You've got mail

Välkommen tillbaka till jobbet, du har 229 nya mail.
Och data/telefon-stopp första timmen...

Lite frisk luft har ingen dött av

Sista dagen i Skånelandet... imorgon åker jag norrut igen.

Det har varit helt fantastiskt skönt att vara ledig och jag har knappt skänkt jobbet en tanke (förutom dåligt-samvete-tanke när jag funderat på när/hur jag ska flytta söderut), det var nästan så jag glömde bort att ringa D, som jobbade sista dagen hos oss i fredags, och önska lycka till, eller vad man nu gör när han tvingas sluta ofrivilligt. Eller ja, det hade jag ju redan gjort sista dagen vi jobbade tillsammans, men jag tyckte ändå han förtjänade en hälsning på sista dagen.
Men jag måste säga att det bar emot att ringa till jobbet, jag längtar verkligen inte tillbaka dit.

Men nu ska jag stryka jobbet från tankeverksamheten och inte fundera mer på det förrän på tisdag då jag ska dit igen...

Vad har ledigheten bjudit på sen sist då?
Mycket slapp. Slapp, slapp, slapp. Bara vara. Skööönt!
Har haft tid och möjlighet att fördela min tid ganska bra mellan mamma/pappa/mormor & morfar under veckan, men ändå haft tid för mig själv. Utan dåligt samvete.
Fast mycket vill ha mer, så är det ju.

Har faktiskt också sökt några jobb i trakten, och varit och kollat på lägenheten igår. Inte för att jag var intresserad av att köpa den (kanske lite dumt att köpa första bästa, när man inte ens vet var man vill bo eller när man ev kommer att vilja bo där...), men för att jag var nyfiken på att se den live. Och för att jag inte hade så mycket bättre för mig.
Den var helt ok live och jag hade absolut kunnat tänka mig att bo där, men måste-ha-känslan försvann. Tack och lov. :)

I fredags var jag i Ängelholm och såg hockey: Rögle-Södertälje. Matchen slutade 3-2 efter straffar och Rögle är i princip klara för Elitserien igen. Bra! Det behövs ett hockeylag i Skåne nu när jag ska flytta söderut, så att jag åtminstone kan få se Modo spela nån gång om året... :)
(nästa år får jag dock hålla tummarna för att även Malmö går upp i Elitserien, inte för att jag vill att det ska gå bra för dem, men för att jag vill kunna se Malmö-Modo...)

Idag känner jag mig trött. Trött trött trött. Det är typiskt skånsk grå-väder ute. Mulet och ja, grått. Eller snarare brunt. Barmark men ingen riktig grönska har kommit igång än. Lerigt och blött. Brunt.
I väntan på Let's Dance-reprisen tog jag mig faktiskt i kragen och tog en timmes promenad, lite frisk luft har ingen dött av har jag hört...

Helt utan förvarning

Den här lägenheten står det mitt namn på!

Helt utan förvarning hoppade den på mig idag... vill ha!

Semesterrapport

Det är såååå skönt att vara ledig! Men dagarna går alldeles för fort, och imorgon är det redan torsdag... halva ledigheten är visserligen kvar, men det innebär ju också att halva har rusat iväg redan... jag vill verkligen inte tillbaka till "verkligheten" igen.
Jag vill vara här! Ledig!

Jag har nu förflyttat mig från Malmö till Österlen. Idag har jag varit i Ystad och funderat på om det skulle kunna vara en stad för mig att bo i? Jag vet inte riktigt vad som är "hemma" här nere i Skåne, var jag vill bo, var jag vill söka jobb... Jag har nämligen inte bott "här" sen jag flyttade hemifrån, och hemmet jag flyttade hemifrån finns inte längre kvar. De jag vill vara nära är lite utspridda, men allt är ju bättre än ett avstånd på 110 mil, som nu.

