvar i soffan hela dagen, men inte lyckats sova mer trots att det varit välbehövligt. Tur att jag har planerat att vara i Övik ett par veckor till, hade varit väldigt tråkigt om hela vistelsen hade varit sjukstuga...

Afternoon Tea

Idag har termometern knappt tagit sig över 10-strecket och regnet har stött som spön i backen hela dagen. Väldigt passande att vi hade en inplanerad utflykt som i och för sig hade varit trevligt i vackert väder också, men som lämpade sig lika bra för detta regnväder.

På Gålsjö Bruk (43 minuter från Örnsköldsvik, om man ska tro de som bestämmer annonstexterna) serveras det Afternoon Tea söndagar under juli månad. Idag slöt vi upp en liga på 10 personer för att skåla i te-kopparna där. Vi kom fram till att mer än hälften av oss på ett eller annat sätt jobbat på stället, somliga visserligen mer än andra, men jag kan i alla fall lägga en dags arbete där till min meritlista.

Med tanke på vädret blev vi serverade på vita dukar inne i Herrgården istället för i parken utanför. Det bjöds på nybryggt te i kanna tillsammans med nygräddade scones med smör och marmelader, smörgåssnittar med lax, ädelost och de i England obligatoriska gurksnittarna. Avslutningsvis ett gäng små bakverk. Smakade utsökt!

I eftermiddag har vi också hunnit vinka av Kattis som nu officiellt lämnat Övik för Göteborg, visserligen har hon redan varit borta från stan ett år men nu har hon också gjort sig av med lägenheten. Jag kommer på mig själv att tycka det är väldigt tråkigt att hon lämnar stan (vilket jag förstås tycker), men så inser jag att jag ju faktiskt inte själv bor kvar här. Konstigt. Att hon numera bor i Göteborg innebär ju faktiskt att hon är närmre Malmö. Men Örnsköldsvik är ju alltid Örnsköldsvik, så är det bara. Dags att planera nästa reunion...

Jamie Oliver smakar surströmming

Ikväll kl 19.55 på kanal 5. Skärmdump från allehanda.se.

Grillmeister i farten

Självklart måste man även passa på att grilla när grillmeister Kattis är i stan. Igår tände hon grillen ute i Vågsnäs, granne med Foppa. Vi hade för säkerhets skull laddat upp ordentligt med mat, men han kom aldrig förbi...

Själv gör jag nog mest nytta som "grillmeister assistant", men nån måste ju vara det också. Igår lyckades vårt grillteam få ihop grillad fläskfilé, majskolv, potatis, halloumi och gino. Mums mums!

Kvällen avslutades med filmtajm a la Alice i Underlandet. En ganska söt film, men man undrar ju när Johnny Depp senaste gjorde en "normal" film?

Andy Warhol

Turister i stan besöker naturligtvis också sommarens utställning på museet. För två år sen var det den gigantiska Star Wars-utställningen som drog turister till stan, och i år är det den något mindre Andy Warhol-utställningen. Jag vet i och för sig inte om årets utställning i sig själv drar så många turister, men när de "liks" är här så tar nog de flesta ett varv på utställningen. Men vad vet jag, det kanske finns massor av Andy Warhol-fans där ute som åker land och rike runt för detta?!

Själv visste jag knappt vem Andy var tidigare, och jag blev väl inte överdrivet imponerad av utställningen heller - men turist eller inte - "man måste ju ställa upp när det händer nåt i stan" och som gamla Långis-bor vill vi ju som vanligt vara med där det händer. :)

Ett tips om du är i Örnsköldsvik: Läs noga på ditt kvitto, när du minst anar det dyker det upp dolda budskap. Har du tur kan du till och med bli välsignad.

Turist i Örnsköldsvik

Både Kattis och jag är i stan som turister, och då måste vi självklart göra sånt som turister gör. (Och som vi visserligen själva gjorde när vi var boende i stan också). Tex åka upp till Varvsberget och beundra utsikten över den vackra stan, havet som letar sig in i fjärdarna, bergen och skogen. Och fabriken. Ja, det är vackert. Jag älskar Örnsköldsvik, har alltid gjort och kommer alltid att göra!

