Äntligen första advent

Äntligen första advent så man med gott samvete får tända alla ljus och stjärnor!

Tyvärr är det plusgrader och regn i luften idag, typiskt när det varit snö (det är det visserligen fortfarande) och lagom mycket minus flera veckor... Det blir väl regnjacka på för att gå en sväng på julmarknad och julskyltning idag. Sen blir det Lucia-kröning i kyrkan, och dagen avslutas med att några vänner kommer till mig och dricker glögg. Innan jag ger mig ut på stan ska jag alltså hinna fixa lite tilltugg till glöggen ikväll, och så kommer jag närsomhelst bli inringd för att springa ner till jobbet och släppa in ombyggnadskillarna... Kanske dags att hoppa ur morgonrocken?

Äntligen första advent så man får börja lyssna på julmusiken (läs: Ainbusk I midvintertid - En jul på Gotland), den rekommenderas starkt och går aldrig att lessna på!

Min favoritlåt alla kategorier:

En betydligt trevligare upptäckt

Jag har (tydligen) startat ett tvättstugekrig

När jag kom ner till tvättstugan idag såg jag denna lapp på anslagstavlan, och eftersom jag tvättade (nya) röda handdukar förra helgen så kände jag mig skyldig. Men kan någon berätta för mig hur man ska bära sig åt när det bara finns en allmän tvättstuga att tillgå när man vill tvätta röda handdukar?

Tänkte tillägga "PS. Tackar som frågar, handdukarna blev jättefina!" men det kanske inte var det hon ville veta egentligen, fast att hon uttryckte en förhoppning om det?

Morgonstund har guld i mun

... eller så har jag bara en extremt sällskapssjuk katt som hoppat, buffat och kurrat på mig i flera timmar redan för att försöka väcka mig. Hade dessutom ett missat samtal från ett för mig okänt nummer kl 06.33 - vem ringer kl 06.33 en lördag morgon? Misstänker en av våra ombyggare som befinner sig i Umeå och bygger om där under helgen, och imorgon kommer förbi oss igen och då fick mitt nummer för att kunna ringa och bli insläppt...

Hoppas han inte ville mig nåt viktigt...

Tidningskorgen

Lugnet kom av sig

Det är inte alltid så lätt att försöka behålla lugnet, även om man försöker. Rätt som det är kommer livet emellan, eller rättare sagt jobbet...

I måndags jobbade jag dock som vanligt, och var som sagt på ett step-pass på kvällen. Och det var faktiskt så kul som jag kom ihåg det, om än lite klurigare när man inte steppat på några år och förstås inte kunde programmet... Men jag tror att steppen kan ge mig en del inspiration åter! :)
Och i tisdags efter en 8-18 dag på jobbet kom jag mig iväg på ett powerstrike-pass, och även det kändes ganska bra faktiskt (även om instruktören hade svårt att hålla takten, vilket i sin tur gör att jag kommer av mig...).


Igår blev en låååång dag, från 8-22. Vi hade ännu en reseafton, denna gången med Kina-tema. Tillsammans med en av stans banker hade vi ca 75 gäster som lyssnade på min kollegas berättelse från en studieresa i Peking och en av våra arrangörers specialkunskaper. Alla parter tyckte det var en mycket lyckad afton, och det känns bra att ha fått till ett samarbete med banken som gör att vi kan ha gemensamma kundkvällar och bredda oss till en större kundkrets.

Idag däremot, har det bara varit strul. Vi håller på att bygga om butiken inför namnbytet, och kaos är bara förnamnet. Vi har haft en målare som målat typ en vägg om dagen i en veckas tid, vi har fått diskarna bytta och vi har fått en hel skog av växter som ska placeras ut på lämpligt sätt. Vi har ännu inte fått några nya katalogställ vilket innebär att alla kataloger ligger utspridda + att vi förstås har fått alla nya sommarkataloger (xxxx antal per leverantör) just denna vecka. Det är hinderbana som gäller för att ta sig fram, eller hela havet stormar om man heller vill det - fast omvänt, istället för "inte nudda mark" så är utmaningen här "att nudda mark".
Dessutom omarbetas budgeten varenda dag, "finanskris" och osäker omvärldssituation... Nu har jag tvingats lägga ett förslag där vi måste dra ner på personal och det känns inte alls kul. Jag hoppas hoppas hoppas att det vänder, och att jag slipper face:a detta scenario.
Annars budgeterar jag nästan hellre ut mig själv...

