tisdag 11 november 2008

Var katten har jag lagt den?

Har helt tappat inspirationen och motivationen att träna och för övrigt leva hälsosamt, och jag kan inte hitta den någonstans. Flera månader, ja egentligen i ett halvårs tid, har jag haft svårt att motivera mig. Det känns inte kul, jag kommer aldrig i form så jag får den där kicken, det känns bara tungt... Tungt tungt tungt.

Formsvacka... jag kanske ska lägga av jag med?

På morgonen vill jag, men på kvällen orkar jag inte. Det är en ond cirkel som bara rullar på, om och om och om igen... Dålig mat, dålig energi, dålig träning. Det krävs en ordentlig vilja och kraftansträngning att ta sig ur den, och det verkar inte som om jag har den kraften. Jag har försökt. Tror jag i alla fall... men uppenbarligen inte tillräckligt.

Allvarligt talat, sen jag började träna för 5-6 år sen har jag aldrig känt mig såhär off. Det är inte det att jag inte tränar, för jag försöker fortfarande ta mig i kragen nån gång per vecka, men glädjen och inspirationen saknas. Fast när jag tänker efter så är det nog inte bara inom träningen det saknas; livet som helhet har nog råkat komma åt paus-knappen.

Jag vaknar på morgonen, jag jobbar, jag finns, och jag sover. Men lever jag?

Konstant stress. Jag har inte haft en lugn stund på jobbet på över ett år. Hög ambitionsnivå, ser massvis av möjligheter. Men jag drar hela lasset själv, jag är usel på att delegera. Och allvarligt talat, hur många klyschiga bollar orkar jag hålla i luften samtidigt?
Imorse var det en hel hög som ramlade ner över mig. När jag (en timme tidigare än jag skulle) kom till jobbet imorse efter några dagars ledighet, satte mig vid datorn, kollade igenom högarna och mailen och to-do-listan kände jag något som jag sällan känt tidigare, i alla fall inte i jobbsammanhang. Hjärtklappning och skakande händer.

När jag kommer hem gör nya lägenheten att jag inte kan koppla av. Två rum behöver fortfarande omtapetsering och jag vet att jag inte kommer kunna koppla av förrän det är klart och jag har kommit i ordning. Icke-ordningen stressar mig, och ännu mer stressande är att jag inte kan åtgärda stressmomentet själv. Det var det här jag var lite rädd för när jag stod i valet och kvalet om flytten i våras. Efter tre år i den förra lägenheten hade jag nästan nyligen äntligen landat och kunna känna lugnet. Rätt eller fel beslut, jag vet inte.

Att lära sig leva - hur gör man?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hjärtklappning och skakande händer hade jag med på mitt förra jobb. Jag var så sönderstressad att jag aldrig kunde varva ner. Försökte ligga i soffan och bara läsa en tidning. Gick inte. Kunde aldrig slappna av och varva ner. Konstant stress och press överallt. Gick till läkaren som kunde konstatera att min vilopuls var 97! (i övrigt frisk än så länge som tur var) Den skulle ligga mellan 60-80 för att vara hälsosam. Det var då jag bestämde mig för att säga upp mig. Stressen skulle inte avta utan snarare öka de närmaste månaderna på jobb och jag ville ha ut mer av livet.

Så mår du lika dåligt som jag så är mitt råd att be om andra arbetsuppgifter eller fördela bördan på dina arberskamrater. Eller säg upp dig och sök nytt. Livet är värt mer än så! Att må bra är det viktigaste här i livet. Du har trots allt bara ett!! Ta hand om det.

Skickar en stor varm kram till dig!! *Kraaaaaam*

Ta hand om dig.

Anonym sa...

Du tjejjen, försök, inte lätt jag vet, men försök sänk ambitionsnivån, angående lägenheten, allt behöver inte vara klart med en gång, ta ett rum i taget, lägenheten duger som den är tills vidare, tänk i stället så här at om man gör vid lite i taget, drar man ut på det godan med att ha fått nått nytt, den karamellen går att suga på länge då
och att delegera på jobb är nog inte fel och att komma till skåne och bara ha "tråkigt" lite, hjälper kanske till att stressa av
ta hand om dej kram

Prralin sa...

Nenny - Jag lovar att försöka tänka mig för, och lära mig att varva ner och koppla av. Tack för omtanken!