Filmtips från sjuksängen

Eller från sjuksoffan snarare. Hur många lingon finns det i världen. Rolig, sorglig, söt, fin, känslosam. Se den!

Dessutom visar det sig att de är Modofans, en halsduk och en flagga på väggen syns flera gånger i gängets lägenhet. Gillas!

Yummi yummi

Nog för att man (läs: jag) kanske inte orkar laga mat i vanliga fall heller. Men när man är sjuk så blir det ännu sämre med den varan. Därför fick ett par förpackningar färdigmat följa med mig hem igår. Ser ju helt okej ut på förpackningen, men innehållet har inga som helst likheter med detta. Yummi yummi.

Slående likhet med förpackningsbilden.

Mer på samma tema

Såg precis Tack för musiken med Ola Salo, efter att ha blivit tipsad om detta program vid lunchbordet på jobb. Ola fick frågan vilken artist som han skulle önska gjorde en cover på en av hans låtar.

- Carola.

Och vilken låt?

- Breaking up with God.

Underbart!

Breaking up with God

Under tiden som jag har låtit han där uppe påvisa sin existens ("If there is a God...") har jag ränt på Malmöfestivalen dagarna i ända en hel vecka. Eller rättare sagt på kvällarna och halvvägs in på nätterna. Jag har träffat vänner och diggat artister.

Peter Jöbacks fagra stämma, Perikles som gör mig lika glad varje gång de undrar var vi ska sova inatt, Veronica Maggio som föll mig oväntat mycket i smaken då hon överraskade med att sjunga många låtar som jag kände igen, Miss Li som jag däremot trodde jag skulle gilla men som det visade sig att jag varken hade koll på hur hon såg ut eller hur hon lät (och som hon lät uppskattade jag inte), Orup som iklädd en jeansoverall à la 50-årskris envisades med att spela nytt material i 45 minuter innan han som han själv sa "nä nu kör vi igång på riktigt va" äntligen fick det obefintliga taket att lyfta med sina gamla monsterhits som tydligen satt kvar i ryggraden sen tonårstiden hos mig och mitt sällskap, Saade som fick många flickhjärtan att slå i dubbeltakt när han showade på scenen, September som var sådär oförskämt snygg cool och bra som bara hon kan va, Rix FM festival (som får en att längta tillbaka till Hamnfesten-tiden i Övik) med en sunkig Jay Smith, en cool Tove Styrke, Nicke Borg, Chris Medina, Sunrise Avenue, Mohombi och Danny - och avslutningsvis en fantastisk avskedskonsert med The Ark igår kväll.

Men han där uppe verkar inte ha gjort sitt. Så jag säger som The Ark; I'm breaking up with God.

Müsli à la Ernst

Nu börjar müslin från Olof Viktors ta slut, så imorse ställde jag mig och gjorde müsli á la Ernst. Det var busenkelt, och dessutom hade jag alla ingredienser hemma. Det var väldigt smidigt att rosta i stekpannan istället för i ugnen som jag gjort tidigare, och det blev en lagom stor sats. Dessutom smakade det mums, och självklart kan man anpassa receptet efter tycke och smak.

Ingredienser

2 msk smör
3.5 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl hasselnötter, rostade
2 msk linfrön
1 dl flytande honung (jag tyckte det var lite mycket med 1 dl honung så tog 2-3 msk istället)
1 msk kardemumma

Gör så här
1. Blanda hälften av alla de torra ingredienserna utom kardemumman i en panna med smält smör.
2. Stek ingredienserna på hög värme.
3. Ta av pannan när müslin fått fin, gyllenbrun färg.
4. Ringla över honungen och rör om i den varma pannan.
5. Häll över müsliblandningen i en skål och tillsätt resten av de torra ingredienserna samt kardemumman och blanda väl.
6. Häll över i en glasburk med förslutningsbart lock.
7. Servera müslin i en skål med färska jordgubbar och yoghurt eller filmjölk.

Två veckor

Och så var det bara två veckor kvar. Startbeviset har kommit, och jag springer tydligen i lag "Petras vänner". ;) Men det går väl "sådär" skulle man kunna säga. I torsdags var jag ute på en 5 km-runda som är ganska kuperad, och det gick riktigt bra. Med tanke på att sist jag försökte mig på samma runda höll jag på att dö (av värmeslag främst visserligen) och promenerade nog mer än jag joggade, så tyckte jag det var väldigt bra att i torsdags klara rundan med bara en stretch/promenad-paus mitt på. Okej då, en extra kort promenadpaus när den evighetslånga uppförsbacken aldrig ville ta slut och benen inte orkade längre. Men den räknas nästan inte.