Var är alltså en fråga. Men vad är en annan. Vad vill jag bli när jag blir stor? Ska jag satsa på en omstart? Eller på något jag redan kan? Ska jag knata på i invanda spår eller ska jag göra helt nya?
Jag har sneglat ett tag på en distanstutbildning till Inredningskonsult som jag tycker låter jättekul. Åtminstone privat, men jag vet inte om det är något som jag har tillräcklig fallenhet för för att kunna jobba med. Men det kanske kan ge en möjlighet att glida in på det spåret så småningom, om man tycker det är kul...
Jag ska försöka få tag på några som läst den här utbildningen tidigare och höra vad de tycker...

Det är en gigantisk beslutsprocess som jobbar i min hjärna just nu... var, när, hur, varför. För mig är det här inte bara en flytt, det är en flytt från den enda stad som varit "hemma" för mig - till något som jag inte alls vet vad som är hemma. Det inte är bara en flytt, herregud det är ju Övik jag tänker flytta från.
Övik, som halva mitt liv kretsat kring.
Hjärnan kommer troligen fortsätta att jobba på högvarv tills förändringen är ett faktum, och därför önskar jag inte dra ut på det alltför länge; om jag ska vänta på "rätt tillfälle" får jag troligtvis vänta länge. Det är svårare att söka jobb på 100 mils avstånd, och inte ha möjlighet att "svänga förbi", men är det klokt att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb, ska jag jobba kvar tills jag vet att arbetsplatsen jag lämnar har kommit på fötter och hittat någon som tar över mitt jobb, eller ska jag säga upp mig när det passar mig.

Ego eller inte?

Home sweet Skåne!

För vilken gång i ordningen jag använder rubriken Home sweet Skåne vet jag inte, men det är liksom en såndär klassiker som alltid funkar. ;) Åtminstone när man äntligen får göra ett efterlängtat Skåne-besök, och nu dessutom stanna en hel vecka.

Efter 30-årskalasande i lördags kväll så hann jag hem och sova några timmar innan det stod packning, städning och diskning på schemat. Och kl 16 igår trampade jag skånsk mark igen! Har hunnit med middag hos morbror med familj (har inte varit hos dem sen jag var insnöad där för några år sen, men det är en annan historia...) och sen Beck-film och övernattning hos mormor och morfar.
Idag har vi roat oss med att fixa så mormors mobil kan ta emot mms, fixa deras nya fasta telefonabonemang som numera är kopplat till en mobil som de kan ta med sig till stugan (så hightech att jag inte ens hade hört talas om det innan), kolla bilder på min nytapetserade lägenhet, och så hade mormor en fundering till - det där facebook, vad är det? Så nu har jag mormor som vän på facebook också!

Ska träffa en kompis ikväll och sova en natt till i Malmö, sen beger jag mig mot Österlen.

Mera Skåne åt folket!


Förresten, tack Sara för visningen av den snygga soffan som jag längtat efter att se. Lite tjat lönar sig uppenbarligen. ;)

Ett sista jobb-inlägg innan semestern

Läs här om att vi är bäst!

Nedräkning

Idag lyser regnet med sin frånvaro, och vårsolen lyser ikapp med snön som strålar tillbaka. Såna här dagar kan man faktiskt leva med slasket... :)

Nu är det bara drygt två timmar kvar tills jag har en hel veckas semester!!! Det ska bli huuuur skönt som helst. Sen när jag kommer tillbaka till jobbet igen så kommer jag att vara tjänstledig 20%, och alltså jobba 80% istället för heltid under april och maj månad. Det är en win-win-situation skulle man kunna säga, för jag hade själv börjat fundera på att ev gå ner lite i tid för att "hinna med mig själv" och sen så kom min kära vän kallad "budget 2009" och knackade på och ville bli reviderad för sisådär femtielfte gången...

