fredag 27 februari 2009

Packa = bedrövligt?

Näst efter ordet "bedrövligt" kommer nog "att packa" på min dont't like-lista. Inte ordet "packa" alltså, utan vad det innebär - att packa. Oavsett om man ska vara borta bara en natt eller flera veckor, så är det alltid lika jobbigt. Jag fattar inte det kan vara så svårt?!

Alltid ska man behöva tänka på alla eventualiteter, om man skulle få för sig att göra si så behöver man det, och om man skulle få för sig att göra så så behöver man det... och alltid verkar det som att man behöver minst dubbelt så mycket prylar som man skulle använt sig av om man varit hemma. Och mycket riktigt, varje gång kommer man hem med minst hälften oanvänt...

Men man vet ju aldrig...

onsdag 25 februari 2009

Slut i rutan

I eftermiddags när T åkte hem kände jag mig helt slut i rutan. Ansiktet hettade, huvudet dunkade och allt innanför skallbenet kändes som en enda röra... Det har varit tre intensiva dagar med T på plats. Men det känns bra, och jag tror att mycket kommer falla på plats framöver.

Vi har fått hjälp att dra igång allt som krävs kring en "riktig" affärskund. Det är ju trots allt så att vi till 80% är en privatresebyrå, och nu har vi snott en stor affärskund från en ren affärsresebyrå - det krävs lite nytt tänk och omprioritering. Jag är lite osäker på om mina kära kollegor är med mig på tåget, men jag hoppas att det kommer funka...

Det har också varit fantastiskt skönt att ha en driven och engagerad människa på plats, guuud vilken skillnad det är bara det finns lite driv och vilja med i bilden! Och ååhh vad jag önskar att jag fick jobba med sådana människor varje dag...
Jag har fått en liten nytändning av jobblusten dessa dagar kan man säga, det är roligare att driva på framåt och inspireras om man inte gör det ensam...

tisdag 24 februari 2009

Yes jag gjorde det!

I skuggan av dagens omtalade förlovning så har jag tillsammans med T (kollega från försäljningsavdelningen) kammat hem ett miljonkonto idag! Vår byrås första "stora affärskund" (resevolym på ca 1 miljon per år, jämfört med vår tidigare största kund som reser för knappt en tiondel av detta per år) är hemma, eller avtalet är iaf påskrivet och de har redan hunnit köpa en resa. :)

Nu är det bara upp till bevis också, så att de inte ska behöva ångra att de bytt resebyrå...

En viktig dag mitt i allt elände

Idag verkar vara en viktig dag. Nyhetssändningen började inte med varsel, uppsägningar och finanskris.
Vad har hänt? Är det nu det vänder?

"Förenade monarker" verkar vara en spännande förening, det är väl självklart att kronprinsessan borde valt en europeisk prins i första hand, i andra hand en europeisk adelsman och som plan B en svensk adelsman.
(billigt är det också, kostar bara 100 kr/år att vara medlem)

Matchprince.com?

Nej allvarligt talat, jag bryr mig inte avsevärt om dagens stora händelse... men önskar självklart lycka till som en god svensk medborgare. Eller nåt.

måndag 23 februari 2009

This week

Antog en lagom avancerad utmaning från Emma.

I veckan...

...ser jag på hockey, live måndag + lördag och på tv på torsdag.

...lyssnar jag på tjattrande kollegor.

...läser jag inte speciellt mycket.

...surfar jag mycket, som vanligt.

...äter jag lunch "ute" med min kollega från Helsingborg.

...dricker jag vatten.

...jobbar jag med att få in en ny stor affärskund.

...bävar jag för att det inte går som önskat i hockeyn.

...måste jag försöka hitta en tvättid från ingenstans.

...njuter jag av en trevlig helg till "fjälls" med längdskidor och gott sällskap.

...skrattar jag på lördag kväll när Modo lyckats ta vidare till slutspel med en hårsmåns marginal.