Morgonstund har guld i mun

Imorse ringde klockan 04.25, och en halvtimme senare satt jag i bilen på väg till flygplatsen för att transportera mig till upp Övik. Morgondimman låg tät och det var bedårande vackert (och nästan lite kusligt).

Lost in cyberspace

Om jag ska hitta en nackdel med marknaden, så är det att mobiltelefonin i det närmaste slås ut i närområdet. Det har inte varit något större problem de senaste åren, men i år var det stora problem att få mobilkontakt på marknaden. Det är tur att man är rutinerad och på förhand bokar en preliminär tid och plats för att ses, om det inte går att få tag på varandra. I stugan svor vi över att varkens mitt eller mormors mobila bredband funkade, och kanske kan vi även skylla det på marknaden...

Imorse kl tio över fem fick jag tre stycken sms som skickades till mig i måndags under marknaden. Bättre sent än aldrig... :)

Kiviks marknad 2010

Ingen sommar utan Kiviks marknad, så är det bara. Det går inte att "ta på" vad det är som är så speciellt med detta spektakel, det är väldigt svårt att förklara för någon som inte är uppväxt med det - tro mig, jag har försökt. Men vi som är trogna marknadsbesökare vet alla vad vi menar. På något sätt peakar sommaren i och med marknaden, och trots många många timmars marknadspromenerande, trött ben och tomma plånböcker så måste man ändå gå ett varv extra innan man åker hem sista dagen. Man måste insupa atmosfären lite till och så går man där och blir lite nostalgisk och tänker att det är ett helt år kvar till nästa gång... Är sommaren över nu?

Nej, så illa är det förstås inte. Att sommaren är över alltså. Men marknaden är över för denna gången, och i år blev det bara två marknadsdagar för mig. Igår traskade jag runt i 6 timmar och idag i 9 timmar. Förr i världen körde man ju 12-timmars - minst. Ska det va ska det va ordentligt. Benen blir ganska trötta och man har marknadsdamm med sig hem överallt. Men det är så det ska va.

Detta året klarade sig dock min plånbok ganska bra. Det var väldigt länge sen jag kom undan så billigt som i år. Man lyckas ju alltid hitta nåt som man inte visste att man behövde. Men i år bestämde jag mig för att jag inte behövde fler strumpor, plånböcker, väskor eller skor. Jag var dock lite sugen på en strand/stråhatt, men hittade ingen som föll mig riktigt i smaken. Jag tror till och med att jag la mest pengar på parkering och vatten (dyrt, men nödvändigt i hettan) faktiskt. En dvd-film för 30 kr och några presentpapper och -snören var min övriga skörd.

Men jag är faktiskt lika glad för det. Jag hade trevligt sällskap med mig alla timmarna och träffade på en hel del marknadskändisar (de där som man bara ser en gång om året - på marknaden - uppdaterar sig på senaste nytt och båda parter avslutar med ett leende på läpparna och ett "ja vi ses ju om ett år igen"). Det är en stor del av charmen med marknaden.

Nej, jag ska nog inte ge mig på att försöka förklara charmen. Jag nöjer mig med att återigen slå fast att Kiviks marknad är i alla fall min höjdpunkt på sommaren. Människorna, atmosfären, läget. I like!

(Jag kan också avslöja att Ullareds-Kjelle med familj faktiskt inte handlar endast på Ullared som de försökte lura i oss i tv-programmet förra året... ;))

Mitt på nöjesfältet dök det plötsligt upp ett oväntat skumbad. Definitivt årets marknadsnyhet!

Grattis på namnsdagen Fritz

Grattis på namnsdagen Fritz. Hoppas du har det bra där uppe i himlen, älskade lilla pussgubbe. Kan inte fatta att du är borta. Saknar dig massor! ♥

Parus Major

Har ni hört talas om Parus Major? Nej, jag tänkte väl det.

Ikväll bjöd Sommarscen Malmö på något utöver det vanliga. Det är inte varje dag man bevittnar en mänsklig fågelorkester som klättrar i träden.

