Handbroms

Ibland måste man pausa även från roliga grejer. Efter flera veckor ständigt på språng och minimalt med hemmatid drog jag ikväll i handbromsen och bokade in mig i soffan tillsammans med kissen och OS på teven. Och så lite Ernst på Play - herregud jag har inte ens hunnit kolla ikapp mig på de avsnitt av Sommar med Ernst som jag missat när jag varit ute på andra äventyr, då förstår ni hur busy jag varit!

Men efter två avsnitt av Ernst var ju inte hjärnan direkt på paus-mode längre. Idéerna flödar, de mentala to do-listorna växer och det kliar i fingrarna. Jag tror jag måste flytta till stugan på heltid för att hinna göra ens hälften av allt jag vill göra.

Det får bli dagens i-landsproblem. Nu ska jag fortsätta pausa. Resten av veckan bjuder på massor av roligheter, så då måste jag vara tillbaka till mitt superwoman-jag igen!

Jordgubbstomtar

Hur söta är inte de här små jordgubbstomtarna som cirkulerade på Facebook häromdagen??!

Perfekt för oss knäppisar som kan längta lite till julen mitt i sommaren... :)

Strandhäng på Ribban

Första veckan som bjudit på strålande sommarväder och värme för oss här nere i södern måste ju utnyttjas maximalt. Trots att man har oturen att redan ha avverkat sin semester. Som sagt, det är inte det att jag inte trivs på jobbet. Det är bara det att när solen strålar från en klarblå himmel och temperaturen stiger över 25 grader för första gången den här sommaren - ja, då känner jag att jag eventuellt hade trivts ännu lite bättre på stranden. ;)

Vad göra? Jo, packa strandväskan på morgonen och cykla direkt till stranden när jobbet slutar kl 16. Köpa med sig en sallad och picknickmysa med trevligt sällskap på en filt i sanden. Trotsa algblomningen och bada och plaska och ha kul. Relaxa en stund på stranden och njuta av de varma strålarna från solen. Hoppa och skutta på Friskis utegympa på gröningen precis vid stranden. Njuta av härlig musik och svetten som rinner i hettan. Svalka av sig med ett långt, härligt bad. Ta vara på den sista kvällssolen och se solen gå ner i horisonten. Snegla på klockan och tänka att när den närmar sig halv elva är det nog dags att dra sig hemåt. Cykla hem genom en ljum sommarkväll i ett mörkt men livfullt Malmö. Inse att det är väldigt lyxigt att ha stranden nästan mitt i stan. Lägga huvudet på kudden med ett leende på läpparna och somna till tanken "det här var en riktigt bra dag".

Tisdagsmys med fys (och bad)

Efter två veckor på semestervift från stan så var det dags att dejta Maria ikväll. Vi bestämde oss för att det var träningskläder på och en cykeltur ner till Ribban som gällde. Coach M hade med sig ett lagom avancerat träningsprogram och vi körde ett gäng olika styrkeövningar i skuggan av ett träd omgivna av joggare, rullskridskoåkare, solbadare, grillare, dansare, fotbollsspelare och annat löst folk som hängde längs Ribban. Det var verkligen ett folkvimmel utan dess like, det märktes att folk tog tillfället i akt att njuta av årets varmaste sommardag och kväll. Och det gjorde de rätt i. Precis som vi.

Efter en stunds avslappning och stretch i gräset (hur skönt är det inte bara att ligga i gräset och titta upp på himlen?) förflyttade vi oss till stranden istället. Sand mellan tårna hör ju liksom sommaren till. Vattnet var varmt, och även om man fick gå nästan halvvägs till Danmark för att kunna doppa sig (hej långgrunt!) så var det väldigt skönt med ett bad som faktiskt blev ett bad och inte bara ett snabbt dopp. Till skillnad från sommarens tidigare snabbdopp i iskallt vatten...

Drygt 2 mil transportcykling, en halvtimmes styrkeövningar och skönt kvällshäng på stranden med sommarens tredje (och överlägset varmaste) bad. Ett gott dagsverke efter andra arbetsdagen efter semestern. Det är ganska bra att vara tillbaka i stan också.

