Ändrade planer, del 2

För 12 veckor sen blev jag sugen på Iform-loppet, som äger rum i Malmö ikväll. 12 veckor kändes då som en lagom överskådlig tid för att komma i jogg-form under sommaren. Men det blir inget lopp för mig ikväll. Och det har inte blivit ett enda jogg-steg sen dess heller. Några dagar efter att jag skrev det bröt yrsel-helvetet lös, och sen dess har inte mycket varit sig likt. I alla fall inte jag.

På hela sommaren har jag varken vågat eller orkat utöva något annat än promenader. Men nu har yrseln (peppar peppar!) lugnat ner sig och jag ska försöka lära mig att lita på kroppen igen. Det är svårare än man kan tro. Det finns många saker man tar för givet här i livet, bland annat att vara frisk och ha ork till att leva ett normalt liv.

Kombinerad surströmmings- och kräftskiva

... inget konstigt alls. Morbror med fru har aldrig provat surströmming och hade av någon anledning (ännu oklart vilken) blivit sugna på att prova. Och självklart fick jag skulden för det. "Om inte du flyttat till Norrland hade vi aldrig kommit på tanken."

Men vi var kloka nog att redan på förhand inse att vi nog inte skulle vara sååå förtjusta i den stinkande fisken att vi åt oss mätta på den. Så därför vankades kräftor till efterrätt. Och nånstans hade nån fått för sig att jag var expert på surströmming. "Gör vi rätt? Äter man såhär i Norrland?" Inte vet jag, jag har aldrig varit på nån surströmmingsskiva (förrän i lördags då). Jag har lyckats bo i Norrland 8 år utan att varken bli bjuden på surströmmingsskiva eller få åka skoter. Ja, ni fattar ju att man ger upp efter ett tag och flyttar hem igen.

Det verkade dock som att någon där uppe hade synpunkter på det hela... Precis när vi hade samlats ute på gräsmattan (så långt bort från stugan som möjligt) för kvällens happening, dvs öppningen av burkarna, så öppnade himlen sig. Vi pratar inte bara störtskur, utan vi pratar även åska, muller, blixtar - och hagel. Från ingenstans. En stund tidigare var det fint väder. Och en stund senare var det också fint väder. Men vi trotsade.

Och alla fick i sig varsin klämma. (Utom kusinen som lämpligen alldeles nyligen utökat sin vegetarianism till att även innefatta fisk - fast det blev ju å andra sidan inga kräftor för henne heller.) Det blev väl inga hurra-rop direkt, även om någon konstaterade att det ju åtminstone inte smakade lika illa som det luktade. Fast det kanske inte säger så mycket...

Nåja, jag tycker att det är ätbart, men mest för att det är en rolig grej (jag har ätit det tidigare även om jag inte varit på nån regelrätt skiva). Hur någon kan tycka att det är gott övergår dock mitt förstånd, det krävs nog både patriotism och att man är uppvuxen med det...

Skäms Euroflorist!

I födelsedagspresent förra året fick jag av mina kära Öviksvänner presentkort från Euroflorist för att köpa nya blommor. Det blev aldrig av att jag använde presentkortet då eftersom jag bestämde mig för att flytta i ungefär samma veva (och ändå skulle kasta/ge bort alla blommor i flyttandet). I vintras när jag äntligen kom mig för att köpa blommor till nya lägenheten hade jag glömt bort att jag hade presentkortet, jag kom på det alldeles efteråt och då kändes det lite snopet när jag precis lagt ut en massa (onödiga) pengar på blommor.

Men nu, när jag kom tillbaka till lägenheten efter en hel sommars bortavaro, kändes det som att balkongen behövde en liten uppryckning. En död jordgubbsplanta, ett dött olivträd och en prästkrage i plast kändes lite smått deprimerande. Men eftersom kontot ekar tomt kom jag på den strålande idén att jag ju hade mitt presentkort kvar, och googlade således upp var jag kunde hitta min närmaste Euroflorist-butik - och bilade dit i hopp om att få shoppa utan pengar!

Väl på plats var det dessutom 50% sommarrea, snacka om bingo! Jag shoppade glatt på mig en kryssboll, ett nytt olivträd, en rosa ljungliknande sak och en blomma att ha på (den nyoljade) byrån i hallen. I kassan visade det sig att mina presentkort inte var giltiga. Ja, inte för att giltighetstiden gått ut alltså, utan för att Euroflorist bytt presentkortssystem. Så med alla blommorna inslagna och paketerade på disken fick jag reda på att jag skulle kontakta Euroflorist kundservice och skicka in mina presentkort dit för att få dem utbytta mot nya giltiga.

