Experts stjärnor?

Har ni sett Experts reklamfilm där de hyllar sina "kunniga experter" i skimrande glitter och stjärnblänk? Well, jag stod och väntade på en sådan stjärna ungefär en halvtimme häromdagen när jag var ute för att köpa ny dator. Att de har fullt upp i mellandagarna kan jag förstå och när de är upptagna med andra kunder har jag inga problem att vänta, men när experterna i fråga helt plötsligt går upp i rök och lämnar en infodisk tom dit kön ringlar sig lång då kvittar det hur kunniga de är. Då har jag ingen lust att lägga mina pengar hos dem.

Jag har bojkottat Expert sen jag träffade på den här "stjärnan" för ungefär ett år sen men hade bestämt mig för att ge dem en chans till. Jag är inte den som är den. Fast jag är den som fnissade (ganska högt) inombords när jag såg att den aktuella butiken hade total utförsäljning på grund av att de skulle stänga för nån vecka sen... Synden straffar sig själv.

Och jodå, jag fick en ny dator till slut. Det var ju bara att gå in i butiken bredvid, bli trevligt bemött - och lägga pengarna på bordet. Mina pengar får man faktiskt göra sig förtjänt av.

Mera snö

Igår var jag hos pappa en sväng för att fira en något försenad jul. Han passade på att demonstrera snödjupet där snövallarna gick över vägen för ett par dar sen. Man kan förstå att det var lite si och så med framkomligheten, och man kan också rätt lätt gissa vilket håll det snöade från (nej, det snöar ju liksom inte uppifrån och ner i Skåneland).

Stilig pulkabacke från taket. Kan säkert också användas som skidbacke för den vågade.

Ett försök att skotta sig fram till hästarna för att dumpa halm. Försöket slutade dock med att traktorn fastnade i snön och höll på att glida ner för slänten...

... och därför fick halmen dras in för hand istället.

Torkade apelsinskivor

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle prova att göra torkade apelsin- (och clementin-) skivor. Det är ju så fint som dekoration, speciellt i jultider, och borde ju inte vara så svårt att göra själv?! Jag googlade och fick tips om att tunna skivor på ett bakplåtspapper och sen torka i ugnen på 50 graders värme ca 2 timmar. Vid det laget var mina apelsiner fortfarande i högsta grad otorkade. Så det fick bli några timmar till och lite högre temperatur. Skam den som ger sig - och snygga blev dem ju till slut!

Lucka 24 - Julafton

Bakom lucka 24 döljer sig, som sig bör, julafton. Att morfar skulle fattas oss denna julafton visste vi, men att halva släkten skulle fattas oss visste vi inte. Men under dagens lopp blev vi varse att syster som varit insnöad på jobbet sen igår efter mycket möda och stort besvär till slut hade lyckats ta sig hem till sig. Dit men inte längre. Mammas sambo kämpade med traktorn för att skotta upp deras 800 meter långa väg för att de skulle kunna ta sig ut till "civilisationen" (läs: närmsta asfalterade väg där det åtminstone skulle finnas chans att någon kört innan), men efter 6 timmars skottande gav han upp och de kom inte heller nånstans. Och pappa rapporterade på sitt håll att även han var mer insnöad än vanligt. Det är charmigt att bo på landet!

Men på oss som satt i stugan gick det egentligen ingen nöd. Inbäddade i skogen och utan avsikt att försöka ta oss någonstans var vi ganska lyckligt ovetande om kaoset som rådde utanför. Vi hade julmat och sällskap och roade oss efter bästa förmåga. Dagen började med att skotta en stig fram till stugan och en runt om - vilket visade sig vara tur, för det var ju där tomten kom!

Det blev jullunch med sill, lax, syltor och grejer. Det blev Kalle Anka och tomten och julmiddag med skinka, köttbullar, prinskorvar, revben och tomtegröt. Det blev julklappar och gottebord och Tomten är far till alla barnen på tv. Det blev en mysig jul. Och förhoppningsvis gör vi om det imorgon igen, om syster och mamma med sambo kommer loss ur kung Bores grepp.

God jul!

Efter många försök lyckades vi få tänt i snölyktan till slut, och det lyste säkert en hel minut innan ljuset blåste ut. Ta det som en påminnelse om att ta vara på varje stund (och att aldrig ge upp) - med önskan om en god jul till er alla!

Lucka 23 - Ett annat ögonblick

Just här, just nu. I stugan tillsammans med mormor plus morbror med familj. Mys och förberedande inför julfirande. Julgodiset som vi bakade för några veckor sen har kompletterats med mozartkulor och de traditionsenliga marsipanbröden (som var morfars specialitet), vi har bakat mandelmusslor och klenor, skurna pepparkakor och vörtbröd. Det har skottats, gjorts snöänglar, kastats snöbollar och gjorts snölykta. Det har lagts in sillar och fixats revben, julskinka och tomtegröt. Vi har smuttat på glöggen och diggat julskivorna. Paketen är inslagna och julgranen är klädd. Det är uppesittarkväll med Bingolotto och det är så underbart så jag skulle vilja stanna tiden.

Just här, just nu.

Mustig julvört

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda 2 dl grovt rågmjöl, 1 dl rågkross, 4 dl vetemjöl, 4 msk vörtmix, 1 dl russin, 0,5 dl linfrön, 2 tsk bikarbonat och 1 tsk salt i en bunke. Rör ner 2,5 dl julmust, 2 dl filmjölk och 0,5 dl mörk sirap. Klicka ner den lösa smeten i en smord avlång bakform (ca 1,5 liter). Grädda i nedre delen av ungen ca 1 timme. Stjälp upp och låt svalna under bakduk.

Brödet åts till frukost idag och fick omdömet att det smakade lite mjuk pepparkaka, men det gick åt så jag tror det var ett bra betyg - så imorgon blir det en ny sats till julbordet. Och så fick jag äntligen användning för mina brödformar som jag köpte för några år sen för jag tänkte att jag skulle baka bröd nån gång...

