Adventskalenderblogg

Det verkar vara inne att ”temablogga” för tillfället. Jag tänkte göra en egen variant av detta och ”adventskalenderblogga” under tiden 1-24 december. Jag vet inte vem som ska creddas för påhittet av temabloggen, men jag lånar idén och gör om den litegrann. Om någon känner sig bestulen på sin idé får ni gärna säga till så lovar jag att credda. ;)

Lussekatter & pepparkakor

Idag var det stora julbaksdagen. Kusinfirman fick dagen till ära förstärkning i form av min syster som trotsade snön och tog sig in till storstan från Österlen. Alla "töserna" var med andra ord på plats hos mormor idag. Det stod lussekatter och pepparkakor på menyn - och så blev det också.

Vi hann med en provsmaksfika också, och jag tror att baket fick godkänt. Nu ska jag slänga mig på soffan och försöka varva ner ett par timmar innan det är dags att gå och lägga sig för att orka med nästa vecka. Jag känner mig sliten och trött och stressad. Jag vägrar dock att bli stressad på grund av julen - jag älskar ju julen och har för avsikt att fortsätta göra det.

Trevlig första advent!

Äntligen! Äntligen är det legalt att ta fram stjärnorna och allt det andra myset som jag redan har längtat efter i flera veckor. Idag tänds första ljuset, julmusiken går på högvarv, lussekatter och pepparkakor bakas - och snön ligger kvar vit och fin där ute. Det får den gärna göra ända fram till jul!

Vinter!

Det behövdes en paus i julstökandet i eftermiddags. Snön hade slutat yra där ute och solen kikade nästan fram. Jag ringde Mimmi och fick med henne ut på promenad. Dagsljus får man ju inte för mycket av för tillfället. Ungefär en decimeter nyfallen snö bjöd på en behaglig promenad i parken, där massor av barn samlats med pulkor och kälkar för att använda sig av traktens enda backe. Det såg mysigt ut och det var inte utan att man själv blev lite sugen!

Termometern visade strax under nollan och det var riktigt skönt ute. Inte för kallt men inte heller slask-varning. Det gäller att njuta så länge man faktiskt har möjlighet att se ren snö. Det händer inte allt för ofta här nere i södern. Men det är härligt!

Årstidstavla från Isa Form, nyligen bytt till rätt årstid.
Frusna tår. Sprakande brasa. Yvig snöstorm. Det är vintertid.

Julstök

Med betoning på stök. Tomtar och änglar och stjärnor och ljusstakar överallt. Jag ser inte riktigt ljuset i tunneln. Men nån gång i framtiden kanske allt hittar sin plats. Före jul, om jag har tur. Men det är rätt mysigt ändå. Även om jag inte gillar stök. Inte alls.

Promenadkonferens

I veckan har vi varit på Nötesjö Wärdshus och konfererat med jobbet. Snön och de vita vidderna gjorde landskapet fantastiskt. Konsulten som drillade oss kändes lite överladdad till en början, men efterhand som dagen gick taggade han ner något. Han hjälpte oss att jobba fram både målbild och värdegrunder för verksamheten. Väldigt nyttigt för mig som är färsk att få vara med på detta.

Jag kom flera gånger på mig själv med att sakna konsulten som vi jobbade med under flera års tid på resebyrån. Eller egentligen kanske jag saknade kunskapen om verksamheten som vi jobbade med då?!

Hursomhelst, denna något överladdade konsult hade en väldigt bra grej på förmiddagsprogrammet. Efter att ha suttit ner några timmar och introducerat dagen blev vi ombedda att klä på oss varmt och gå ut. Sen följde en halvtimmes promenadkonferens då vi gick två och två och diskuterade vad vi såg för målbild framför oss. Ca fem minuters konfererande innan vi "bytte partner" och på så sätt fick alla prata med alla, på ett lättsamt sätt.

En dos dagsljus, snöknarr under skorna och rosiga kinder gjorde susen för att orka med resten av dagen. Ett sätt att brainstorma som jag varmt rekommenderar!