Kiviks marknad

Tredje onsdagen i juli. De tre marknadsdagarna på Kivik har precis passerat, marknaden har dragit vidare mot Sjöbo och det är som vanligt med visst vemod man tar sista varvet på onsdagen innan man går hem med trötta ben, mätt mage och tom plånbok.
Man vill liksom inte riktigt att det ska ta slut.

Under tiden jag laddade upp mina bilder från mobilen satt jag här och funderade på hur jag det här året skulle försöka beskriva tjusningen med Kiviks marknad för den som är oinvigd. För den som inte är född och uppvuxen på Österlen, med marknaden som en solklar höjdpunkt på sommaren varje år. Att det inte är strumporna, mobilskalen, mössorna, t-shirtarna, presentpapprena, langosen, de fejkade Foppatofflorna, de billiga väskorna eller ens den frusna bananen doppad i choklad det handlar om.

Det handlar om att det är en samlingspunkt där man träffar och kramar gamla bekanta, där man strosar runt med trevligt sällskap timmar efter timmar, att äta gott, att göra ett fint fynd eller två. Att sätta sig i utkanten av marknaden för att vila trötta ben och njuta av utsikten över havet med marknadssorlet i bakgrunden. Men framför allt handlar det om känslan. Det som man är uppvuxen med. Det som på något sätt markerar att nu är det sommar. Känslan som man vill konservera och inte riktigt släppa taget om, det är det man känner när man går det där sista varvet på marknaden. När pengarna är slut och benen knappt bär, men man går ändå. Bara för att.

Förra året beskrev Louise Lind marknadskänslan så himla bra i en krönika i ÖsterlenMagasinet. Så bra att jag kör en repris på den i år. Det är det närmaste en förklaring jag kan komma.

"(…) I detta nummer kan du bland annat läsa om Kiviks marknad. Fenomenet. För det är väl vad det har blivit? Kiviks marknad har förmodligen en alldeles speciell plats i varenda Österlenbos hjärta. Vissa älskar den, andra tycker att det var bättre förr (med de går givetvis ändå dit varje år, för det gör man ju!). Många av oss har varit där lika många år som vi levt. Gärna ett par gånger under samma marknad. En sommar utan Kiviks marknad är ingen sommar, tycker många, undertecknad inräknad.

 Det är stämningen, och det är känslan av att följa en urgammal tradition som gör att vi varje år styr kosan mot äppelriket. Det är nostalgitrippen att gå och sparka i samma sand, äta samma spunna socker och träffa samma människor som man gjorde när man var tio. Att spatsera med en bigarråkärna kvardröjande i munnen och spana efter den där klasskompisen man inte sett på evigheter, men som man vet kommer vara där. Och att köpa samma låda med gräddbullar på väg hem, med trötta ben och känslan av att en liten del av en vill stanna en stund till... Marknaden står som ett slags milstolpe mitt i sommaren, och det är med både en gnutta sorg och stor förtjusning som den infinner sig. Nu har ju halva sommaren gått, inser man när man mätt på upplevelser vandrar mot bilen, och köerna, från fenomenet Kiviks marknad. (…)"

I år firade Kiviks marknad 100 år i modern form, och jag firade med att köra en tredagars. Drygt 20 timmars marknadsstrosande. Ömsom sol, ömsom regn. Trötta ben. Vänner och kramar och samtal. En salig blandning av bra fynd och saker som man inte visste att man behövde med sig hem. Precis som det ska vara med andra ord.

Någonstans långt inne måste jag ändå erkänna att det inte är riktigt samma sak som när man sprang runt där i sin ungdom. Men det är bra nära. Fullt tillräckligt nära för att jag ska fortsätta boka in den här tredje veckan i juli år efter år efter år. Och fortsätta längta.

Sånt man gör i Gladsax

Gladsax

Gladsax. The place to be!

Äntligen är hela dysfunktionella familjen samlad. Öviksgänget goes reunion. Öviksgänget som numera består av en Malmöbo, en Uppsalabo, två Göteborgare, en Pitepalt - och två Öviksbor. Vi har intagit Villa Villerkulla Gladsax och jag tror vi kommer se till att skaffa oss en grymt bra helg.

Österlenleden etapp 6; Vantalängan-Kivik

Nu är det visserligen några veckor sen det begav sig, men fortsatt väl värt att skriva om. En fantastiskt härlig dag. Söndagen innan midsommar kom fem glada tjejer från Malmö och slöt upp med mig vid Vantalängan för att njuta av en heldags vandring längs Österlenleden. Etapp 6 från Vantalängan till Kivik stod på dagens agenda. 