Efter denna dag på jobbet hade jag ingen lust att gå på hockey ikväll, utan sällskap. Istället för att vara där och känna mig ensam gick jag hem och tänkte ta det lugnt, men har istället pysslat på med allt möjligt och inte alls relaxat som jag tänkt mig.
Jag, liksom Modo, är inne i en dålig trend. På mindre än en vecka har jag missat två hemmamatcher fast att jag varit i stan (i lördags var det ju "kickoff") - de två första jag missat på drygt 7 år. Vad håller på att hända?!

Men jag har ju i alla fall lyckats nästla mig in där lite grann... :)

För att muntra upp mig själv har jag köpt en snygg tidningskorg, bild kanske kommer så småningom... Vem har sagt att man inte kan shoppa sig lycklig? :)

Uppdatering från mitt hem

Jag har längtat i flera veckor efter att få börja advent-/julpynta och har hela tiden blivit tillsagd att jag måste vänta, men nu är det faktiskt bara en vecka kvar till första advent så idag har jag pyntat på med gott samvete! Äntligen! :)

Stjärnor i fönstren och en och annan tomte, men framför allt massor av ljus! Och jag önskar att det verkligen vore så att "julen varar än till påska" så att jag kunde få ha allt mys framme läääänge...

Det var länge sen jag lovade att uppdatera hur mitt sovrum blev efter omtapetseringen, jag ber om ursäkt att det dröjt så men här kommer några bildbevis på hur mitt hem ser ut för tillfället. Min kamera har inte blivit bättre och jag har heller inte införskaffat någon ny, därför får bildkvaliteten tas med en nypa salt. Blixt-ljuset är ju också väldigt charmerande.

Sovrummet med nya tapeter (fondvägg samt ljusare grått runt om - tidigare gröna tapeter med charmig bård vid taket), ny "träfärgad" plastmatta (tidigare vit/gul sliten matta med fläckar) samt egentillverkad sänggavel, nytt överkast och lila gardiner. Jag trivs bra här inne nu, gillar också taklampan skarpt.

I köket har det inte hänt så mycket nytt... är inte överförtjust i de oranga tapeterna, men försöker gilla läget tills vidare. Vilket är svårt. Spenderar inte onödigt mycket tid i köket...

Tror inte jag visat bildbevis på kakeldekoren heller (?), det blev alltså varianten med "svart i svart" i cirklar. Gillar den, så också mitt lilla "glögghörn". Jag är egentligen inte jätteförtjust i glögg, speciellt inte starkglögg, men jag tycker att Blossas årgångsglöggar är så snygga att de förtjänar en plats hemma hos mig ändå! :)

I vardagsrummet har det inte heller hänt så mycket, men lite julpynt kan iaf piffa upp tillfälligt. Lustigt nog har jag inte gillat rött som inredning (inte ens till jul) på väldigt länge, men helt plötsligt gillar jag det jättemycket och har tom införskaffat röda gardiner!

Kickoff Tjejklassikern

Efter en längre tids funderande från min egen sida men utan att ha fått med mig någon så har jag nu helt plötsligt hittat tre stycken intressenter till utmaningen! (typiskt nog när min egen inspiration ligger på ungefär noll, men förhoppningsvis går det att vända...)

Igår hade vi så en liten "kickoff" inför Tjejklassikern; vi körde tillsammans ett spinningpass följt av lite plaskande med en instruktör som på en kvart försökte teknikträna oss. I simning alltså. Jag har tydligen ingen kontakt med min högerfot när jag simmar bröstsim, men det kanske kan förklaras av att jag lägger mest energi på att försöka hålla mig flytande. :)
Det var väldigt många år sen jag simmade sist, och nån teknik har jag då aldrig överhuvudtaget tänkt på, så det var välbehövligt att få ett par saker att fundera på. Vi hann också med att prova lite crawl, det har jag aldrig någonsin gjort så det var ju en ny upplevelse.