Längdskidor i Malmö

Första skidspåren är fixade i Malmö. Kanske skulle man damma av skidorna som står nere i förrådet? För inte kan det väl finnas några läskiga backar i ett skidspår i Malmö?!

Någon i trakten som är lika dålig på att åka skidor som jag som vill joina mig? ;)

1 månad till julafton

Lådorna med julsaker är uppe från förrådet, och nu inväntar jag bara tid och energi för att få allting på plats. En månad kvar till julafton. Har inte ens druckit glögg eller ätit lussekatter än, men det ska jag råda bot på i helgen. På eftermiddagens ledningsgruppsmöte bjöds det på julmust, så på den fronten har jag i alla fall premiärat!

Snön ligger kvar (kors i taket!) men promenaden hem från jobbet bjöd dock på mer halka än snöknarr. Men på balkongen ligger snön orörd och fin. Den gör sig mycket bra på ljusslingan och den lilla snölyktan från Rusta.

Första snön

Första "riktiga" snön har i natt landat i Malmö, och på morgonkvisten bjöds det på härligt knarr under skorna. Precis lagom för att fira att det är en månad kvar till julafton!

Det hade gärna fått vara några minusgrader till så att man kunde vara säker på att snön får ligga kvar ett tag, men man kan inte få allt...

99kronorsjeans

Igår när jag inväntade en buss som skulle ta mig vidare inom stan så svängde jag förbi KappAhl en snabbis för att fördriva de få minuter som var kvar innan bussen gick. Sneglade på en rea-snurra och hittade två par jeans för 99 kr styck. Jag hade inte tid att prova, men tyckte mig känna igen modellen från att jag hade provat dem tidigare och tyckte mig också minnas att de då nästan hade passat. Lite väl trånga men annars bra i modellen. Så jag chansade.

Och chansningen gick hem. Några kilo minus på vågen sen förra provningen och det blåa paret satt som en smäck medans det svarta paret (samma modell och samma storlek) var något mindre. Men de får stanna kvar hemma ändå. Har för avsikt att de ska passa inom överkomlig framtid. (Går)dagens fynd!

Biggest Loser Sverige

Jag har inte varit något stort fan av Biggest Loser Sverige (däremot följer jag den amerikanska versionen med Jillian & Bob slaviskt på femman), men jag har nog ändå sett alla avsnitt. Ikväll var det final, och precis som resten av programmet så var även finalen en blek kopia av den betydligt färgstarkare amerikanska förebilden.

Men några av deltagarna har ändå lyckats få till riktigt bra resultat. Vinnaren Karl-Fredrik hade gått ner hela 75 kilo. 75! Det var nästan så att man inte kände igen honom. Imponerande!

Sen sist

Sen sist har jag varit på tjejmiddag, varit i stugan en sväng och fixat lite, bytt till vintergaloscher på lilla Polon, hälsat på pappa, hälsat på mamma, varit på dop, fått en sushi-lektion av mina nya kollegor, yogat och målat (!) på Framsteget. Och varit hos mormor förstås.

Trött.

Imorgon planerar jag att återhämta mig lite. För livet går ju faktiskt vidare. Hur konstigt det än känns. Det gäller att inte glömma bort allt det som fortfarande finns att vara tacksam för. Saknaden efter morfar är enorm och det känns fortfarande alldeles overkligt, men hur man än vänder och vrider på sig så ändras ju inte situationen. Tyvärr. Tänk om det ändå funnits något man kunde göra...

Döm om min förvåning

Gissa om jag blev förvånad när det häromveckan dök upp en ny faktura från mina vänner på Com Hem. Denna gången ville de ha 50 kr betalt i påminnelseavgift på förra fakturan (som jag enligt samtal med kundtjänst inte skulle betala), som i sin tur avsåg påminnelseavgift för ännu förra fakturan (som jag inte heller skulle betala efter att ha förklarat för kundtjänst att jag inte betalar fakturaavgift för en faktura där de har fakturerat något som jag inte ska betala).

Nej jag skojade bara.