Julgodis till fåglarna

Resterna av kokosfettet som användes vid gårdagens klen-bak blandades med havregryn (som ändå skulle kastas för att mössen hade gnagat lite på det) och stelnade till en fin julgodiskaka som fåglarna bjöds på idag. Inte för att jag har sett till någon fågel i och för sig, men om de skulle ha vägarna förbi så kan vi åtminstone bjuda på något gott. God jul fåglarna!

Jag tror det blir en vit jul i år

Att ta ledigt från jobbet igår eftermiddag och köra till Österlen redan igår på dagen var nog ett av mina bättre beslut på länge. Att jag och kusinen dessutom körde till Kivik igår eftermiddags och handlade det sista som behövdes för julfirandet var också ett smart drag. Idag hade jag inte gärna velat behöva ge mig ut på vägarna...

Diskussionen huruvida skåningar är sämre på att köra bil i snöväder och vinterväglag än andra tänker jag inte ge mig in i (igen) - men idag är ju ett utmärkt läge för alla som tror att så är fallet att komma hit och praktisera. Varsågoda!

Men eftersom jag inte behöver ta mig någonstans idag, eller imorgon eller dagen därpå för den delen, och vi har all julmat och julklappar (förutom de som är ute på ofrivillig sightseeing över halva Skåne) samlade här så går det ingen större nöd på oss idag. Skottningen igår var förgäves kan man säga, men vi har fått vara ute och skotta en gång till lillstugan i alla fall, och morbror har gjort en insats för att försöka rädda uterumstaket som bågnar av all snö.

Det finns ju saker man kan roa sig med inomhus också; tex att kliva upp i ottan och baka vörtbröd så att resten av stugan vaknar till doften av nybakt till frukost, man kan baka skurna pepparkakor och förbereda julmaten, man kan smutta på glöggen, klä granen och bara ha det mysigt.

Lucka 22 - Det här hade jag på mig idag

Dagens snöskottningsoutfit: Dubbla byxor, dubbla tröjor, dubbla strumpor, mössa, vantar, "eskimå-jacka", rejäla kängor (som jag köpte för flera år sen när jag jobbade på DinSko men som aldrig har använts) och snöskyffel från Fiskars.

En mycket läcker outfit som även funkade till att göra snöänglar och ha lite snöbollskrig. Vinterlandskapet kring stugan är löjligt vackert. Varde julfrid.

Utsikt från min balkong just nu

Så vackert. Så kallt.

Lucka 21 - Min bästa vän

Jag har en handfull fina vänner. Kanske två. Händer alltså. Men några är ju förstås lite bästare än de andra. Tre av dem sticker ut lite extra. En finns i Malmö alldeles runt hörnet, en finns i Norrlandet och en finns nånstans däremellan. Ni vet nog själva vilka ni är. ♥

De tre små grisarna har inget med texten ovan att göra.

Eller så får ni själva välja vilken ni vill vara... ;)

Sånt jag gör en vanlig tisdag i december

Vaknar och inser att min bil är totalt insnöad. 25 cm nysnö sen igår kväll. (Klockan 24 igår kväll kollade jag ut på bilen och då var den snöfri...) Svär mentalt över att jag just idag måste ta bilen till jobbet eftersom jag inte ska vara på kontoret som ligger på 40 minuters promenadavstånd utan ute på en flytt. Borstar snö för glatta livet. Hittar bilen till slut där under, men ser vid det laget själv ut som en snögubbe. Försöker komma ut ur parkeringen. Kör fast. Backar. Gasar. Backar. Tar fram snöskyffeln ur bagaget och försöker skotta runt bilen. Lättare sagt än gjort med flygig kallsnö. Provar igen och kommer loss i ett gigantiskt avgasmoln. Från superinsnöad parkering till extremt oskottad väg. Ur askan i elden. Gasar och hoppas på det bästa. Håller mig i spåren och kommer ut på hyfsat skottad väg. Slirar mig dit jag ska med livet i behåll. Andas ut.

Spanar läget på flytten. Flyttgubbarna är en timme sena pga vädret. Kan inte göra så mycket. Hjälper verksamheten att packa upp. Ringer några samtal. Samordnar. Inser efter ett par timmar att jag inte gör så mycket nytta där utan återvänder hemåt. Trodde jag ja. Upptäcker min bil inparkerad på CityGross parkering. Bilar både framför och bakom. Och vid sidorna. Vad göra? Hoppas på att någon runt omkring mig har handlat klart snart. Blir inte bättre av att stressa upp sig. Passar på att svara på några sms. Promenerar några varv runt bilen. Sparkar loss lite fastfrusen snö. Njuter av solen som bjuder på sin närvaro. Meddelar några som försöker parkera i "tredje raden" att de parkerar in fler bilar om de ställer sig där. Några fattar vinken och letar annan parkeringsplats. Någon bryr sig inte utan säger bara "jaha, och?!" typ. Julefrid. Jublar när jag ser att damen som har parkerat framför mig kommer ut med sina varor och tänker köra. Slirar hem. Funderar på var jag lämpligast ska göra av bilen för att inte köra fast och riskera att inte komma ut imorgon igen. Kör ett varv och letar. Lika mycket snö överallt. Tar en chansning och kör in på "min väg". Big mistake. Två bilar framför mig kämpar febrilt för att ta sig fram, med assistans från någon som puttar på bakifrån. Svär för mig själv att jag körde in där och funderar på hur jag ska komma därifrån. Men lyckas ta mig ut igen. Bra Polon! Hittar parkeringsplats som verkar ganska safe, men som bara är 2 timmarspakering. Luras lite med p-skivan och hoppas på det bästa.

Pulsar hem i snön, käkar lunch och ringer de som ska leverera min kyl/frys och undrar hur det går för dem. Har tur, de kommer inom 15 minuter. Tömmer befintlig kyl/frys. Får ny kyl/frys installerad. Ser snygg ut. Men facken i frysen känns mindre. Får inte plats med allt. Får offra blodpuddingen, den hamnar i soppåsen. Det hade den nog gjort ändå förr eller senare. Den köptes mest i impuls för att öka järnvärdet. Men sådär jäkla gott är det ju inte.