När man står med alla grejerna redo på disken känns det lite dumt att ångra sig, bara för att man inte har lust att betala (ännu en gång onödigt) för något man inte tänkt betala för. Och vad finns det för anledning att köpa en kryssboll för 199 kr (visserligen halva priset då) på detta ställe, när samma kryssboll (fast dessutom snyggare färg) finns för 69 kr på Plantagen några meter bort?! Jag fann mig inte riktigt där och då, utan löste ut mina blommor med mitt allt mer ekande Visa-kort istället.

Men på väg hem funderade jag på vad detta är för kundservice... Jag kan inte förstå hur det ska behöva drabba mig som kund att de byter presentkortssystem. Det är väl deras jobb att sköta administrationen kring detta så att jag som kund får det som jag (eller i det här fallet dem som var snälla att köpa presentkort åt mig) betalat för?!

Tjejen på Euroflorist Kundservice berättade trevligt för mig hur läget låg till, och hon sa att butikerna hade rätt att neka dessa "gamla" presentkort, men hon höll med om att de lika gärna hade kunnat skicka in presentkorten för byte som att jag skulle göra det. På resebyrån bytte vi både presentkortssystem och ägare - men det föll mig aldrig in att lägga denna problematiken på kunderna...

Nej, tummen ner till Euroflorist - eller åtminstone till berörd butik i Arlöv. Eftersom jag nu har köpt vad blommor jag ska på ett tag så får nog de "nya" presentkorten bli en present vidare till någon som är i behov av blommor inom den närmsta framtiden. Själv kommer jag att välja Plantagen bredvid nästa gång!

Ändrade planer

Idag hade jag egentligen tänkt befinna mig på gymmet och steppa och ha roligt hela dagen lång. Men jag tänkte ett varv till och beslutade mig för att låta bli. Visst hade det varit roligt, och dagsformen idag är faktiskt ganska okej (peppar peppar!). Men en rivstart av det slaget hade inte varit schysst mot en kropp (och knopp) som under flera månaders tid visat uppenbara tecken på att inte må riktigt bra. Och därför har tagit det lugnt. Så istället blev det en timmes promenad i förmiddags, några timmars fixande framför datorn och sen några timmars Malmöfestivalande senare i eftermiddag.

Igår kväll bjöd festivalen på Anna Bergendahl och Perikles. Annas framträdande var lite lamt och det kändes inte som om hon fick någon kontakt med publiken, men det kanske inte är så konstigt när den stora massan bara känner igen en enda låt. Som dessutom spelades allra sist. Perikles däremot, de vet hur man röjer. Herrejösses vilket drag, gubbarna vet hur man rockar på skånska! ;)

I eftermiddag bjuder festivalen enligt rykten på allt annat än gubbar. Idag blir det lammkött. Om jag inte minns helt fel kommer både Ola, Erik Saade, Erik Grönwall och EMD stå på scenen. Gissa om tonårstjejerna kommer bli till sig!

Ett år går snabbt

Ja, ett år går snabbt. Men ändå inte. Idag är det precis ett år sen jag och Fritzen lämnade Övik i en ganska välpackad bil. Hur väl jag har hunnit komma till rätta talar väl föregående inlägg om. Året har gått ganska snabbt. Men ändå känns det avlägset. Jag ska dock fira 1-årsjubileumet ikväll med att besöka Malmöfestivalen, för första gången som Malmöbo. Man får ju åtminstone försöka ta seden dit man kommer... ;)

Fritzen var nog rädd att bli kvarglömd i flyttkaoset för ett år sen. Men han kom med, och var så duktig i bilen och sa inte ett knyst på 110 mil. Saknar dig!

Äntligen hemma?

I måndags återvände jag till Malmö efter att inte ha varit här alls på en månad, och mycket lite de senaste dryga två månaderna. Jag tror jag har sovit i min egen lägenhet max 5 gånger sen i mitten på juni. Faktum är att jag inte saknat mitt "eget hem" på hela den här tiden, som jag brukar göra när jag är hemifrån. Jag brukar ju vara ganska hemkär och gilla att pyssla i mitt hem. Det har fått mig att inse att jag måste anstränga mig lite för att "börja om" och "bo in mig" här. Jag har ju trots allt själv valt att bo här just nu, då måste jag göra det bästa av situationen. Gilla läget eller gör något åt det!

