Couch to 5k

Okej, jag vet - en gång är ingen gång. Men om man gör det flera gånger så blir det en vana, eller hur? Och tanken är att det ska bli det.

Det är ju förstås den där förbaskade joggingen jag pratar om. Den här gången SKA jag nämligen lyckas hade jag tänkt mig. Därför provar jag en annan taktik än jag brukar (eftersom det brukar misslyckas), en som krävar tålamod. Inte min bästa gren. Men tydligen en dygd.

Igår laddade jag ner appen C25K - Couch to 5k. Med deras träningsprogram ska man på åtta veckor gå från soffpotatis till att klara av fem kilometer i löparspåret. Åtta veckor. Det är ju en halv evighet. Normalt sett hade jag gett mig på femman nu på en gång, tvingat mig runt, svurit, svettats, fått ont, inte orkat - och gett upp ganska snart. Jag kanske hade gett det ett par tre gånger, max. Sen hade det liksom runnit ut i sanden.

Och visst har jag sneglat på såna här program förut. Men som sagt, åtta veckor är lång tid. Och de första veckornas program brukar ju alltid vara plättlätta (till och med för mig), så då har jag möjligtvis hoppat in i vecka fyra-fem eller nåt sånt och gjort ett pass eller två. Men förstås inte fullföljt. Gett upp.

Men nu känner jag mig faktiskt peppad. 30 minuter tre gånger i veckan ska man väl klara av. Dagens pass, pass 1 vecka 1, bestod av 5 min uppvärmningspromenad och sen 60 sek jogg varvat med 90 sek promenad i resterande 25 minuter. Med lurar i öronen och en röst som säger åt en när man ska börja jogga resp gå, så behöver man inte ens tänka. Just do it. Och 60 sek jogg klarar ju till och med jag utan att lessna. De 30 minutrarna gick snabbt och var inte speciellt ansträngande. "Lite väl lätt" slog tanken mig efteråt, men så kom jag på - det är ju pass 1 vecka 1, det ska vara lätt nu. Det finns en mening med det. Det kommer bli jobbigare, var så säker.

Det kanske är att börja i lite fel ände att BÖRJA med 5 km loppet i onsdags och SEN påbörja träningen inför det. Outside the box, säger jag då bara. Outside the box.

Dagens 30 minuter från stugan genom skogen ner till havet och sen norrut längs Havängsstranden tills appen sa till mig att jag var färdig. Belöningen var promenaden tillbaka längs stranden ackompanjerat av vågbrus.

It's alive

Helgen har tillbringats i stugan tillsammans med mormor. Trädgårdslandet behövde en ny omgång kärlek (och vatten). Det som vi sådde för två veckor sen har börjat titta upp. Rädisorna pinnar på, de olika salladssorterna har tagit sig över jordytan, majsen var färdig att sätta ut och likaså squashen. Ännu flera frön och lökar är nu nerpetade i jorden, gräsmattan har blivit gödslad och premiärklippt och (typ) hundratals pelargoner har intagit altanen.

Förra helgen när jag var hos pappa så fixade jag till och målade grillvagnen som vi har i stugan. Igår hjälpte pappa mig att transportera tillbaka den till stugan, och när han ändå var där så gav han mig en liten lektion i vinranksbeskärning. Inte något jag gjort tidigare. Och av vinrankornas storlek och vildvuxenhet att döma - inget de hade någon erfarenhet av heller. Men nu är de tuktade och växthuset är utstädat och redo för att invaderas av tomatplantor och annat spännande. 

Själv känner jag mig mest redo för sängen. En vilodag imorgon hade suttit fint.

 

Det blommar överallt och man kan nästan höra hur knopparna brister.

Våren är underbar!

Vårruset 2012

Gårdagens vårrus i Malmö bjöd på betydligt bättre väder än förra årets upplaga. Då: svinkallt och hagel. Nu: 18 graders vårvärme och strålande solsken. Formen var däremot lika kass som i fjol, fast med den förbättringen att jag nu slapp förkylningen from hell som jag släpade på förra året vid den här tiden.