...tänker jag vara stolt över mig själv.


PS. Emma - jag försökte skriva en kommentar hos dig att jag antog denna utmaning, men det ville sig inte...

söndag 22 februari 2009

fredag 20 februari 2009

Bedrövligt

Finns det något fulare ord än "bedrövligt"?

Lyssna på det, uttala det sakta - b e d r ö v l i g t - och tänk på innebörden... Vill man någonsin höra detta ord?
Jag vill inte det, för mig är det nog det värsta ord jag vet. Jag kan nästan känna att jag hatar det. Kanske är jag skadad, för att jag hör det så ofta - mest av min omgivning på jobbet. Är det inte det ena så är det det andra - som är bedrövligt.

Okej, det finns säkert en del saker här i livet som är "bedrövligt", men behöver verkligen allting var och varannan dag vara bedrövligt? Har man inget att säga till om själv? Visst, man kanske inte kan ändra på det bedrövliga själv, men man kan åtminstone välja hur man vill förhålla sig till det.
Man kan välja att vilja, som min VD tjatar om...

Jag har extremt dåligt minne och kommer ihåg typ nada från pluggeritiden, men en sak har fastnat som en mycket klok föreläsare sa:

Gilla läget eller gör något åt det!

Du har två val, antingen:
1. Gilla läget (du kan/vill/orkar inte göra något åt situationen, inget blir bättre över att du gnäller eller säger att allt är bedrövligt, det är helt enkelt bara att gilla läget)
2. Gör något åt det (om du känner att det är här är något som du bara inte kan "gilla läget" med, ja men snälla nån - då måste du faktiskt åtminstone försöka göra något åt det)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 19 februari 2009

Äntligen testat Body Jam

En snäll kollega bytte med mig idag så jag kunde gå och testa Body Jam. Det är nog egentligen det passet som lockat mig mest att prova nytt gym (+ att man får tillgång till badhuset på det gymmet + förhoppning om ny inspiration). Hur var det då?

Ärligt talat, lite av en besvikelse. Okej, man ska inte döma efter att ha provat en gång - detta är en träningsform som man absolut behöver nöta in flera flera gånger så att man får in rörelserna, och därefter tycker det är roligare och framför allt får ut mer träning av det. I början är det mest hjärncellerna som tränas...

Men nja... jag vet inte. Det gav inte känslan "Åhh vad roligt, det här vill jag lära mig!" som jag trott och önskat (eller ja, det kanske iofs är bra att jag inte tyckte det - det kanske gör valet av gym lättare). Det som jag tycker är trist med båda "Body-" passen jag testat är att koreografin är så uppdelad, det är flera korta block - jag saknar att det inte byggs på och blir en lång koreografi. Men det kanske är för att jag jämför med min favoritsysselsättning step up - som både är extremt träningsjobbigt, superkul och blir en hel koreografi till slut...

Nåja, nu har jag testat iaf... Hinner tyvärr inte testa fler Body Jam-pass under testveckan då jag jobbar under lördagens pass och är på hockey under måndagens pass.

Hemlig beundrare?

Knack-knack sa min telefon och följade sms dök upp:

"Är på flygplatsen nu, ringer när jag är i Sverige. Puss."

Icke bekant avsändarnummer, känner mig veterligen ingen som befinner sig i utlandet på väg hem som har anledning att pussa mig... men det var ju trevligt. :)

Update: Han har inte ringt än, måste vara en lång resa...

onsdag 18 februari 2009

Test av nytt träningsplace

Idag har jag provtränat på ett nytt träningsplace, något som jag bara har funderat på att göra sådär... ja länge. Undrar om det är nån 28-årskris som är på gång eftersom jag helt plötsligt kommer till skott med en massa (nåja...) saker?! ;)

Ikväll blev det iaf en timmes Body Combat efter en liten stund med medlemsrådgivaren. Det var ett kul och jobbigt pass, ganska likt Powerstriken som finns på "mitt" gym, men lite mindre koreograferat. Eller ja, det är mer uppdelat, det byggs aldrig på till en längre koreografi. Vilket jag tyckte var lite synd. Men jag är säker på att jag kommer att ha träningsvärk både här och där imorgon, så effektivt är det alldeles säkert.

