Efter en heldag i skolan, snabbvisit på IKEA och middag hos mormor & morfar (jaja, jag ska fylla på mitt kylskåp, frys och skafferi... snart...) var tanken att orka packa upp en låda eller två ikväll. Men så blev det inte.
Istället blev det effektivitet a la ansökan till vårterminens eventuella studier. Inte mindre än sju kurser och en KY-utbildning hamnade i ansökningsmappen (beslutsångest, vad är det?!). En blandad kompott av kortare kurser på halvfart/distans eller på plats i Lund, hittade inget intressant i Malmö faktiskt...
När jag ändå var i leta-kurs-taget så hittade jag en kvällskurs i Photoshop i höst som jag blev sugen på...
tisdag 13 oktober 2009
Trevligt område det här
Tidigare ikväll när jag promenerade hemifrån (har jag sagt att det är härligt att ha ett hem?!) till mormor & morfar mötte jag min morbrors fru på cykel, på väg hem från jobbet!
Det är inget man är bortskämd med efter åtta år i Norrlandsexil; mormor & morfar på gångavstånd och att "springa på" släktingar helt apropå... :)
Det är inget man är bortskämd med efter åtta år i Norrlandsexil; mormor & morfar på gångavstånd och att "springa på" släktingar helt apropå... :)
God morgon världen!
Jag har premiärsovit som en prinsessa i min egen säng i min egen lägenhet inatt! Det firade jag med en lyxfrukost i kaoset... :)
måndag 12 oktober 2009
Vad ska jag bli när jag blir stor?
11 lådor har visserligen blivit uppackade, men jag måste erkänna att jag har lite svårt för att koncentrera mig på det jag ska göra. Jag är otålig och blir irriterad när jag inte vet var jag ska ha saker och ting direkt. Dessutom ogillar jag verkligen allt som rör packning (och uppackning), så det är inte direkt klackarna i taket här...
Men något annat som också ska göras den här veckan (senast den 15 okt närmare bestämt) är ju att söka kurser till vårterminen. Jag har ju fått för mig att jag vill jobba med marknadsföring och därför lära mig mer om detta (jag jobbade lite med marknadsföring på resebyrån + att jag läste en distanskurs i somras), och har hittat ett par 7.5- eller 15 p-kurser att läsa på distans på högskole-/universitetsnivå. Men det är grundkurser och kanske inte så givande för mig?
Men imorse läste såg jag en annons i Sydsvenskan från Sälj & Marknadshögskolan om en ettårig KY-utbildning till Kvalificerad säljare/marknadsförare som ges i Malmö med början i december. Det kanske skulle vara något!
Därför undrar jag om det är någon som har erfarenhet av Sälj & Marknadshögskolan, antingen egen erfarenhet, via bekanta eller kanske i egenskap av arbetsgivare?
Tänk om man ändå hade vetat vad man vill blir när man blir stor... :)
Men något annat som också ska göras den här veckan (senast den 15 okt närmare bestämt) är ju att söka kurser till vårterminen. Jag har ju fått för mig att jag vill jobba med marknadsföring och därför lära mig mer om detta (jag jobbade lite med marknadsföring på resebyrån + att jag läste en distanskurs i somras), och har hittat ett par 7.5- eller 15 p-kurser att läsa på distans på högskole-/universitetsnivå. Men det är grundkurser och kanske inte så givande för mig?
Men imorse läste såg jag en annons i Sydsvenskan från Sälj & Marknadshögskolan om en ettårig KY-utbildning till Kvalificerad säljare/marknadsförare som ges i Malmö med början i december. Det kanske skulle vara något!
Därför undrar jag om det är någon som har erfarenhet av Sälj & Marknadshögskolan, antingen egen erfarenhet, via bekanta eller kanske i egenskap av arbetsgivare?
Tänk om man ändå hade vetat vad man vill blir när man blir stor... :)
Andra bloggar om: sälj & marknadshögskolan, kvalificerad säljare/marknadsförare, kvalificerad säljare, kvalificerad marknadsförare, ky
Svenska Hollywoodfruar i Sverige
Ni har kanske redan sett det hos Robins, men jag såg det här på någon blogg jag surfade förbi imorse - och höll på att skratta ihjäl mig. Visserligen har jag bara sett det omtalade programmet om Anka & co en gång, men shit vad bra imitationer!
