Elfte och sista medaljen i hamn

Snygg avslutning på OS av Johan Olsson (och de andra svenska killarna också för den delen) - en tredjeplats (samt sjunde-, tionde- och tjugoandraplats) i femmilen!

Nu återstår bara hockeyfinalen innan OS är slut. Jag hade egentligen tänkt gå och lägga mig tidigt ikväll, men det känns ändå som att man borde se Kanada-USA - och än så länge har jag inte ångrat mig. Sova kan man ju roa sig med nästa vecka när OS är slut. Och det kan tydligen bli riktigt spännande även om man inte hejar på något av lagen. Må bästa lag vinna!

En representativ helg

Den här helgen har representerat anledningen till att jag valde att flytta tillbaka "hem till Skåne". Efter nästan nio år i exil på långt avstånd från familj och släkt har jag saknat möjligheten att kunna "svänga förbi" och träffas lite spontant, utan ett halvårs planering och utan stressen det innebär att ha ett par dagar på sig och hinna med allt och alla - oftast har det bara inneburit en för- eller eftermiddag på vardera ställe innan man måste rusa vidare för att hinna med nästa stopp... Nog för att kvalitetstid och kvantitetstid inte nödvändigtvis går hand i hand, men ibland är det rätt skönt att få lite kvantitetstid också, att bara vara och inte behöva planera varenda minut.

Därför är det lyx att efter jobbet i fredags kunna sätta mig i bilen och bara behöva köra en dryg timme österut för att komma hem till pappa - och kunna vara med och fira hans födelsedag. Det tillhör inte heller vanligheterna. Käka lite, snacka lite skit, träffa pappas bror och fru, spana lite på OS, sova över, äta frukost, åka och köpa ny tv tillsammans med pappa - ja bara vara med på vardagliga grejer. Och senare på lördagen sätta sig i bilen och dra vidare en dryg kvart och landa hos mamma istället. Där kommer morfar spontant förbi på besök, fika lite, kolla hockey och Melodifestival, sova över, äta frukost, åka med mamma till Bo Ohlsson och shoppa. Och sen sätta sig i bilen och köra en timme västerut igen för att vara hemma i Malmö. Och sen avsluta helgen med att ta en fem minuters promenad till mormor och morfar för söndagsmys.

Det är såna saker jag har saknat, och som tyvärr Övik aldrig kommer att kunna ge mig.

Schlagerspektaklet del 4

(Bättre sent än aldrig, nu finns även del 3 här)

Gårdagens fjärde del av Schlagerspektaklet som sändes direkt från Malmö (vilket mina kollegor mycket riktigt uppmärksammade mig om när jag för några veckor sen åkte till Övik för att digga festivalen "Du vet att de kommer till Malmö också va?!") diggades från mammas soffa på Österlen. Men det var med viss okoncentration eftersom uppmärksamheten var lite delad mellan festivalen och den pågående matchen mellan Modo och Färjestad. Och även om Modo ledde med 7-1 (!!!) och matchen egentligen inte var sådär jättespännande när det var dags att byta kanal till festivalen så kunde vi ju inte lämna det helt. 10-3 blev det till slut - det måste vara det här som kallas islossning?!? Grymt viktiga poäng och mest troligt lika viktig målskillnad!

Men festivalen var det ja. Sibel gick ut hårt och såg ut som en söt rosa rosett av presentband och visst var det väl lite fart i låten Stop, men den kändes ändå lite malplacerad. Py Bäckman såg ut som om hon lånat sin outfit av Ozzy Osbourne och John Lennon (eller var det Elton John?) och hennes framträdande var... lite Godnatt (fast låten hette visst Magisk stjärna).

Neo bjöd på kvällens första nummer med lite fart i, Human Frontier med en del BWO-influenser kommer vi nog höra en del på radio framöver om jag får gissa. Lovestoned var lite charmiga med sin låt Thursdays, men jag tror att Modo gjorde mål just när denna låten spelades så jag missade nog en del av deras framträdande när jag flippade mellan kanalerna. ;)

Pernilla Wahlgren var snyggast för kvällen och Jag vill om du vågar var helt klart kvällens mesta "schlager", om man nu vill att schlagers ska höras som de "gjorde förr", men hon kanske inte är så nöjd med planeringen att missa brorsans bröllop nästa lördag när hon ska ge sin låt en andra chans. Idioterna, nej förlåt Noll disciplin, ska väl inte avfärdas bara för att det inte är my cup of tea, så istället för att såga dem slog jag över och såg lite hockey halvvägs in i låten Idiot.

