söndag 1 oktober 2006

Here we go again

Nu börjas det igen.
Jag som trodde att jag hade en hyfsat lugn höst framför mig, såg så ut i kalendern för bara några dagar sen... Det var egentligen bara Turkiet-semestern med mamma nu snart som var planerad o sen lite smågrejer här o där. Men nu har det blivit ändrade planer.
Av alla studieresor vi sökte för hösten/vintern fick vi bara en (eftersom det numera går via Resia o det är de som delar ut resorna som tilldelas Resia...). Tunisien med Apollo samma vecka som jag skulle ha semester. Lite klantigt av chefen att anmäla till den resan då den var samma vecka som jag skulle va ledig (vild gissning att han inte ens kollat vilka dagar studieresorna skulle gå...) men eftersom det var den enda vi fick och dessutom en viktig en, eftersom ingen av oss varit i Tunisien, så kom vi fram till att det nog gick att pysslas ihop ändå o Anki skulle åka eftersom det var hon som stod på tur.

Men så visade det sig att Anki fick lite problem med barnpassning då hennes man också skulle va borta med jobbet 5 av dagarna hon skulle va borta. Sari kunde inte heller, så då återstod det inte mycket annat för mig än att planera om min semester o sikta in mig på Tunisien 12-18 oktober istället. Inte så jag klagar, det ska bli roligt, men nu sitter man ju som spindeln i nätet igen o ska försöka få allt att gå ihop. Suck. Måste ju ha en plan B-resa med mamma längre fram (troligen i november till nån kanarieö), plus att hon ville komma hit o hälsa på en helg (som hon ju skulle kombinera med Turkiet-resan), Jenny vill komma hit o hälsa på, det ska planeras in en Tjejkväll, Skellefteå-helg, jobbhelg, HTF-ombudskurs i Sundsvall mm. Inte så mycket egentligen men eftersom både mammas o Jennys helg helst ska parera med att jag är ledig + en hockeymatch + att de ska vara lediga o kunna så är det lite struligt... suck.
Hoppas det löser sig under veckan så jag slipper agera reseledare längre. Det är inge kul när det blir för många kockar i soppan...

Annars har det varit en blä-helg. Jobbade på Resesäljarna igår o det gick bra, hade lovat att gå förbi DinSko på väg hem för att se om de behövde förstärkning men det behövde de inte så då gick jag hem istället. Tyckte för ett ögonblick att det var skönt med helg. Men jag insåg ganska snabbt att jag hade noll energi till att få nåt vettigt gjort, låg bara i soffan o degade o det känns sååå meningslöst. Då hade jag hellre jobbat hela helgen för iaf känt att jag gjort nån nytta.

Ibland undrar man ju va f-n det är för mening med livet?
Är det meningen att man i snitt varannan vecka ska va pissdeppig o inte ha nån lust att göra nånting? Den andra tiden jobbar man mest o om man har tur så hinner man inte fundera så mycket över livets mysterier. Om det är så det ska va att leva skulle jag inte ha nåt emot att ha en möjlighet att inte gör det. Det som egentligen är kul känns inte ens kul det. Är så jävla less på att aldrig komma fram till nåt som känns rätt, oftare o oftare lutar Skåne åt det "rätta" hållet... men va ska jag göra där? Men framför allt vafan har jag här? I'm lost.
(Jaja jag vet att jag inte är ensam om det o bla bla bla, men nu skriver jag ju inte heller för att tycka synd om mig själv utan för att det känns så... o just nu ger jag faktiskt blanka f-n i hur många andra som också känner sig lost. Jag tycker synd om er, men det ska inte ta ifrån mig att också få lov att tycka så. Out loud. Jag tycker som jag tycker, det kan ingen ändra på. Ogillas det så sluta läs...)

Var ut o åt med Kattis o Jenny o co igår kväll iaf, det var ingen höjdare för jag hade ingen lust egentligen (alltså, det var ju trevligt, men jag hade nog gjort mig bättre hemma i soffan med något gammalt draget över mig). Idag har varit ungefär likadant. Pissevär har inte gjort saken bättre.

Nu ska jag gå o lägga mig o sluta klaga. FCZ säsong 2 har iaf börjat idag. Go Tore.

5 kommentarer:

Sara sa...

Du behöver muntras upp lite.. Här kommer en KRAM!!
Kram på dig vännen

Maria sa...

Om något av det på något sätt kan ha minsta lilla anknytning till PMS eller dylikt så rekommenderas "Femal Balans" gladeligen! *kramar om*

Charlotte sa...

Nej, det är väl inte meningen att det ska kännas så varannan vecka eller så... så det kan ju faktiskt vara ett tecken på att det är dags för dig att göra nått annat? :)
Du har trots allt bott i ö-vik i... vad... 5 år? Och är det där du hör hemma efter allt, så kan du ju alltid återvända :)

Kajsa sa...

Vännen, jag gillar dig hur du än är.. Deppig, glad, modo-fan eller inte.. =) Puss å kaka

mamma sa...

du har goa vänner du som stöttar, det är inte illa. Kan tänka mej värre senario när hela världen känns "rutten".
Jag gillar dej som du är, du får lov och gnälla, jag vet att det känns bra,när någon vet om att man är nere och deppig.
Hoppas inte vår semester känns avskräckande, för då ställer vi in den.
Jag älskar dej, kram