Nu vet jag bara inte hur jag ska hinna prova så många pass som möjligt på den här testveckan jag har på mig... får hoppas jag hinner med något till iaf. Är jättesugen på att testa Body Jam imorgon, men det är under förutsättning att någon snäll kollega vill byta och stänga för mig imorgon så jag hinner dit...

Jag väntar att uttala mig mer om det nya träningsplacet tills jag förhoppningsvis provat någon mer gång...

Är detta jag?

Åtta år i Norrland får räcka - nu återvänder jag hem till Skåne igen!

Jag är en 28-årig Skånetös som efter åtta års exil i Norrland nu bestämt mig för att vända hemåt Skåne. Jag har haft åtta väldigt intressanta år i ett fantastiskt vackert Örnsköldsvik, men Skåne är trots allt där jag hör hemma, som min morfar brukar säga. Min tid i Övik har gett mig många nyttiga kunskaper och erfarenheter, inte minst på det personliga planet. Att som 20-åring flytta 110 mil från föräldrar, släktingar och vänner har gett mig skinn på näsan och lärt mig att klara mig själv - "vill man ha något gjort får man göra det själv".

Jag har pluggat vid Umeå Universitet (Högskoleexamen med engelska som huvudämne) och vid Turismakademien (KY-examen Turismentreprenör i nationell och internationell utveckling), men den allra bästa utbildningen har de senaste årens arbetslivserfarenhet gett mig.
Som turismstudent gjorde jag en av mina praktiker på en resebyrå i Övik, och efter avslutad utbildning fick jag år 2006 jobb på densamma. Tre år senare har jag hunnit med att avancera från dammsugande praktikant till resebyråchef för Sveriges största privatägda resebyråkedja. Jag har haft tjänsten som chef för resebyrån sedan 2007, och detta har lärt mig otroligt mycket.


Som resebyråchef har jag ansvaret för resebyråns försäljning och resultat, budget, lokal marknadsföring, annonsering och skyltning, personal, tidrapportering, lönerevision, månadsvis redovisning/avstämning av flyg-, tåg- och bussförsäljning samt diverse administrativt arbete. Jag har också jobbat en del med uppsökande försäljning i form av kundbesök hos företagskunder etc. Förutom jobbet som chef är jag också resesäljare för privat-, affärs- och gruppresor. Detta jobb består av försäljning och bokning av flyg, tåg, buss, charter, hotell, hyrbil etc till kunder i butik och per telefon. Bokning sker i diverse olika bokningssystem, tex Amadeus, Stina och olika arrangörers egna bokningssystem.

Som person är jag driven och målmedveten i mitt arbete, jag väljer att se möjligheter istället för svårigheter. Jag väljer att vilja. Att ge god service är en självklarhet i mitt jobb, men jag tycker också att marknadsföringsdelen med lokala aktivitetsplaner, annonsering och skyltning etc är väldigt intressant - något jag gärna skulle vilja jobba vidare med och lära mig mer om.

På fritiden tycker jag om att pyssla med inredning, att umgås med vänner, mysa med min katt, må bra, shoppa, fotografera, photoshopa, pyssla med datorn och träna. Ett mål jag har är att inom de närmsta åren ta mig igenom Tjejklassikern med allt vad det innebär. Jag är också ett hängivet hockeyfan och följer Modo i Elitserien så ofta jag har möjlighet (faktiskt en av anledningarna till att jag hamnade just i Övik).
Ett annat stort intresse är att resa och se mig om i världen, vilket jag har haft turen och möjligheten att kunna göra en del genom jobbet på resebyrån de senaste åren.