Då kände jag mig lite på g, och tänkte att den rundan ska jag ta några gånger till de närmsta veckorna. Och kanske plussa på med 2,5 km-rundan efteråt någon gång. Kanske till och med vara lite wild and crazy och ta 5:an två gånger, vända när jag kommer i mål och ta den "baklänges" andra gången och därmed få mest nedförslut på andra halvan.

Men så vaknade jag med knäont dagen efter. Eller i ärlighetens namn kände jag av det redan under joggingturen där på torsdagen, och direkt därefter. Men tänkte att det skulle ge med sig. Det gör inte jätteont, men det känns liksom. Och ett knä ska inte kännas, det ska bara finnas där. Och igår vaknade jag med huvudvärk och en tung känsla i hela kroppen. Tänkte att det var nog för att jag sovit för lite då jag varit ute och svirat på Malmöfestivalen kvällen/natten innan. Men det gick inte riktigt över. Och igår kväll fick jag feber.

Det blir inte så mycket joggande den här helgen med andra ord. Fast å andra sidan är det bättre att göra sig av med eventuella basilusker i kroppen nu, så att man åtminstone kan få vara frisk och kry under Tjejmilen-helgen.

För på nåt jäkla sätt ska man nog ta sig runt i alla fall!

Kiviks marknad - fenomenet

Tidigare i somras läste jag en krönika i ÖsterlenMagasinet som jag gärna vill dela med mig av. Louise Lind beskriver marknadskänslan så himla bra. Det är precis så där det är. Kiviks marknad. Fenomenet. Sommarens (för att inte säga årets) höjdpunkt.

"(…) I detta nummer kan du bland annat läsa om Kiviks marknad. Fenomenet. För det är väl vad det har blivit? Kiviks marknad har förmodligen en alldeles speciell plats i varenda Österlenbos hjärta. Vissa älskar den, andra tycker att det var bättre förr (med de går givetvis ändå dit varje år, för det gör man ju!). Många av oss har varit där lika många år som vi levt. Gärna ett par gånger under samma marknad. En sommar utan Kiviks marknad är ingen sommar, tycker många, undertecknad inräknad.

Det är stämningen, och det är känslan av att följa en urgammal tradition som gör att vi varje år styr kosan mot äppelriket. Det är nostalgitrippen att gå och sparka i samma sand, äta samma spunna socker och träffa samma människor som man gjorde när man var tio. Att spatsera med en bigarråkärna kvardröjande i munnen och spana efter den där klasskompisen man inte sett på evigheter, men som man vet kommer vara där. Och att köpa samma låda med gräddbullar på väg hem, med trötta ben och känslan av att en liten del av en vill stanna en stund till... Marknaden står som ett slags milstolpe mitt i sommaren, och det är med både en gnutta sorg och stor förtjusning som den infinner sig. Nu har ju halva sommaren gått, inser man när man mätt på upplevelser vandrar mot bilen, och köerna, från fenomenet Kiviks marknad. (…)"

Det är precis det här som är Kiviks marknad för mig.

15 seconds of fame

Det är ju inte varje dag man hamnar på förstasidan direkt... För ett tag sen gjorde Malmö Turism en förfrågan bland oss som varit med och har gett vårt bidrag till "Låna en Malmöbo" om det var någon som kunde tänka sig att medverka i ett tidningsreportage om projektet, och eftersom jag både tycker det är en rolig grej och dessutom är genuint intresserad av turism och dess utveckling så erbjöd jag mina tjänster. Igår kväll träffade jag Skånska Dagbladet i "min park" - och imorse var jag på förstasidan. 15 seconds of fame!

Artikeln finns att läsa här.

Kräftskiva

De sista skälvande dagarna av semestern tillbringas i stugan, och jag suger ut det allra sista av ledigheten genom att ha det förbannat bra. Hela ligan är samlad och det enda som möjligen hade kunnat kröna hela härligheten var om solen hade behagat leta sig fram ur sitt molngömställe en liten liten stund och sluta leka kurragömma som den gjort hela min semester (utom de tre dagar som jag tillbringade i en ac-befriad bil). Inte för att jag klagar, jag bara konstaterar. Att det har varit min kanske bästa semester någonsin, men också mest solbefriade. Och att det trots allt ska bli ganska skönt att komma hem till mitt eget bo ikväll och sova i min egen säng, något som jag endast gjort 3-4 gånger den senaste månaden.