Kollar jobbmailen och beger mig sen till kontoret till fots. Att ta sig fram by foot är the shit i sånt här väder. Det är slirigt och jobbigt, men man kommer i alla fall framåt. Klampar in på jobbet efter 45 minuters promenad. Bara en kollega på plats, övriga på okända uppdrag. Skriver ut lite mail och försöker skapa överblick över alla flyttuppdrag som ramlar in. Vad göra? Don't know. Gissar och gör så gott jag kan. Ringer en jäkla massa samtal.

Gör misstaget att försöka spåra ett paket på posten. Ett paket som skulle kommit till Malmö idag. Ligger visst i Lund för uthämtning. Ringer Postens kundtjänst för att fråga vad paketet gör i Lund. Felsorterat. Jaha, och vad gör vi åt det? Skickar tillbaka till Malmö. Men det är inte i Malmö förrän imorgon kväll. Då är jag i Kivik. Hur gör jag för att få det dit? Går ej. Måste adressändras via avsändaren och kan ta ett par dagar för att komma fram dit då. Är jag kvar där då? Vet ej. Ringer Lund för att fråga om paketet hunnit gå iväg mot Malmö. Det hade det. Skit också, annars hade jag kunnat köra via Lund imorgon. Istället är paketet i "paketspace" hela dagen imorgon och kan inte hittas. Ringer avsändaren. Mycket trevlig kille, samarbetsvillig - ja, fattar att han jobbar med service. Får hjälp, men han kan inte garantera något. Han ringer upp mig igen för att komplettera. Önskar god jul. Håller tummarna.

Kollar vad det var jag beställt egentligen. Vem blir utan julklapp? Ringer bokhandeln och kollar om de har de aktuella böckerna hemma. De har två av tre. Lägger undan. Går via bokhandeln hem och köper två av de böckerna som också finns någonstans i "paketspace". Som backup. Bara en som blir utan julklapp då. Känner mig lite stressad och störd över situationen. Posten strulade till mina julklappar förra året också. Tackar dem så mycket. Ironiskt.

Kommer iväg från jobbet en och en halv timme senare än planerat. Plumsar hem i snön. Övertygad om att jag fått parkeringsböter för min överskridna p-skivetid, det är ju en sån dag. Har inte fått det. Lycklig. Pratar med mormor och får rapporter om att hon tillsammans med morbror + familj tagit sig till stugan. Får instruktioner om vad jag ska ta med mig imorgon när jag kör. Trött. Har bjudit hem Mimmi på middag. Men orkar inte laga mat. Föreslår pizza runt hörnet. Förslaget går hem. Äter pizza i soffan framför Ernst. Värmer glögg och tar fram lussekatter och provsmakar julgodiset. Ser Morden i Sandhamn. Inser att jag glömt spela in Vem kan slå Filip & Fredrik vs Stefan Holm. Går in på Kanal 5 för att se om det går att se på datorn. Där finns bara morgondagens avsnitt. Så nu är jag lite steget före.

Funderar på om det är dags att gå och lägga sig. Det är det nog.

Lucka 20 - Mina drömmar

Jag har inga högtflygande drömmar. Eller har jag det? Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor, och har inget på den fronten jag direkt drömmer om. Men jag drömmer om att vara lycklig, att vara tillfreds i tillvaron och känna ett inre lugn i varje situation. Jag jobbar på saken och försöker följa magkänslan (i kombination med förnuftet). En dag ska jag vara där. Tillfreds. Det drömmer jag om.

Men när jag sover drömmer jag ofta om att tappa mina tänder, att tänderna liksom bara lossnar och ramlar ut och jag fångar upp dem i handen. Det är en dröm jag har haft så länge jag kan minnas, men när jag tänker efter var det nog ganska länge sen nu. Eller? Ibland har jag inte koll på vad som är dröm och vad som är verklighet, jag kan också ha drömt att jag har drömt det. Men jag vet i alla fall att tänderna sitter kvar i munnen - check på den!

Själv tolkar jag drömmen som en spinoff av min tandläkarskräck och den obehagkänsla som jag hade redan som liten när det var dags att tappa tänder. Mina stackars tänder fick sitta kvar på en liten liten tråd så länge de bara kunde - där var det ingen som fick dra ut några tänder inte! Inte ens tandfén lyckades med den uppgiften... Jag tror jag tappade en tand en gång när jag hoppade hopprep, så löst satt den innan den fick hoppa ut.

Men det finns andra som tolkar tappandet av tänder som både rädsla att förlora kontrollen, att det kommer att komma en positiv förändring, att man står inför en stor förändring i livet eller att man ska få god ekonomi. I så fall hoppas jag på det sistnämnda. Men det har ju gått sådär än så länge. ;)

Lucka 19 - Det här får mig att må bra

Om jag hade fått den här frågan för ett halvår sen så hade jag utan att tveka svarat att det som får mig att må riktigt bra är att mysa med Fritzen i soffan och att vara med mormor & morfar. Det känns otroligt sorgligt att båda mina främsta tillflyktsorter har rubbats och att jag inte längre kan svara så.

Men självklart finns det även andra saker som får mig att må bra. Mormor finns i allra högsta grad kvar - och att få vara med henne får mig alltid att må bra! Jag uppskattar också närheten till övrig släkt och familj, och att ha möjlighet till ett spontant besök eller att kunna vara med på tex födelsedagar och andra sammankomster gör mig glad i själen. Men jag har också (väldigt) stort behov av egentid, och en promenad i sällskap av mina tankar får mig också att må bra - eller ett telefonsamtal från en god vän på distans.