Vi kan väl sammanfatta det hela med att jag inte är något vattendjur. Men jag kanske kan bli. :)
(Mina föräldrar kan nog intyga det hela med hur mycket de fick muta mig under simskoletiden för att lyckas ta några märken och framför allt hoppa eller dyka i...)

Kanske kan lite simning få mig att återfå inspirationen att träna? Den är fortfarande som bortblåst, fast att jag egentligen tycker det är jättekul... Imorgon tänkte jag ge mig på ett step-pass, jag steppade väldigt mycket för några år sen men när jag tappade inspirationen för det fann jag istället spinningen och nu har det inte steppats på läääääänge. Kanske inspirationen hittat tillbaka till step-brädan?

Tips på längdskidutrustning mottages tacksamt, vinterns projekt är att inhandla en sådan och sedan försöka sig på detta...

Läs även andra bloggares åsikter om tjejklassikern

Hur naturlig är jag?

Jag har…
(x) Mascara över 100 kr
(x) En plattång
( ) En locktång (har en, men använder aldrig...)
( ) Designparfym
( ) Foundation över 200 kr
( ) Ögonfransböjare (har en, men använder aldrig...)
(x) Olika borttagningsmedel
( ) Speciell hårbalsam i en sprayflaska
( ) Läppglans över 100 kr
(x) Hårinpackning
( ) Bodybutter
(x) Bodylotion
(x) Parfym över 300 kr

Summa = 6

Jag…
(x) Använder locktång/plattång varje dag (nästan varje dag iaf...)
( ) Använder fondation varje dag
(x) Använder mascara varje dag
( ) Använder kajal varje dag
( ) Använder läppglans varje dag
( ) Använder bodybutter varje dag
( ) Använder bodylotion varje dag
(x) Använder ansiktsrengöring varje dag
( ) Använder hårinpackning varje dag
(x) Använder hårspray varje dag
(x) Tränar på gym
( ) Klipper dig varannan/varje månad

Summa = 5

Jag har…
(x) Tonat håret
(x) Färgat håret
( ) Hårförlängning
( ) Piercat mig
( ) Tatuerat mig
(x) Tagit hål i öronen

Summa = 3

Totalt: 14

0-10 Den naturliga naturligaste tjejen.
10-15 Konstgjord behandlad blomma.
15-20 Kanariefågel i nordisk miljö.
20- 25 Du är en fryst jordgubbe.
25-30 Barbiedocka. Bara plast.

Jaha, då har man fått reda på att man är en "konstgjord behandlad blomma" ikväll, inte illa... :)

Åre ur ett grupp- & konferensperspektiv

Sådär ja, nu har även jag varit i Åre. Räknas det som att jag har varit "till fjälls" nu?

Två intensiva dagar och vi har förutom att konferera hunnit med hotellvisningar och besök på Holiday Club (där vi också bodde), Hotell Diplomat Åregården och Copperhill Mountain Lodge. Det sistnämnda är inte öppnat än, de öppnar för gäster 8 december men ska ha invigning om en vecka. Och jag kan inte göra annat än önska dem lycka till, för vid besöket där fick vi klä oss i skyddshjälmar och reflexvästar då det var en gigantisk byggarbetsplats vi kom till. Inte en enda grej var ens i närheten av att vara klar, och jag hade nog haft mer än lite ont i magen om jag varit ansvarig där. Dock tror jag säkert att det kommer bli ett kanonfint ställe när det väl blir klart, om än inte för budgetresenären...

Vi har provat på Holiday Clubs upplevelsebad, saunaworld och bowlinghall. Vi har ätit gott och blivit bjudna på champagne några gånger om dagen. Vi har suttit och skålat och tänkt "ännu en jobbig dag på jobbet". Vi har akiverat oss med Camp Åre (utomhus i snöstormen...) och vi har blivit underhållna av Wallmans Salonger på Dippan.
Vi har skottat en halvtimme för att få ut hyrbilen som skulle ta oss hem (för att halvera restiden med buss genom halva Norrland) och jag har tänkt tanken "skönt att se att de får snökaos när första snön kommer i Norrland också".