Förra året provade vi en kombinerad surströmmings- och kräftskiva, men igår blev det en ren kräftskiva. Det verkade inte som att någon fick mersmak av surströmmingen förra året. Konstigt? Men det är klart, när till och med "han där uppe" protesterar kanske man ska fatta vinken. Igår tror jag istället att morfar satt där uppe och kikade ner på oss, för precis innan vi skulle sätta oss till bords så glimtade det till. Ett ljus som kändes bekant, men ändå inte.

Solen. Det varade inte länge, men jag hann se det.

Finn ett fel

Någon med oss skämta aprillo...

Tydligen hade det blåst lite häromdagen. Det där parasollet är ungefär tre meter högt, hyfsat tungt, sitter fast i ett hål i bordet och ett hål nere vid bordsfoten. Nog har det fått en del hjälp för att först flyga upp, vända i luften och sen landa ovanpå bordet igen. Ibland önskar man att man haft en övervakningskamera att studera...

120 mil ensam är inte lika kul...

I onsdags var det dags att bege sig söderut igen. Men nu var jag ensam som skulle ta mig alla många milen hem. Bara jag och skyddsängeln i bilen, som påminner om att "kör inte fortare än din skyddsängel kan flyga". Men hon var inte mycket till sällskap direkt. Så det var tur att jag hade några sommarpratare med mig i bagaget, som åtminstone kunde prata lite med mig. 

Dag 1 skulle jag dock bara ta mig knappt 50 mil ner till Uppsala, så det kändes inte så farligt. Jag hann fånga en varningsskylt för skoter på bild, och jag pausade vid Ångersjön där jag funderade på om jag kunde komma på något att ångra nu när jag ändå var där - men jag kom inte på nåt så jag körde vidare istället.

I Uppsala blev jag bjuden på den omtalade ceasarsalladen som "någon" skrutit om. Två ceasarsallader från Wayne's hann jag med under besöket i Övik, och tyvärr blev jag lite besviken båda gångerna - men den här hemgjorda Uppsalavarianten hade förstås slagit den med hästlängder i alla fall. ;)

På torsdagsmorgonen fortsatte jag söderut, och inte förrän trippmätaren hade räknat till nästan 120 mil (från Övik alltså) var jag framme. Sista timmen var det regn och dimma och därmed lite besvärligt, för övrigt bjöds det på fint körväder. Dvs småmulet och svalt. Med ömmande nacke, axlar och framför allt gasfot blev det en skön kväll i soffan. Borta bra men hemma bäst.

10-årsjubileum

Det var inte bara Modo som firade 90-årsjubileum i lördags. Själv hade jag nämligen 10-årsjubileum. Den 6 augusti var det 10 år sen jag packade min lilla Opel Tiffany till bristningsgränsen och tog mitt pick och pack och flyttade till Örnsköldsvik. Jag och Sara roadtrippade 15 timmar genom landet. Och jag minns fortfarande känslan när vi såg den blå vägskylten som förkunnade "Örnsköldsvik 9". Bara 9 km kvar. Äntligen ensiffrigt!

Och joggingen då?

Ja, jag missade visst 4 veckors-nedräkningen i lördags - och snart är det bara 3 veckor kvar. Men jag har faktiskt varit ute och luftat joggingskorna inte mindre än tre gånger här uppe. Två gånger runt Hörnsjön (ca 4 km) och en gång runt Höglandssjön. Och då vill jag gärna tillägga att det var runt både stora och lilla sjön vid Höglandssjön, dvs 7 km totalt (helt platt och garanterat backfritt).

Bästa peppen är att nämna för kompanjonen att man tänker försöka sig på det (trots att jag inte sprungit längre än 4 km på flera år) - och få ett gapskratt till svar. Då är det ju liksom inte så mycket att välja på än att kuta hela vägen. Trots att samma kompanjon väljer att promenera istället för att jogga, men efter 1/4 av rundan ändå kommer småjoggandes bakom bara för att meddela "haha, jag kom ikapp dig". Ja, jag har ju inte påstått att jag är nån gasell direkt. Och ser ju inte ut som nån heller.

Men 7 km tog jag mig runt i alla fall. Några strechpauser och kortare gåpauser fick det förstås bli, men det går väl inte direkt jorden under av? Sista 1,5 km, precis när man behöver som allra mest pepp för att orka hela vägen in i mål, så öppnade himlen sig. Jag var dyblöt från topp till tå inom loppet av 5 sekunder. Men det gick det också. Förutom några liter vatten i håret och kläderna hade jag också två snygga blåsor på foten med mig in i mål.