(en tråkig jobb-parantes: sen jag började med budgetarbetet i oktober så har den budgeterade omsättningen minskat med ungefär 6 miljoner, vilket innebär att även de budgeterade kostnaderna förstås måste minska... och där finns det inte så mycket annat än personal att ta av, tyvärr... så förutom att jag går ner i tid så minskar vi också en heltid from 1 april, det är ett spännande pussel att lägga schema 8-18 på vardagar samt 10-14 på lördagar för 2,6 tjänster...)

Det ska bli väldigt intressant att se hur det funkar att jobba 80%, med tanke på att jag inte hinner med att göra allt jag borde som det ser ut idag. Men det får helt enkelt ordna sig. Om jag bara får betalt för att jobba 80% så tänker jag bara jobba 80%. Punkt.

Jag ser det här som en möjlighet istället för ett problem.
En möjlighet att hinna med mig själv. Äntligen!

Tävla och vinn Nike-sportkit

Dagens tips: Spark i baken-Therese har en tävling där du kan vinna ett Nike-sportkit, i princip helt utan ansträngning. Passa också på att läs hennes trevliga blogg, och bli inspirerad. :)

Var kom regnet ifrån?

På väg hem från jobbet i regnet idag insåg jag att det var väääääldigt länge sen det regnade senast. Det måste ha varit i höstas någon gång? (med tanke på att jag promenixar till och från jobbet varje dag så brukar jag lägga märke till om det regnar...)

Regn. Alltså är våren på gång. Mycket snö har redan töat bort, men det finns fortfarande gott om snö kvar så vi har nog lite slask att vänta oss...

Ett plus till Norrland jämfört med Skåne - det finns faktiskt nån månad om året då det inte regnar.

Skåne nästa!

Inte för evigt. Än. Men i alla fall för en vecka. :)

På söndag drar jag söderut och njuter av Skåneluften en vecka, börjar med några dagar i Malmö hos bästaste mormor och morfar, och fortsätter sen österut mot Österlen och resten av familjen.

Längtar!

En ständig kamp

Ibland känns det som att livet är en ständig kamp. Typ nu. Typ de senaste månaderna. En kamp mot mig själv.

Jo, jag orkar kliva upp. Jo, jag orkar äta frukost. Jo, jag orkar klä på mig. Jo, jag orkar gå till jobbet. Jo, jag orkar jobba. Jo, jag gör nytta på jobbet. Jo, jag orkar gå hem. Oj, backen hem känns oövervinnerlig. Jo, jag orkar. Jo, jag orkar laga mat. Jo, jag orkar umgås.

Nej, jag orkar inte.

Förra veckan kändes det nästan nästan omöjligt att orka ta mig till jobbet. Så jag tog semester torsdag och fredag. Förhoppningen var att samla energi och orka ta tag i livet och jobbet igen. Det blev tvärtom. I helgen var det tvärstopp. Jag började nästan gråta när jag igår fick ett sms från en kollega som undrade om jag kunde byta med henne och börja jobba kl 8.00 imorse istället för kl 9.30. Nej, jag vill inte! Jag vill inte jobba! Jag vill bara vara. Hemma. Sova.

Jo jag började gråta. Fast kanske inte just bara för det här.

Men jag var på jobbet kl 8.00 imorse, och jag har klarat av en hel dag. Jag säger tack till Chi San, jag tror att en dubbel dos av detta räddade mig idag. Jag har nästan känt mig normal idag. Nästan kunnat tänka klart. När jag gick hem strax efter kl 17 idag njöt jag nästan av promenaden, jag tänkte positiva tankar - åh vad härligt det är att det är riktigt ljust efter kl 17, titta vad det töar nu är nog våren på gång, oj jag känner mig nästan pigg, tänk om man kunde få känna sig såhär varje dag, vad kul det ska bli med step ikväll. Tänkte jag.