(Som skåning får man inget riktigt gehör när man försöker förklara att i södern snöar det från höger till vänster, och i norr snöar det vanligtvis uppifrån och ner - vilket är en mycket väsentlig skillnad. Så efter några dygns "snöstorm" (som de själva valde att kalla det, själv skulle jag säga att det var ingenting jämfört med en skånsk snöstorm) i Åre talar fjällfolket om snökaos, och jag ser mig omkring och undrar vad problemet är?)

Tack och lov har vi inte åkt skidor, jag fick svindel bara av att titta på backarna nerifrån. Just ur skidperspektiv tror jag att Åre säljer sig själv, så det känner jag inget behov av att prova på. Däremot skulle jag absolut kunna tänka mig en helg där för andra vinteraktiviteter och varför inte längdskidor... Nån som vill följa med?

Har man inte jobb så skaffar man sig

... eller så skaffar SAS det åt en, eller hur är det man brukar säga?!

Idag kom beskedet som inte var någon överraskning, utan snarare en tidsfråga; SAS slutar flyga på Övik. Dessvärre med kort varsel och redan den 14 dec går sista planet. Det blir kärva tider de närmsta dagarna för att hitta alternativ till alla inbokade (och ska jag vara helt ärlig så är jag nästan lite glad att jag inte är på jobbat onsdag-fredag denna vecka, fast det där tänkte jag egentligen inte;)).

Men nu drar jag till Åre, ska på studieresa med vår grupp & konferensavdelning ett par dagar!

En hjälte har tagit farväl

Igår var det tack och adjö för Mr Modo himself. Han fick stående ovationer från 7539 pers, motståndarlaget och -klacken inkluderat. Under sin tre år långa utflykt norröver hann han ju även med att bli lite av Mr Skellefteå. Han kommer att bli enormt saknad på isen. Och är redan. Saknad.

Men allt gott har ett slut.

(Hur matchen slutade? Det är det ingen som kommer ihåg...)

Ibland känner man sig lite vissen

Lördagen fortlöpte ganska smärtfritt; presentkortet blev pimpat och festen ganska trevlig. Jag ogillar den här typen av tillställningar, där det bara är massa folk man inte känner och ingen man känner sig trygg med. Speciellt då man är inne i en period då man tvivlar på sig själv. Man känner sig hyfsat tråkig när man blir bjuden till en fest, och helst av allt bara vill hitta på en tillräckligt bra ursäkt för att slippa gå dit.
Men till mitt försvar (?) ska sägas att jag aldrig hittar någon tillräckligt bra ursäkt, och således alltså i princip alltid dyker upp. Fast att det är ångestfyllt. Not my cup of tea. Kalla det vad ni vill...

Förtydligas bör att det här inte har något att göra med den som bjuder in, jag vill ju jättegärna komma för denna någons skull, men ångesten kommer likväl som ett brev på posten. Det sägs ju att övning ger färdighet, så rätt som det är kanske man tom kan tycka att det är lite kul.

Väl på festen känner jag mig bara bortkommen och tråkig, och det där med att mingla... det behöver jag nog inte ens nämna att det inte är min grej. Och, som med så mycket annat, ju mer man funderar desto värre blir det. Kanske är det alkoholen som saknas? Om jag bara druckit en flaska vin, eller två, som alla andra - då kanske jag också skulle känt mig som om jag vore med i matchen?
Kanske många av de andra också skulle känt sig lite bortkomna om det bara serverades Loka i glasen?

Nåja, jag höll ut. Det var bra.

Söndagen flöt på som ett i ett töcken. Vaknade tidigt och tog mig i kragen och plockade fram symaskinen - gardinerna blev uppsydda och överkastet har numera också rätt storlek. Äntligen! Resten av dagen ägnades åt att springa till tvättstugan stup i kvarten samt att julfixa lite i lägenheten. Jag fick ganska mycket gjort, men ska inte säga att jag var pigg och alert som jag hade hoppats på. Jag satte mig bara aldrig ner och funderade på att jag egentligen inte orkade...

Hann också med en sväng på en julmarknad, en väldigt snabb sväng. Efter 10 min hade jag gått ett varv och vände hemåt igen. Inte för att det egentligen var någon tråkig marknad, men mer för att det var tråkigt att gå där ensam. Men jag gick iaf dit, det var bra. Kom ut, fick lite frisk luft och fick njuta av snön.