Sen jag kom tillbaka till lägenheten har jag tagit tag i några småprojekt som legat på vänt i flera månader. Jag har helt enkelt inte orkat ta tag i det. Så nu är hela hallen inoljad, eller i alla fall byrån, spegeln (ja, träramen runt den alltså), hatthyllan och skohyllan. En träpall är ommålad och gardinerna i vardagsrummet har äntligen kommit på plats. Dvs tvättats, strukits, hängts upp, måttats, sytts upp och hängts upp igen. Det ser med andra ord ut som hej kom och hjälp mig med alla grejer som ligger och torkar överallt och symaskin, strykbräda, verktygslåda osv lagom snyggt utspritt.

Mitt i alltihop får jag frågan hur det känns att vara ensam i lägenheten. Ja, för det första har jag ju haft sällskap hela sommaren var jag än har befunnit mig så visst känns det lite märkligt att vara ensam. Men jag brukar ju inte vara ensam i lägenheten. Jag inser att jag nog har hållt mig sysselsatt och "ställt upp" i lägenheten för att slippa känna efter. Hur tomt det är.

Ibland när jag haft en bra dag utan yrsel och faktiskt haft lite energi att orka göra något och inte alltför många hjärnspöken på besök så tänker jag att det kan nog ordna sig ändå, det kan nog bli folk av mig igen. Men så inser jag. Det finns en sak som jag aldrig kommer att få tillbaka. Fritz. Älskade lilla Fritzen, jag kan inte förstå att han är borta. För alltid. Hur kunde det hända?

Things will never be the same.

Äntligen hemma?

Mamma Mia!

Stjärnornas favoritkrog har fått förstärkning i köket. Och i disken. Det verkar vara tufft att vara rookie även i denna branschen. Övikshumor när den är som bäst!

Recept: Tant Huldas inlagda gurka

Häromdagen var jag hos pappa och fick med mig ett gäng gurkor och ett "superenkelt recept", och ja - nån gång ska väl vara den första som man lägger in gurkor själv. Mycket riktigt var receptet löjligt enkelt, och smaken verkar det inte heller vara något fel på.

3 kg gurkor

1 kg socker

1 hg salt

3 grader ättika (24%)

2 tsk Atamon

dill

pepparrot

3 msk gula senapsfrö

Tvätta gurkorna och skär i tunna skivor. Bland alltsammans, inkl gurkorna, i en stor skål och låt stå några timmar så att gurkorna vattnar av sig till ett fint spad. Häll på burkar. Tada!

Jag anpassade receptet till mina 2 kg gurkor och fick ca 6 st "normalstora" burkar.

Roxette

Igår åkte jag och Emma till Halmstad för att se och lyssna på Roxette. Det var ett regnigt och blött Halmstad som mötte oss, men lagom till att Roxette gick på scenen (efter fyra timmars väntande i regnet) lättade det och höll sig torrt hela konserten. Det blöta som syntes i ögonvrån på många i publiken kan alltså inte skyllas på regnet.

Jag har varit ett Roxette-fan så länge jag kan minnas. Eller fan och fan. Det är väl snarare som jag sa igår; jag har inget musikintresse - men jag tycker om att lyssna på musik. Jag lyssnar nästan aldrig på musik hemma (inte ens radion eller spotify), men när någon spelar musik för mig så gillar jag det. Jag gillar det mesta. Men Roxette var nog mina första "musik-idoler". Letar jag i gömmorna så har jag nog alla Roxettes (och Gyllene Tiders och Marie Fredrikssons) skivor. Jag minns att jag hade albumet Look Sharp! på kassettband. Ni vet sånt där "köpe-kassettband" med omslag och allt (nu kanske ni börjar undra hur gammal jag är egentligen...).

Min kusin som är två år äldre än mig gillade Roxette, och det kanske snarare var så att det var hon som var min idol - så då måste ju förstås jag tycka lika som hon. ;) Det resulterade i stora affischer på Roxette ovanför sängen och en och annan session med hopprepet som mikrofon tillsammans med kusinen. Jag minns inte riktigt när jag började digga Roxette, men jag gissar på att jag kan ha varit i 8-10 års-åldern (?).