Julklappsverkstad

Idag har det varit julklappsverkstad hemma hos mig. Kombinerat med tvätt- och städinrättning. Men nu ligger julklapparna prydligt inslagna och nerstoppade i kassen som ska transportera dem till stugan om några dagar, den senaste dryga månadens tvätt är på plats i garderoberna igen och dammråttorna ligger i dammsugarpåsen där de håller sig i bättre schack än under soffan och i hörnen. Nu har jag till och med tagit mig en paus i soffan för att njuta av den nystädade lägenheten och tända fjärde ljuset i adventsljusstaken!

Årets julklappar blev svart/rosa. Jag hittade ett rasande snyggt julklappspapper på Rusta tidigare i höstas, och sen har jag letat som en galning för att hitta fler rullar - och häromveckan fick jakten äntligen resultat och jag hittade två rullar till. Efter frenetiskt rotande i alla julklappspapperlådorna. Jag gillar färgerna, det grafiska och bokstäverna - och dessutom passar det utmärkt i färg till det rosa presentbandet jag köpte på Kiviks marknad i somras!

Det saknades bara en liten kisse som satt och lekte och drog i banden på golvet under tiden jag försökte slå in, så som det brukar vara. Men jag skickar upp lite presentband till dig i himlen Fritzen så du får busa...

Julköttbullar

500 gram köttfärs
1 dl vatten
0,5 dl ströbröd
1 gul lök
1 kokt kall potatis
1 ägg
1 tsk malen kryddpeppar

smör och olja till stekning
salt, nymalen vitpeppar

Gör såhär:
1. Häll vattnet på ströbrödet i en bunke. Låt svälla ca 5 minuter.

2. Riv den kokta potatisen fint. Blanda samman alla ingredienserna i bunken.

3. Krydda med 1 tsk salt och 2 krm peppar. Ta en klick och gör ett stekprov och smaka av.

5. Rulla till små köttbullar, ha gärna blöta händer så går det lättare. Stek dem runt om i omgångar i smör och olja i en stekpanna eller lägg dem på en smord plåt och stek i ugnen (200-225 grader) ca 20 minuter.

Debut som köttbullsrullerska

Gårdagen började med att armbågas med (andra) galna julklappsshoppare och att slira runt med bilen på Malmös oplogade vägar - och avslutades med att käka revben och resterna av brysselkålen hos mormor och med att göra debut som köttbullsrullerska.

Jag tror faktiskt aldrig att jag har gjort köttbullar förr, jag har nämligen lite fobi för att ta i köttfärs (av samma anledning som jag inte gillar prickarna i prickig korv). Men jag tycker ju att hemgjorda köttbullar är betydligt mycket godare än färdigköpta till jul, och ni vet vad man säger - vill man ha något gjort får man göra det själv. ;)

Nej då, skämt å sido. Men jag försöker i alla fall dra ett litet strå till julbordsstacken. Det gick förvånansvärt bra och jag stekte köttbullarna i ugnen istället för i stekpanna så det var väldigt smidigt. Jag har dock inte provsmakat dem än, så det återstår väl att se om de är ätbara.

Lucka 18 - Ett ögonblick

En helg i början på oktober då jag tillsammans med mormor och morfar gör ett återbesök i stugan efter hela långa sommarens vistelse för att städa undan alla utemöblerna, köra till Kivik för att kolla på äppletavlan och köpa äpplen, baka kanelbullar, bjuda mamma & co på middag, lösa Melodikrysset och bara ha det mysigt.

Mormor och jag är i köket och gör en äpplekaka. Morfar tar sig en drink från baren och sätter sig i sin favoritfåtölj och andas ut av njutning, så som bara han kan göra. Mormor vänder sig till honom och säger "Det låter som att du mår bra?!" och han svarar "Jag mår alltid bra när jag är i stugan!", och tar en sipp av drinken.

Det var sista gången han var i stugan. Det är ett härligt ögonblick att ha med sig i minnet, och det är ingen efterkonstruktion för jag kände i ögonblicket att jag var så tacksam för att få vara med just där och just då.

Ernst smultronställe

Vilket är ditt bästa svenska smultronställe?
- Haväng på Österlen. En naturplats med en stor äng mot havet, och sedan ett stup ner mot vattnet. Det är hav, himmel och vidder. Haväng känns gränslöst.

Lucka 17 - Min önskelista

Om en vecka är det julafton. Om vi har tur kommer tomten. Det har han gjort alla mina andra 28 jular i alla fall, så jag håller tummarna för att han hittar till oss den här julen också... Men tomten har ju mycket att göra såhär i jultider så därför brukar vi försöka hjälpa honom på traven med önskelistor. Vi är ingen såndär tråkig familj som slutat med julklappar, nej önskelistor och många paket ska det va! ;)

Min önskelista är levererad och imorgon ska jag själv ge mig ut och försöka införskaffa de sista klapparna.

Självklart önskar jag mig fred på jorden och hälsa och välmående åt alla mina nära och kära (och mig själv) och allt sånt där också. Men ibland kan detta vara lite svårt för tomten att leverera i paketform på just julafton, så det är liksom sånt som jag önskar mig året om.

Lucka 16 - Min tro

Tro. Ja, vad tror jag på egentligen? Jag vet inte. Jag är inte religiös och tror inte på någon Gud direkt. Jag är döpt, men inte konfirmerad. Att jag inte är konfirmerad beror dock inte på något ställningstagande direkt, utan snarare på en blandning av att jag inte var sådär överdrivet intresserad av det och att mina föräldrar inte hade något emot att slippa skjutsa mig till kyrkan i tid och otid. Så då blev det så.

Men jag går gärna i kyrkan vid högtider när någon bekant ger mig anledning; dop, konfirmationer, bröllop, lucia osv. Jag tycker det är mysigt och stämningsfullt. Men jag tror nog inte på något speciellt. Jag kan inte direkt påstå att jag tror på ödet. Eller slumpen.

Jag tror på mig själv, på en kombination av magkänsla och förnuft. Ja, det sunda förnuftet tror jag på.