När jag kom hem höll det i sig en liten stund. Sen började nästa kamp.
Nej, jag orkar inte steppa. Jo kom igen nu, det blir kul, passa på idag när du känner dig ganska okej. Nej jag är trött, det är bättre jag går och lägger mig tidigt och får sova ordentligt. Det blir långa dagar på jobbet hela veckan. Jo men det är ju bara steppen du kan förmå dig att träna nu eller hur, annars kommer du inte röra på dig på hela veckan. Jo okej. Nej jag orkar inte. Jag vill inte. Jo jag vill. Inte.

Den förnuftiga sidan vann. Jag steppade. Till Alcazars Stay the Night som slutlåt.
Step när den är som bäst.
Och jag firade med en stunds solterapi i solariet.

Imorgon ska jag dricka hela flaskan Chi San.

Fjärde filmen för idag...

Nu har äntligen hals"ontet" övergått i förkylning. Förkylningen är hjärtligt välkommen jämfört med halsont... Kunde sova lite bättre inatt (dvs ligga ner...), men vaknade vid sjutiden och kunde inte somna om igen.

Så då tog jag täcke och kudde med mig till soffan och såg dagens första film; Rush Hour 3 (för att det var enda filmen som började i lagom tid på Canal +). Just nu slötittar jag på Beck - Den svaga länken (har sett den tidigare men är det söndag kväll så är det ju), och innan jag har också kollat på Hon är min (ganska intetsägande men lättsedd film) och Konsten att gråta i kör (mycket märklig dansk film, tänkvärd men inte direkt roande).
Gårkvällen och tidiga morgontimmen avslutades för övrigt med Mamma Mia - The Movie, världens bästa lyckopiller. Undrar om man ska se 10 min av filmen varje morgon för att ladda energi för en bra dag?

Dagens har fördrivits i lagom sakta mak. Lite förberedelse för omtapetsering har påbörjats, förhoppningsvis händer det grejer till veckan... :)

Tur det inte finns så många hotell att välja på iaf

Fick nyss en lite annorlunda förfrågan.

Tjej: Hej, jag tänkte se om du kan hjälpa mig att kolla lite priser.
Jag: Det hoppas jag, jag ska göra mitt bästa.
Tjej: Jag har sett ett hotell på Gran Canaria på någon sida, det ska ha bra träningsmöjligheter, men jag kommer inte ihåg vad det heter.
Jag: Okej, vet du om det var via någon charterarrangör?
Tjej: Nej det tror jag inte.
Jag: Vet du vilken ort på Gran Canaria det ska ligga på?
Tjej: Nej.
Jag: Och du kommer inte alls ihåg vad det heter? Var det med i någon kedja eller var det ett fristående hotell?
Tjej: Nej, jag vet inte.

Okej, hur svårt kan det va? Det är ju tur att det inte finns tusentals hotell på Gran Canaria att välja mellan iaf... Hon verkade inte alls tycka det var konstigt att komma med en sådan förfrågan, det måste vara jag som är en dålig resesäljare helt enkelt.

Prova själv att försöka googla enligt ovanstående förutsättningar - och hur ska man veta om man hittat rätt när man inte vet vad det är man letar efter?!


Halsstatus: Inte bra. Vill hem.

Axeln är inte heller frisk

Mycket gnäll just nu. Men jag lovar att försöka vara lite positivare nästa vecka, lika bra att gnälla av mig allt nu... ;)

Hela veckan har vänster axel "klickat" när jag rört mden, det känns alltså som att nånting inte riktigt "hoppar rätt" när den rör sig. Och igår började det värka i den också, så det gör ont även när jag inte rör den.
När jag tänker efter känns det exakt likadant som när jag provade Forza (första och enda gången, pga axeln) för nåt år sen. Och då vill jag minnas att det onda stannade kvar ganska länge... Hoppas det ger med sig snabbare den här gången, för det är ingen speciellt trevlig känsla. Forzan överansträngde uppenbarligen axeln (inte så konstigt iofs med tanke på att armarna då rör sig i ryckiga rörelser ovanför huvudet hela tiden), och jag misstänker att helgens längdåkning nu gjort detsamma. Skit.