Att Peter Jöback tog den ena Globen-platsen var väl ingen större överraskning, men jag tror jag behöver höra låten Hollow några gånger till för att höra den lyfta ordentligt.
Kvällens skräll får väl sägas vara Anna Bergendahl, jag kände igen henne från Idol när jag såg henne men hade helt glömt bort hennes existens. Hon sticker ut med sin annorlunda röst, som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Men låten This is my life är fin (och kommer säkert att växa med fler lyssningar) och det är kul med lite "schlagerskrällar" som ger de gamla rävarna en match!

Så nu är alla låtar framförda och spänningen stiger inför upplösningen... Men årets stora melodifestivalfråga är väl ändå: Var är Pling nånstans??!

André Myhrer

Äntligen fick hans sin medalj!

Men man kan ju inte låta bli att fundera på hur det hade gått om han inte gjort missarna på andra halvan... mycket vill ha mer! :)

Segerkyss i kvadrat

De regerande OS-mästarinnorna försvarade guldet! Min ambition var att se matchen, men jag var lite för trött igår kväll så jag slumrade till mellan varven men vaknade till lagom till 11:e och avgörande omgången och fick några doser spänning, segerlycka, nationalsång och guldtårar innan jag somnade om igen. Snyggt jobbat!

Tröstshoppat

Skit

Ibland önskar man nästan att man inte vore sportintresserad (i allmänhet, och hockeyintresserad i synnerhet). Ibland är det bara förjävla tungt. Typ nu.

(Nåja, om man ska försöka se nåt positivt i det hela så är det att Foppa kanske hinner hem för att spela med Modo på lördag.)

Money money money

Efter att ha varit tillfällig student en termin känner man sig plötsligt jätterik när lönen kommer!

Dessutom undrar jag om jag har kastat bort massa räkningar eller vad som har hänt - den här månaden hittar jag nämligen bara en (!) räkning som ligger och vill betalas. Hur gick detta till?! Massor av pengar och bara en räkning! Haha!

Fy fan vad dom är bra! (igen)

Vilka killar! Helt fantastiskt! Väl värda att få stå överst på pallen!

Det känns härligt att få ha varit med om detta OS (om än från tv-soffan), jag tror att vi kommer titta tillbaka på just detta OS många gånger och minnas - jag tror att det har skapats en del "nya klassiker"... Och än är det inte slut! :)

Step by step

Nej, den var dålig. Men det var faktiskt lite roligare på steppen idag, trots stela och träningsvärkande ben. I början gjorde det mest ont att gå upp och ner på brädan (stramade framför allt i baksidan lår kände jag), men efter ett tag kom cirkulationen igång och då gick det riktigt bra. Men det var jobbigt. Men jobbigt som i alla fall börjar luta lite åt positivt jobbigt - för jobbigt behöver ju inte bara vara jobbigt utan jobbigt kan ju också vara kul. Kul jobbigt! Men jag är inte där riktigt än. Men som sagt, step by step... (Oh baby!)

Hello träningsvärk!

Det var inte igår man kände av träningsvärk. (Jo, det var det faktiskt - det började igår men är värre idag.) Trots att jag körde med väldigt blygsamma vikter på skivstången i måndags så känns det i stackars otränade kroppen. Eller stackare och stackare - den ska vara tacksam för den behöver det så väl! Men det tar inte bort det faktum att jag känner mig stel och öm både här och där och går som en pigg 90-åring i trappor... Passar ju perfekt med lite step ikväll då. ;)

Vilka tjejer!

Shit vilka grymma tjejer! Så de körde på i sprintstafetten! Fast det var nästan svårt att undvika att tycka att det var lite lite synd att de inte klarade guldet ändå... men som Anna sa - det går inte att vara besviken över ett OS-silver!