När det var dags att gå och lägga sig och jag ropade på Fritzen, insåg jag att det var det första ord jag sagt under hela dagen. När man går en hel dag utan att säga ett enda ord till någon, då känner man sig lite vissen. Sådär som en blomma som inte fått vatten på länge; utan näring och kärlek.

Det som var en bra idé imorse behöver inte nödvändigtvis vara det nu

Imorse kändes det som en väldigt bra idé med lågskor; torrt och fint och frisk luft som det var! 4 timmars snöande senare när det var dags att gå hem kändes det inte längre som en lika bra idé...
Lustigt nog tänkte jag faktiskt på vägen till jobbet imorse "vilka bra skor jag köpt, de är ju helt perfekta att använda ända tills snön kommer" (köpte nya skor i Stockholm förra veckan, promenadvänliga men ändå godkänt "snygga" för att ha till byxor på jobbet etc). Det varade ju inte så länge... :)

Varför är jag inte förvånad?

En av mina kollegor gifte sig i hemlighet för någon månad sen, och ska nu ikväll ha fest för att fira detta. Alla vi på jobbet är bjudna, och vi tänkte lägga ihop till en present. Detta började vi prata om för några veckor sen, och vi har väl pratat lite löst om det fram och tillbaka att vi skulle försöka hitta på nåt bra. Jag har medvetet legat lågt, både pga att jag har haft mycket att göra och för att det alltid är jag som tar tag i sånt här - kan inte de andra också tänka själva nån gång?

I alla fall... i torsdags kom de andra visst på att vi inte hade fixat nåt än. "Petra har du fixat nån present?" Ehh nej, skulle jag göra det? "Du hade ju nån idé, har du kollat upp det?"
Inte helt överraskande slutade det med att jag fick komma på vad vi skulle ge bort, springa och köpa presentkort på detta och ligga ute på 1200 kr.

Igår när jag kom till jobbet hade jag alltså med mig ett presentkort och ett guldfärgat kuvert som man förslagsvis skulle kunna lägga presentkortet i, som jag helt sonika gav till de andra två inblandade. "Så, nu har jag fixat presentkortet här, kan ni fixa kringarrangemanget?" (häromdagen pratade de nämligen om hur vi skulle kunna slå in presentkortet med en massa giveaways och karameller och grejer)
Hela dagen igår (den nygifta var ledig igår så vi kunde prata för öppen ridå) hörde jag hur de pratade fram och tillbaka om det här f****nnade (rent ut sagt) presentkortet, gick omkring med det i det guldfärgade kuvertet och velade, letade efter en låda man skulle kunna slå in det i, frågade mig om "vi ska skriva vilka det är ifrån", "om vi ska skriva ett kort" osv. Och jag sa precis som det var, jag lämnade över ansvaret till er, så gör vad ni vill jag litar på er. Hur svårt kan det va?

När jag gick hem igår (tidigare än de andra två) såg jag att presentkortet i sitt guldiga kuvert hamnat på mitt skrivbord. Men ingen hade sagt nåt, så jag sa inget heller. Och jag kan säga såhär, att jag är inte ett dugg förvånad att det när jag kom till jobbet imorse fortfarande låg kvar på mitt skrivbord. Ingen hälsning, inget kort, ingenting. Det de lyckades åstadkomma under hela gårdagen var alltså att lägga ner presentkortet i kuvertet. Punkt. Och vips så hade tydligen ansvaret hamnat på mig igen.
Om jag nu inte skulle se att det ligger på mitt skrivbord, inte fatta att jag måste köpa ett kort och skriva grattis på, eller fatta att jag måste ta det med mig hem för att kunna ge bort det ikväll... Hade presentkortet bara legat kvar på mitt bord då? Högst troligt.

Inte för det spelar nån större roll, det är ju ingen jätteuppoffring för mig att göra detta. Men uppenbarligen tas det väldigt mycket för givet. Och det är trist.

