lördag 19 maj 2012

Dagens loppisfynd

Dagens loppisfynd (eller snarare måndagens för det var då jag fyndade den) är en kakaoburk från Emmaus second hand. För ynka 15 riksdaler stod den där på hyllan och ropade på mig, visst var det ett kap?

Inte för att jag har plats för den varken i skafferiet eller någon annanstans i köket, men fin är den. Och matchar min kakaoögonstavla gör den också.

fredag 18 maj 2012

Vårpimpad balkong

Nu när våren nästan snart övergår i sommar känner jag mig ganska klar med årets balkongfix. I helgen flyttade allting ut, och nu hoppas jag bara att vädret tillåter att det får stå kvar hela långa sommaren. Jag måste säga att jag är sjukt nöjd, nästan lite oklädsamt nöjd - sådär som vi svenskar egentligen inte riktigt får vara. Screw Jantelagen - jag är sjukt nöjd. Punkt.

Som vanligt gör jag saker och ting i fel ordning; först fixar jag balkongen färdigt - och sen går jag på föreläsning om "Feng Shui för trädgård och balkong". Jag och Cecilia var på två inredningsseminarium på IKEA igår, varav detta var ett. Så det var väl tur att jag kunde identifiera alla fem elementen på min balkong; både vatten, trä, eld, jord och metall. Fast i och för sig var summa summarum av feng shui att det går ut på att uppleva harmoni i sin egen miljö, och det gör jag ju. För övrigt en bra och intressant föreläsning av Camilla på Lightliving.

Jag brukar i och för sig gilla min balkong, men kryddtrappan blev liksom pricken över i:et. Tack vare att jag nu kan bygga lite på höjden och få plats med massa grönt så känns det väldigt prunkande occh trevligt - och färgglatt - på min lilla balkong. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag väldigt sällan sitter ute på balkongen. Mest för att katten inte får gå ut där (men förstås är väldigt intresserad så fort balkongdörren öppnas). Men jag blir väldigt glad bara av att titta ut på balkongen.

Kryddorna samsas nu med ett olivträd, ett kumquatträd (citrusfrukten), en smultronplanta och två ceriserosa pelargoner. Och så Pippi Pelikan förstås. De konservburksliknande krukorna kommer från Granit och plastmattan är ett budgetfynd från Rusta. Jag tipsar också gärna om ljuslyktan i rotting som står på kryddtrappan, det är en solcellslampa som lyser väldigt fint på kvällen - kostar strax över 100-lappen och kommer från ICA Maxi. Resten är gammalt hopplock som har hängt med i många år.

torsdag 17 maj 2012

DIY - Kryddtrappa

För några helger sen var jag hos pappa och snickrade en kryddtrappa. Eller okej - för några helger sen var jag hos pappa och HAN snickrade en kryddtrappa. Men jag var supervisor.

Jag har en ganska liten balkong och hade fått för mig att jag skulle göra något för att kunna bygga lite på höjden istället, för att tex få plats med lite kryddväxter osv. Så jag försökte googla mig fram till något, problemet var bara att jag inte riktigt vad det kallades - jag provade att googla på planteringsstege, planteringstrappa, blomstertrappa, pelargontrappa osv. Till slut fick jag napp på något som såg ut ungefär som jag tänkt mig, jag utgick från den här bilden och mätte sedan upp vad jag själv hade för behov, önskemål och utrymme på min balkong.

Och så åkte jag till pappa och frågade om han hade några gamla brädbitar över. Det hade han, fint nytt virke letade han fram och erbjöd. Men jag undrade ju om han hade några gamla brädbitar. Och gick därför och inspekterade "slänghögarna" i skogen, mycket spännande grejer hittade jag där - kände mig ungefär som Ernst på upptäcktsfärd. Han hade blivit grön av avund av alla rostiga cyklar, gamla rostiga fjädrar från sängar och soffor, gamla grytor och kärl mm.

