Bedrövligt

Finns det något fulare ord än "bedrövligt"?

Lyssna på det, uttala det sakta - b e d r ö v l i g t - och tänk på innebörden... Vill man någonsin höra detta ord?
Jag vill inte det, för mig är det nog det värsta ord jag vet. Jag kan nästan känna att jag hatar det. Kanske är jag skadad, för att jag hör det så ofta - mest av min omgivning på jobbet. Är det inte det ena så är det det andra - som är bedrövligt.

Okej, det finns säkert en del saker här i livet som är "bedrövligt", men behöver verkligen allting var och varannan dag vara bedrövligt? Har man inget att säga till om själv? Visst, man kanske inte kan ändra på det bedrövliga själv, men man kan åtminstone välja hur man vill förhålla sig till det.
Man kan välja att vilja, som min VD tjatar om...

Jag har extremt dåligt minne och kommer ihåg typ nada från pluggeritiden, men en sak har fastnat som en mycket klok föreläsare sa:

Gilla läget eller gör något åt det!

Du har två val, antingen:
1. Gilla läget (du kan/vill/orkar inte göra något åt situationen, inget blir bättre över att du gnäller eller säger att allt är bedrövligt, det är helt enkelt bara att gilla läget)
2. Gör något åt det (om du känner att det är här är något som du bara inte kan "gilla läget" med, ja men snälla nån - då måste du faktiskt åtminstone försöka göra något åt det)

Läs även andra bloggares åsikter om bedrövligt, fula ord, klageri, gilla läget