Självklart blev jag inte förvånad. Inte ett dugg. Det börjar ju bli en (dålig) vana nu att ringa till kundtjänst (minst) en gång i månaden för att förklara för dem att de har gjort fel. Oftast blir jag väl bemött på kundtjänst och människan på andra sidan luren förstår mig, håller med mig och säger att de fixar. Men nånstans måste ju rutinerna brista eftersom det uppenbarligen inte blir fixat, utan dyker upp nästa månad igen... och nästa.

Kundtjänstmänniskorna på andra sidan luren brukar också avsluta samtalen med att försöka sälja på mig fler kanaler. Och då brukar jag förklara för dem om att deras arbetsgivare bemött mig lite bättre för tre månader sen när jag ringde till dem för att just beställa ett större kanalpaket så hade de haft mig som (större) kund nu. Antagligen också som en nöjd kund, eftersom jag då fått se hockeyn som jag önskat. Jag ringde ju inte för att jäklas liksom. Istället har jag ägnat de senaste tre månaderna åt att försöka ställa misstaget till rätta, med mindre lyckat resultat. Jag tycker det är lite trist att det är jag som ska lägga energi (och tid och pengar) på detta. Det borde ligga i den andra partens intresse.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta faktiskt. De har i alla fall gjort sig förtjänta av en egen kategori. Jag tror nämligen inte att följetongen slutar här...



Läs även andra bloggares åsikter om comhem, comhem ab, comhem kundtjänst, dålig kundservice, dåligt bemötande, missnöjd kund, varning

5 månader till 30

Tiden fortsätter gå snabbt och nu är det bara 5 månader kvar till 30. För en månad sen var det dags att få in lite rutiner i vardagen. Jag har börjat jobba så smått, med nya arbetsuppgifter och nya arbetskamrater, och det känns helt okej. Men det är av underordnad betydelse. På lyckofronten är det väldigt dåligt just nu.

På vågen däremot så har det försvunnit några kilon. Men det är också av underordnad betydelse. Spänningshuvudvärken och spänningsyrseln är tillbaka och livet är som en bergochdalbana. Och jag hatar karuseller.

Äntligen!

Gissa vem som är först i grannskapet med ljusslinga på balkongen?!

Ett enklare liv

Igår tog jag mig motvilligt ur bubblan som jag levt i hos mormor sen i fredags. Vi behöver kanske båda lite tid för oss själva. Och även om jag inte orkade gå till jobbet varken igår eller idag så måste jag ju snart tillbaka till den verklighet som trots allt fortsätter. Hur konstigt det än känns.

Sedan länge hade jag en planerad 4good-tjejkväll igår, men det var inte förrän några timmar före som jag sms:ade mitt sällskap och bestämde att jag är på. Det var nog rätt beslut. Det var en trevlig kväll även om jag var lite okoncentrerad mellan varven.

Det var en inspirations-/pensionskväll som 4goods medlemmar erbjudits gratis i samarbete med AMF; Ett enklare liv. Målgruppen var nog egentligen stressade mammor, men både jag och mitt barnlösa sällskap hade nog minst lika stor behållning av kvällen som alla mammorna. AMF berättade hur enkelt och snabbt (?!) det är att få koll på sina pensionspengar och det där ångestframkallande oranga kuvertet. De lyckades dessutom få fram sitt budskap på ett lättsamt sätt. Och ja, nog borde man kunna offra ett par minuter på detta då och då. Tiden går ju att skramla fram, men intresset?! Ja, vi får se...

AMF får ursäkta, men det var nog ståuppan Karin Adelsköld och artisten Hanna Hedlund de flesta i publiken kommit för att titta (och lyssna) på. Karin hade jag ingen riktig koll på sedan tidigare, men hon verkade otroligt sympatisk - och var både rolig och lättsam. Dessutom hade vi tydligen missat det faktum att självaste Zlatan bodde på samma hotell som vi befann oss på, och han hade setts nere i lobbyn tillsammans med resten av fotbollsligan som var på väg till Fotbollsgalan. Jag och Emma missade detta, men Karin hade tydligen fått närkontakt. ;) Hanna körde delar av sin show Det är jag som är mamman och det bjöd både på vacker sång och många skratt.