Behöver jag nämna att ingen funderat på hur vi ska ta oss till festen ikväll och om vi ska anlända i samlad trupp eller dyl? Jag har bestämt mig för att inte ta tag i det iaf, jag tror faktiskt inte att världen går under bara för att jag bestämmer mig för att ligga lågt och inte hålla i trådarna för en gångs skull. (att jag sen blir stressad av att inte ha koll på läget är en annan sak, jag hade gärna velat ha allt klart en vecka i förväg, men jag måste öva...)

Nästan helg

Åh så skönt det hade varit om det hade varit helg nu. Men jag jobbar imorgon igen. Typiskt. Men jag gick iaf hem från jobbet strax före 16 idag så jag fick åtminstone en kort fredag. Och jag har faktiskt haft en riktigt bra dag.

Visserligen kom jag på mig själv igår kväll/inatt/imorse med att tankarna som far runt i huvudet innan jag somnar/när jag vaknar till på natten/och på morgonen det första när jag vaknar - är inte överraskande jobbtankar. Skriver en mental to-do-lista, författar mail, funderar på vad jag ska skriva i uppföljningsbrev, vilka jag måste ringa, affärskunder jag har kvar att besöka osv osv. Helt omedvetet. Jag tänker liksom inte ens på att jag tänker på det.
Men nu ska jag bli bättre på att tänka på det. Att jag tänker på det alltså, och försöka låta bli att tänka på det. Lägga ett block och en penna bredvid sängen så jag kan skriva ner måstena som kommer upp i huvudet, så jag slipper lägga så mycket energi på att göra to-do-listor i huvudet som jag ska försöka komma ihåg. Dömt att misslyckas.

Har haft det ganska lugnt idag, och hunnit göra bort en del av sakerna som dök upp i huvudet inatt. Tog dessutom mig friheten att ta några minuter längre lunch och shoppade lite julpynt, jag har nämligen längtat efter att julpynta över en månad - så nu tänker jag inte vänta längre!
På söndag hoppas jag att jag vaknar pigg och alert och sugen på att julpiffa! :)

Dagens bra: Lugn i kroppen.

Förmaningar från chefchefen

Tycker jag har varit ganska strukturerad idag och verkligen tänkt "en sak i taget" och tänkt på att inte påbörja 14 saker samtidigt. Jag vet inte om det har varit så effektivt, men några saker har jag ju fått gjort idag iaf. Och jag har känt mig ganska under kontroll. Tom tagit en sväng på stan och fixat några ärenden.

Men jag känner en fysisk stress som jag inte gjort tidigare. Eller iaf inte tänkt på. Nu kanske jag är lite mer uppmärksam när jag väl börjat tänka på det. Det kan säkert lika gärna vara inbillning, men när jag tex lägger mig i soffan för att koppla av så känner jag ett litet tryck över bröstet (när jag är igång tänker jag inte på det) och kan inte bli helt avslappnad.
När jag kommer hem och släpper jobbet är jag extremt trött (inte trött=sömnig utan trött=orkeslös) och alla tankar på att fixa mat, dammsuga och sy upp gardiner som jag hade imorse... när jag kom hem var det liksom bara att stänga bort de tankarna, för det var inte ens ett option. Det är knappt så att ligga på soffan och slötitta på tv är ett option, eftersom jag inte kommer till ro.

Ett lustigt (?) sammanträffande var faktiskt imorse när min chef ringde "Hej chefen, det är chefchefen!" (hon hade uppenbarligen vaknat på rätt sida idag). En av hennes punkter på agendan var uppenbarligen friskvård, för efter lite snack om oktoberresultatet och budget 2009 (som jag för övrigt börjar bli ganska less på efter att ha jobbat med i över en månad, och fortfarande är det inte klart...) kom ett gäng förmaningar. Helt utan att jag nämnt något om hur jag känt tidigare i veckan.
Jag misstänker att det har att göra med att vi haft ett par resebyråchefer som den senaste tiden kommit i närkontakt med den berömda väggen...

Tänk på att du kan komma till jobbet en timme tidigare på morgonen så du får sitta i lugn och ro och göra bort vissa saker, sen kan du ta en lång lunch och gå och träna tex, jobba några timmar igen, ta gärna en längre promenad på eftermiddagen, tänk flexibelt och prioritera. Prioritera bort. 70% är okej, det behöver inte alltid vara 100. Lättare sagt än gjort, men ändå...
Det kändes skönt att höra det från henne, för nu kan hon inte säga något om jag till ett av alla femtielva obligatoriska projekt helt enkelt svarar med "Jag är ledsen, men jag hinner inte med det här. Inte nu. Jag har istället prioriterat det där, annars blir inget av det gjort".