"Sommarscen gör nedslag i Kungsparken. Parus Major är latin för talgoxe och även namnet på en mänsklig fågelorkester hitflugen från Berlin och Köpenhamn. Klädda i fågelkostymer spelar de fågelinspirerad musik uppe från träden."

Ribban beach

I eftermiddag blev det äntligen ett premiärbesök för mig på Ribban - den omtalade sandstranden "mitt i" Malmö. Det bjöds på helt okej sandstrand, strålande solsken och långgrunt varmt vatten. Jag skulle gissa att vattentemperaturen låg ett par grader över 20, kanske runt 22-23 grader. Nästan så att jag hade önskat lite kallare vatten för att känna mig ordentligt avsvalkad.

Shoppingväder

Tillbaka i Malmö för lite ärenden och möten ett par dagar. Det gick faktiskt bra att sova, jag tror att jag oroade mig mer för att det skulle börja åska än för att Fritz inte var närvarande... Jag kommer inte att förstå att han är borta förrän vardagsrutinerna återvänder efter sommaren.

Av det i princip utlovade åskovädret idag blev det ingenting över Malmö. Jag tackar och tar emot. Men det har kommit lite regn och varit mulet - bra shoppingväder alltså!

Kan man få för många ballerinaskor?! Nej, jag tänkte väl det. Så därför fick två par följa med mig hem idag. 199 kr för båda. Jag gillar billiga skor!

... och så var det det där med onödiga prylar. En baddräktspåse kanske inte räknas till de allra mest nödvändiga prylarna?! Men söt var den, och viss funktion tror jag nog att den kan fylla i strandväskan. Ett onödigt fynd för 20 kr.

Survivalkit för åskrädda

Igår kväll när jag körde västerut och närmade mig Malmö såg jag hur himlen lystes upp av röda (??) blixtar med jämna mellanrum. Det var kolsvart på himlen och jag var övertygad om att jag skulle komma fram till världens åskväder. Men tydligen höll det sig ute över vattnet, för det småmullrade bara lite när jag kom fram.

Men man kan aldrig vara nog säker. Och om man som jag är rädd för allt man kan vara rädd för så är man självklart också rädd för åskan. Och jag måste nog erkänna att jag för tillfället är ännu mer nojjig än vad jag är i vanliga fall. Jag hade som sagt redan en liten orosklump i magen för att överhuvudtaget komma till lägenheten och sova i ensamheten, och det blev inte bättre av det utlovade åskvädret och vetskapen att det troligtvis är just oro som framkallat mitt dåliga mående tidigare. Självklart måste man ju då också oroa sig för att yrseln kommer tillbaka...

Men jag är inte typen som bara lägger mig ner och dör. Nej då, kan man lura hjärnan att oroa sig mindre ska man självklart göra det. Så därför dukades följande survivalkit för åskrädda upp på sängbordet innan jag gick och la mig:

Lampan tänd (för att inte se ev blixtar allt för väl), radion på (för att inte ligga och lyssna efter muller), ficklampa redo (om strömmen skulle gå), laddad mp3-spelare (för att få in ljud i öronen om det skulle börja mullra), ögonbindel (för att stänga ute ev blixtar ur synfältet) och öronproppar (som alterntiv till mp3-spelare i öronen).
Jodå, jag ser själv att det ser vrickat ut. Men jag bjuder på det!

Jag var faktiskt inte ett dugg besviken när jag vaknade i morse utan att ha behövt använda nåt av det! ;)

Pax för att inte bo i Turning Torso när det drar ihop sig till oväder.
Bild från sydsvenskan.se.

Välgörande dagar

Nu har jag tillbringat tre välgörande dagar i lugn och ro i stugan med mormor och morfar. Det har varit mycket på sistone - och av olika anledningar har jag gjort allt annat än att följa läkarens ordination på långa promenader, ta det lugnt, bara vara och koppla av. De första veckorna när jag mådde dåligt var och varannan dag hade jag ständigt en klump i magen för hur morgondagens dagsform skulle vara, och när sen Fritzen blev sjuk växte klumpen väldigt snabbt. Följaktligen har jag inte blivit av med det dåliga måendet heller.

