Sveriges sydligaste udde (igen)

Efter Ystad blev det (ännu en) tripp till Sveriges sydligaste udde. Trots att Sara varit och hälsat på i Skåne flera gånger om året i drygt 10 års tid, så hade vi tydligen missat detta typiska turistmål. Och så kan man ju förstås inte ha det. Om Smygehuk och den sydligaste udden finns det dock inte så mycket mer att säga än "check på den". ;)

Turist i Ystad

Nu har jag norrlandsbesök igen, och vi har ägnat de senaste dagarna åt att turista oss genom växlande Österlenväder. I tisdags tog vi oss en sväng till Ystad där vi åkte med Lilla tåget två olika turer. En tur genom staden på ca en halvtimme (gratis med möjlighet att hoppa av och på som man vill) och en tur ner till Sandskogen på drygt en timme (20 kr inkl guidning).

Jag har ju varit i Ystad ganska många gånger eftersom det (tillsammans med Kristianstad) är "de större" städerna man har närmast till när man bor i Kiviks-trakten. Men nu var det bra länge sen jag var där, och jag har nog aldrig turistat utan mer gått på stan eller gjort ärenden. På Sandskogen-turen fick man också lite guidning, både om naturreservatet och om vad Wallander haft för sig på olika platser. Var han fikat, var han jagat bovar och var han grävt upp lik osv. I de nya filmerna bor han ju också nere vid stranden, där vi åkte längs strandpromenaden förbi Ystad saltsjöbad. Dessutom tuffade vi förbi Svinalängorna, som även de är kända från film (även om filmen är inspelad i Simrishamn vad jag förstår).

 

The best way to make your dreams come true is to wake up

Förra sommaren (eller om det kanske till och med var ännu förra) när jag satt i stugan och bläddrade igenom några inredningstidningar så såg jag på bilderna i något reportage ett inramat citat som tilltalade mig. Jag snodde idén ganska rakt av, med den skillnaden att den här lappen har suttit tejpad på väggen hemma hos mig i väntan på att en lämplig ram skulle dyka upp. Eller ja, snarare i väntan på att jag skulle få tummarna loss att se till och hitta en lämplig ram.

Häromveckan hände det. Att jag gick in på Åhléns och köpte en ram alltså. Svårare än så var det inte. Så nu sitter det äntligen där det ska ovanför mitt sängbord och påminner mig om sin klokhet dagligen. Firade med att köpa ny snygg lampa också, från Granit.

The best way to make your dreams come true is to wake up!

Ett ljus

Tänder ett ljus och tänker på alla de som drabbats av overkligheter i veckan. Ett ljus för Norge. Ett ljus för vännen som mist sin sambo. Ett ljus för Amy Winehouse när jag ändå är i farten. Mycket olycka på en och samma gång.

6 veckor

Från att ha varit drygt 4 månader kvar när jag fick presenten, är det helt plötsligt nu bara 6 veckor kvar. Till Tjejmilen. Hur gick det till? Var blev tiden av? Och framför allt, var blev träningen av??

Den försvann visst nånstans längs vägen, och bäddades kanske in i ett gäng mindre bra ursäkter. Alla med en sak gemensamt; jag själv. Så om det är jag själv som har ställt till det är det ju bara jag själv som kan fixa till det. Frågan är bara om det går att komma i milform på 6 veckor, från noll till hundra liksom? Det är åtminstone värt ett försök, och bör ju knappast bli sämre om jag i alla fall försöker...

Jag har visserligen sprungit några gånger då och då under tiden, men inte speciellt regelbundet. Så dagens morgonrunda får nog räknas som den första "riktiga". 45 minuter var jag ute, men jag ska förstås inte lura någon att tro att jag sågs springande hela den tiden. Det blev jogg blandat med några promenad- och stretchpauser ner till havet och tillbaka. Och inte att förglömma tre backintervaller "mitt på hållet". Ca 4,5 km enligt Eniros rita & mät-funktion.

3 pass per vecka, verkar det rimligt? Feel free att piska mig!

Pannkakstårta

I början av sommaren önskade sig kusinen en pannkakstårta. Men sen drog hon till USA på språkresa i tre veckor, och då lovade jag nog vid något svagt tillfälle att vi skulle göra pannkakstårta för att fira hennes hemkomst. Och nu är hon ju hemma igen, så igår slog vi till på pannkaksfest. Fast jag hade redan garderat mig och lejt bort själva pannkaksbakandet, för jag har nämligen aldrig lyckats göra pannkakor någon gång utan att bli förbannad, och dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig göra pannkakor igen...

Men däremot själva tårtfixandet kunde jag assistera med. Det var bara att kladda på lite grädde, glass, skivade jordgubbar, skivade bananer och hallonsylt mellan lagren. Glass rekommenderas dock inte, för den bara smiter iväg. Men smaken var det absolut inget fel på. Mums!

Nu drar den enda kusinen till Frankrike och den andra på kollo. Undrar hur vi ska fira nästa hemkomst?