Som jag också sa till henne så längtar jag till januari, resebyråbranschens mest hektiska månad. För då ligger nämligen alla sidoprojekt på is, då är det "fokus på säljet", och det dras inte i en från alla andra håll och kanter. Det kommer bli som värsta semestern, då kan jag gå till jobbet, sätta mig på min plats och bara mata försäljning, svara i telefon och ta kunder. Värsta lyxen! (försäljningen förväntas jag ju fixa nu också, plus allting annat)

Som det är nu, resebyråbranschens lugnaste månader, när mina kollegor bokstavligen talat sitter och rullar tummarna och det kan gå timmar mellan telefonsamtalen... nu rycker alla i en från alla håll och kanter; marknadsavdelningen, privatresechefen, affärsresechefen, grupp & konferenschefen, budgetarbete, utbildningar, kundbesök, reseaftnar, lokala aktivitetsplaner, tillväxtplaner, tänk på si tänk på så... "Nu när ni har det lugnt, ut och gör detta. Redovisa minst XX antal till mig före datum XX"

Lugnt?? I vilken värld???!

Dagens bra: Gick en sväng på stan i förmiddags och gjorde bort några ärenden från min to-do-lista.

Lyckad reseafton avklarad

Kvällens jobbande innebar en reseafton med tema Hurtigruten. 47 besökande fick vi, och det är vi jättenöjda med. Medelåldern var inte helt oväntat ganska hög, och intresset verkade också ganska högt bland deltagarna.

Jag var ju på studieresa med Hurtigruten i slutet på september, och åkte sträckan Bergen-Trondheim. Tyvärr i dåligt väder så jag såg inte speciellt mycket av den omtalade vackra naturen och utsikten, men det gav ändå inspiration till att dra ihop en reseafton och bjuda in befintliga och potentiella kunder till detta. Det har varit mycket jobb runt omkring och vi har verkligen lagt manken till för att få ut budskapet om denna reseaftonen (annonsering x 2, lokalt e-nyhetsbrev, info på hemsidan, personliga inbjudningar och allmänna utskick, skyltning, utskick till PRO-föreningar och golfklubbar och XXXX antal flyers utdelade etc), så det var verkligen kul att det kom så många. Och att det verkade vara uppskattat. Och inte minst att vi kan få in några bokningar på detta...

Dagens bra: Jag fixade att "spontant säga några ord och hälsa välkommen" vid kvällens aktivitet utan att stressa upp mig i förhand. Jag har låtit bli att stressa på jobbet idag, jag har gjort det jag hunnit men inte mer.

Det bästa med mitt kök...

... är inte diskberget, utan utsikten!

Man mår faktiskt inte dåligt av att titta på det här när man äter frukost. Längtar tills snön kommer, då blir det säkerligen ännu vackrare!

Sovmorgon

Igår var det som sagt en lång och stressig arbetsdag. Jag klarade den viktigaste deadlinen, och sista timmen kunde jag nästan tänka klart. Kors i taket! (om det sen har att göra med att arbetsbördan lättade eller att de kacklande kollegorna gick hem så öronen fick en chans att vila låter jag vara osagt ;))

Eftersom jag tyckte mig ha hunnit med det viktigaste och mest akuta igår, och eftersom jag ikväll kommer att jobba till kl 22, så tog jag mig friheten att ta en sovmorgon idag. Åh så skönt! Låg i sängen till halv 9 och bläddrade i tidningen i lugn och ro. Ingen stress.

Nu, en halvtimme senare, har jag också hunnit med att fixa klart min sänggavel (som jag bara har hållt på med i sisådär en dryg månad, som sagt det där med energi och effektivitet utanför jobbets väggar är inte min starka sida...). Uppenbarligen tog det inte mer än en dryg kvart. Nu återstår att se hur lång tid det tar innan gardinerna blir uppsydda och överkastet tillsytt, det skulle vara väldigt skönt att åtminstone få ett rum helt färdigt, så att man åtminstone kan gå och lägga sig med ro i själen...