Snälla Öviks kommun, kan jag få låna med mig Hörnsjön och Höglandssjön hem ett tag? Det är ju liksom där jag vill springa, om jag nu ska springa. Och det ska jag ju tydligen.

Tiden går fort när man har roligt

Knappt har man hunnit komma hit innan det är dags att åka hem igen. Fast i ärlighetens namn har jag ju varit här sen i onsdags kväll. Men ändå. Tiden går ju fort när man har roligt. Och även om jag inte direkt har "gjort" så mycket, så har det hunnits med ett antal lunchdejter, ett antal fikadejter, ett antal middagsdejter, några joggingturer, lite shopping, besök hos mina gamla kollegor på skobutiken (och köpt ett par skor förstås), besök hos kollegorna på resebyrån (och köpt en resa - nä det gjorde jag faktiskt inte, däremot blev jag bjuden på lunch!), gamla kursare som bor kvar i stan, en gammal kursare som är Stockholmare numera, en gammal kursare som är Uppsalabo numera, några ceasarsallader som sig bör, en loppisfyndad stol (tur man har stor bil!) och lite annat smått och gott. Väldigt lugnt, men ändå nästan hela tiden något planerat.

Jag längtar efter en ledig dag. En helt ledig dag. Utan en enda tid att passa, någonstans att transportera sig eller något "måste" (avsett om det är roligt- eller tråkmåste). Bara vara. Bara var jag. Kanske på lördag? För imorgon påbörjar jag resan söderut (jag har fortfarande förträngt att jag ska köra hela vägen ensam), kinesar i Uppsala och fortsätter till Malmö på torsdag. Vattnar mina blommor, sover i min egen säng och fortsätter sedan till Österlen på fredag. Klämmer ur det sista ur semestern, hämtar hem min katt och återvänder sedan till Malmö på söndag. För på måndag börjar ju vardagen igen.

Modo hockey 90 år

I år fyller Modo hockey 90 år och hade därför bjudit in till 90 års-kalas i samband med årets ispremiär som ägde rum i lördags. Ispremiären på eftermiddagen började med att Daniel Sedin uppmärksammades för sina insatser i NHL under säsongen som varit, och fortsatte med en liten batalj mot bandylandslaget, precis som förra året.

Och precis som förra året vann Modo både skills competition (knappt) och själva matchen (ganska klart). Matchen som spelades var 2 x 15 min, varav en period med hockeyklubba och puck, och en period med bandyklubba och boll. Det var ganska roligt förra året, men nu kändes det som att man hade sett det där redan. Det var roligare "förr" då de körde internmatch mot proffsen under ispremiären. Det var också lite roligare förr när man kände igen mer än fem-sex spelare ur laget - det var väldigt många nya när laget presenterades. Men å andra sidan gick det ju inte direkt lysande förra säsongen, så det skadar nog inte med en liten utrensning. Och om jag nu ska va sån så var det dessutom betydligt roligare förr, när man faktiskt hade möjlighet att se hockey mer än en, eller kanske två, gånger per säsong. Fast på den punkten har jag ju mig själv att skylla.

Under eftermiddagen lanserades också boken "90 år - 90 spelare". Efter en snabb bläddring i den måste jag säga att jag blev riktigt besviken på att Daniel och Henrik Sedin presenterades tillsammans, när alla andra spelare fick en egen sida. Visst, de kommer i par och fick ju till och med Victoriastipendiet tillsammans även om Henrik gjorde sin insats förra året och Daniel gjorde sin i år, men om det är någonstans de borde vara värda varsin presentation så är det väl ändå hos Modo. Det tycker i alla fall jag.

Lite senare, när Jubileumskvällen hade dragit igång, så var det eftersnack med nye tränaren Ulf Samuelsson, förbundskaptenen i bandy Franco Bergman, biträdande general manager Peter Forsberg och general managern himself Marcus Näslund. Det var ganska glest i publiken och det kändes som att Jubileumskvällen skulle bli något av ett fiasko. Eftersnack med Foppa och Macke borde ändå locka lite folk tycker man, även om vädret inte var någon höjdare. Men det tog sig lite senare när Sahara Hotnights äntrade scenen vid 22-tiden, och enligt officiella uttalande på Modos hemsida var klubben mer än nöjd med publiktillströmningen.