Idag har jag i alla fall symptom

Inatt gjorde halsen sig påmind. Inte ont, men obehag. En känsla av att halsen har svullnat upp och det blir svårt att svälja. Efter några timmas vändande och vridande i sängen (och nästan känslan av att inte "våga" somna för risken att vakna i panik och inte få luft) så blev det halvsittande försök till sovläge i soffan istället resten av natten. Kan inte påstå att jag sovit som en prinsessa.

Det känns lite bättre nu när jag satt mig upp, och framför allt när jag äter nåt. För till skillnad från när man har ont i halsen så att det inte går att äta och svälja något, så känns det med mina symptom istället bättre när man äter och något "river upp" halsen...

Känner mig alltså lite mossig idag, och inte direkt mer sugen på att jobba...

Nåja, jag försökte i alla fall

Under min promenad till jobbet i morse (promenaden som för övrigt tar längre och längre tid att gå för varje dag, då jag inte orkar ta mig fram i annat än lunktakt) bestämde jag mig för att än en gång ta mig i kragen. Det funkar inte att bara bli tröttare och tröttare för varje dag, och verkligen känna nästan fysiskt motstånd mot att ta mig till jobbet varje morgon.

Så jag tog mod till mig och ringde vårdcentralen (något jag bara gjort två gånger tidigare i mitt liv, en gång för två år sen då jag kände mig ungefär som nu och fick order om att besöka farbror doktorn, och en gång för ett år sen när jag behövde en spruta inför Thailands-resan). Jag visste egentligen inte riktigt vad jag skulle säga att jag ville, eftersom jag inte vet "hur man gör". Så jag sa att "jag skulle vilja beställa tid för hälsoundersökning eller vad ni nu kallar det" och fick till svar av Vårdcentrals-damen en lång harang om att om man inte har några symptom så får man betala fullt pris och eftersom de har så mycket annat att göra så blir man inte prioriterad men kan få sättas upp på en väntlista som kan ha ganska lång kötid, om man vill.
Det var typ det jag fattade.

Okej, så vad ska man ha för symptom för att slippa det här då?
Mina räckte tydligen inte iaf, eller ja just det det vet jag ju faktiskt inte eftersom Vårdcentrals-damen tydligen inte tyckte det var intressant nog att fråga efter det.

Lesson learned: Hitta på ett bra symptom.

Visserligen hade jag inte speciellt mycket energi innan jag ringde det där samtalet, men efteråt kan jag säga att även den sista lilla gnuttan försvann. Jag ogillar starkt att bli dumförklarad.
Jag fick några goda råd på vägen iaf; rör du på dig?, har du någon att prata med?, tänk på att dagsljus är viktigt, fem minuter ute i dagsljus varje dag - se det som en ordination.

No shit Sherlock.
Tack ska du ha, sa jag, men jag är faktiskt inte dum. Jag vet vad man ska göra, men jag orkar inte göra det. That's my problem.

Män som hatar kvinnor

Ikväll är det bio-tajm, någon som har hunnit se Män som hatar kvinnor än?

Ska bli trevligt att förgylla en torsdagkväll med att gå ut och käka och sen se på bio.
Kan slå vad om att vi efter bion kommer säga "men det här var ju kul, vi måste gå på bio lite oftare"... och så dröjer det ändå ett halvår innan vi kommer till skott nästa gång. ;)

Dagens tips

Försök inte göra bussredovisningen när huvudet känns som tapetklister, det är alldeles för många siffror att försöka hålla koll på.

Bara 7 timmar kvar tills jag får gå hem och lägga mig på soffan...