Kärt barn har många namn

Push, bodypump... idag var jag på "skivstångsgympa". Same same but different. Fast lite tråkigare. Ett helt pass i samma takt; upp ner upp ner upp ner upp ner (dubbeltakt)... Okej, det kanske inte finns sååå många varianter på just "upp" och "ner", men det är ju bra mycket roligare att köra lite olika takt; dubbel upp, dubbel ner, tre upp, en ner, fyra upp, fyra ner, en upp, tre ner, enkel upp, enkel ner, gunga, halva und so weiter. Lite variation håller i alla fall mig bättre på alerten. Men det kanske bara är jag som är koreografinörd och gillar att räkna takter?!

Det var ett "Skivstång Kondition"-pass på 75 min jag var på idag. Ca 45 min skivstång (som jag alltså tyckte var rätt tråkigt) och ca 30 min kondition (inkl nedvarvning och strech). Konditionsdelen överraskade faktiskt och var ganska rolig, den bestod av flera olika "intervaller" med olika övningar. Jobbigt var det i alla fall, men det kan ju eventuellt bero på att jag är i usel form. ;)

Vid avslappningen när jag låg på golvet och försökte återfå andan så kom känslan av att befinna mig i stepsalen på Energihuset och pusta ut efter ett grymt step-pass över mig. Jag tror att det kom en tår faktiskt (eller var det en svettdroppe?). Jag saknar det personliga, det lustfyllda, instruktörerna och "hemmakänslan" på Energihuset.

Men jag ska inte döma ut Friskis bara för att jag är totalt otränad och inte orkar känna träningsglädjen... än. Låt mig återkomma om några veckor. Eller månader.

Schlagerspektaklet del 3

Schlagerspektaklet del 3 från Göteborg spanades in från min soffa i Malmö efter lite borrande i tak och väggar och middag med trevligt sällskap.

Alcazar inledde kvällen med Headlines - och jag gillar ju Alcazar då de brukar ha både bra och snygga framträdande och "svängiga" låtar. Så även denna gång, men förra året får de svårt att toppa. Erik Linders Hur kan jag tro på kärlek gillade jag inte vid första lyssningen, men efter nån snabbgenomgång började jag gilla den. Den andas mycket Gärdestad och förtjänas inte att glömmas bort.

Johannes Bah Kuhnke och Tonight glömmer jag däremot gärna bort. Elin Lanto var också en besvikelse med Doctor doctor. Jag vet inte varför jag fick för mig att jag skulle gilla henne, hon har väl antagligen haft nån låt som jag gillat en gång i tiden, men den här var tämligen intetsägande och smålöjlig...

Timoteij och Kom var förstås kvällens överraskning. Jag tyckte först att låten lät som Wild dances som vann (?) Eurovision för några år sen, men sen övergick den mer till Sarek-stuket (och Sarek gillade jag ju när det begav sig). Gullig och enkel sommarlåt som vi antagligen kommer höra till leda. Att Darin blev den andra Globen-finaliseten var lite mindre överraskande. Men herregud - killen har ju blivit stor! Vad har hänt med tandställningen, skinnjackan och sparrisbenen?! Sjunga kan han dock fortfarande och You're out of my life kommer nog bli farlig.

Jag gillade också Getty Domein och Yeba, men kanske mer på ett Afro-pass än i melodifestivalen, och jag hade hellre sett honom i lite afroinspirerande kläder och trummor än i kostym och slips - det blev lite krock mellan vad jag jag såg framför mig i huvudet och vad ögonen faktiskt såg på tv:n.

Rockbrudarna Crucified Barbara rockade ganska bra med Heaven or Hell och jag tyckte det var kul att den gick vidare till andra chansen. I like!

Fy fan vad dom är bra!

"Bra svenskt samarbete" skriver svt.se/os. Bra?! Helt jävla fantastiskt!!!

Vem är Anna Haag?

Det är tjejen som på ett storstilat sätt tog silver i damernas dubbeljakt ikväll! Snyggt jobbat!

Anja är grym grymmare grymmast!

En betydligt trevligare "säl" idag än igår...

Vilken prestation!

Och jag erkänner villigt att jag önskade Vonn en uråkning sekunderna just innan hon åkte ur. Jag skäms nästan inte ens för det. Fantastiskt Anja!