Jag söker nu ett intressant jobb i Skåne där jag kan dra nytta av mina kunskaper och erfarenheter, men samtidigt har möjlighet att fortsätta utvecklas!

tisdag 17 februari 2009

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Torsdagens solsken förbyttes ganska snabbt mot pannkaka, både i lördags och idag. Det verkar stört omöjligt att få till det ordentligt den här säsongen.

Nu är det nästan så att man istället kan hoppas att de åker ner i allsvenskan, då kan jag få se på hockey i Malmö nästa säsong...

Men nej, det är klart jag inte hoppas det egentligen... något jag däremot hoppas är att Foppa kan få spela några matcher till. Stackarn. Snacka om vilja.

Beundransvärt. Och tragiskt.

måndag 16 februari 2009

Photoshop nästa!

Snabba beslut är min nya melodi. Iaf just ikväll. För en halvtimme sen råkade jag surfa förbi en onlinekurs i Photoshop - och nu är jag redan anmäld och betald! :)

Kan ha att göra med att jag suktat efter att lära mig mer i Photoshop i X antal år redan, men inte hittat någon kurs att komma till skott med... dvs ett väl genomtänkt snabbt beslut!

söndag 15 februari 2009

Äntligen på plats


Äntligen är den på plats - affischen med kakaoögonen av Olle Eksell, I like it!

Update: Kakao-ögonen är inte bara snygga, mormor upplyste mig nyss om att de dessutom "finns i släkten". Morfars far jobbade tydligen hela sitt liv på Mazetti chokladfabrik, och även hans farbröder och fastrar jobbade där. Det är alltså därför jag är så svag för choklad. :)

Ja den oranga tapeten är kvar i köket... jag har ju faktiskt bara bott i lägenheten i 7 månader, man måste ha lite tålamod när det gäller saker som tapetsering...

Det jag kommer sakna mest

Förutom en del personligheter förstås, så är det nog dessa underbart fantastiskt vackra vinterdagar jag kommer att sakna allra mest. Hur ofta får man uppleva dem i Skåneland?

Men å andra sidan, handen på hjärtat, hur många av dem har jag faktiskt utnyttjat och njutit till fullo av? Nej just det, försummar man nåt man har förmånen att kunna njuta av, så får man skylla sig själv när det försvinner... Easy come, easy go.

Så därför bestämde jag mig för att utnyttja dagens solsken till max! Jag var sugen på att prova längdskidorna, men det var ingen som ville leka med mig i skidspåren (jo man kan göra saker utan lekkamrater också, men med tanke på min (icke befintliga) förmåga att kunna åka skidor har jag ingen lust att ge mig ut på sådana utflykter ensam) så det fick bli en dryg timmes promenad istället. Fantastiskt skönt väder och fantastiskt vackert landskap. Ja, jag kommer sakna det. Mycket!
Men det finns viktigare saker jag saknar på annat håll...



Efter promenaden intog jag balkongen. Har man tjatat om en balkong i flera år, och äntligen fått en, så får man utnyttja den även om den är full med snö. Hur skottar man en balkong? Får man kasta ut snön över balkongräcket och hoppas på att den inte snöar in på nån som sitter och njuter på en balkong längre ner eller att den inte hamnar i huvudet på någon som är ute och söndagsnjuter?

Fritz vill inte vara sämre än att han solade han också - en riktig solkatt. :)

Efter en stunds solning och läsning - och frysning - på balkongen blev det ännu en promenad innan solen försvann. Kan man inte alltid få ha det såhär?

Det var länge sen jag fick såhär mycket frisk luft på en och samma dag, nu får det nog bli lite soffläge som kompensation... :)

Fredagsblomma på en söndag


Älskade tulpaner!

För några år sen gillade jag dem inte alls, nu är jag som besatt när tulpan-säsongen kommer igång... Varje fredag får en ny bukett följa med mig hem för att förgylla min helg. :)

lördag 14 februari 2009

Sju års olycka

Fredagen den 13:e - släng dig i väggen. Inatt välte katterna ner min spegel så jag har sju års olycka att se fram emot...