Jag har dessutom alltid gillat Marie och Per var för sig. Marie fick jag nog upp ögonen (öronen) för i samband med att serien Sparvöga gick på tv. Hon sjöng ledmotivet och jag tror att jag var helt betagen. Jag har googlat att detta var 1989, då var jag alltså 8 år. Av serien minns jag inget, men jag tycker fortfarande att låten är fantastiskt bra! Och Maries soloalbum I en tid som vår har rullat många många varv i min cd-spelare. Men det var nog också många många år sen nu. Som sagt, jag lyssnar inte på musik så ofta. Gyllene tider-gillandet kom nog parallellt med Roxette, jag tror att kusinen diggade dem också. ;)

I början av 2000-talet (antagligen innan 2002 då Marie blev sjuk) var jag i Globen och såg Roxette. Och Gyllene Tider såg jag i Skellefteå när de var ute på sin jubileumsturné för några år sen. Igår var det alltså dags igen. Första riktiga Roxette-spelningen på hemmaplan på 16 år. Ja, i Halmstad alltså.

De tidigare konserterna i Sundsvall och Köpenhamn har fått sval kritik. Och jag kan förstå kritikerna. Marie är (knappt ens) en skugga av sitt forna jag. Jag har sett så många konserter på tv när jag var yngre där Marie verkligen "tog" scenen och flög runt, igår kunde hon knappt röra sig. Hon var väldigt stel och förflyttade sig inte nämnvärt över scenen, hon höll ett stadigt grepp om mikrofonstativet så ofta hon kunde, lyfte på sin höjd armarna över huvud och vickade lite. Rösten höll inte för det breda register som hon hade en gång i tiden. Hon hade nog inte blivit långvarig i en Idol-audition.

Men. Om man gick på gårdagens konsert och förväntade sig ett band på uppgång eller på topp, då var man nog fel ute. Men om man däremot gick för att uppleva ett stort stycke nostalgi och att få hylla ett band för allt de har gjort, ja då var man på rätt plats. Som Per sa så spelade de "några gamla låtar, och några ännu äldre". Med bakgrund till vad Marie har gått igenom kändes det fantastiskt att få hylla hennes prestation att ens stå på scenen - och ja, jag kan erkänna att jag var en av dem som fick en tår i ögat. Och jag måste också erkänna att jag nog inte tidigare hade förstås hur dålig Marie faktiskt var...

Som grädde på moset avslutades konserten oväntat med extranummer - av Gyllene Tider. Grabbarna grus kom på scenen och drog av både Juni juli augusti, Sommartider och När alla vännerna gått hem. Mycket mer sommar än så blir det inte. Och frågan är om inte Gyllene Tider drog kvällens största jubel?

Glass med dopp

Tillbaka i Skåne efter nästan tre veckor i Övik. Hemma eller inte, det förtäljer inte historien just nu. Igår blev det en utflykt till Åhus eftersom kusinen hört ryktas om stooora glassar (jag var där med syrran, dvs andra kusinen, förra sommaren)... Men först ett dopp i havet från Åhus bryggan - och sen stora glassar it was!

Får jag presentera en Åhus special? Jag gav upp efter halva, men kommer nog ändå inte att bli sugen på glass på ett tag framöver... ;)

Aerobic weekend i Malmö 21 aug

Jag har inte besökt Friskis & Svettis hemsida på evigheter, då jag för det första inte varit "hemma" i Malmö på flera månader känns det som och för det andra inte direkt varit träningsför på ungefär lika länge. Men idag surfade jag förbi för att kolla om höstschemat dykt upp - och såg att de har ett träningskonvent lördagen den 21 aug, på "min" anläggning dessutom!

Förra året hade de något liknande såg jag, och då grämde jag mig för att jag inte såg det förrän det hade varit (och jag hade väl i och för sig inte hunnit flytta till Malmö riktigt då än heller). Det är framför allt ett gäng step-pass på schemat som lockar, men även att få lite träningsinspiration (välbehövligt!) och överhuvudtaget att vara med på något konventliknande eftersom jag aldrig varit det tidigare.

