I torsdags var det dags för hockey igen - det är tätt på given nu. För några veckor sen var det tivoli i Scandinavium i Göteborg, och nu var det mer klassisk lada-hockey i Lindab Arena i Ängelholm. Jag måste säga att jag nog gillar lada-hockeyn bäst, där publiken är engagerad och när det brinner till får man nästan gammal Kempis-känsla. Oh happy days!
Fast mest av allt längtar jag förstås till Fjällräven Center. Hemmamatch. Bortamatch i all ära (jag är dock väldigt tacksam att närmsta match den här säsongen spelas i Ängelholm istället för Göteborg), men att vara på hemmamatch är ändå något speciellt. Att heja på samma lag som (nästan) alla andra. Att vara med i applåderandet, jublet vid mål och kanske visslandet och domaren inte är så poppis. Det är en speciell känsla.
Fast det är rätt så skönt att gå från en bortamatch med en Modo-halsduk runt halsen och se alla hemmasupportrar som hänger med huvudet. Som vinnare. Som serieledare!
Det var fyra år sen vi var i topp senast. I november 2008. Precis innan Magnus Wernblom la skridskorna på hyllan. Sen gick det utför. Ni kan få dra era slutsatser själva...
3 kommentarer:
passa på och njut och så hoppas vi att det varar riktigt länge
Pappa lämnade sin halsduk hemma... ;-)
Tror jag förstår din poäng.... :)
Snart får du komma hem till norrland och uppleva hockey - på riktigt!!
Skicka en kommentar