Dessutom var det 1-årsjubileum i dubbel bemärkelse igår. Det var nämligen på dagen ett år sen jag tog mina första stapplande steg in i CityPolarna-världen (Vårruset 2011 var nämligen min första CityPolarna-aktivitet, både som arrangör och deltagare), tillika ett år sedan jag träffade Maria för första gången (då hon var en av CityPolarna som nappade på Vårruset-aktiviteten). And the rest is history, som vi brukar säga. :)

Igår var vi ett lag om sex personer anmälda, tyvärr fick två förhinder och kunde inte deltaga. Men vi var fyra tappra själar kvar. Två CityPolare, en bloggpolare och så jag. Järngänget. 18 minuter efter första starten kom vi iväg då Peter Siepen släppte iväg nästsista startgruppen. Ungefär en halvminut efter att snabbaste tjejen kommit i mål...

Med inte mindre än imponerande två joggingrundor i benen sen förra sommaren så var siktet inställt på att ta sig runt. Jag lunkjoggade fram till 2 km ungefär, där tog jag en liten promenad- och stretchpaus, sen joggade jag fram till vätskekontrollen några hundra meter längre fram där jag tog en slurk vatten och försökte gå bort hållet i sidan. Det gick sådär. Jag började må illa och var nästan på vippen att bryta, men det gav med sig lite grann och resten av kilometrarna varvade jag lite jogg och lite lugn promenad. När jag närmade mig målfållan såg jag att klockan höll på att ticka upp mot timmen, så då fick jag lite eld i baken och tog mig i mål när klockan stod på 59.40. Nu kom vi ju (som tur var, med tanke på tiden) som sagt inte iväg i första start, utan min egen klocka som jag startade när jag passerade startlinjen stod på ca 42 minuter.

Inte så mycket att skryta med det heller, och det hade förmodligen gått snabbare om jag promenerat hela vägen istället. Men vet ni vad, I couldn´t care less! Det var roligt, det var vackert väder, vi var grymma alla fyra som tog oss runt - och vi fick avsluta kvällen med picknick i solen. Jag älskar Vårruset-konceptet - visst det är trångt, och de som springer tycker säkert att vi stoppklossar längs med vägen mest bara är i vägen och allmänt jobbiga. Men jag undrar just hur många av dessa 6500 tjejer som igår på ett eller annat sätt aktiverade sig i Pildammsparken, hur många av dem hade varit ute och lunkat eller sprungit igår om det inte vore för Vårruset? Förmodligen inte ens hälften. Mig själv inkluderat.

Och visst är det väl framför allt för oss den här typen av arrangemang hålls? För oss vanliga dödliga, som vill men inte kommer oss för. Som får en anledning att få tummarna loss, hitta på något roligt med väninnorna och kanske en liten morot att träna inför. Som cyklar hem med möra ben efter inte bara 5 km jogg/lunk/promenad utan dessutom 2 mils transportcykling genom stan denna dag, med ett leende på läpparna och en önskan om att "i år, ja i år kommer bli året då jag lär mig tycka om att jogga".

Superenkel chokladig kladdkaka

Som sagt, picknicksäsongen är här. Och en picknick är ju inte riktigt komplett utan en riktigt chokladig och god kladdkaka. Tycker jag i alla fall. Den här kladdkakan fick åka med på många picknickar förra året, och har redan hunnit vara med på en i år. Fler kommer det säkert bli. Kakan är löjligt enkel att göra, och blir "kompakt chokladig" - mycket smarrigt om ni frågar mig!

Ingredienser
100 g smör
100 g choklad (jag brukar använda 70%, antingen neutral eller smaksatt)
4 msk kakao
2 ägg
1,25 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
2 dl socker

Sätt ugnen på 160 grader. Smält smöret i en kastrull och låt svalna. Smält chokladen i ett vattenbad (eller i mikron om du är lat som jag). Rör samman samtliga ingredienser (det blir en ganska seg smet). Smöra och bröa en springform, ca 24 cm i diameter. Häll smeten i formen och grädda ca 20-25 min.

Låt kakan stå kallt några timmar innan servering så att den stelnar till. Den blir inte kladdig i bemärkelsen "rinnig" utan mer seg/hård/kompakt (det kanske inte låter så gott, men det är det). Njut!