Men jag hittade också några brädor som jag gillade, brädor från farmor och farfars gamla hus som rykt i renoveringen - brädor som pappa tyckte var för dåliga för att elda med. Han tittade något skeptiskt på mig får jag väl erkänna. Men jag blev väldigt nöjd med resultatet, och är helt övertygad om att kryddtrappan kommer bli ännu finare med tiden när den har fått stå ute och "gråa till sig" ännu mer.

Nu har trappan äntligen dessutom fått lite kryddor på sig. Det blev basilika, oregano, gräslök, citronmeliss, citrontimjan och chokladmynta (!). Den sistnämnda är jag väldigt nyfiken på, doftar gott gör den i alla fall. För övrigt är jag sjukt nöjd med balkongen nu när allt har fått flytta ut. Men den får jag skryta mer om en annan dag.

Ett skryt om dagen får minsann räcka.

kryddtrappa
planteringstrappa, planteringsstege
pelargontrappa

tisdag 15 maj 2012

Tisdagslyx

Det börjar bli en bra vana, det här med att lyxa till det på tisdagar. Förra tisdagen var det ju 4good-kväll, och idag blev det fika på stan efter jobbet och sen bio (går bra för mitt nyårslöfte att gå på bio oftare!). Vi såg The Lucky One, en riktigt härlig tjejfilm - så det passade ju fint att vi var 9 tjejer som invaderade salongen tillsammans. Och kanske grät en liten skvätt på slutet.

Biotips!

söndag 13 maj 2012

Jösses vilken vecka!

Vilken vecka det här har varit! Nu, efter en heldag för mig själv, börjar jag återfå lugnet i kroppen men jag har känt mig helt slut - även om det har varit roliga grejer hela tiden så har jag insett ännu en gång hur mycket jag behöver hemmatid. För ja, man blir slut även av roliga grejer. Och katten blir inte mindre morgonpigg av att aldrig hinna få någon uppmärksamhet, kl 05.20 har han väckt mig varje morgon hela veckan. Han försöker nog säga mig något. Låt oss säga såhär; det får motsatt effekt (men det dåliga samvetet fastnar förstås).

Måndag - efter jobb: Ansiktsbehandling 1,5 timme (roligt) som jag köpt på Let's Deal och gett mig själv i födelsedagspresent. Efter det konfirmationspresentletning ett par timmar i en massa butiker. Utan framgång. Hem och googla flera timmar innan jag hittade vad jag sökte. Sen kväll framför datorn googlandes "japanska saker"...

Tisdag - efter jobb: Fikadejt med Eva (roligt), innan vi sen slöt upp med resten av tjejerna för 4good-kväll (jätteroligt). Fika på stan efteråt (roligt). Sen kväll.

Onsdag - efter jobb: Minigolfdejt med Jeanette och Angela (roligt). Det började dock regna precis när vi skulle börja spela så det blev istället film hemma hos Jeanette (roligt). Men film innebar att det blev en något längre dejt än jag räknat med att minigolfandet skulle bli, hade önskat mig en timmes hemmatid i soffan innan sängdags, men det hanns inte med idag heller.

Torsdag - efter jobb: Veckans enda oplanerade dag, hade tänkt städa, diska, tvätta osv. Istället blev det hastigt och lustigt Galakväll på Operan (roligt).

Fredag - efter jobb: Till Emma & Christian i deras nya (nåja, de flyttade visserligen in för ett halvår sen men ändå...) hus i Lund (roligt). Middag, snack, spel. Trevlig kväll, hemma efter midnatt. Ögonen var så trötta när jag körde hem så de tårades och sved av ljuset från mötande bilar, höll nästan på att få panik på motorvägen hem när jag inte kunde hålla ögonen öppna (inte pga att jag höll på att somna alltså utan för att det gjorde så ont i ögonen av ljuset).