Tack 4good (och AMF) för en trevlig kväll, det var skönt att få komma utanför bubblan för en liten stund.

PS. Jag passar återigen på att tipsa om nästa inspirationskväll i Malmö den 1 dec.

Bild lånad från 4good-bloggen.

Älskade morfar ♥

Från livs levande. Till inte alls. På ett ögonblick. I fredags förbyttes glatt förberedande för kvällens födelsedagsmiddag till kollektiv chock när telefonen ringde och födelsedagsgrisen plötsligt inte längre fanns. Älskade fina morfar. ♥

Trots enorm chock och massiv sorg är jag ändå ofantligt glad att jag faktiskt befinner mig just här. I soffan hos mormor. Och här har jag befunnit mig många många många gånger det senaste dryga året. Jag är så tacksam att jag tog beslutet att flytta söderut när jag gjorde det, eftersom jag gjorde det till mycket stor del för mormor och morfars skull. Eller rättare sagt för min egen skull, för att jag ville vara nära mormor och morfar.

Jag hade förstås önskat och planerat för många fler år i deras närhet. Men jag är så tacksam för det dryga året jag fick. Och jag känner verkligen att jag har tagit tillvara på tiden. Jag har njutit av varje stund. Ja, i varje stund har jag känt mig lyckligt lottad. Att få ha världens bästa och mest omtänksamma morföräldrar som jag alltid har känt mig välkommen hos trots att jag nästan "sprungit ner dörrarna" hos dem. Jag har liksom aldrig kunnat få för mycket. Jag har aldrig velat gå hem. Jag har bara velat vara. Och det har jag varit. Njutit av stunden.

Jag har bott hos dem innan jag hittade eget boende i Malmö. Jag har blivit bortskämd med goda middagar flera gånger i veckan. Jag har varit med dem i stugan nästan hela sommaren. Jag har känt att det har varit i stugan jag har velat bo när jag varit på Österlen, och jag har gjort det. Jag hoppas verkligen att morfar förstod hur mycket han betydde för mig. Jag kanske inte har sagt det rakt ut tillräckligt många gånger, men jag hoppas jag har visat det genom mitt sätt att vara.

Oj, vad jag har njutit. Men oj, vad mycket som slits ifrån mig.

Om ett tag kommer det här att vara fantastiska minnen. Men just nu är det bara... blankt. Jag är dock helt övertygad om att morfar hade velat att hans livsnjutarådra skulle få leva vidare och han hade velat att vi skulle fortsätta dricka och äta (förbannat) gott, lyssna på musik (och dirigera), prata gamla resminnen, hålla ställningarna i baren, titta på bloddrypande tv-program, kommentera allt som går att kommentera och kanske sova till en fotbollsmatch eller två.

Mormor, min allra bästa vän, vi får kämpa oss igenom det här. Du är inte ensam. Du har massor att leva för. Jag älskar dig! Tillsammans utbringar vi en skål riktad mot himmeln; Skål morfar, vi saknar dig förbannat mycket! ♥

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer

Alf Henriksson

Sockerberoende och matmissbruk

Häromdagen tipsade Tweety om en föreläsning på temat Sockerberoende och matmissbruk i Lund. Jag tyckte det lät intressant och hängde på till Lund, hittade rätt på min nya bloggbekant och lyssnade på Pernilla Lunderot, beroende- och näringspedagog, en timme på kvällskvisten.

Mycket av det Pernilla berättade om hade man förstås hört förut, men ibland behöver man bli påmind. Lika ofta vill man dock inte bli påmind. Till exempel om att det finns inte mindre än fem beroendeframkallande ämnen i choklad (har inga andra källor än Pernillas uttalande till detta). Fast vem är egentligen förvånad? Det där med att vara nöjd efter en ruta choklad är ju bullshit...

Nåja, det finns en del att tänka på. Och om man är intresserad verkar det finnas ganska mycket matnyttig information på Pernillas hemsida Soberkonsult. Att det finns självhjälpsgrupper á la AA i form av bland annat Anonyma Överätare och Anonyma Matmissbrukare var något nytt för mig. Men å andra sidan; beroende som beroende, drog som drog. Tänk vad hjärnan kan spela oss spratt.