Och visst är det allra bästa med att baka kladdkaka att man får slicka visparna?!

Pippi Pelikan har bättrat på färgen

Pippi Pelikan hade gått och blivit lite blek om nosen efter många soliga somrar på min balkong. Så förra veckan åkte jag till Biltema och skaffade lite rosa sprayfärg. Jag kände mig faktiskt inte alls speciellt tjejig där jag stod framför den enorma hyllan med alla möjliga olika sprayfärger, bredvid testosteronstinna nyss-fyllda-körkort-killar som skulle måla om sina bilar i coooola färger - och plockade ut en rosa sprayburk.

Nåja, i helgen när jag var hos pappa passade jag på att måla om Pippin. Så nu är hon rosa och fin igen, och har fått flytta ut på balkongen för ännu en (förhoppningsvis) solig sommar. 

PS. Jag vet att hon är en flamingo. Men hon heter liksom Pippi Pelikan.

Picknickpremiär

Äntligen! (som Gert Fylking skulle sagt) är picknicksäsongen här. Igår blev det picknickpremiär lagom till Valborg då jag, Jeanette och Cecilia tog oss en liten Valborgspicknick i Beijers Park tillsammans med lagom många andra. Kvällen bjöd på solsken, vurpor, traditionsenlig picknickkladdkaka (fast vi var duktiga och åt sallad innan - detta fastnade dock inte på bild), brasa, vårsånger och sen avslutades kvällen med lite schlagerhiss och -diss hemma i min soffa tillsammans med Mums-Mums & co på tv.

Det var väldigt många år sen jag såg en brasa på Valborg senast (det var nog den där gången i Bonäset för en herrans massa år sen, minns ni Kattis och Niska?). En fin Valborg helt enkelt.

Sköna maj var nu välkommen!



Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare

I måndags kände jag mig riktigt under isen. Trött, hängig, orkeslös, småfebrig och nästintill apatisk. Ett litet halsont försökte pocka på uppmärksamheten, och jag kände mest för att dra något gammalt över mig. Och det gjorde jag. Stannade hemma från jobbet två dagar och tog hand om mig själv. Vem tackar mig om jag inte gör det? Nej, just det.

Att bara vara. Det är underskattat. Att bara gå hemma och skrota i sin ensamhet, jag gillar det. Fast i ärlighetens namn är jag kanske inte jättebra på just att "bara vara", jag har ju alltid nån mental to do-lista att åtgärda och gör minst två saker samtidigt, och så även dessa dagar. Förstås. Men även det har en funktion för att kurera hälsan - för när sakerna från listan stryks så ökar välbefinnandet och lugnet i kroppen.

Idag är jag tillbaka på banan - nästan oförskämt pigg. Man måste stanna upp en stund ibland för att orka gå vidare.

Ett av många fina och tänkvärda affirmationskort som jag fått av Maria, och som äntligen har fått komma fram och se dagens ljus då jag fyndade fina "korthållare" på Tiger häromdagen (en av punkterna på to do-listan ströks därmed).

I like people who smile when it is raining

Hur det går med joggandet? Jodå, jag har minsatt varit ute en gång till. I regn. Lite hardcore sådär. Jag tycker mig ha hört många som säger att det är skönt att springa i regnet - och ja, nu tycker jag i och för sig inte att det är skönt att springa över huvud taget, men jag tänker att riktiga löpare inte räds lite regn. Sagt och gjort.

Och det var förvånansvärt skönt! Kanske mest för att det var allmänt folktomt och jag kunde lunka på i min egen lilla värld, men det var faktiskt skönt med regnet också. Det kanske inte är så kul med regn just när man har någon utomhusaktivitet planerad som helst vill ha fint väder, eller när man ska ta sig till jobbet utan att bli plaskblöt. Men när det liksom inte gör något om man blir blöt. Det spelar ju ingen roll om jackan blir blöt, håret ser ut som en dränkt katt och skorna blir lite nedstänkta. Inte om jag ändå bara ska hem sen. Kan hoppa in i duschen och byta om till torra varma kläder.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen:

I like people who smile when it is raining. 

För vad händer annars? Slutar det regna bara för att man är sur? Nä, just det.