Lördag - Hann slänga i ett par maskiner tvätt på förmiddagen och diska upp det värsta. Hämta paket på posten och slå in detta som var konfirmationspresenten från resten av familjen. Hoppa in i duschen och leta fram representabla kläder från kaoset som även ibland kallas min lägenhet. Sen iväg kl 13 för konfirmation för yngsta kusinen hela resten av dagen (roligt). Kyrka, släktträff, buffé, tårta och handbollsfinal på tv. När alla andra åkt hem och det bara var jag och mormor kvar så fick jag och konfirmandens syster för oss att vi skulle gå och spela tennis. Så när mormor och morbror tittade på hockey på tv så drog vi ut i skymningen. Det var nog första gången jag höll i ett tennisracket, så det gick inte sådär bra. Men vi hade jäkligt roligt. Och jobbigt var det. Nästa gång ska jag dock inte ha strumpbyxor, klänning och ballerinaskor på mig - kände att det inte var den ultimata tennisoutfiten. I säng efter midnatt.

Söndag - Sovmorgon (ja faktiskt, Franzon väckte mig inte förrän 06.20 första gången!). Lyckades somna om massa gånger mellan kattväckningarna och klev inte upp förrän klockan tio. Inte pratat med en enda människa idag. Så skönt. Inte för att jag ogillar andra människor, men för att jag hade ett enormt behov av att bara vara och hinna ordna upp i hemmet. Har diskat, städat, lagat mat, planterat kryddor, fixat på balkongen, sprungit pass två på C25K (vilket jag inte heller hunnit tidigare i veckan), gett katten lite uppmärksamhet och bara varit. Dessutom har jag låtit bli att göra en del saker som stod på to do-listan. Halleluja.

Blivande tennisproffs!

4good-kväll: All You Need is Love

I tisdags var det (äntligen!) dags för 4good-kväll igen. Denna gången på temat "All you need is love" tillsammans med Malin Berghagen, Elizabeth Gummesson och Malin Hammar.

Nu slår vi ett slag för det största i livet – den alldeles underbara (och ibland så väldigt utmanande) kärleken, både den till dig själv och den till andra. Kom och låt dig peppas till mer hjärta och mindre smärta av livskloka yogin & föreläsaren Malin Berghagen. Peppas till att ta din kommunikation till högre höjder med supercoachen Elizabeth Gummesson (ingen relation utan kommunikation... Hur bra är din?). Kvällens Sunshine Story berättas av karriäristan som gjorde sin största livsinsikt när hälsan knackade på dörren; Malin Hammar. Dance like nobody is watching and love like you’ve never been hurt!


Vi var nio glada tjejer som slöt upp i kön utanför Palladium, de flesta av oss rutinerade 4good:are men också ett par debutanter. Förväntningarna låg i luften, vi som varit med förr visste ungefär vad vi hade att se fram emot (och hade längtat sen sist!) och rookiesarna var nog väldigt nyfikna på om det verkligen kunde vara så himla bra som vi andra lyriskt berättat om.

***

Malin Hammar inledde kvällen och bjöd på ett härligt framträdande och många skratt, hon är en riktig färgklick som jag aldrig hört talas om tidigare men som jag mer än gärna lyssnar till igen. Malin kom hem till Sverige för ett par år sedan efter att ha bott utomlands i 30 år där hon har arbetat som försäljnings- och marknadschef inom den femstjärniga hotellbranschen över hela världen. Hon pratade om "Attraktionslagen", något som hon kom i kontakt med när hon bodde i Indien och träffade en vis man som lärde henne att det viktigaste en människa har tillgång till är hur hon/han tänker. Han beskrev på så sätt attraktionslagen för henne, ett flera tusenårigt gammalt sätt att ”visualisera” vad man behöver och önskar sig.

Attraktionslagen har nu varit del av Malins liv i mer än 20 år och hon berättade engagerat och målande om hur hon "visualiserat sig" till så väl nytt jobb (vid ett flertal tillfällen), en lång man att gifta sig med i dvärgbyn i Italien, bostad - som till och med att mot alla odds överleva tre hjärtinfarkter på raken genom att visualisera sig själv springande och lekande med sina hundar på en äng, detta när hon i princip låg på sin egen dödsbädd då läkarna inte kunde operera henne pga att hennes försäkringsbolag nekade. Eller som hon också sa; hon skickade upp sina tankar till universum och universum svarade "Din önskan är min lag".