Amerikansk chokladfudge

Ingredienser

2,5 dl nötter (pecannötter eller valnötter enligt receptet, jag hade blandad kompott)

1 msk smör

1 nypa salt

1 burk kondenserad mjölk (ca 395 gram)

200 gram ljus choklad

300 gram fin mörk choklad

1,5 tsk vaniljsocker

Gör så här:

Sätt ugnen på 175 grader. Klä en form, ca 20 x 20 cm, med bakplåtspapper (en avlång bakform för bröd gr också bra).

Hacka nötterna och sprid ut dem glest på en plåt. Rosta i ugnen ca 10 minuter, passa dem noga så att de inte bränns.

Lägg smör och salt i en skål och häll i de varma nötterna. Rör om tills allt smör har smält. Ställ åt sidan.

Hacka all chokladen fint och lägg i en bunke tillsammans med kondenserad mjölk. Smält chokladblandningen över vattenbad. Rör om ordentligt.

Blanda ner nötter och vanilj i chokladen och häll upp allt i formen. Släta till ytan. Låt svalna och sätt in i kylskåpet i minst en timme. Ta ut fudgen ur formen och skär den i fyrkanter.

Onsdagspyssel

Vid det här laget har ni kanske förstått att jag och kusinen gillar att pyssla tillsammans. Men ni kanske inte visste (?) att det växer små horn i pannan på oss mellan varven också. Ikväll efter att vi hade klätt granen och julpyntat lite hemma hos mormor så skred vi till verket.

Kusinens pappa, tillika min morbror, har en sak han ogillar väldigt starkt. Brysselkål. Han påstår att han är allergisk mot det, men det är nog mest en mental allergi. Och eftersom alla vet att han hyser väldigt starkt olust för det så är det förstås väldig kul att retas för. Så häromdagen när jag och kusinen satt och googlade brysselkål (av någon underlig anledning...) så fick vi lite idéer.

Så ikväll pysslades det ihop en väldigt tjusig dörrkrans i form av ett hjärta med brysselkål. Jag ser med spänning fram emot rapport från kusinen om hur det hela togs emot där hemma... ;)

Lucka 15 - Min första kärlek

Min första kärlek var (såvitt jag kan minnas i alla fall) min 14 år äldre kusin. Jag var nog bara en 4-5 år och han var antagligen spännande och trevlig eftersom han gillade att leka med mig. Jag kan inte påstå att jag minns så mycket mer. Men det finns kanske någon förälder som kan sufflera... ;)

Lucka 14 - Mina rädslor

Jag är rädd för mycket. Typ allt man kan vara rädd för. Men det mesta grundar sig nog i att jag är rädd för att må dåligt. Jag är rädd för att flyga (för att jag är rädd för att må dåligt), jag är rädd för att åka båt (för att jag är rädd för att må dåligt), jag är rädd för att åka karuseller (ja, ni fattar varför), jag är farträdd, jag är rädd för höjder, jag är rädd för nedförsbackar, jag är rädd för att åka skidor (nedförsbackarna...) und so weiter. Okej, "rädd" kanske inte är rätt ord för allt det här, men jag gillar det i alla fall inte - och undviker så gott jag kan. Jag är en riktig fegis.

Men det står jag för.

Jag undviker dessutom att dricka alkohol, inte bara för att jag inte tycker det är gott (det hade jag säkert kunnat lära mig om viljan hade funnits), utan också för att jag - surprise - är rädd för att må dåligt efteråt. Fast å andra sidan ser jag ingen anledning att dricka något jag inte tycker är gott och som dessutom är dåligt för kroppen. Så det har jag inga problem med. Men omgivningen har ju gärna problem med det...

Sen är jag självklart också rädd för allt det där som man inte har någon makt över. Att någon när och kär (eller jag) ska bli sjuk eller på annat sätt råka illa ut. Jag är rädd för det oundvikliga. Döden. Den är läskig. Rädslan för detta kommer och går. Det var en period i sena tonåren då jag tyckte det var riktigt jobbigt men sen har det varit ganska lugnt ett bra tag. Antagligen för att jag har levt ett ganska bekymmerslöst och till största delen skönt liv under många år. Det senaste året har tankarna dock dykt upp igen, av förekomna anledningar.

Men om man ska hålla på och vara rädd för allt så blir man ju rädd för att leva. Och det är jag inte.

Mariannetryffel

Ingredienser

30 st Mariannekarameller

250 gram mörk choklad (70%)

1 dl vispgrädde

200 gram vit choklad

Tillagning, ca 40 st

1. Krossa Mariannekaramellerna fint, i en mortel eller med en kavel med karamellerna inslagna i en plastpåse. Se till att vara noggrann så att inga stora bitar blir kvar.

2. Värm grädden i en kastrull. Ta av kastrullen från plattan. Finhacka den mörka chokladen och rör ner i grädden. Tillsätt Mariannekrosset och rör tills allt är smält.

3. Låt blandningen svalna i en dryg timme (tips från coachen: låt det inte stå i kylen för länge - då stelnar det lite väl mycket och blir svårt att rulla bollar av). Forma sedan små bollar av chokladmassan och lägg in i frysen en kvart.

4. Smält vit choklad i vattenbad. Ta ut tryfflarna ur frysen och doppa dem i chokladen med hjälp av en gaffel. Låt torka och förvara dem sedan i kylskåp.

Grattis!

Grattis till Gabriella som vann dagens lunch-påsen!

Gabriella hade turen på sin sida i lottningen, och hade dessutom en rolig motivering:
Idag när jag tog bussen till jobbet så såg jag en underbar liten påse som hade varit PERFEKT när jag vareviga dag har med mig min lunchlåda till jobbet! Tänkte att en sån måste jag ha!! Det första jag gjorde när jag kom fram var att googla på dagens lunch och påse, och vart hamnar jag då? Jo, hos dig och din tävling!! Slump eller ödet, vad vet jag, men vill med glädje delta in din tävling. :-)

Vinnaren bjöd dessutom på gårdagens middagstips:

Pasta och kasslergratäng med broccoli

500 g fjärilspasta
en stor bit kassler
mjölk
mjöl
smör
broccoli
salt
peppar
riven ost

Koka pastan, strimla kasslern och gör en bechamelsås med hjälp av mjölk, mjöl och smör. Häll i riven ost i bechamelsåses, smaka av med salt och peppar. Smörj en form. Häll ner den kokta pastan, varvat med finskuren/strimlad kassler och broccoli. Häll hälften av redningen (bechamelsåsen) över, häll i resten av pastan, kasslern och broccolin. Häll till sist det sista av den rivna osten på ovansidan av gratängen. Ställ in i ugnen, 200- 225 grader i ca 25 minuter eller tills gratängen fått en fin färg. Bon appetit!