Långpannetårta

Till helgens dubbelkalas gjorde jag en långpannetårta som jag gärna delar med mig av receptet på. Väldigt lättgjord när man ska mätta många sötsugna munnar, och sådär lagom kladdig och chokladig som jag gillar det. :)

Ingredienser
200 g smör
150 g mörk choklad
4 ägg
4 dl socker (möjligen blev kakan lite väl söt, nästa gång ska jag nog ta lite mindre socker)
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 msk kakao
1 msk vaniljsocker
100 g valnötter, hackade

Topping
2 dl grädde
100 g vit choklad
1 dl créme fraiche
5 dl färska bär, t.ex hallon, blåbär och björnbär

1. Sätt ugnen på 200°. Smält smöret på svag värme i en kastrull. Blanda ner chokladen och låt den smälta i smöret. Vispa äggen och sockret poröst.
2. Blanda de torra ingredienserna och rör ner i äggvispet.
3. Blanda ner chokladblandningen och häll smeten i en smord, bröad långpanna. Grädda i ca 10 min.
4. Topping: Koka upp grädden i en kastrull. Lös upp chokladen i grädden och ställ att svalna i kylen ca 4 timmar.
5. Blanda ner créme fraichen och vispa blandningen med elvisp tills den tjocknar. Bre toppingen över tårtan och dekorera med färska bär.

Tada, svårare än så var det inte! Garnera med färska bär efter smak och säsong. Ju mer desto bättre!

Ätbart i trädgårdslandet

I helgen bjöds det förutom på födelsedagskalas hos mamma på trädgårdsfix i stugan. Jag och "moster" (dvs morbrors fru) jobbade hårt i lördags. Vi rensade, grävde, sådde, satte och hade oss. Sådde solrosor och planterade ut påskens skörd av överblommade påskliljor. Jag fick en idé att göra om mormors "vildblomsteräng" till en extra odlingslott att så lite ätbara grejer på. Det var ett så spontant infall att jag inte ens hann ta en "före-bild" (eller för den delen fråga mormor vad hon tyckte om saken), vilket kanske hade behövts för att få någon att förstå bedriften i det hela. Phu.

Det där med "vild" var ingen överdrift i alla fall. Tänk er en halvmeter hög ogräsdjungel som inte rensats på många herrans år. Ett antal timmar, blod, svett och tårar senare såg det i alla fall äntligen ut såhär när jag och spaden dragit fram. Jag tror att jag ska bli jordfräs i mitt nästa liv...

Men frågan är vad vi ska sätta här? Den här ytan blev ju liksom lite bonus. Har ni några bra förslag? Gärna något gott ätbart. 

Här ska det förhoppningsvis bli ett gäng olika sallatsorter, rädisor, rödbetor och rabarber. Dessutom har vi satt potatis, sått bondbönor, purjolök, gul och grön squash och majs. (Och ja, de andra lådorna ska också rensas... nästa gång.)

Med mig hem hade jag träningsvärken från hell. Jag vet inte om det säger mer om min form eller om mitt arbete. Det är fri tolkning på den.

13 år

Brynäs tog precis SM-guld. Det var 13 år sedan sist. Eller närmare bestämt 13 år och en dag. Jag är knappast nåt Brynäs-fan som räknar dagarna. Men just den där dagen minns jag alltför väl. Det var nämligen min 18-årsdag.

Men vänta nu, var det verkligen 13 år sen jag fyllde 18...?

Happy birthday to me!

Ja tack, det passar fint att säga grattis. Jag fyller nämligen år idag!

Jag har firats med skönsång av kollegorna på jobbet imorse, en present, kladdkaka till eftermiddagsfikat, en trevlig kväll med fina Maria bestående av middag, paket och bio, en massa sms, några telefonsamtal och en hel drös Facebookgratulationer - tack Fejjan för att så många kommer ihåg min födelsedag! :)

Tackar ödmjukast, jag har haft en finfin dag!