Eller är det den/de som faktiskt hade sönder spegeln som drabbas? I så fall är det en liten Fritz och en liten Selma som ligger risigt till...

fredag 13 februari 2009

The king is back!

Bild från aftonbladet.se

Så gjorde då äntligen Peter Forsberg efterlängtad (riktig) comeback i Modotröjan igår!
Det är mer än Övik som fått Foppa-feber kan man säga, en hel drös med journalister från världens alla hörn var också på plats...

Hans comeback-match var en välregisserad sådan.
Motstånd: Skellefteå (alltid speciella matcher, och vi minns förra hemmamatchen mot Skellefteå - då tog en annan Modohjälte farväl från hockeyn...)
#21 presenterades inte helt otippat sist i line up:en, trots att han spelade i tredjekejdan, och ja vad säger man... "jublet visste inga gränser" brukar man nog säga om den formen av stående ovationer.

Han såg lite rink ringrostig ut, men visade ändå prov på vilken enorm talang och vilja som finns i denna kropp.
1-0 till Modo - gissa vem? Peter Forsberg!
Matchen slutade 4-1 till Modo (skottstatistik 48-16 - jag undrar just när Modo senast sköt 48 (!) skott i en och samma match?!) och hela laget visade på en otrolig kämpainsats.

Hoppet om en lång och rolig vår tändes åter i Foppaland... :)

Jag önskar bara att jag hade kunnat känna glädjen alla andra utbrast.


torsdag 12 februari 2009

Var det bättre förr?

Min kollega som tyvärr snart blir arbetslös håller på att fila på ett CV, och eftersom jag tycker det här med CV-skrivande är ganska roligt så har jag erbjudit mig att hjälpa till lite... eller iaf komma med mina åsikter och funderingar.

Så ikväll har jag letat fram mitt eget CV, som inte har använts på några år men nu snart bör dammas av igen då nya utmaningar väntar... nånstans... nångång...

Hittade också brev som jag skrivit till jobb jag sökte under hösten 2005 då jag nyligen pluggat klart och var i jobbsökartagen... Jag blir nästan avundsjuk på mig själv när jag läser, jag låter som en positiv och glad tjej som gillar livet, full av tillförsikt och det glittrar i ögonen.

Vad hände? Det finns inget glitter i mina ögon längre.

Ge mig förmågan att känna glädje tillbaka...

onsdag 11 februari 2009

Plugga genom Miroi?

Den stundande (nåja, någongång i framtiden iaf...) flytten söderut har fått mig att fundera lite på vad jag egentligen ska göra när jag kommer till södern... Jag kan ju inte räkna med att ett jobb hoppar på mig direkt, i dessa bistra tider. Jag måste ha en plan B.

För övrigt vet jag inte ens vad jag vill jobba med...?

Jag har studerat lite utbildningskataloger och kurser och känner mig lite småsugen på att plugga. Men eftersom jag fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor, och redan har pluggat nästan 5 år så är det kanske dumt att plugga bara för pluggandets skull? Om man inte vet vad man vill bli av det alltså... Men bra som en back-up om man inte har nåt jobb förstås...

För att "provplugga" lite tänkte jag söka nån distanskurs som jag kan börja på redan nu, och då alltså plugga nåt som jag tycker är roligt... Hittade nån kurs i "Grafisk kommunikation" som lät intressant. Men sen sprang jag på några yrkesinriktade utbildningspaket som Miroi erbjuder på distans. Är det någon som har erfarenhet (egen eller hört från andra) av studier genom Miroi? Blir det något vettigt av det? Hur ser man på dessa utbildningar från en arbetsgivares point of veiw?