Lucka 13 - Såhär firar jag Lucia

När jag var liten blev jag mer eller mindre tvingad att lussa för farmor & farfar och mormor & morfar - ja, de närmast sörjande helt enkelt. (Jag gissar att de flesta barn råkar ut för detta.) Jag tyckte säkert det var roligt de första åren, men när jag blev gammal nog att förstå bättre så kan jag inte minnas att jag tyckte det var så jättespännande direkt. Jag har aldrig gillat varken att sjunga (offentligt) eller klä ut mig, och jag har svårt att tro att jag kände mig speciellt bekväm i den där särken...

Men högtiden Lucia har jag nog alltid gillat - den hör ju liksom ihop med julen. Och julen, well - I like it. När jag bodde i Övik var jag i princip varje år i kyrkan och såg och lyssnade på stans Lucia-firande när Lucian kröntes. Det var jättemysigt, och något som jag verkligen inte ville missa!

Idag har jag firat Lucia genom att jag och mormor tog oss till kyrkan nu på kvällskvisten där vi mötte upp med resten av Malmö-släkten för att se och lyssna på kusinen och hennes körvänner som lussade - både stämningsfullt och vackert!

Chokladkola med pepparmint

På begäran. Recepten kommer förstås ett efter ett, men först ut är favoriten - Chokladkola med pepparmint och chokladöverdrag. Enligt receptet blir det ca 50 st, men jag tror vi hade en större plåt och på så sätt fick lite tunnare kolor och betydligt fler.

Ingredienser:

2 dl vispgrädde

2 dl strösocker

2 dl ljus sirap

100 gram smör

4 msk kakao (gärna av god kvalitet)

några droppar pepparmyntolja

200 gram mörk choklad (enligt receptet, vi behövde nog nästan det tredubbla - men det beror kanske på hur duktig man är på att chokladdoppa utan att slösa på chokladen)

ca 10 polkagrisar, krossade

Gör så här:

Förbered en långpanna, lägg i bakplåtspappret i botten så att det går upp lite på kanterna (olja eventuellt). Krossa polkagrisarna till ett fint pulver i en mortel.

Blanda grädde, socker, sirap, smör och kakao i en kastrull. Sätt plattan på medelvärme. Rör om med en träsked tills du har en jämn smet. När det börjar koka, sänk värmen ett steg och koka tills smeten är 120 grader eller koka i ca 10 minuter och gör sedan ett kulprov. Rör om då och då.

Droppa pepparmyntolja i den färdiga kolasmeten och rör om.

Häll försiktigt kolasmeten i långpannan. Låt kolan stå och svalna en stund innan du ställer in den i kylskåpet, enligt receptet står det att den ska stå i kylskåpet "minst en halvtimme, gärna över natten". Jag tycker att spannet mellan en halvtimme till över natten är rätt stort... Vi hade den på en kall balkong i ett par timmar, men den var ändå ganska seg och svår att få av från bakplåtspappret när vi skulle försöka skära och dela den. Mitt tips är en stund i frysen alternativt att prova att olja bakplåtspappret så den lossnar lättare.

Skär kolasmeten i fyrkanter som är 2 x 2 centimeter stora.

Smält chokladen i vattenbad. Låt chokladen svalna (annars smälter kolan i chokladen, been there done that!). Vänd sedan kolabitarna i den smälta chokladen med en gaffel. Lägg upp dem på bakplåtspapper (eller ett galler enligt receptet, låter väldigt kladdigt om du frågar mig).

Strö lite polkagriskross över kolabitarna innan chokladen stelnat. Låt kolorna stelna helt och förvara sedan i burk med bakplåtspapper emellan. Förvara i kylskåp.

Snygga och goda!

Lucka 12 - Min dag

Min söndag började med framdukad frukost och tredje adventsljuset tänt vid köksbordet tillsammans med mina två bästaste vänner. Det händer inte speciellt ofta, varken att jag lyxar till det och dukar fram frukost (eller sitter vid köksbordet och äter för den delen...) eller att mina kära vänner är på besök - eftersom de bor i Örnsköldsvik respektive Göteborg. Men den här helgen slumpade det sig så att de båda två hade "vägarna förbi" Malmö. En liten minireunion helt enkelt.

När frukosten låg tryggt i magen var det packdags för Göteborgaren och efter att ha stått ute och väntat på bussen alldeles för länge i den härliga vinterkylan och solskenet fick jag springa och hämta lilla Polon istället och ta plan B för att ta oss till Centralen. Plan B funkade betydligt mycket bättre än plan A, och när Göteborgaren var på väg norrut åkte Polon, jag och Norrlänningen för att handla godsaker till eftermiddagens julgodisbak.

Efter att ha jagat kokosfett runt halva Malmö anlände vi till mormor där andra halvan av kusinfabriken väntade, och sen satte julgodisbaket igång. Inte mindre än fem smarrigheter lyckades vi producera; amerikansk chokladfudge, chokladkola med pepparmint och chokladöverdrag, mariannetryffel, knäckbräck samt ischoklad på både mörk, ljus och vit choklad. Allt blev lyckat och gott, men favoriten är nog chokladkolan - inte bara för att den var väldigt god, utan även (och kanske framför allt) för att den blev så snygg!

När skålarna var slickade diskade rensade vi matfaten från i fredags, försökte samordna önskelistorna och planera vem som köper vad till vem, klura på nya pyssligheter (eller hyss, beroende på hur man ser på saken) och halvsåg Beck-filmen. Sen var det natten, och en bra dag var till ända!