All you need is love

Om tre veckor är det äntligen dags för 4good-kväll i Malmö igen. Den här gången är vi ett sällskap på inte mindre än sju tjejer som ska gå på detta och jag ser verkligen fram emot en riktigt inspirerande och härlig tjejkväll! Tack alla fina människor som kommit in i mitt liv det senaste året, för att ni tycker det är roligt att hitta på saker och inte tvekar att hänga med på kvällar som den här. :)

Såhär trevligt hade vi sist det begav sig, i februari. Och såhär trevligt har jag haft alla andra gånger, jo för jag har faktiskt varit på alla 4good-kvällarna i Malmö sen de startade här nere för 1,5 år sen. #stammis

Den 8 maj är det alltså dags igen, den här gången på temat All you need is love. Om du vill ta chansen att vinna en biljett till detta (och det tycker jag förstås att du ska göra!) så tipsar jag om en tävling på Suzans blogg. Heja heja!

Walk 'n talk

Åh, vad jag tycker om våren. Även om det är aprilväder, så är det ändå vår. Det är ljusare, varmare, det grönskar och knoppas, det luktar grillat, människor dyker plötsligt upp ur sina vinteriden och är så glada. Jag gillar det. Nu återvänder energin och man vill vara utomhus, göra utflykter, ha picknickar och umgås med massa trevliga människor.

I fredags kväll hade jag Mimmi hemma på Let's Dance-dejt, igår fick jag plötsligt energi att sortera garderoberna vilket jag har funderat på att göra (men inte orkat) i ungefär två år, sen blev det dessutom som tidigare nämnt en liten rundas lunk innan kvällen avslutades med födelsedagsmiddag hos Cecilia.

Idag hade jag bestämt walk 'n talk-dejt med Jeanette och Maria. Jag älskar att kombinera promenerandet med att umgås och prata, gör mycket hellre det än att ta en fika (vilket i och för sig också kan vara trevlig ibland). Vi möttes upp vid Bulltofta rekreationscenter och promenerade planlöst omkring i nästan 1,5 timme medan vi pratade, beundrade kolonilotter, stannade och tittade på fåglar i dammarna, letade efter grodor, planerade utflykter och picknickar, solade nästippen och njöt av det härliga vårvädret. Tillsammans med cyklandet fram och tillbaka till Bulltofta blev det en drygt två timmar lång utflykt i det fria.

Det var så himla mysigt! Jag känner mig glad i själen efter denna eftermiddag. Hoppfull. Tacksam för nya vänner. Tacksam för våren. Glad att jag har hela underbara sommarhalvåret framför mig.

Tillfreds.

Plötsligt händer det

Igår hände det plötsligt. Jag gav mig ut och tog årets första joggingsteg. Ni som känner mig förstår att detta är en stor händelse. Vid den här tiden varje år försöker jag intala mig själv att "i år ska jag lära mig tycka om att springa". Vi kan väl säga att det brukar gå sådär...

Men skam den som ger sig. I år ska bli året då jag lär mig tycka om att springa. Om så bara en kilometer eller två. Och det var ungefär vad det blev igår, ca 1,5-2 km lunk. Med en stretch-paus på mitten. Inte så mycket att skryta med. Men jag överlevde, det var inte pisstråkigt och jag kan tänka mig att göra det igen. Bra så.

Den 2 maj är det Vårruset i Malmö, och tills dess hade det ju varit bra om man lyckats ta sig ut ett par gånger till. För Vårruset brukar jag ju nästan alltid vara med på, kanske inte nödvändigtvis för att jag tycker om att springa, utan för att jag tycker det är kul att hitta på något, vara med där det händer och ha picknick efteråt. :)

Och vad är det man brukar säga, i krig och försökalärasigspringa är allting tillåtet. Med en helt ny löparoutfit från topp till tå; löpar t-shirt, löparjacka, löpartights och löpardojjor borde man väl kunna lura sig själv att man är en löpare? Det är värt ett försök.

Jag har tom varit på Löplappet och provat ut löparskor efter konstens alla regler. Fast de tyckte jag skulle ha en storlek större än vad jag själv tyckte, och när jag köpte hem skorna och provade lite här hemma kändes de alldeles för stora, breda och som att de inte satt åt om fötterna. Så det får bli retur på dem, om jag ska köpa ett par löpardojjor för 1500 kr så ska de kännas perfekta och inget annat. Så jag håller istället tillgodo med ett par billigare (men nya) Adidas-varianter. Good enough.