... som Bambi på skidor

Nej mormor, det var inte riktigt Vasaloppet jag packade för den här helgen (dit är det en bit skulle man kunna säga) ... men nästan. :)

I fredags eftermiddag drog vi 9 mil inåt landet, till Solberg. Att kalla det för "fjälls" är väl lite att ta i, men med tanke på att vi pratat om att "åka till fjälls" i flera år utan att komma till skott, och nu åtminstone fick ihop en Solbergs-helg - och eftersom jag fortfarande aldrig har varit "till fjälls" - så är väl det här så nära "fjälls" jag kommer.

När vi checkat in i den hyrda lägenheten tog vi en liten rek-runda i längdspåren. Premiär för de nya längdskidorna som inhandlades tidigare i vinter. Om vi säger såhär, det var inte skidorna det var fel på iaf... möjligtvis den som försökte åka på dem.
Det kanske säger något om min obefintliga skidvana att det tog typ 1,5 timme att åka ca 6 km...?

Det tog ungefär lika lång tid för mig att ta mig 3 km lätt uppför som att ta mig samma 3 km lätt utför. Jag klarade mig 20 meter innan jag vurpade första gången. Första 10 meterna gick det bra, men sen kom den - första nerförsbacken - och genast undrade jag vad f-n jag gett mig in på.
Jag är löjligt rädd för nedförsbackar, det var absolut inga nyheter (jag tycker det är läskigt att rida ner för backar, köra bil ner för backar, och behöver väl inte nämna hur bra det går när nån får för sig att försöka få mig att prova på slalom...).
Ungefär lika rädd som jag är för nedförsbackar, är jag för att ramla. Så det var nästan lite befriande att jag på nedvägen vågade ramla ett par gånger "frivilligt", läs: enda sättet jag kan bromsa på. Falltekniksträning.

Dag 2, i lördags, peppade vi på hela gänget - och gav oss på en 16 km-runda. Jag klarade första backen den här gången, på benen! Efter drygt 3 km uppförslut (samma som i fredags) fick vi utdelning för mödan - så fantastiskt vackert snölandskap på en slinga på ca en mil runt en myr. Strålande solsken och alldeles ensamma i skogen!
(bilder kommer - av säkerhetsskäl fick inte min kamera följa med ;)

Efter ungefär 3 timmars åkande (med mig som bromshjälp) när vi kom till vår rastplats så var min energinivå på minus, och efter några minuters stillastående kändes det som att kroppstemperaturen närmade sig minus också. Brr. Men inte en enda vurpa! Lite mat i magen och sen såg alla fram emot att sista kilometrarna hemåt var utför - jippi!

Pepp pepp! Kom igen nu, det är bara lätt utför! Det fixar du!
Tack för alla peppande kommentarer, men med en energinivå som inte riktigt kommit upp på plus än och en paralyserad skräck för nedförsbackarna... så hade det helt motsatt effekt på en blockerad hjärna. Trevligare har jag nog varit. ;)
Men ner kommer man ju alltid som man brukar säga...

Ca 4 timmars åkande (som sagt, med mig som bromskloss) blev det, och det som är positivt var väl att en helt oinåkt utrustning funkade utmärkt - inte en antydan till skavsår på varkens fötter eller händer. Alltid något.

Lördagens prestation firades med att åka tillbaka in till Övik på kvällen (mötte 5 renar på vägen, och nej jag har inte blivit mer norrlänning än att jag fortfarande blir impad av renar - jag håller mig ju mest inne i stan, "innanför tullarna") och se säsongens sista hockeymatch; Modo-Södertälje. En helt betydelselös match, eftersom slutstriden kring strecken redan var avgjord, men dock sista matchen.
Vem vet om man är kvar i stan när nästa säsong drar igång...

På söndag morgon vaknade vi upp i Solberg igen, till ett tråkigare väder - och med lite stela armar och ben. Söndagen bjöd istället för mer skidåkning på ett långt teoripass - soffläge och spaning av Vasaloppet... jaså är det sååå man ska göra. ;)