Såhär kul är det att krossa polkagrisar för att dekorera de snygga chokladkolorna med!

Påminnelse: Tävling - vinn en lunchpåse

Påminner om att idag är sista dagen för att tävla om "dagens lunch"-påsen!

Jultomten kommer tidigt i år! Eftersom tomten och jag är så bra kompisar så kan jag redan nu ge bort en liten klapp. Tävlingen är enkel: Skicka ett mail till prralin (at) hotmail.com och bidra med ditt bästa lunchtips (gärna recept). Eftersom lunchen som ska vara i påsen kan innehålla spår av rester så funkar det naturligtvis lika bra med gårdagens middagstips. ;)

Tävlingen pågår tom tredje advent, dvs söndagen den 12 december. Vinnaren lottas därefter bland de inkommande tävlingsbidragen. Om du tipsar andra om tävlingen, länkar eller dyl, så får du en extra lott i dragningen. Lycka till!

Lucka 11 – Det här upprör mig

Jag kan bli upprörd av både det ena och det andra. Men något som återkommande upprör mig är dålig service. Det övergår mitt förstånd hur många som jobbar i serviceyrken inte förstår att det är just servicen de konkurrerar med. Om de inte har någon unik produkt att erbjuda mig så är det just den service de erbjuder mig som gör att jag väljer att komma just dit igen. Eller att absolut inte sätta min fot där igen. Och berätta detta för så många jag kan. Jag brukar vara ganska generös att ge både en och två och kanske tre chanser, men när man inte har tagit någon av de här chanserna och således bevisat att det är ett system och ingen tillfällighet - då har jag inga problem med att vara långsint.

Och det är också anledningen till att jag väljer att länka till min kategori som heter Com Hem här. Det är ett väldigt bra exempel på något som upprör mig. Och på något som enligt ovanstående diskussion verkligen övergår mitt förstånd. Om det säger mer om mig eller om Com Hem, det överlåter jag till läsaren att ta ställning till...

Lucka 10 - Det här saknar jag

Övik. Fritzen. Morfar. ♥

Time to say goodbye

Tivoli Köpenhamn

Ikväll efter jobbet åkte jag och Sara över sundet för att gå en sväng på julmarknaden på Tivoli. Ett par minusgrader och några centimeter nyfallen snö gjorde susen för stämningen. Mycket fin belysning, ljusshow och doft av brända mandlar. Mysigt!

Lucka 9 – Det här får mig att gråta

Det här året har det runnit många tårar längs mina kinder. I början av året var jag lyckligt ovetande om vad jag hade framför mig och då var det "bara" Övikslängtan och det faktum att jag inte kände mig hemma i Malmö som fick mig att fälla en och annan tår mellan varven.

Sen började jobbet sätta käppar i hjulen för mig och jag insåg att min magkänsla hade haft rätt från början då jag redan första veckan på nya jobbet kände att det var något som inte stämde. Hela våren var en bergochdalbana på jobbet då det lovades förbättringar som aldrig infriades och så lovades det igen osv. Jag tappade självförtroendet och kände mig allmänt värdelös. Till slut var kroppen klok nog att säga ifrån och yrseln gjorde att jag blev sjukskriven.

Ungefär när jag mådde som sämst i somras blev Fritzen sjuk. Förkyld trodde några, halsinfektion menade veterinären, och jag kände mig allmänt hjälplös och löjlig för att jag var mycket mer orolig än vad omgivningen tyckte jag skulle vara. Han var sjuk en vecka ungefär och trots fyra veterinärbesök den veckan och ord från veterinären som lovade att han var på bättringsvägen så gick hans lilla liv inte att rädda när han snabbt blev sämre.

Folk får säga vad de vill om att det "bara är en katt". Men när man lever ensam så är den lilla katten som välkomnar en hem, spinner och åmar sig runt benen, lägger sig bredvid en i soffan och vill ha kärlek, sover på huvudkudden i sängen och väcker en med en hårig buff i ansiktet mer än "bara en katt". Han blev bara fem år gammal men jag har varit med honom varje dag sen han var nyfödd och det är väldigt väldigt tomt utan honom. Han var den som höll ihop min "gamla värld" med min "nya" eftersom han följde med i flytten och gav mig lite hemmakänsla trots att jag var på okänd mark. Min lilla bebis.

Och så då för en knapp månad sen dog morfar plötsligt. Som en blixt från klar himmel. I mitt huvud är han så otroligt levande och det går inte att förstå att jag aldrig kommer att få se honom igen. Imorgon är det begravning och då kommer det att fällas många tårar...

Det sägs ju ibland att "en olycka sällan kommer ensam" - och om jag skulle sammanfatta mitt år så är det nog ungefär så.

Förutom såna här "uppenbara" anledningar att gråta är jag dessutom ganska blödig mellan varven och kan tex gråta när Biggest Loser-deltagarna står på vågen och går ner mycket i vikt eller när Marie Fredriksson står på scenen på Citytunnelinvigninge och sjunger Tro...

Lucka 8 - Det här ser jag på tv

Jag ser nästan inga serier på tv och hänger inte alls med när kollegorna diskuterar händelseutvecklingen i Lost, Desperate Housevifes, True Blood, CSI - eller ja, allt vad det nu heter. Men därmed inte sagt att jag inte tittar på tv.

Favoritprogrammet är utan tvekan Bygglov eftersom Mija Kinning är min stora (inrednings-) idol. Hon är både smart, snygg och är en fantastisk inredare helt i min smak. Dessutom är hennes sidekickar i form av Matte och Willy så jäkla sköna. Men just nu är det ju lite klent med Bygglov på tv, så då följer jag istället Biggest Loser slaviskt på femman. Det har jag gjort de senaste två säsongerna vilket innebär att varje måndag-torsdag mellan kl 19-20 varit helig typ det senaste halvåret. Tur det finns video (japp, jag använder mig fortfarande av gammal hederlig vhs!), annars hade man ju aldrig fått något annat gjort. ;)

Dessutom missar jag ogärna Lyxfällan, Robinson (ja, jag erkänner!) eller Idol. Program som jag ser lite då och då är tex Äntligen hemma, Förkväll, Ensam mamma söker och Bonde söker fru. Och så förstås söndagsfilmen på TV4, även om man nästan alltid har sett filmen i fråga redan så hör det liksom till...