En såndär dag

En såndär dag. Då marknaden är slut för denna gången. Det är alltid lite vemodigt. Dagen innan satt man på kanten av marknadsfältet och blickade ut över havet, vilade ömmande marknadsben, höll tummarna hårt och njöt av sorlet i bakgrunden.
En såndär dag då förhoppningarna grusas och man faller platt till marken igen. Och inte riktigt förmår sig att se ljuset i tunneln. En såndär dag som man helst vill glömma.

Om det inte vore för pannkakstårtan, pusselbyggandet och filmmyset förstås.

 Kiviks marknad från ovan.

Kära vädergud

Kära vädergud,

Bara så att du vet det är det Kiviks marknad imorgon. Och på tisdag. Och på onsdag.

Amen.

Semestern är här

Sovmorgon, joggingtur till havet fram och tillbaka (första joggingturen på evigheter, men nu närmar ju Tjejmilen sig med stormsteg...), frukost till Melodikrysset med mormor, en stund i solstolen med en god bok, lite dagsfärsk solbränna, ett dopp i poolen och 30-årsfest. Sämre kunde en semester starta.

Eller ja, semestern startar väl inte förrän i morgon i och för sig, men ledigheten startade redan igår! Gilla på den!

Kungen var också där

Regnet drog visserligen förbi framåt kvällskvisten, men det passade ändå utmärkt med en hemmakväll. Lite fixande inför morgondagen, fotbad, Sommar med Ernst och Kronprinsessans födelsedagsfirande. Ett födelsedagsfirande med massa Örnsköldsviks-vibbar. Henrik och Daniel (eller "bröderna" som de envisades med att kalla dem - de är nog stora nog att ha egna identiteter vid det här laget) fick Viktoriastipendiet, Carola gjorde en klassisk Eilert Pilarm-låt. Och som en allierad kommenterade på min facebookstatus; Kungen var också där. Peter alltså.

Tror visst att Kronprinsessan gillar Örnsköldsvik. Det gör jag med!

Bild: Paul Madej/Scanpix.

Regnet det bara öser ner

Ikväll hade jag tänkt mig en picknickfilt i Pildammsparken med några CityPolarna-vänner och Sommarscen-arrangemanget Världens snabbast allsång. Jag tror istället att det blir världens snabbaste spurt till bilen och en enkelbiljett till soffan ikväll. Jag och Ernst. Och sen kanske lite kronprinsessa. Och så två tvillingar. Ja, det blir nog en bra kväll det också. :)

Sötaste pippifågeln

För nån månad sen såg jag sötaste lilla fågeln på en blogg. En fågel som inte bara står i blomkrukan och är söt, utan som även är praktisk då den hjälper till med vattningen. Pippin kom från Indiska, men där har den inte gått att få tag på när jag har letat och efterlyst. Men så i lördags, av en ren slump, sprang jag på en sådan (eller i alla fall mycket liknande) i en liten turistbutik i Kåseberga. Vad är oddsen för det?!

Jag blev lycklig som ett litet barn i en godisbutik och hade köpt med mig två stycken pippisar innan jag ens hade hunnit fundera. Vem har sagt att man inte kan shoppa sig lycklig?

Müsli från Olof Viktors

För några år sen hade jag dille på att göra egen müsli som jag rostade i ugnen. Men trots att det var både roligt, gott, hyfsat enkelt och man fick bestämma innehållet i müslin själv så gick visst det där dillet över någonstans längs vägen. Varje gång jag står i affären och ska försöka välja müsli bland alla miljoner sorter (och egentligen inte hittar något som faller mig riktigt i smaken) tänker jag att jag måste göra egen igen. Nästa gång. Måste bara handla hem lite roliga grejer att ha i först. Men så blir det aldrig nån nästa gång...

Förra veckan gjorde dock Ernst egen müsli på tv, och i lördags när vi var på Olof Viktors köpte jag en påse av deras äpple & nöt-müsli med mig hem. Det känns som ett tecken. På att det är dags att komma till skott. Måste bara äta upp den här påsen först...

Olof Vikors äpple & nöt-müsli. Mer än 60% frukt och nötter.
Ingredienser: havregryn, äpplejuice, rostade hasselnötter, valnötter, gul sirap, rapsolja, torkade äpplebitar, gröna pumpafrökärnor, solrosfrö, linfrö och citronsaft.

Is this my lucky week?

Igår fick jag en Sverigelott på posten (efter att ha varit med och tävlat i en bloggtävling) tillsammans med en hälsning från en fd kollega. Jag hade tänkt spara lotten och skrapa den idag istället, men så hade jag lite flyt igår kväll och tänkte att det var lika bra att rida på vågen. Och det lyckades!

Tre st 100-lappar skrapade jag fram. Ja alltså, jag får ju bara en 100-ing, men ni fattar. Frågan är om man ska ta hundringen och vara nöjd eller om man ska gambla lite och ta fyra nya lotter? Det är ju svindlande summor vi pratar om, så ni förstår beslutsångesten. Kanske är det här min turvecka? Men vågar jag satsa turen på lotterna? Jag har ju annat som jag kanske behöver turen bättre till? Tror att jag avvaktar med att lösa in lotten till lite senare i veckan, antingen för att fira eller som plåster på såren.