Jag tror väl inte direkt att man kan åstadkomma detta enbart genom att visualisera, om än mycket och länge, men däremot tror jag absolut på att "det man fokuserar på får man mer av" som Olof Röhlander brukar säga. Om man som Malin ägnar en längre tid åt att fokusera på att visualisera det man vill ha (ex nytt jobb, hitta en man osv) så tror jag att man gör mer än att enbart visualisera - jag tror att man genom att tydliggöra för sig själv vad man är ute efter även lägger ut krokar på annat sätt och visar omvärlden vad man söker. Om man sen kallar det för attraktionslag eller målinriktat arbete, det spelar nog mindre roll. Men det var mycket intressant - och roligt - att höra Malins erfarenheter av attraktionslagen, och herregud det är ju värt ett försök eller hur?!

***

Elizabeth Gummesson är coach, föreläsare, författare och hon har sommarpratat i P1 (påminnelse till mig själv att lyssna på detta!). Hon har skrivit böckerna Good Enough, Svartsjukeakuten och Tala är Guld - och detta var precis vad hon pratade om ikväll; kommunikation. Tydlig kommunikation. Vikten av att faktiskt säga det vi vill ha sagt, inte tro att andra ska förstå vad vi vill - men inte säger. Vi var nog ganska många som kände oss träffade. För det där att säga rakt ut vad man vill är inte alltid så lätt. Istället för att "väva in" våra önskemål tipsar hon om att "tänka löpsedel"; presentera istället ett kort budskap som ryms på en löpsedel och syns på långt håll.

Lite smått och gott som jag vill ta med mig från hennes föreläsning: Använd radutrymmet, prata ej mellan raderna. Ex istället för att säga "det här verkar vara ett trevligt kaffeställe" - säg "jag vill stanna och fika". "Skuld har man bara till banken" - ex om att få skuldkänslor för att man ber sin partner ta hand om tvätten för en gångs skull. Om något är viktigt för mig - då ska det vara viktigt för den jag lever med (om det så "bara" handlar om att slippa laga mat eller få slappa på soffan en stund). Ex "tävling" när man kommer hem från arbetsdagen om vem som haft värsta dagen, och att någon ofta tar på sig martyrrollen. Ex lagar mat, men motvilligt och högljutt.

Elizabeths bok Tala är Guld åker upp på min to read-lista. Hon kändes som en väldigt klok människa, och även om det hon sa egentligen inte var något nytt eller revolutionerande - så var det saker väl värda att bli påminda om. Själv är jag i vissa situationer ganska dålig på att säga vad jag faktiskt vill ha, framför allt om det handlar om att be om hjälp - det är jag i princip världssämst på. Jag vill gärna klara mig själv, men det finns också tillfällen då jag gärna vill ha hjälp, och då kan jag (dumt nog) tycka att "folk" ska förstå detta och istället erbjuda sig att hjälpa till - eftersom det är så jag fungerar själv. Men så fungerar ju förstås inte alla andra. När jag väl kommit så långt att jag faktiskt rakt ut ber om hjälp är jag oftast så desperat att jag håller på att bryta ihop - och om jag då inte får den efterfrågade hjälpen kan jag bli ganska långsint och bitter och tycka synd om mig själv. Ett tag. Kanske ingen egenskap att vara stolt över, men väl något att jobba på.

***

Malin Berghagen fick avsluta kvällen. Hon är kändisbarnet som har typ världens (eller i alla fall Sveriges) kändaste föräldrar, och hon jobbar som yogainstruktör, skådespelare och programledare. Jag har lyssnat på henne en gång tidigare i samband med en 4good-kväll, och när jag nu friskade upp minnet genom att läsa vad jag skrev efter den kvällen så lät det ju som att hon pratade om attraktionslagen - fast utan att kalla den vid namn.