Men... Jag känner att jag har två problem. För det första är jag totalt otränad, sen yrseln dök upp i juni har jag inte vågat mig på annat än promenader, om ens det. Och för det andra så dras jag ju som bekant fortfarande med yrseln. Har jag tur så har jag 2-4 "bra dagar" per vecka, då jag nästan känner mig normal. Resterande tid är som ett töcken, på ett eller annat sätt.

Fast å andra sidan kan man ju hålla tummarna för att jag har just en bra dag den 21 aug. Och man kan ju ta det lugnt. Och om dagsformen inte tillåter får jag väl helt enkelt stanna hemma, eftersom F&S-medlemmar har 50% rabatt så är ju dessutom anmälningsavgiften överkomlig.

Ja, så får det bli. Jag mår inte bättre av att planera att jag kommer fortsätta må dåligt. Nu planerar jag att jag ska må bra den 21 aug, att kroppen ska vakna piggare än vanligt och få med sig massa endorfiner hem efter en härlig dag!

Mission not completed

Nej, det blev inga 500 minutrar den här veckan. Men 340 min har jag i alla fall kommit upp i. Torsdag-fredag dök yrseln upp på oönskat besök och höll mig i princip sängliggande. Och nu i helgen hade vi planerat en längre promenad a la Gula leden, men då har Sara istället känt sig dålig så vi har tagit det lilla lugna.

Hoppas på en yrselfri vecka nästa vecka så att jag kan göra ett nytt försök att nå 500 minuter!

Hockey vs bandy

Igår var det dags för Modo hockeys ispremiär. Eller ja, de gick ju på is redan i måndags. Men den officiella "premiären" med tillhörande jippo ägde rum igår. Jag laddade upp med att bli bjuden på lunch hemma hos ett Luleå-fan och en gammal Modo-spelare, ja tänka sig de bor faktiskt under samma tak.

När alla småkillar och -tjejer fått autografer bjöds det på presentation av Modos A-lag, väldigt många nya namn som man måste plugga in inför kommande säsong. Speciellt när man inte ser dem på stan (och på isen eller i tidningen för den delen) var och varannan dag, då krävs det lite pluggande för att "vara med i matchen".

Dagen till ära var svenska landslaget i bandy (!) inbjudna till Swedbank Arena höll jag på att säga, men Fjällräven Center heter det ju nuförtiden ja. Först värmde de upp med en skills competition mellan bandyspelarna och hockeyspelarna; hastighetsbana, teknikbana, straffar mm. Straffarna la bandyspelarna med hockeyklubba och puck, och hockeyspelarna således med bandyklubba och boll. Det var ganska jämnt skägg, men Modo vann med 1 poäng totalt tror jag.

Sen avslutades det hela med en match på 2 x 15 min; första perioden hockey då alla spelade med hockeyklubba och puck, och andra perioden bandy då alla spelade med bandyklubba och boll. Det var ganska jämnt här också; bandyspelarna såg lite bortkomna ut med stora hockeyklubbor och en tung puck, och hockeyspelarna nådde knappt ner till isen med de korta bandyklubborna och bollen for mest runt som en studsboll utan kontroll. Men även här lyckades Modo ändå vinna matchen med 5-4.

Det var en rolig idé att bjuda hit bandylandslaget, det blev en annorlunda ispremiär (om än utan proffsen som annars brukar gästspela i en internmatch mot Modo) och många skratt både från isen och från läktaren. Frågan är bara hur de ska följa upp det här nästa år? Svenska fotbollslandslaget? Eller kanske hålla sig till "klubb-sporter" och prova golf, lacrosse eller hästpolo?

Man frågar sig ju också om svenska ishockeylandslaget hade ställt upp på en jippo-match för tex Sandvikens ispremiär... ;)

Lunch i hamnen

Talesättet "Efter regn kommer solsken" är verkligen passande idag. Igår regnade det hela dagen, och igår kväll när jag gick och la mig spöregnade det och var alldeles kolsvart ute. Imorse när jag vaknade strålade solen från en klarblå himmel. Hur gick det till?!

Solskenet måste ju hur som helst tas tillvara på, så idag blev det lunch i hamnen. Ska vi leka en lek? "Gissa-vad-jag-åt-till-lunch-leken"? ;)

Ibland undrar jag...

... hur jag kunde flytta ifrån detta frivilligt?!

Förmiddagens 85 min promenad gick kring mina gamla hoods och längs ett av mina favoritstråk inne i stan - med nästan lika underbar utsikt som från min gamla balkong. Jag har sagt det förr - och jag kommer säkerligen att säga det igen - Örnsköldsvik är en mycket vacker stad.