Enligt beskrivningen en 15 km medelsvår vandring på stigar och småvägar genom Verkeåns dalgång. Vandringssträckan Kivik-Vantalängan är svår att motstå. Här finns nästan allt man kan begära för en lyckad skogstur. Från mjuk sandstrand och en horisont att vila ögonen på, byts miljön ut mot stigar över betesmarker och böljande backar. Verkeåns klara vatten följer dig på färden.

En bra beskrivning av en fantastisk vandringssträcka. Fast vi gick den andra hållet; vi började med att gå över de böljande backarna vid Brösarp för att sen fortsätta ut på "slätten" vid Skepparp fram till Haväng där havet äntligen uppenbarade sig, och sen följde vi stranden förbi Vitemölla och nedanför marknadsfältet innan vi nådde Kivik med trötta ben drygt 6 timmar senare.

Trippmätaren visade på nästan 19 km när vi var framme vid bilarna, vilket antagligen förklaras med att vi gick fel vid ett tillfälle. Leden är utmärkt med orange markeringar på träd och stenar, men inte på något ställe finns det nån ordentligt informationsskylt vilket jag nog hade förväntat mig. Åtminstone vid starten/slutet på varje etapp hade jag nog trott att det skulle finnas. Så att man kunde orientera sig lite och få klart för sig vilken markering man ska följa.

Vi hade blivit varnade för ett ställe där andra vandrare gått fel, men ändå gick vi också fel just där. Jag väljer att tolka det som att det var dåligt markerat, och inte som att vi gick i vår egen lilla värld och var ouppmärksamma. :) Det är precis vid Piratens rastplats/parkering strax norr om Brösarp där två leder korsas och den ena går norrut och den andra österut (eller västerut då, om man kommer från andra hållet). Oavsett vilket håll man kommer från på den här leden så ska man gå över "stora vägen" (trots avsaknad av markering eller naturlig passage) och inte gå uppför backen på en liten stig i skogen norröver.

Förutom denna lilla detour gick vandringen väldigt smärtfritt. Precis innan havet nådde vi Havängs vandrarhem, som räddaren i nöden stod denna mysiga lilla oas där och erbjud såväl toalett som glass och en liten stunds paus för trötta ben. Vi fyllde snabbt deras lilla kiosklucka, och skulle nog tro att vi dubblade deras omsättning denna dag under den kvarten vi var där.

Vädret var mulet och lite blåsigt med några mindre regnskurar under första halvan, men lagom till att vi nådde havet klarnade det upp och solen sällskapade oss sista biten längs stranden. Allt som allt perfekt vandringsväder. Jag gör det gärna igen. Snart.

En alldeles underbar dag!


Smart flyttbart bord till trädgården

Förra sommaren vet jag att jag såg nåt sånt här bord någon stans någon gång. Men av någon (korkad) anledning så slog jag inte till. För i början av denna sommaren fick jag förstås plötsliga cravings efter detta bord, det skulle ju passa perfekt till min nyinköpta solstol i min nystajlade (nåja, allt är relativt) trädgård.

Men vad söker man på? "Bord på en pinne som man kan sätta ner i gräsmattan"? Inte så många träffar. Till slut hittade jag något som kallades Strand- och trädgårdsbord, men det var förstås slutsålt. Och på de ställen som jag kunde påminna mig att jag sett detta bord förra året fanns det förstås inte heller. Så jag började inse att jag fick ge upp och försöka klura på hur man kunde göra ett själv istället...

Men så plötsligt händer det. På Bo Ohlsson i Tomelilla hej, här får du mest för pengarna. Förstås. Var annars?! 50 spänn. Löjligt snyggt i all sin enkelhet. Så nu står det där ute på gräsmattan, bredvid solstolen (som för övrigt fick sig en ny dyna från Bosses rea också), och väntar på solsken så att jag kan gå ut och njuta av en kall drink som får stå på bordet medans jag läser en god bok.

Väderutsikterna för detta ser inte så goda ut. Men snyggt är det.