God morgon!

Klockan är 01.30 och det är dags för Tre Kronor att göra intåg i OS. Heja Foppa & co!

Extra extra!

Stoppa pressarna! Jag har varit och tränat!

Ja, jag har ju hört att det ska vara bra för välmåendet (och därmed även förhoppningsvis energinivån) - so why not try it?! ;)

Nej, men allvarligt. Efter en tid med ursäkt efter ursäkt, både bra och dåliga, för att inte komma över första tröskeln att "komma igång" så är det dags. Både för att jag behöver det och för att jag vill det. Framför allt för att jag vill det - jag saknar glädjen och energin som träningen gav mig när jag var igång! Nu har jag dessutom "lurat med mig" en kompis, det gör det hela förhoppningsvis lite lättare. För jag ska inte sticka under stol med att en av ursäkterna för att inte komma igång helt enkelt varit att det känns obekvämt att gå till ett nytt ställe jag inte känner till. Jag saknar helt enkelt Energihuset!

Men jag tänker gå ut lugnt. Självklart vill jag kliva rakt in i en hyfsat bra form, träna 4-5 gånger i veckan, köra järnet och känna adrenalinet spruta. Men verkligheten är ju snarare den att jag är totalt otränad, i princip inte har tränat alls sen i somras, innan dess inte tränat speciellt regelbundet på bra länge. Ja jättelänge tom. En realistisk plan är nog att ha som målsättning att träna två gånger per vecka (blir det mer är det naturligtvis bra, och bättre psykologiskt än att sikta på fyra och "bara" lyckas med två...), börja med ganska lågintensiv träning och ta det lugnt. Och kombinera detta med den vardagsmotion jag får genom att promenera 2 x 25 min till och från jobbet fem dagar i veckan.

Premiären ikväll bjöd självklart på step. Att börja med det man tycker är roligast och känner sig hemma med borde ju vara psykologiskt bra. Passet var sådär, hade ungefär samma känsla med mig efteråt som sist jag var där (jo, jag tränade faktiskt en gång i höstas...). Men jag tror det beror på att jag själv är off, otränad och inte orkar ge de 110 procent som gör det riktigt riktigt roligt. Så jag kommer ge det fler chanser.

Hann hem precis lagom till att se Anjas andra åk, som såg riktigt bra ut och hon hade ju medaljen på gång... För mig är det helt obegripligt hur någon kan kasta sig ut för en störtloppsbacke, och den tanken hann jag tänka precis innan Anja kraschade. Usch vilken otäck krasch, hoppas verkligen det gick bättre för henne än vad det såg ut!

Trött. Trött trött trött.

Hur trött kan man va på en skala härifrån till sängen? Ofantligt trött känns det som. Never ending-trött. Jag har provat de senaste veckorna att gå och lägga mig tidigt för att få ordentligt med sömn. På riktigt tidigt alltså. Strax efter kl 21, åtminstone ett par dar i veckan. Och jag somnar som en stock och sover som en stock. Men det hjälper nada. Okej, det kanske hjälper lite grann just dagen efter men inte i det långa loppet. Och det känns inte okej när man missar OS-guld för att man går och lägger sig kl 21 på kvällen för att orka upp till jobbet dagen efter.

Nej nu får det bli nån ändring på det här. Ikväll ska jag prova en ny grej. Stay tuned.

Ferrytale!

Björn Ferry ville förstås inte vara sämre än Charlotte Kalla... :)

Första svenska OS-medaljen är bärgad

Och det var Charlotte Kalla som stod för bedriften! (även om jag själv missade loppet live...)

Schlagerspektaklet del 2

Bild lånad från svt.se.

Igår kväll bytte jag glittret och fjäderboan mitt i händelsernas centrum mot mysbyxor och slappläge i soffan hos mormor och morfar. Men icke desto mindre Melodifestival!

På förhand ett betydligt blekare startfält i Sandviken än förra veckan i Örnsköldsvik. Och den känslan har jag nog kvar även efteråt. Erik Saade hade jag inte hört talas om tidigare (tror jag?), och första gången jag hörde Manboy påminde den mig väldigt mycket om Britneys Womanizer. Sydsvenskan sågade låten och tyckte att den var överkoreograferad - själv tyckte jag den var rätt så bra efter ett par snabbgenomgångar och lyssningar. Och ja, jag är ju en sucker för koreografi så det gick hem!