Nu är jag ju av åsikten att "man måste vara med där det händer" och det är jag självklart i vilket fall som helst, men jag blev inte speciellt imponerad av tillställningen och "jubileet". Det kändes lite tafatt och oproffsigt, tex programpunkten lansering av nya boken var i själva verket bara en kort intervju i entréhallen med en gammal spelare, eftersnacket blev en dryg halvtimme försenat "för att alla inte hade hunnit äta" och i övrigt var det inte speciellt mycket jubileumskänsla. Nog finns det en del man hade kunnat göra med ganska enkla medel för att höja stämningen lite. Några fler av de "90 spelarna" i eftersnacket, spelarnas egna favoritminnen eller kanske bildspel på storbildsskärmarna som visar höjdpunkterna under de 90 åren? Och vad hände egentligen med avtackningen av Foppa?

Roadtrip dag 3

Sista dagens roadtrip gick från Uppsala på morgonkvisten mot Ockelbo för att insupa lite kunglig glans. Eller i alla fall "prinslig". Under en snabb toapaus vid Wij Trädgårdar såg vi dessutom mamma prins cykla förbi, så jag tror att hon i sällskapet som är intresserad av kungafamiljen var ganska nöjd med besöket.

Själv började jag bli lite hungrig och hoppades att det skulle dyka upp ett Max ganska snart. I Norrland finns det ju Max överallt. Det visade sig dock att närmsta Max låg 20 mil bort, så inte förrän i Sundsvall fick vi hungern stillad. Men då satt å andra sidan Max GI-mål som en smäck, och vi fick lite nya krafter för att orka med en snabb shoppingtur och kanelbullefika på IKEA.

I Sundsvall börjar man ju dessutom känna sig hemma, de 15 milen mellan IKEA och Övik kan man ju nästan i sömnen. Men först skulle vi ta en avstickare till Storvattnet utanför Kramfors. När vi närmade oss Höga Kusten-bron och skulle svänga av inåt landet så tornade ovädersmolnen upp sig. En bra bit körde vi med svarta moln på ena sidan av vägen och strålande sol på andra sidan. Men lagom till vi nådde Kramfors, och skulle börja läsa skyltar för att hitta rätt ut på vischan, så öppnade himlen sig. Det blev krypkörning de sista milen innan vi äntligen hittade skylten mot Storvattnet, och nog var det tur att vi hade fått vägbeskrivningen "kör så långt så att ni tror att ni har kört alldeles för långt, då är ni rätt och kör då lite till"...

Det är inte så att man har vägarna förbi det där Storvattnet "i onödan" direkt, men oj så vackert. Medan regnet avtog blev vi bjudna på middag ute på verandan med regnet smattrande mot taket, och under tiden vi pratade av oss smög sig solen fram igen. Alldeles lagom tills det var dags att elda på bastun, för vi skulle nämligen få oss en riktig bastulektion av ett proffs. Tre omgångar bastu med bad i sjön mellan varven och avslutningsvis en riktig skrubbning. Det var riktigt skönt att få tvätta bort resdammet.

Med bastun kom dock även tröttheten och segheten i kroppen, och även om vi bara hade en dryg timme till slutmålet insåg vi snart att det var nog säkrast att bege sig innan vi somnade. Hemvägen gick över Sandöbron, och drygt 130 mil från starten var vi äntligen framme i Örnsköldsvik. Home sweet Övik.

Stort tack till alla som förgyllt roadtrippen längs vägen, bjudit på boende, sällskap eller upplevelser. Ibland är det bra att ha folk lite utspridda över landet trots allt.

Roadtrip dag 2

Efter en god natts sömn i Göteborg kramade vi Kattis på återseende om en månad och drog vidare österut. I Sjötorp var vi lunchsugna och inventerade den lokala Handlarn-affären i jakt på lunchmat. Orutinerat nog hade vi inga besick med oss och fick därför köpa ett 100-pack engångsgafflar i affären... När vi hade betalt dyrgafflarna sprättade vi förpackningen och tog varsin, resten gav vi tillbaka till affären - det kanske passerar fler orutinerade turister i gaffelnöd.

I Sjötorp börjar Göta Kanal, och vi hade blivit tipsade om detta ställe av en gammal kanalräv. Vi dukade upp picknicken precis vid slussen och väntade på båtarna. Och väntade. Och väntade. Men till slut kom de, två stycken! Och vi fick se slussen in action på nära håll innan vi fortsatte resan mot Uppsala.

Strax efter kl fem anlände vi Uppsala efter lite meningsskiljaktigheter med gps-tanten. Vi fick en guidad promenad i stan av KP och spanade bland annat lite på Domkyrkan innan vi hamnade vid Åkanten och avnjöt en ytterst smarrig middag. Ännu en härligt varm och skön sommarkväll.