Den här gången pratade hon mer om självkänsla, att bli ett team med sin egen kropp och bli lagledare för cellerna. Alla cellerna i kroppen som jobbar dygnet runt med att hålla sin kropp frisk - varför är vi (ibland) själva så dåliga på detta? Vi fick i uppgift att vända oss till grannen och under två minuter berätta vad som är så fantastiskt med oss själva. Det visade sig (inte helt oväntat) vara lättare sagt än gjort. Malin har själv haft dålig självkänsla och dessutom levt i ett förhållande där hon var destruktivt medberoende. Men som budskapet på Malins t-shirt sa; Hard work but totally worth it.

Jag tycker att Malin är lite "flummig", fast på ett charmigt sätt. Det blev lite sektliknande på slutet när hon pratade om att hon förlovat sig med sig själv och sen ville att alla skulle ställa sig upp, lägga höger hand på hjärtat, hålla upp vänster hand och säga efter Malin: Jag lovar att vara mig själv trogen. Att stå upp för mig och mina drömmar. Att vara min kropps sanna lagkapten och stötta den genom livets alla resor. Att lyssna på mina känslor och mina tankar. Att ta modet i hand och våga förändra det jag behöver förändra. Att lita på att om jag är sann emot mig själv, om jag ger kärlek till mig själv så kommer jag få detsamma tillbaka. Jag är värd kärlek. Jag ger kärlek. Jag är kärlek!!!
Lite flummigt som sagt. Men passionerat. Hon tror på det hon gör, och det ska hon ha all respekt för.

***

Efter en sån här kväll är man alldeles upprymd, och vi brukar säga att det känns som ett sånt antiklimax att bara gå hem och lägga sig direkt efter - så den här gången bestämde några av oss för att gå och ta en fika efteråt. För att konservera den positiva energin och få bubbla av sig innan man beger sig hemåt. Tiden rusade iväg, och när jag kom hemcyklandes närmare midnatt kände jag mig lycklig. Glad över alla nya människor jag lärt känna. Tacksamhet till mig själv som vågat mig ut på nya vägar och aktivt sökt upp nya vänskaper - och lyckats. Lite som attraktionslagen. Hög på livet.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som är så himla bra med dessa 4good-kvällar och det är svårt att återberätta för någon som inte varit där - jag inser själv att det kanske nästan låter lite sektliknande när jag är så lyrisk och upprymd, varje gång, och dessutom redan innan. Men det är få tillfällen och sammanhang som bjuder på så mycket odelat positiv energi. Alla tjejer som är där av egen fri vilja, välvilligt inställda till det som står på kvällens agenda och till sin medmänniskor. Nej, det går inte riktigt att förklara. Självklart "köper" man inte allting som det pratas om rakt av, men det väcks alltid många tankar och var och en plockar sina russin ur kakan. Tack Maria, Ulrika, Cecilia, Cecilia, Eva, Mimmi, Sofia och Charlotta för (ännu) en fantastiskt trevlig kväll!

Om debutanterna gillade detta lika mycket som vi som var gamla i game:t? Jag tror det, de flesta har i alla fall redan anmält sig till nästa 4good-kväll i Malmö den 12 sep. Gör det du också om du är nyfiken!

Bilder lånade från 4good:s Facebooksida.

torsdag 10 maj 2012

Galakväll

Efter en hittills fullspäckad vecka och med planer för både fredag och lördag så såg jag fram emot en hemmakväll idag. Städa, tvätta, diska (hemmet förfaller snabbt när man är på vift hela tiden och bara är hemma om och vänder och dumpar av grejer och sover typ...), slappa. Spännande eller hur? Men det är sånt jag kan längta efter!