Andreas Johnson utstrålar en viss star quality och jag gillar hans röst, men kanske inte We can work it out lyfte riktigt lika högt som hans tidigare "hitar".
Kalle Moreus & co hade också en fin låt som jag tror att vi kommer få höra till leda, eller som Sydsvenskan gissade - på tusentals sommarbröllop och ungefär en miljon veckor på Svensktoppen.
Cykel på köpet-Dogge lät väl ungefär som han brukar men lite överraskande var att Hippare hoppare verkade falla morfar lite i smaken. Highlighs-Andreas känns som en Magnus Carlsson-wannabe - de där stegen har vi sett förr. Anna Maria Espinosa kommer vi nog inte höra så mycket mer av gissar jag, Pauline faller säkert sina fans i smaken (men inte mig) och Hanna Lindblads Manipulated blev jag inte riktigt klok på om jag gillade eller inte...

För övrigt vet jag inte om det är så många låtar från Sandviken som kommer att nynnas på i sommar. Men vem vet, man ska aldrig säga aldrig. Det kan ju hända att jag är lite partisk från förra veckan också, men det kändes inte som att gårdagens show bjöd sin publik på plats på så mycket att hänga i julgranen. Visst var Glada Hudik-teatern lite söta, men gav det nån partystämning i arenan? Och de förinspelade mellanspelen kan ju inte ha varit så jättehippa att se på storbildsskärmarna. I Övik bjöds vi ju på både Charlotte, Nanne & Sonja - och på Dolphan live. Ja, det blir ju roligare i Örnsköldsvik. :)

Jag måste säga att jag är lite imponerad av Måns (eller Mums-Mums som vi kallar honom i Övik sen 2007) som programledare, med tanke på hans ringa ålder och icke-erfarenhet. Han gör ett proffsigt intryck, till skillnad från sin krulliga kollega som man knappt ser bakom manuskorten.

Ska bli spännande att se vad nästa vecka har att bjuda på. Det är väl ingen som har sett Pling än?!

Let the games begin

Sådär ja, då var OS invigt och Foppa klarade av sin uppgift som fanbärare! (utan att skada foten eller knäcka några revben eller dra några fingrar ur led eller på annat sätt göra bort sig...)

Nu är det dags att sova en stund igen...

Varde ljus!

Imorse när jag gick till jobbet vid 7.30-tiden så var det så ljust ute att jag kollade på klockan flera gånger för att förvissa mig om att klockan verkligen var vad den skulle och att jag inte sett fel på en timme eller så...

Och i eftermiddags när det var dags att gå hem vid 16.30-tiden var det så ljust och solen sken (!) fortfarande så det kändes som att det var dags för eftermiddagsfika (jo, sånt sysslar man med på kommunen) på sin höjd.

Jag tror visst att det går mot ljusare tider!

Välsignad lunch

Det här känns ju skönt att få med sig efter en lunch på stan. Det kanske blir en bra dag idag också!

Tonight's gonna be a good night

Ikväll var det äntligen dags för hockey live - på hemmaplan - igen! Kvällen började med att Foppa presenterades i line up till låten Tonight's gonna be a good night. När man ser honom skrinna in på isen får man en skön känsla - ja det kan nog bli en bra kväll!

Foppa & co värmer upp inför matchen.

Men kvällen började inte bra direkt. Första perioden var nog bland de sämsta jag sett. Någonsin. Allt gick fel. Inte en passning gick hem. Det såg ut som om de vallat skridskorna med Karlssons klister. Om de hade fått ett straffslag och det inte varit någon målvakt i motståndarmålet så lovar jag att de missat. Typ så var det.

Men i andra perioden klev de upp något lite lite. Och i tredje perioden blev det äntligen lite islossning och till slut vinst med 4-1. Det ska nog tilläggas att motståndet inte var jättevassa de heller. Men det faktum att de lyckades vända matchen och jobba upp sig känns skönt. För att inte prata om tre livsviktiga poäng.