Men nu är det (peppar peppar, kors i taket, vad kan man mer säga?) faktiskt en vecka sen jag var yr senast. Då var jag det visserligen med besked, och var tvungen att ta en åksjuketablett för att få världen att sluta snurra. Klumpen har nu bytts ut till en tagg av sorg i hjärtat, och så länge jag vistas på "neutral mark" (dvs inte hemma i lägenheten som gapar tom och tyst efter Fritzen) är det okej. Jag får inte tillbaka Fritzen hur mycket jag än oroar mig. Men jag har gjort vad jag kunnat för att bara ta det lugnt.

Den 35-gradiga hettan (toppnoteringen är 35.7 grader, jag tror faktiskt aldrig att jag har varit med om liknande värmebölja?!) har hjälpt till att få ner kroppen i varv. Det är inte så man sprudlar av aktivitet direkt. Det har blivit morgonpromenader ner till havet för ett morgondopp, och sen horisontellt läge på gräsmattan med en god bok eller inredningstidning - och många dopp i plaskpoolen så länge den var svalkande. Det vill säga innan även vattnet nått upp till 30-gradersstrecket och inte längre svalkade...

Men nu bär det av till Malmö igen ett par dagar och en liten liten oro börjar komma flaxande i magen - hur kommer det kännas att sova ensam i lägenheten...?!

Svart i rutan

Det är ju tur att man inte är sådär vansinnigt fotbollsintresserad. Lagom till VM-finalen igår kväll började det blixtra och dundra, och i halvtid blev det plötsligt bäcksvart. Strömmen gick. Och kom inte tillbaka. (Jo, det gjorde den, men inte förrän vid tretiden på natten då jag vaknade av att tvn gick igång igen.) Vi hörde dock slutminutrarna av förlängningen på radio, då jag lyckats treva mig fram i mörkret och leta upp en radio respektive passande batteri och sammanfört de båda.

Älskade lilla Fritzen finns inte mer

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det mycket värre än man tänkt sig. Ibland händer det ofattbara. Som att älskade lilla Fritzen inte längre finns. Som att han trots tre veterinärbesök på en vecka inte klarade sig. Jag hade en magkänsla och en enorm oro som sa mig redan från början att något inte var bra, men att han skulle dö trodde jag nog inte.

Han var så duktig under både blodprov, röntgen och vätskeersättningsdropp och fick beröm av veterinären för att han var en sån snäll kisse. Det verkade som att han blev lite bättre när flämthostan gav med sig lite, men han blev inte piggare och han ville inte äta eller dricka själv. Om han inte svarade på behandlingen, inte tålde behandlingen, om han hade något i sig sen tidigare eller om det tillstötte komplikationer vet jag inte.

Han var hos veterinären tre gånger under loppet av en vecka, fick sin medicin i sprutform istället för i tabletter men veterinären såg ingen anledning att göra något annat än att "avvakta". Dagen efter det tredje veterinärbesöket och på väg till djursjukhuset dog han. Jag var inte med då, och helt ärligt är jag egoistiskt tacksam för det. Jag vill minnas honom som den fantastiska katt han var.

Han var definitivt inte "bara en katt", han var min bebis som jag gosat med sen han var alldeles nykläckt. Han var ensambarn och jag har gjort mitt bästa för att vara hans lekkamrat och kompis under de fem år vi fick tillsammans. Han har mött mig i dörren varje dag jag kommit hem, han har lagt sig hos mig i soffan och gosat varje kväll, han har spinnande trampat på och somnat på min rygg eller mage varje natt, han har väckt mig varje morgon genom att buffa mig i ansiktet och slicka mitt hår för att berätta att han var frukostsugen. Vi har lekt med hans fjäderkompis, vi har kastat boll, vi har myst på balkongen, vi har flyttat och vi kramats. Jag har pussat på hans underbara små tår och sagt att jag tycker så mycket om hans tassar.

Tänk så många gånger jag har sagt Vad skulle jag gjort utan dig, Fritzen? till honom. Well, now I have to find out. Vad ska jag göra utan dig, Fritzen?