Men så var jag och en kollega på studiebesök på Malmö Opera i eftermiddags. (Shit vilket imponerande ställe förresten - snacka om stort maskineri för att få allt att gå runt! Man fattar ju förstås att det finns ganska mycket "bakom kulisserna", men att det finns mycket och sysselsätter många människor, det visste jag faktiskt inte. Förutom att provsitta olika platser i salongen för att veta hur vi säljer in dem på bästa sätt fick vi också en rundvandring bakom scenen, bland kulisserna, bland logerna, i sminket, i perukmakeriet och så vinkade vi på Charlotte Perelli som satt och fikade i personalmatsalen. Ett gigantiskt maskineri som sagt, jag förstår inte hur de får plats med så mycket i lokalerna som inte ser så stora ut på utsidan. Både jag och kollegan gick därifrån med en känsla av "wow, här skulle man jobba!")

Nåja, det jag skulle komma till, när vi gick därifrån efter vårt studiebesök så hade vi fått med oss en inbjudan till kvällens Galakväll. Så det var bara att slänga sig på cykeln och spinna hem det snabbaste jag kunde, svida om till klänning och hoppa in i en taxi för att hinna tillbaka till stan och vara på Operan en timme senare igen. Det bjöds på bubbel och snittar, och sen en Galakväll ledd av Anne Lundberg och Anders Johansson som guidade oss igenom föreställningen som i sin tur bjöd på musikaliska godbitar ur bland annat Evita, Luisa Miller, Trollflöjten, Tosca och Carmencita Rockefeller - helt enkelt ett smakprov av vad Operan bjuder på det kommande året.

Det blev med andra ord inte så mycket städat, tvättat, diskat eller slappat ikväll. Men lite gala på en torsdagkväll är ju inte så dumt det heller.


Och redan om ett par veckor är det dags för mer gala på Operan, då ska vi dit igen för att se After Dark. #hårtjobb

tisdag 8 maj 2012

Hög på livet

... men det finns väl sämre droger?

söndag 6 maj 2012

Couch to 5k

Okej, jag vet - en gång är ingen gång. Men om man gör det flera gånger så blir det en vana, eller hur? Och tanken är att det ska bli det.

Det är ju förstås den där förbaskade joggingen jag pratar om. Den här gången SKA jag nämligen lyckas hade jag tänkt mig. Därför provar jag en annan taktik än jag brukar (eftersom det brukar misslyckas), en som krävar tålamod. Inte min bästa gren. Men tydligen en dygd.

Igår laddade jag ner appen C25K - Couch to 5k. Med deras träningsprogram ska man på åtta veckor gå från soffpotatis till att klara av fem kilometer i löparspåret. Åtta veckor. Det är ju en halv evighet. Normalt sett hade jag gett mig på femman nu på en gång, tvingat mig runt, svurit, svettats, fått ont, inte orkat - och gett upp ganska snart. Jag kanske hade gett det ett par tre gånger, max. Sen hade det liksom runnit ut i sanden.

Och visst har jag sneglat på såna här program förut. Men som sagt, åtta veckor är lång tid. Och de första veckornas program brukar ju alltid vara plättlätta (till och med för mig), så då har jag möjligtvis hoppat in i vecka fyra-fem eller nåt sånt och gjort ett pass eller två. Men förstås inte fullföljt. Gett upp.

Men nu känner jag mig faktiskt peppad. 30 minuter tre gånger i veckan ska man väl klara av. Dagens pass, pass 1 vecka 1, bestod av 5 min uppvärmningspromenad och sen 60 sek jogg varvat med 90 sek promenad i resterande 25 minuter. Med lurar i öronen och en röst som säger åt en när man ska börja jogga resp gå, så behöver man inte ens tänka. Just do it. Och 60 sek jogg klarar ju till och med jag utan att lessna. De 30 minutrarna gick snabbt och var inte speciellt ansträngande. "Lite väl lätt" slog tanken mig efteråt, men så kom jag på - det är ju pass 1 vecka 1, det ska vara lätt nu. Det finns en mening med det. Det kommer bli jobbigare, var så säker.

Det kanske är att börja i lite fel ände att BÖRJA med 5 km loppet i onsdags och SEN påbörja träningen inför det. Outside the box, säger jag då bara. Outside the box.