Schlagerspektaklet

Lördagens schlagerpartaj startade redan på tidig eftermiddag med uppladd och schlagermeny a la 80-talet med goda vänner. Kvällen fortsatte på Fjällräven Center - och där var det bra drag! Och en hel del bekanta ansikten. (Det saknar jag i Malmö, att inte "känna igen" någon. Att aldrig behöva fundera "Oj vad jag känner igen honom/henne, ska jag hälsa eller jobbar han/hon bara i en butik..." För nope, i Malmö känner jag inte igen någon som jag inte vet att jag känner. Punkt slut.) Hejade på några som jag haft kontakt med genom jobbet - och saknade genast känslan av att veta vad man gör, känna stan, samarbeta, vara lite "viktig", prova nya saker och driva verksamheten framåt...

Men nu var det ju för schlagern jag var där, inget annat. Och schlager blev det! Vann rätt låt? Tja, jag tror det. Jag tyckte det var ett väldigt jämt startfält. Alla utom Jenny Silver fick med beröm godkänt av mig. Det var väl inget fel på Silvers insats heller, men den tilltalade inte mig. Ola hade ganska bra drag och var klart gladast på plats, och Salems låt var också bra även om han inte riktigt är min cup of tea. Jag tyckte det var synd att Linda Pritchard inte gick vidare, och även om jag gillade Pain of Salvations låt så kändes det som att den aldrig riktigt startade. Frispråkarn var bättre live än vad han var på tv-reprisen dagen efter, och Jessica Anderssons låt behöver nog ett par lyssningar till för att lyfta. Och nu har jag nog glömt nån va, jo Anders Ekborg. En härlig låt (jag älskar ju musikaler!) men kanske ingen "schlager" (vad nu det är...) och som han själv analyserade så är nog inte hans fans de allra röststarkaste (om man jämför med tex Olas).

Arrangemanget runt hela schlagerspektaklet var utmärkt och ljudet imponerade. SVT vet vad de gör - och visst förstår vi att vi som är på plats bara är statister för den stora tv-sändningen. Men en sån här kväll köper man det utan större problem! :)

När spektaklet var slut begav vi oss till en schlagerfest i hamnområdet. Trevligt med väldigt blandad publik, men lite för lite schlagers på dansgolvet. Men det var hur kul som helst, jag minns inte ens sist jag var ute och shakade - det var på tiden!

Och ja, jag längtar redan till nästa lördag och om det är någon gång nån ska få ut mig i vimlet så är det definitivt nu. Jag är grymt sugen på mera schlagerparty!

Fler bilder från schlagerspektaklet finns att beskåda här.

Men semestern är inte slut bara för att helgen är det. Ikväll vankas det nämligen hemmamatch i "Fjällis" som svidat om från schlagerskrud till hockeyskrud igen - och dagens fråga blir om rätt lag vann...

5 timmar kvar

Nu är det fem timmar kvar och det blir schlager för hela slanten - glittret är på plats!

Tempen är tagen

Schlagerskyltat i butikerna.

Snöskulpturtävling á la Botniabanan (invigs - äntligen - till sommaren).

Diskokula i hamnkranen!

Hett tips från Delicato.

Det blir roligare i Örnsköldsvik

Dags att ge sig ut och ta tempen på Schlagerstaden!

Schlagerladdar

Efter ett par sjukdagar hemma med ett febrig huvud och en matt värkande kropp trotsade jag igår kväll både influensasymtom och snöoväder och flög norrut till årets första schlagerstad.

Ikväll laddar vi inför lördag med Melodifestivalen 2009 på DVD. Och jag konstaterar återigen att Stay the Night med Alcazar är minst lika bra nu som då, och helt klart den låt som gick bäst hem hos mig förra "säsongen". Andra favoriter från förra året är Show me Heaven med Lili & Susie, 1000 miles med Heat och Hope and Glory med Måns. Typ de låtar som spelats mest på radio, men jag har ju heller aldrig påstått att min musiksmak är speciellt revolutionerande... ;)


Några som jag glömt bort att jag gillade är bland annat What if med Cookies n Beans, Higher med Star Pilots och Moving on med Sarah Dawn Finer.

Men vem minns egentligen Markoolio, Mikael Rickfors eller Sahlene?