fredag 20 augusti 2010

Äntligen hemma?

I måndags återvände jag till Malmö efter att inte ha varit här alls på en månad, och mycket lite de senaste dryga två månaderna. Jag tror jag har sovit i min egen lägenhet max 5 gånger sen i mitten på juni. Faktum är att jag inte saknat mitt "eget hem" på hela den här tiden, som jag brukar göra när jag är hemifrån. Jag brukar ju vara ganska hemkär och gilla att pyssla i mitt hem. Det har fått mig att inse att jag måste anstränga mig lite för att "börja om" och "bo in mig" här. Jag har ju trots allt själv valt att bo här just nu, då måste jag göra det bästa av situationen. Gilla läget eller gör något åt det!

Sen jag kom tillbaka till lägenheten har jag tagit tag i några småprojekt som legat på vänt i flera månader. Jag har helt enkelt inte orkat ta tag i det. Så nu är hela hallen inoljad, eller i alla fall byrån, spegeln (ja, träramen runt den alltså), hatthyllan och skohyllan. En träpall är ommålad och gardinerna i vardagsrummet har äntligen kommit på plats. Dvs tvättats, strukits, hängts upp, måttats, sytts upp och hängts upp igen. Det ser med andra ord ut som hej kom och hjälp mig med alla grejer som ligger och torkar överallt och symaskin, strykbräda, verktygslåda osv lagom snyggt utspritt.

Mitt i alltihop får jag frågan hur det känns att vara ensam i lägenheten. Ja, för det första har jag ju haft sällskap hela sommaren var jag än har befunnit mig så visst känns det lite märkligt att vara ensam. Men jag brukar ju inte vara ensam i lägenheten. Jag inser att jag nog har hållt mig sysselsatt och "ställt upp" i lägenheten för att slippa känna efter. Hur tomt det är.

Ibland när jag haft en bra dag utan yrsel och faktiskt haft lite energi att orka göra något och inte alltför många hjärnspöken på besök så tänker jag att det kan nog ordna sig ändå, det kan nog bli folk av mig igen. Men så inser jag. Det finns en sak som jag aldrig kommer att få tillbaka. Fritz. Älskade lilla Fritzen, jag kan inte förstå att han är borta. För alltid. Hur kunde det hända?

Things will never be the same.

Äntligen hemma?

1 kommentar:

Sara sa...

Du får ta o gilla läget ett tag till o sen göra nåt åt det! ;)
Jag tänkte på älskade Fritzen i dag med.... Saknar honom såååå.