Jag hittade fyra utbildningar som verkade intressanta;

> Grafisk formgivare

> Butiksledare

> Marknadskoordinator med inriktning mot turism

> Ekonomiassistent

Två av dem här låter mest intressanta ur ett "rolighets-perspektiv" men de andra två låter intressanta ur ett "nyttighets-perspektiv"...


Andra bloggar om , , , , ,

söndag 8 februari 2009

Äntligen melodifestivaldags!

Ja, jag erkänner att jag är lite av en melodifestivalnörd. Eller iaf -gillare... :)

Jag ägnar inte hela min söndag åt att älta om rätt låt vann eller inte, men jag tycker att det är skön lördagsunderhållning. Duktiga artister, välkända såväl som mindre kända, lättsmälta låtar, glitter och glamour, sköna koreografier som åter får mig att drömma om att bli dansare i nästa liv.

Jag bedömer inte låtarna och artisterna ur ett djupare perspektiv än hur de tilltalar mig efter ett par lyssningar.
Det räcker för mig.

Igår var det Nina Söderquist och Alcazars låtar som tilltalade mig mest.
Marie Serneholt tyckte jag också var helt ok, Shirley Clamps låt var oväntat "platt" och Caroline af Ugglas? Jaaaa frågetecken är nog allt jag har att säga där, not my cup of tea. Big Big World-Emilia var otroligt sockersöt, men låten sa mig inte så mycket.
Just ja, Scotts. Sådär, de har aldrig tilltalat mig riktigt.

Behöver jag säga att jag ser fram emot kommande lördagar? Och att jag troligen inte kommer att tröttna på schlagerlåtarna förrän framåt höstkanten nån gång, då jag istället börjar längta till nästa omgång... :)

torsdag 5 februari 2009

To be or not to be

... det undrar nog Foppa fortfarande.

Tror dessvärre inte att han blev så mycket klokare av gårdagens matchande i DM-finalen. För övrigt en ganska underhållande match som underdogsen från Allettan vann mot elitseriestorebror. 8-7 efter sudden (fast i rättvisans namn ska väl sägas att KB65 hade ett handikapp på 6-0 när de började matchen, så i gjorda mål vann ju faktiskt Modo kampen med 7-2).

Wernblom var också på plats, som kommentator till Svenska Spels onlinesändning, som tydligen kraschade pga för stort intresse...

Foppa spelade hela matchen och jag tror att hans fot höll, men frågan är väl hur det kändes. Han lät inte alltför positiv efter matchen, men jag hoppas att han iaf känner att han kan testa på någon elitseriematch framöver. Jag tror dock inte man ska ha alltför stora förhoppningar på detta.
Man måste imponeras över hans enorma vilja att komma tillbaka. Bara för den sakens skull hoppas hoppas hoppas jag att han klarar det...

onsdag 4 februari 2009

Värsta pådraget

Tonight's the night.

Ikväll är det tänkt att Foppa ska göra comeback på hockeyisen, och den stackars lilla DM-finalen mot KB65 har plötsligt blivit högvilt! Mer slutsålt än såhär har det nog aldrig varit i Bjästahallen...

Och Svenska Spel trycker in fler tv-kameror än vad som någonsin tidigare (?) skådats i den lilla hallen, för att sända matchen live på sin hemsida med start kl 18.50 ikväll.

Tänk om Foppa inte spelar...?! :)

PS. Jag har biljett och kommer förstås att vara på plats!

tisdag 3 februari 2009

Yes jag gjorde det!

Jag tror inte det har undgått någon att jag haft lite Skåne-ångest den senaste tiden... ehh de senaste åren... och något som har aktualiserat frågan nu nyligen är att en av mina kollegor ("sist in") pga arbetsbrist blivit uppsagd till 50%, och då väljer att sluta helt och flytta "hem" till Piteå.

De senaste veckorna har jag flera gånger hört mig själv säga "Jag har full förståelse och respekt för D:s beslut, jag vet själv hur det är att "inte vara härifrån" - och jag hade gjort precis likadant. Det skulle kännas skönt att någon annan tar beslutet (att flytta) åt en" bla bla...