Solstol (Solvagn Bianco) från Jysk, dyna och bord från Bo Ohlsson, fuskfoppisar och solglasögon från Kiviks marknad, glas från köket i stugan, blommor från trädgården och så en liten blomfluga  av oklart ursprung på besök. Bok Marley och jag - rekommenderas!

Allsång i Simrishamn

Tisdag kväll. Skansen kan slänga sig i väggen, ikväll är det allsång i Brunnsparken i Simrishamn som gäller. Pipps Blue Six och Charliez gästspelar och det är en härlig sommarkväll med ett småstadscharmigt arrangemang i min ungdomsstad. Trots att jag knappt varit i stan något de senaste 10-12 åren så gör de bekanta ansiktena att jag känner mig hemma direkt.

Eller vänta nu? Hur var det egentligen? Sådär kunde det ha varit. Solen sprack fram mellan molnen lagom tills att vi bänkade oss och de bekanta ansiktena uppenbarade sig... men sen började det som skulle föreställa allsången, och så kom det lite av sig. Att ett sånt här arrangemang i en småstad är lite orepeterat och improviserat hör förstås till och det kan jag tycka är charmigt. Men att "allsångsledaren" varken kan texten eller melodin till de första allsångerna (och av nån outgrundlig anledning har de valt allsånger som ingen kan; varken publiken eller de själva), att musikerna "tjafsar" med varandra och anropar sina kompanjoner i publiken i mikrofonerna hela tiden och att mikrofonerna inte ens är på när de går ut i publiken. Det är nästan lite Lotta på Liseberg-varning. Ni fattar. Too much.

Ja, det är lite väl mycket småstad till och med för mig. Jag som är en enkel bonnatös och vurmar för småstäderna. Jag vill så gärna gilla det här. "Det är ju kul när det händer nåt i småstan." Men nej, det går inte. Åren i Malmö har nog gett mig en dos storstadskänsla ändå. Ett tycke för viss proffsighet.

Turist i Köpenhamn

Den första norrlänningen landade i Skåne igår. I väntan på de andra som kommer på torsdag blev det idag en tur till Köpenhamn för att turista. Man vill ju gärna kunna säga att man varit utomlands på semestern liksom...

Skämt å sido, jag har faktiskt inget större sug alls efter att åka utomlands. Överhuvudtaget. Framför allt inte på sommaren. Jag älskar nämligen den svenska sommaren. Även om det kan regna, vara kallt och blåsigt - så glimrar den ändå till emellanåt. Och är alldeles underbar. Det finns så mycket att se och göra på "hemmaplan", och ja, Köpenhamn får väl i det närmaste räknas som hemmaplan också när man bor i Malmö.

Vi tog tåget över till Köpenhamn i förmiddags. Satte oss på en turistig sightseeingbuss och hoppade sedan över till en lika turistig sightseeingbåt. Spenderade några timmar med att vara turister och uppleva en stad som är så nära och som jag visserligen har varit i ganska många gånger, men aldrig riktigt lärt känna. Vi hälsade på slottet, kikade på Operan, vinkade till den lille havsfru, gick på Ströget, åt röde pölser och wienerbröd med choklääääde (man måste ju ta seden dit man kommer).  

Jag älskar att vara turist!

Jag undrar vad som egentligen hände med högvakternas små tillhåll utanför slottet? Tog budgeten slut så att de fick hålla till godo med utedass eller...?

Update: Alltså, jag bara måste ju länka till det här klippet med Solstollarna där Skumberg åker till Danmark för att köpa wienerbröd med chokoläääde... Om ni glömt att ni kom ihåg - nostalgi!

Söndagsjoggen gör comeback

Jag ska villigt erkänna att det går segt med C25K-joggingen för tillfället. Men jag har inte gett upp. Förra veckan blev det två pass på löpbandet (!), och sen hade jag lite halsontkänningar i början av veckan och försökte vila bort det så att det inte skulle bryta ut lagom till semestern. Verkar som jag lyckats med det, peppar peppar!

Så imorse blev det en liten söndagsjogg till havet igen. Havet var så tyst så jag var tvungen att springa ner och kolla om det var kvar. Det var det. Som tur var. Och jag har därmed klarat av vecka 4 pass 3, dvs halvvägs genom programmet. Heja mig!

Eurovision 2013 till Malmö!