Dagens 30 minuter från stugan genom skogen ner till havet och sen norrut längs Havängsstranden tills appen sa till mig att jag var färdig. Belöningen var promenaden tillbaka längs stranden ackompanjerat av vågbrus.

It's alive

Helgen har tillbringats i stugan tillsammans med mormor. Trädgårdslandet behövde en ny omgång kärlek (och vatten). Det som vi sådde för två veckor sen har börjat titta upp. Rädisorna pinnar på, de olika salladssorterna har tagit sig över jordytan, majsen var färdig att sätta ut och likaså squashen. Ännu flera frön och lökar är nu nerpetade i jorden, gräsmattan har blivit gödslad och premiärklippt och (typ) hundratals pelargoner har intagit altanen.

Förra helgen när jag var hos pappa så fixade jag till och målade grillvagnen som vi har i stugan. Igår hjälpte pappa mig att transportera tillbaka den till stugan, och när han ändå var där så gav han mig en liten lektion i vinranksbeskärning. Inte något jag gjort tidigare. Och av vinrankornas storlek och vildvuxenhet att döma - inget de hade någon erfarenhet av heller. Men nu är de tuktade och växthuset är utstädat och redo för att invaderas av tomatplantor och annat spännande. 

Själv känner jag mig mest redo för sängen. En vilodag imorgon hade suttit fint.

Det blommar överallt och man kan nästan höra hur knopparna brister.
Våren är underbar!

torsdag 3 maj 2012

Vårruset 2012

Gårdagens vårrus i Malmö bjöd på betydligt bättre väder än förra årets upplaga. Då: svinkallt och hagel. Nu: 18 graders vårvärme och strålande solsken. Formen var däremot lika kass som i fjol, fast med den förbättringen att jag nu slapp förkylningen from hell som jag släpade på förra året vid den här tiden.

Dessutom var det 1-årsjubileum i dubbel bemärkelse igår. Det var nämligen på dagen ett år sen jag tog mina första stapplande steg in i CityPolarna-världen (Vårruset 2011 var nämligen min första CityPolarna-aktivitet, både som arrangör och deltagare), tillika ett år sedan jag träffade Maria för första gången (då hon var en av CityPolarna som nappade på Vårruset-aktiviteten). And the rest is history, som vi brukar säga. :)

Igår var vi ett lag om sex personer anmälda, tyvärr fick två förhinder och kunde inte deltaga. Men vi var fyra tappra själar kvar. Två CityPolare, en bloggpolare och så jag. Järngänget. 18 minuter efter första starten kom vi iväg då Peter Siepen släppte iväg nästsista startgruppen. Ungefär en halvminut efter att snabbaste tjejen kommit i mål...

Med inte mindre än imponerande två joggingrundor i benen sen förra sommaren så var siktet inställt på att ta sig runt. Jag lunkjoggade fram till 2 km ungefär, där tog jag en liten promenad- och stretchpaus, sen joggade jag fram till vätskekontrollen några hundra meter längre fram där jag tog en slurk vatten och försökte gå bort hållet i sidan. Det gick sådär. Jag började må illa och var nästan på vippen att bryta, men det gav med sig lite grann och resten av kilometrarna varvade jag lite jogg och lite lugn promenad. När jag närmade mig målfållan såg jag att klockan höll på att ticka upp mot timmen, så då fick jag lite eld i baken och tog mig i mål när klockan stod på 59.40. Nu kom vi ju (som tur var, med tanke på tiden) som sagt inte iväg i första start, utan min egen klocka som jag startade när jag passerade startlinjen stod på ca 42 minuter.

Inte så mycket att skryta med det heller, och det hade förmodligen gått snabbare om jag promenerat hela vägen istället. Men vet ni vad, I couldn´t care less! Det var roligt, det var vackert väder, vi var grymma alla fyra som tog oss runt - och vi fick avsluta kvällen med picknick i solen. Jag älskar Vårruset-konceptet - visst det är trångt, och de som springer tycker säkert att vi stoppklossar längs med vägen mest bara är i vägen och allmänt jobbiga. Men jag undrar just hur många av dessa 6500 tjejer som igår på ett eller annat sätt aktiverade sig i Pildammsparken, hur många av dem hade varit ute och lunkat eller sprungit igår om det inte vore för Vårruset? Förmodligen inte ens hälften. Mig själv inkluderat.