Kanske ska vara så fräck så jag inte går till jobbet förrän kl 12 idag, fast jag sa att jag troligen dyker upp vid halv 11-11. Men jag sa ju till min kollega som också ska vara kvar till kl 22 ikväll att hon inte behövde komma förrän efter 12, så det borde ju även kunna gälla mig? Eller hur?
En dusch i lugn och ro, diska och röja undan det värsta tänker jag iaf hinna med. Det gör det ju åtminstone lite mindre ångestfyllt att komma hem sent ikväll...

Från och med nu ska jag bli bättre på att fånga stunden! Och peppa mig själv!

Dagens bra: Tog sovmorgon. Fixade klart sänggaveln. Duktigt jobbat!

Var katten har jag lagt den?

Har helt tappat inspirationen och motivationen att träna och för övrigt leva hälsosamt, och jag kan inte hitta den någonstans. Flera månader, ja egentligen i ett halvårs tid, har jag haft svårt att motivera mig. Det känns inte kul, jag kommer aldrig i form så jag får den där kicken, det känns bara tungt... Tungt tungt tungt.

Formsvacka... jag kanske ska lägga av jag med?

På morgonen vill jag, men på kvällen orkar jag inte. Det är en ond cirkel som bara rullar på, om och om och om igen... Dålig mat, dålig energi, dålig träning. Det krävs en ordentlig vilja och kraftansträngning att ta sig ur den, och det verkar inte som om jag har den kraften. Jag har försökt. Tror jag i alla fall... men uppenbarligen inte tillräckligt.

Allvarligt talat, sen jag började träna för 5-6 år sen har jag aldrig känt mig såhär off. Det är inte det att jag inte tränar, för jag försöker fortfarande ta mig i kragen nån gång per vecka, men glädjen och inspirationen saknas. Fast när jag tänker efter så är det nog inte bara inom träningen det saknas; livet som helhet har nog råkat komma åt paus-knappen.

Jag vaknar på morgonen, jag jobbar, jag finns, och jag sover. Men lever jag?

Konstant stress. Jag har inte haft en lugn stund på jobbet på över ett år. Hög ambitionsnivå, ser massvis av möjligheter. Men jag drar hela lasset själv, jag är usel på att delegera. Och allvarligt talat, hur många klyschiga bollar orkar jag hålla i luften samtidigt?
Imorse var det en hel hög som ramlade ner över mig. När jag (en timme tidigare än jag skulle) kom till jobbet imorse efter några dagars ledighet, satte mig vid datorn, kollade igenom högarna och mailen och to-do-listan kände jag något som jag sällan känt tidigare, i alla fall inte i jobbsammanhang. Hjärtklappning och skakande händer.

När jag kommer hem gör nya lägenheten att jag inte kan koppla av. Två rum behöver fortfarande omtapetsering och jag vet att jag inte kommer kunna koppla av förrän det är klart och jag har kommit i ordning. Icke-ordningen stressar mig, och ännu mer stressande är att jag inte kan åtgärda stressmomentet själv. Det var det här jag var lite rädd för när jag stod i valet och kvalet om flytten i våras. Efter tre år i den förra lägenheten hade jag nästan nyligen äntligen landat och kunna känna lugnet. Rätt eller fel beslut, jag vet inte.

Att lära sig leva - hur gör man?

Det var bättre på Wernbloms tid...

Nej, det har inte undgått mig, att #9 lagt av... Jag hoppade inte högt av glädje när nyheten nådde mig i smyg för en vecka sedan. Det är riktigt trist. Elitserien och Modo har blivit en stor profil fattigare, och han kommer definitivt att saknas. Mycket. Länge.

Efter att ikväll på tv ha bevittnat första matchen efter den för tidiga pensioneringen kan jag bara säga att det var bättre förr, på Wernbloms tid...

(Djurgården-Modo 7-0)

För mormors skull!

Sorry mormor, jag har varit dåligare än dåligast på att uppdatera... livet kom emellan eller vad är det man brukar säga? Men jag ska försöka skärpa till mig, en liten rad då och då ska du få läsa, jag lovar! :)