Lucka 7 – Detta ångrar jag

Jag försöker låta bli att ångra. Det tjänar ju ändå ingenting till. Visst kan tanken att man ångrar något fara genom huvudet ibland. Men det som är gjort är gjort. Och oftast är det gjort av en anledning. Visserligen blir det inte alltid som man tänkt sig, men vem har facit på hur det blivit om man inte gjort det man kanske ångrar?

Jag ska erkänna att tanken någon gång det senaste året har slagit mig att jag ångrat min flytt från Övik. Men tanken har aldrig fått något riktigt fäste. För jag ångrar det inte. Jag har hela tiden vetat varför jag gjort det, även fast det har känts jäkligt jobbigt emellanåt - och den senaste månaden har jag blivit väldigt bryskt påmind om anledningen. Därför känns det extra skönt att jag faktiskt gjorde det. Annars hade jag ångrat mig...

Tävling – Vinn en ”dagens lunch”-påse

Jultomten kommer tidigt i år! Eftersom tomten och jag är så bra kompisar så kan jag redan nu ge bort en liten klapp. Tävlingen är enkel: Skicka ett mail till prralin (at) hotmail.com och bidra med ditt bästa lunchtips (gärna recept). Eftersom lunchen som ska vara i påsen kan innehålla spår av rester så funkar det naturligtvis lika bra med gårdagens middagstips. ;)

Tävlingen pågår tom tredje advent, dvs söndagen den 12 december. Vinnaren lottas därefter bland de inkommande tävlingsbidragen. Om du tipsar andra om tävlingen, länkar eller dyl, så får du en extra lott i dragningen. Lycka till!

Lucka 6 - Min favoritfödelsedag

Jag kan inte komma på någon speciell födelsedag som jag skulle vilja kalla för "favorit". Jag har dock en födelsedag som jag kommer ihåg lite extra, men som inte direkt kvalificerar sig till "favorit"...

Det var den 18 april 1999. Min 18-årsdag. Och femte och avgörande SM-final mellan Modo och Brynäs. Ett gäng kompisar hemma hos mig för att käka tårta och se hockey på tv. Tanken var förstås att fira ett SM-guld också. Jag fick en Modo-matchtröja med nr 21 Forsberg tryckt på ryggen, inslagen i en låda målad med Modos klubbmärke och nr 9 Wernblom. De hade visst haft lite beslutsångest om det var en 21:a eller 9:a jag skulle (ville) få. Så det blev en kombination. (Några år senare fick jag även en tröja med en 9:a på ryggen så nu är jag garderad!)

Jag hade förstås önskat mig ett SM-guld. Men så blev det inte. Snöpligt föll Modo på mållinjen, och sen dess tycker jag inte om Brynäs... Hockey är nämligen ingen lek. Och födelsedagen slutade i tårar.

Slut på Framsteget

Förra veckan var det avstlutning på Framsteget. Under drygt 2 månader har vi träffats 16 gånger och lärt oss mer om hälsa; både fysiskt och mentalt. Vi har bland annat provat på ki balans, yoga, gymträning, stavgång, cirkelgym, indoor walking, skivstång, spinning, afro dans, ki box och cirkelfys. Vi har dessutom haft föreläsningar/diskussioner om bland annat stress & balans i livet, mål & motivation, att hantera krav & sätta gränser, att ta sig upp när man är nere, kost, att välja väg, kroppskännedom i arbete samt avslappning & andning.

Överlag tycker jag att Framsteget har varit bra. Det har dock varit väldigt mycket information på kort tid, och när vi skulle fylla i utvärderingen kunde jag inte ens komma på hälften av allt som vi gjort. Därför gav jag ett tips om att de som är ansvariga för detta spektakel kanske borde be sina föreläsare etc att lämna en liten sammanfattning/presentation av det som de pratat om - så att vi kunde fått något att gå tillbaka till sen. Något som jag i och för sig tycker borde ha varit självklart för dem att redan ha gjort...

Sista Framstegs-veckan blev intensiv med två långa eftermiddagsträffar då vi körde ki box resp cirkelfys. Roliga pass med riktigt bra instruktörer - och träningsvärken har knackat på med besked! Efter träningen på båda träffarna har vi "skapat bilder" med hjälp av en smått galen (men väldigt rolig) liten pensionerad bildfröken. Även om man inte direkt är någon konstnär så var det riktigt roligt att få "grotta in sig" i en bild och vara kreativ för en stund.

Framsteget avslutades med en liten vernissage för alla våra skapade blomsterstilleben. Kanske dags för några föräldrar att få teckningar i julklapp igen, tji fick de som trodde att den tiden var förbi. ;)

Lucka 5 - I min handväska

I min handväska har jag bland annat min kalender, nycklar till lägenheten, till bilen och till mormor, plånbok, fodral för alla klubb-/bonuskort, necessär (med bland annat nässpray, alvedon, ipren, halstabletter, plåster etc), handskar, mössa, penna, tuggummi, näsdukar, rikskuponger, Jojo-kort och handlingslapp.

Själva väskan är fyndad på HM i Övik för flera år sen och har varit en riktig favorit sen dess. Den är lagom stor (vill få plats med lunchlåda, paraply, block etc också om det behövs), har bra med fack och en lång bra axelrem så att man kan hänga den snett över sig och få händerna fria. Men nu sjunger den på sista versen och axelremmen börjar gå sönder. Det är nog dags att ge sig ut på jakt efter en ny snart, men det är ju så jobbigt när man har en som man trivs så bra med och inte vill köpa ner sig... Dagens i-landsproblem?