Men ni kan väl hålla tummarna i alla fall?

Västra hamnen

Efter turistandet gick vi ner till Västra hamnen, checkade in Turning Torso, tog en fika och sen satte vi oss på bryggan och bara njöt av tillvaron. Kändisspottade Sven Melander, spanade på okända människor, beundrade utsikten och njöt av det vackra vädret. Vi satt nog där ett par timmar och filosoferade. På vägen hem kikade vi in lite bland de fina små husen och så tog vi ett pitstop i en glassbar. Sämre kan man ju ha det.

En fin avslutning på en fin helg.

Rundan

I söndags var vi tillbaka i Malmö, och det var också där vi tänkte hålla oss. Dagen började soft med lite sovmorgon och lyxfrukost med müsli från Olof Viktors. När vi hade piggnat till tog vi oss in till stan och hoppade på Rundan för att åka just en runda på kanalen. 50 minuter och 21 broar senare hade vi haft en trevlig tur på vattnet i strålande solsken. Den här typen av båt vågar till och med jag åka. Jag som ju annars bara gillar vattnet - från land.

Jag turistade lite även förra sommaren och åkte Rundan redan då, så jag kände ju igen mig. Men det var mysigt i alla fall, och trevligt att se stan från en annan vinkel. Eller att se stan överhuvudtaget för min del, jag som nästan aldrig är inne i city...

Friden vid vägs ände

Sista stoppet för Österlenturnén var Friden. En gårdskrog och pizzeria vid vägs ände. Ja, onekligen vid vägs ände. Det ligger väldigt mysigt och är både charmigt och personligt. Om man bara råkade komma förbi (vilket man i och för sig inte gör eftersom det ju som sagt ligger vid vägs ände...) och inte visste bättre hade man nog kunnat ta det för en bakgård hos ett hippiekollektiv eller dylikt. Inte för att jag har varit på någon bakgård hos ett hippiekollektiv, men ändå...

Pizzorna som är döpta efter stammisar bakas i vedeldad ugn för öppen ridå. Om man är sugen på Capricciosa eller Vesuvio har man kommit fel, men om man däremot kan tänka sig en Jansson eller Krantz är man på helt rätt ställe. Jansson smakade chevre med honung och valnötter och Krantz smakade tryffelsalami med oliver och kronärtskocka. Eller om det var tvärtom. Gott var det i alla fall.

Det är charmigt att dresscoden hos den manliga personalen verkade vara avklippta jeans och tofs i håret. Kocken/servitören/ägaren är kusligt lik Pippi Långstrumps pappa, och vem vet - kanske är det ungefär såhär det ser ut på Kurrekurreduttön? Det är inte världens snabbaste service (och det tog en hel eftermiddag att försöka komma fram på telefon för att boka bord tidigare i veckan), men det är inte därför man går hit. Man går hit för att bli en upplevelse rikare.

Kivik

I Kivik ställde vi bilen vid torget och strosade ner mot hamnen. När vi gick där längs Eliselundsvägen så slog det mig att jag nog aldrig promenerat där. Kört där förbi (och kryssat mellan horder av turister) har jag gjort massor av gånger, men "stoppen" i Kivik brukar ju vara affären, hamnen eller stranden för min del. Och om jag ska vara helt ärlig så undviker man gärna dessa delar av Kivik under högsäsong, just eftersom det är så mycket folk. Och under lågsäsong finns det ju liksom inget där att se, så då finns det ingen anledning att vara där då heller.

Men bättre sent än aldrig. Vi spanade in Kiviks lilla råa, Lisa Toffts Ateljé och hälsade förstås på Piraten. Piraten har jag tjingsat på förut, men varken Lisa Tofft eller det lilla råa hade jag besökt tidigare. Hos Lisa hittade vi en katt som kändes väldigt bekant. "Det är coolare ju senare man somnar." ;)
Undrar vem som kan ha stått modell för den?!

Lite senare hamnade vi i hamnkiosken och köpte en ganska o-rå glass och gick ut och satte oss på piren. Njöt av solskenet, glassen och tittade på badarna. Det såg inte ut att vara speciellt varmt, men eftersom ingen av oss hade badat än i år så hade vi bestämt oss för att årets första dopp var ett måste. Vi drog till stranden vid Norra Vitemölla, och för säkerhets skull checkade vi in på Fejjan på "Årets första dopp" innan vi kommit i vattnet. Och det var nog tur det, för annars kanske det inte hade blivit av. Det var kallt som attan! Men har man checkat in så måste man ju bada...

Tiden sprang iväg och vi började känna oss lite småtrötta efter allt turistande så vi bestämde oss för att hoppa över Stenshuvud och istället åka hem till mormor i stugan och relaxa en stund innan dagens sista stopp.