Knappt hade jag hunnit innanför dörren och slängt av mig skorna efter morgonens söndagsjogg till havet förrän jag hörde nyheten på radio; Eurovision 2013 kommer hållas i Malmö!

Åh. Så. Roligt.

Yes! Inte bara för att jag (självklart) kommer att vara på plats och digga järnet, utan också för att det kommer bli så himla roligt att jobba med och för detta. På ett eller annat sätt.

Sjukt kul, sa Bull.

Bild från svt.se

Laxtårta med ärtkräm

Ni som har ICA-kort har kanske sett den i tidningen Buffé i början på sommaren? Den supergoda och snygga smörgåstårtan med kallrökt lax, ärtkräm, pepparrot och kesella. Om ni inte provsmakat den än så tycker jag att ni ska göra den - jag har redan hunnit äta den två gånger i sommar! Först på midsommar och sen på knytiset i lördags, eftersom den görs i en brödform så är den ju enkel att ta med sig också. Imponerar definitivt på knytiset eller picknicken. :)

Ingredienser
ca 800 g kallrökt lax i skivor
500 g frysta gröna ärtor
2 msk färskpressad citronjuice
2 msk pepparrot på tub
500 g kesella (10 %)
1 kavring i skivor (ca 500 g)
2 tsk salt
1 krm peppar
ärtskott
dill
rädisor

Gör så här
1.Tina ärtorna. Mixa dem till en slät puré med stavmixer eller i matberedare. Tillsätt citronjuice och salt.
2.Blanda försiktigt pepparrot och kesella, rör inte för mycket, annars kan krämen spricka. Krydda med salt och peppar.
3.Kantskär kavringen.
4.Klä insidan av en brödform (ca 1 1/2 liter för 8 port) med plastfolie. Se till att den sticker ut minst 10 cm över alla kanter.
5.Klä formen med laxskivor, lägg dem lite omlott så att formen blir ordentligt täckt. Låt några skivor gå en bit över kanten.
6.Varva ärtkräm, brödskivor, pepparrotskräm och resten av laxen i formen. Viktigt är att det ligger kräm mot brödet, annars håller tårtan inte ihop.
7.Vik över laxen så den täcker ovansidan. Slå in i resterande plastfolie. Låt stå i kylen minst 3 timmar.
8.Vid servering: Öppna plastfolien. Vänd upp laxtårtan på ett fat. Ta bort plastfolien. Garnera med ärtskott, dill och rädisor.

Jag ska dock inte ta åt mig äran för detta mästerverk, då det var morbror med fru som kockade till denna smarriga midsommarbuffé. Själv stod jag ju för tårtan.

Snygg häck

Femtielva blåsor och sår på händerna - men en snygg häck.

Ja, jag menade den i trädgården då alltså. Men fasen vet om man inte får snygg häck själv också av det här så småningom - för hej vilken träningsvärk såhär dagen efter. Inget gympass i världen kan mäta sig med träningsvärken från ett ordentligt pass i trädgården. Och dessutom får man en snygg trädgård på köpet. Eller ja, åtminstone snyggare.

Som bonus får man också en snygg bonnabränna.

Igår tampades jag med framsidan av tomten i stugan. Den som inte fått någon kärlek på flera år, och som mest sett ut som "tomten som gud glömde". Typ. Vi är visserligen aldrig där själv, men det är ju den man ser när man kör förbi. Jag och kusinen sågade ner ett gäng småträd förra helgen (såna som sått sig själv - hej skogstomt), och vi sågade ner grenar på de andra träden så att man kan gå rak under. Gräset som var 30-40 cm högt klipptes en första gång, och igår gav jag gräset en omgång till. Tomten är långt ifrån snygg, men den ser åtminstone lite mindre anskrämlig ut nu.

Bakom gräset hittade vi häcken av gul Ölandstok som stått där så länge jag kan minnas, men som knappt synts på sistone. Jag vet ingenting om häckar eller Ölandstokar, men jag tänkte att lite mindre ogräs, lite mer jord och en dos gödning skulle göra susen. Vi får väl se om det funkar, men nu ser man i alla fall att det ska försöka föreställa en häck. Nästa gång jag får för mig att leta fram en häck ska jag dock överväga att använda handskar... 

Nej, gräset är inte grönt - men klippt.

Nej, häcken är inte frodig och tät - men framletad.

Man får börja nånstans...