Afro!

Äntligen var det dags för Afro på Framstegs-programmet - ett pass jag längtat efter! För några år sen när det var "nytt" med Afrodans (i alla fall i Norrland) gick jag på det ett antal gånger, och tyckte det var grymt roligt. Men sen kom jag av mig, både med Afron och med allt det andra.

Men nu har jag skaffat mig nytt kort på Friskis och kan i alla fall inte komma med några ekonomiska ursäkter det närmsta året. Ännu ett hål i sparkontot, men det får det vara värt. Snart ska jag väl vara på banan och börja inkassera lite pengar igen!

Men afron då. Jätteroligt! Och jobbigt. (Och tyvärr lite ont i vänstra knät som kärvat lite ett tag, ska till sjukgymnasten och kolla läget på fredag.) Resten av gruppen som aldrig provat Afro tidigare hängde med förvånansvärt bra - pedagogiskt och bra upplägg av passet. Det kommer jag prova snart igen. Men jag misstänker att jag har ett par dagar med träningsvärk framför mig först...

Ta seden dit man kommer

Det firas i Malmö. Inte bara att "lasermannen" förhoppningsvis är infångad, utan förstås även att "di himmelsblå" tog SM-guld igår. Morbror dök upp med himmelsblå t-shirt och halsduk till kalaset igår - och det gick ju hem!

Själv är jag inte speciellt fotbollsintresserad, och varkens MFF:are eller något annat. Men man får ju ta seden dit man kommer. Och som allmänt sportintresserad tycker jag att det "hör till" att fira stadens lag - oavsett om man är en trogen supporter eller inte. I Övik hade jag förväntat mig att folk gick man ur huse när Modo vinner SM-guld (såvida man inte befinner sig på ett kryssningsfartyg i Medelhavet eller så...), och då kan jag ju inte vara sämre själv. Man måste ju va med där det händer!

Timbuktu och Gonza (som jag aldrig hört talas om innan) underhöll och spelarna bjöd på både sång och dans när de väl kom upp på scenen. Tidningarna skriver om uppskattningsvis 20000 supportrar på plats. Jag trodde nog att det skulle vara ännu lite mera drag, men att jag inte fick den rätta känslan kan ju förstås bero på att jag inte är himmelsblå in i hjärtat. Inte än i alla fall. Men jag skulle gärna gå på lite fotboll och försöka hitta tjusningen i det nästa säsong. Tyvärr har jag inga riktigt sportintresserade vänner i Malmö som kan "lära mig", men det får jag väl se till att skaffa mig...

Lill-killen i grönt som satt på pappas axlar höll upp halsduken hela tiden. Snacka om trogen supporter! (och starka armar)

Kalas

Igår var det ju kalas för mormor och morfar, och som de snälla barnbarn jag och min 15-åriga kusin är så tog vi kökstjänst under eftermiddagen för att garnera smörgåstårtorna (som jag och mormor gjorde i lördags) och fixa lite innan (resten av) gästerna kom.

Vi blev mycket nöjda med våra verk - kusinfirman har gjort det igen! ;)


Mycket smaskigheter blev det med andra ord i helgen, så den kommande veckan får nog bli hyfsat sockerfri... Lagom är bäst!

Triss i kladdkakor!

På söndag fyller mormor år och på fredag om en vecka fyller morfar år. På söndag vankas det kalas för båda två. I eftermiddag har mitt kök agerat kladdkaksfabrik och inte mindre än tre olika varianter av denna smarrighet har tillverkats. Nåja, smarrigheten kan jag inte uttala mig om än, men om de går igenom smaktestet på söndag så kanske det dyker upp något recept.

Kladdkaka med bitar av vit choklad, Leilas sega kladdkaka med mörk choklad och pekannötpaj.

Någon har släppt en bomb i mitt kök

Tävlar om en canvas-tavla

Livinglikelinda tävlar just nu ut en canvastavla i samarbete med Sumopix. Jag är med och tävlar - håll gärna tummarna! :)