Och visst är det väl framför allt för oss den här typen av arrangemang hålls? För oss vanliga dödliga, som vill men inte kommer oss för. Som får en anledning att få tummarna loss, hitta på något roligt med väninnorna och kanske en liten morot att träna inför. Som cyklar hem med möra ben efter inte bara 5 km jogg/lunk/promenad utan dessutom 2 mils transportcykling genom stan denna dag, med ett leende på läpparna och en önskan om att "i år, ja i år kommer bli året då jag lär mig tycka om att jogga".

onsdag 2 maj 2012

Superenkel chokladig kladdkaka

Som sagt, picknicksäsongen är här. Och en picknick är ju inte riktigt komplett utan en riktigt chokladig och god kladdkaka. Tycker jag i alla fall. Den här kladdkakan fick åka med på många picknickar förra året, och har redan hunnit vara med på en i år. Fler kommer det säkert bli. Kakan är löjligt enkel att göra, och blir "kompakt chokladig" - mycket smarrigt om ni frågar mig!

Ingredienser
100 g smör
100 g choklad (jag brukar använda 70%, antingen neutral eller smaksatt)
4 msk kakao
2 ägg
1,25 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
2 dl socker

Sätt ugnen på 160 grader. Smält smöret i en kastrull och låt svalna. Smält chokladen i ett vattenbad (eller i mikron om du är lat som jag). Rör samman samtliga ingredienser (det blir en ganska seg smet). Smöra och bröa en springform, ca 24 cm i diameter. Häll smeten i formen och grädda ca 20-25 min.

Låt kakan stå kallt några timmar innan servering så att den stelnar till. Den blir inte kladdig i bemärkelsen "rinnig" utan mer seg/hård/kompakt (det kanske inte låter så gott, men det är det). Njut!

kladdkaka mörk choklad
kladdkaka mörk choklad
chokladig kladdkaka
kladdkaka
lyxig kladdkaka
Och visst är det allra bästa med att baka kladdkaka att man får slicka visparna?!

tisdag 1 maj 2012

Pippi Pelikan har bättrat på färgen

Pippi Pelikan hade gått och blivit lite blek om nosen efter många soliga somrar på min balkong. Så förra veckan åkte jag till Biltema och skaffade lite rosa sprayfärg. Jag kände mig faktiskt inte alls speciellt tjejig där jag stod framför den enorma hyllan med alla möjliga olika sprayfärger, bredvid testosteronstinna nyss-fyllda-körkort-killar som skulle måla om sina bilar i coooola färger - och plockade ut en rosa sprayburk.

Nåja, i helgen när jag var hos pappa passade jag på att måla om Pippin. Så nu är hon rosa och fin igen, och har fått flytta ut på balkongen för ännu en (förhoppningsvis) solig sommar. 


PS. Jag vet att hon är en flamingo. Men hon heter liksom Pippi Pelikan.

Picknickpremiär

Äntligen! (som Gert Fylking skulle sagt) är picknicksäsongen här. Igår blev det picknickpremiär lagom till Valborg då jag, Jeanette och Cecilia tog oss en liten Valborgspicknick i Beijers Park tillsammans med lagom många andra. Kvällen bjöd på solsken, vurpor, traditionsenlig picknickkladdkaka (fast vi var duktiga och åt sallad innan - detta fastnade dock inte på bild), brasa, vårsånger och sen avslutades kvällen med lite schlagerhiss och -diss hemma i min soffa tillsammans med Mums-Mums & co på tv.

Det var väldigt många år sen jag såg en brasa på Valborg senast (det var nog den där gången i Bonäset för en herrans massa år sen, minns ni Kattis och Niska?). En fin Valborg helt enkelt.

Sköna maj var nu välkommen!