Deal?

Vi var på arenan i förmiddags och spanade lite på Modos isträning. Isen var kryddad med diverse NHL-proffs och några av världens absolut bästa hockeyspelare. Men det är vardagsmat i Örnsköldsvik så det är inget man lyfter speciellt på ögonbrynen åt. Foppa såg spelsugen ut, och foten höll åtminstone till både isträning och en välgörenhetsmatch med Icebreakers i Ramsele igår.

När jag berättade om dagens visit på isträningen för en vän (i stan) fick jag genast en utmaning: "Om Foppa spelar i Modo denna säsongen så köper du Saras lägenhet, deal?" (med undermeningen att jag flyttar till Övik alltså). Haha, vet inte riktigt om jag vågar anta utmaningen - men visst är det lockande!

Skärmdump från Aftonbladet.

Massakerad och tillknakad

Eftersom läkarens provtagningar inte gav några svar som kunde förklara yrseln, och inte heller besöket hos öronläkaren ("det är inget fel på dina öron - jag tror problemet sitter mellan öronen") så fortsätter operation hitta yrselorsaken...

Jag kan till viss del köpa att problemet sitter "mellan öronen", med tanke på att min jobbsituation varit allt annat än tillfredsställande det senaste halvåret och kanske även allmäntillståndet varit lite svajigt efter att inte ha "landat" riktigt efter flytten osv. Jag är inte alls främmande för att jag kan ha "utvecklat ett depressivt tillstånd med ångest till följd av att arbetet har medfört en understimulering som har påverkat hälsan negativt" osv.

Men - jag har ju inte varit på jobbet sen i mitten av juni, och yrselattackerna fortsätter att komma och gå. Jag är i alla fall inte riktigt redo ännu att bara luta mig tillbaka och se vad som händer. Min företagsläkare har vid något tillfälle nämnt att yrseln kan komma från att man är stel i nacken, och sen dess har jag haft som intention att boka en massagetid. Först nu kom jag till skott (det är tydligen enklare i Övik än i Malmö, här vet jag var jag ska börja leta...) och blev tipsad om en massör. Det visade sig att massören var kiropraktor, och han konstaterade ganska snabbt bara genom att se mig stå rakt upp och ner att jag var sned i ryggen/nacken/huvudet.

Jag vet inte vad det kallas, men jag hade någon snedställning i nacken som gjorde att huvudet inte var rakt och att armarna inte hängde lika osv. Snedställningen visade sig också i ryggslutet och när jag låg ner drog han i mina ben och sa att högra sidan var en centimeter kortare. Han trodde mycket väl att yrseln kunde bero på detta, då han sa att huvudet strävar efter balans - och när huvudet är snett blir det ju obalans. Typ.

Han började med att säga "så du har aldrig varit hos någon kiropraktor, då vet du inte vad som väntar?" och tog ett rejält tag om mitt huvud. Då kände jag mig lite utanför min comfort zone måste jag säga. Men han visste nog vad han gjorde, både huvudet, nacken och ryggen fick sig några ordentliga tillknakare. Det gjorde inte speciellt ont, även om det var lite obehagligt och knakade rejält. Jag ska dit på måndag igen för upprepning av behandlingen, men då vet jag ju vad som väntar... ;)

Jag håller självklart tummarna för att det hjälper mot yrseln. Men om inte annat så hjälper det väl mot något. Att slippa vara sned i ryggen borde ju inte skada.

Höglandssjön för fem år sen

"Sjö-promenerandet" fortsätter och igår blev det en kvällspromenad runt hela Höglandssjön i den härliga kvällssolen för mig och Sara. Träffade till och med på lite trevligt folk och fä (hund) för en liten snicksnackpaus. :) Det blev ungefär 75 minuter och efteråt kände jag mig lite öm i högra fotleden, så det passar ganska bra att det regnar idag - då kan man ta promenadpaus och vila foten med gott samvete.

När jag kom hem googlade jag "Höglandssjön" för att se om jag hittade nån bra bild därifrån att klistra in här, eftersom jag inte hade kameran med mig och inte hittade några av mina egna tidigare bilder på datorn. På topp-fem av google-resultaten hittade jag mitt eget gamla pixbox-album som jag alldeles hade glömt bort! Så därför bjuds det på fem år gamla bilder från sjön, som jag inte har snott av nån annan än mig själv... Lustigt sammanträffande!