Faktum är att jag har bott 8 (åtta!!!) år i Övik, och minst hälften av denna tid har jag funderat på att flytta "hem". Det har varit en ständigt pågående ångestprocess, ibland mer ibland mindre. Jag har bott här i 8 år, men jag har aldrig tagit ett beslut att stanna kvar. Jag har bara dragit ut på det, äh ge det ett halvår till, till sommaren, efter jul osv...

Jag inser nu att jag måste ta ansvar för mitt eget liv, och inte bara vänta på att någon annan ska ta ett beslut åt mig. Det går inte att gå omkring och lalla på och tro att "allting kommer ordna sig". Jag vill inte leva resten av livet (okej kanske liiiite väl dramatiskt...) med att slitas mellan Skåne och Övik - och fortfarande inte ha bestämt mig.
När jag tänker efter inser jag att det känns väldigt främmande att bestämma mig för att stanna i Övik. Då säger jag ju nej till att någonsin (okej ännu en gång lite väl dramatiskt...) få bo nära min familj och släkt.

Alltså återstår bara att bestämma sig för att flytta tillbaka till Skåne.

Det sägs ju att man bara ångrar sånt man inte gör! Och vad har jag att förlora på att prova?! Jag menar, Övik står ju faktiskt kvar om jag skulle ångra mig och vilja flytta tillbaka... :)
Men grejen är att de jag längtar mest efter i Skånelandet kanske inte står kvar hur länge som helst, det går inte att fortsätta dra ut på det i 8 år till...

Så imorse gjorde jag slag i saken och ringde min chef och berättade läget! Hon sa direkt att hon vill ha mig kvar i företaget och ska kolla med sina kollegor som har hand om Skåne-butikerna, om det kan finnas någon öppning där så småningom. Nu är det ju inte världens bästa "oj vad vi rekryterar-tider", men nångång nånstans kanske...
Jag drar ju inte imorgon direkt, kanske tar det ett halvår, kanske tar det ett år... Jag kommer inte att lämna min byrå i sticket, nu när vi börjar bära lite frukt efter allt slit i höstas.
Vi har fått många bra samarbetspartners i stan - och jag har lyckats med en del av min affärsbearbetning, igår ringde en kund som förra året reste för 1 miljon (och då pratar vi många många många många gånger större än de affärskunder vi har sen tidigare) och sa att de var intresserade av att gå vidare med oss!
Roligt, men skrämmande!

Och som chefen sa, du måste ju få vara kvar och njuta lite av det du jobbat fram... :)

Tålamod är en dygd

Laddar, sorterar tankarna, samlar kraft och mod för att ringa ett samtal... och så är det upptaget. Gång på gång på gång. Irriterande.

söndag 1 februari 2009

Dagens bästa

Klockan har passerat 21 och nu känns det legitimt att gå och lägga sig. Det enda vettiga som har presterats idag. Äntligen! :)
Somliga söndagar hade man klarat sig lika bra utan...

Inspirationssurf

En totalt oinspirerad dag... har ägnats till största delen åt inspirationssurfande i soffan. Alltså surfande på datorn, men liggandes i soffan. Inte världens bästa surfställning. Har man tur kan man få träningsvärk av nåt iaf...

Massvis av inredningsbloggar har surfats förbi, och en del inspiration och tips har antecknats på vill ha-listan. Så mycket man vill göra, men så lite man själv har kunskapen att göra. Pappa, var är du?
När jag tillbringat tillräckligt mycket tid med att fundera ut hur jag skulle vilja fixa min nuvarande lägenhet... så gled inspirationen istället vidare åt den ständigt återkommande frågan - nytt jobb eller kanske plugga? Bort bort bort. Skåne!

Kan man få tjänstledigt för att få prova på Skåne ett halvår?
Hmm man kanske borde lägga fram det annorlunda...