Påsktårta med choklad

Jo, jag vet att påsken är slut. Jag konstaterade ju till och med det själv igår. Men bara en liten liten eftersläntare... Receptet till påsktårtan som Kusinfirman fixade på påskafton. Väldigt chokladig. Och god. Dock inte speciellt snabbfixad.

Ingredienser

1,25 dl extra fint vetemjöl

0,5 tsk bakpulver

40 g kakao

125 g smör

1,5 dl strösocker

2 ägg

4 msk apelsinlikör eller apelsinjuice (man kan nog ta lite mer än 4 msk om man vill, för ännu saftigare kaka)

75 g mörk choklad (till remsan runt kakan)

Fyllning

2 tsk gelatinpulver

2 msk kallt vatten

3 äggulor

0,5 dl strösocker

1 tsk majsmjöl

3 dl mjölk

200 g mörk choklad, bruten i bitar

3 dl vispgrädde

Till dekoration

200 g choklad, hackad/riven i mindre bitar eller flisor (vi hade mörk choklad här också men det blev nästan lite väl mastigt, kan nog tänka mig att lite ljusare choklad balanserar upp den mörka chokladsmaken i resten av tårtan bättre)

Små fina chokladägg

Gör så här

Sätt ugnen på 180 grader. Sikta mjöl, bakpulver och kakao i en skål. Tillsätt smör, socker och ägg. Vispa smeten slät.

Smörj en stor spring- eller kakform och lägg bakplåtspapper i botten. Häll upp smeten i formen och grädda i 20-25 minuter, tills kakan är precis fast. Låt den svalna på ett galler. Lägg över kakan på ett fat och ringla likör eller juice över den (om ovansidan på kakan fått en "yta" som inte suger åt sig vätskan, prova att vända upp och ner på den istället och ringla det över "undersidan").

Klipp ut en remsa bakplåtspapper som är 1 cm längre än sockerkakans omkrets och 6 cm brett. Smält chokladen och bred ut den längs pappret, ända ut till kanten på ena långsidan och i en lätt böljande linje längs den andra, ungefär 1,5 cm från kanten. Lämna 1 cm utan choklad i ena änden/kortsidan. Låt chokladen ligga och svalna/stelna i ca 15 minuter. Lyft sedan pappret med chokladen och lägg det runt kakan så att den raka kanten vilar mot fatet och ändarna möts. Låt pappret sitta kvar runt chokladen. Ställ kakan kallt.

Strö gelatin över vattnet och låt det mjukna. Vispa äggulorna i en skål med socker, majsmjöl och lite av mjölken. Koka upp resten av mjölken. Häll den över äggsmeten medan du vispar. Häll tillbaka smeten i kastrullen och sjud försiktigt till den tjocknat.

Lyft bort kastrullen från plattan och rör i gelatinet så att det löses upp. Tillsägg 200 g choklad och låt den ligga tills den har smält. Rör smeten slät och låt den kallna tills den tjocknar.

Vispa grädden tjock och vänd ner den i chokladsmeten. Lägg choklad- och gräddsmeten ovanpå sockerkakan och jämna till ytan. Ställ kakan kallt i 1-2 timmar, tills den stelnat. Ta sedan bort pappersremsan. Garnera tårtan med chokladflisorna och de små chokladäggen i mitten - voila, ett fågelbo!

Ställ tårtan kallt tills den ska serveras.

Slut på det påsk-roliga

Ja, nu var det slut på det påsk-roliga för den här gången. Hela påskhelgen har tillbringats på Österlen i finfint sällskap av hela tjocka släkten.

Jag har roat mig med att promenera genom skogen ner till havet för att njuta av vågornas brus och lite vårtecken längs vägen, med att baka tillsammans med kusinen, bygga snögubbe och leka i snön som vi fick till påsk istället för till jul, måla ägg och äta god mat, trängas med konstturister på vägarna och att byta till sommardäck.

Precis när jag la på sommardäcken började det snöa. Jag har därför bestämt mig för att byta till sommardäck i december nästa år...

Snökärringen störtade innan hon nådde Blåkulla.