Vitiligo?

Förra sommaren var jag på Vårdcentralen för att kolla upp mina "solfläckar" som jag fått efter Kreta-resan. Fläckarna började dyka upp för nåt år sen, och syns förstås bara på sommaren när jag blir solbränd, och därför glömmer jag bort det mellan varven (läs: under vinterhalvåret).

Doktorn trodde stenhårt på vitiligo, även om han inte kunde motivera det. Själv trodde jag inte på vitiligo. I år är jag visserligen inte lika brun som efter solresan förra året, och även om det på bilden nedan ser ut som om jag inte har nån färg alls så har jag faktiskt en lätt solbränna (och den har varit mörkare tidigare under sommaren). Några vitiligo-fläckar har jag i alla fall inte sett röken av.

Den här sommaren har jag nämligen gått på min egen fram-googlade teori, nämligen att det skulle kunna vara någon form av svampinfektion, tex Pityriasis versicolor. Därför började jag tidigt på sommaren att smörja in mig med Selsun mjällshampo med jämna mellanrum när jag duschade. Om det är det som har hjälpt eller inte vågar jag inte svara på, det är ju som sagt bara en egen-googlad teori - men att det skulle vara vitiligo verkar ju lite märkligt. I så fall har jag kommit på ett sätt att bota det. Undrar om det är nåt som kan göra mig rik?

Dags att skaka liv i 500-ingarna igen

Det gick (och kändes) ju så bra med 500-ingarna i maj. Sen dök yrseln upp och ställde till det mesta. Nu kanske jag inte ska ropa hej bara för att jag råkar må bra just idag. Faktum är ju att jag precis har ett par dagar med mindre bra mående bakom mig.

Förutom att jag var förkyld hela förra veckan (och fortfarande är) så hade jag grym huvudvärk hela fredagen. Varkens huvudvärkstablett, vila eller spikmatta hjälpte. I lördags mådde jag bättre på förmiddagen, men runt lunchtid dök huvudvärken upp igen och jag fick lägga mig och vila ett par timmar, och sen blev det bättre och kände mig riktigt pigg ett tag. Lagom tills jag skulle gå och lägga mig på kvällen så dök en yrselattack på mig; ungefär samtidigt som jag la huvudet på kudden så började världen gunga och jag må illa. Usch, då mådde jag riktigt dåligt. Men sen lyckades jag somna, och sov faktiskt bra. Igår var det okej på förmiddagen, men på eftermiddagen dök nån kombination av molande huvudvärk och yrsel upp igen. Blev lite bättre efter nån timmes vila/spikmatta, men kom sen på kvällen igen. Jag kan inte riktigt längre sätta fingret på vad som är vad. Är det huvudvärken som är problemet? Eller yrseln? Eller illamåendet?

Oj, nu blev det här en hel sjukdomshistoria och klagovisa. Det här inlägget som var tänkt att vara lite pepp och ett försök att komma igång med promenerandet igen, åtminstone de dagarna som är bra. Och eftersom idag var en av för tillfället sällsynta bra dagar så blev det både förmiddags- och kvällspromenad. 115 min - check!

Dags att införskaffa nya dojjor kanske, mina favoriter har nog snart gjort sitt. De ser eländiga ut, och nu känns det som att sulan börjar ge med sig också. Vi har promenerat mycket tillsammans, mina skor och jag!

Ceasarsallad på stranden

Ja, jag gillar ju ceasarsalladen på Waynes i Övik. Och även om den inte är riktigt lika bra som den var förra våren när jag "upptäckte" den, så måste man ju passa på när man är i stan... Det var nog den här vistelsens fjärde eller femte sallad som intogs idag, dagen till ära på stranden eftersom det bjöds på lite finväder. Det har regnat ganska mycket den senaste veckan, så man måste ju passa på, och därför blev det även ett dopp i plurret.

Därmed har jag i sommar badat i havet både i Göteborg (Brännö), Malmö (Ribersborg), Österlen (Haväng) och Övik (Nyänget)! Detta trots att jag egentligen inte haft någon enda riktig stranddag än...

Gott - och skönt så länge solen visade sig. Men väldigt blåsigt, och när solen gick i moln blev det kallt så därför blev det inget speciellt långt strandbesök...