Ett gott skratt förlänger måndagen... :)
lördag 10 oktober 2009
Nej det där gick ju inget vidare
Danskjävlar!
Men imorgon går flyttlass nummer två mot Malmö, sen återstår bara att vänta på elen som kommer på måndag innan det är dags att flytta in i kaoset bland alla lådorna...
Men imorgon går flyttlass nummer två mot Malmö, sen återstår bara att vänta på elen som kommer på måndag innan det är dags att flytta in i kaoset bland alla lådorna...
torsdag 8 oktober 2009
Who is the Biggest Loser? (v 9)
Jag och Ofelia har bestämt oss för att hänga på Who is the Biggest Loser? 2.0-utmaningen från Sara och Karin. Who is the Biggest Loser pågår 18 veckor och målet är att gå ner 10 kg på dessa 18 veckor (för min del totalt 13 kg då jag redan tjuvstartat lite tidigare). Resultatet redovisas på torsdagar.
All cred till ovan nämnda Sara och Karin för upplägget och inspirationen! Men jobbet får vi nog göra själva... ;)
15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
6 jul -0,8 kg (-3,0 kg)
Vecka 1 (13 aug) ingen vägning för mig
Vecka 2 (21 aug) -0,8 kg (totalt -3,8 kg)
Vecka 3 (27 aug) +/- 0 (totalt -3,8 kg)
Vecka 4 (3 sep) -1,2 kg (totalt -5,0 kg)
Vecka 5 (10 sep) -1,0 kg (totalt -6,0 kg)
Vecka 6 (17 sep) +0,4 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 7 (24 sep) +1,0 kg (totalt -4,6 kg)
Vecka 8 (1 okt) ingen vägning för mig
Vecka 9 (8 okt) -1,0 kg (totalt -5,6 kg)
Imorse var jag verkligen inte alls sugen på att ställa mig på vågen. Jag var övertygad om att det skulle bli ett plus. Ett stort plus. Det är vad jag har gjort mig förtjänt av. Senaste veckan har jag inte ens brytt mig, inte ens tänkt, inte rört på mig, hamnat i ett snart-ska-jag-flytta-och-få-tillbaka-mitt-liv-och-börja-träna-så-jag-avvaktar-tills-dess-tillstånd. Så gissa om jag blev förvånad när det blev ett helt kilo minus! Visserligen på två veckor, och dessförinnan hade jag ett plus... men ändå.
Vecka 9, det bör innebära att vi nu är halvvägs. Största delen av första halvan (förutom precis starten) har varit allt annat än bra. Jag har inte kunnat komma "till ro" när jag har levt i kappsäck och inte vetat var jag skulle bli av framöver, och har inte lyckats få in några (bra) rutiner på varken mat eller träning (ska erkänna att jag varit för snål för att köpa träningskort nånstans innan jag vet var jag faktiskt kommer "slå mig ner", dvs var som blir lämpligast för mig att träna).
Att leva i kappsäck borde förstås inte hindra mig från att ta hand om mig själv och göra sånt som jag mår bra av, men tyvärr funkar jag såhär. Det är inte första gången jag insett det. Jag behöver ro i själen för att kunna ge mig själv ro i kroppen.
Men. Förhoppningsvis börjar jag redan i helgen att flytt in i min nya (egna!) lägenhet. Det kommer säkert vara kaos ett tag innan jag kommer till ro där. Men jag kommer få egentid, kanske redan nästa vecka, och jag kommer kunna skapa mig egna rutiner. Jag kommer få tillbaka mitt liv!
Jag vet var jag ska hålla till ett tag framöver, och jag har bestämt mig för att köpa träningskort på Friskis & Svettis, då det är enda stället i närheten som kan erbjuda step på schemat. Och steppa vill jag förstås göra!
All cred till ovan nämnda Sara och Karin för upplägget och inspirationen! Men jobbet får vi nog göra själva... ;)
Eftersom jag hade smygstartat en formcheck tidigare i sommar och lyckats gå ner några kilo i början på sommaren (fast också gått upp några igen under mitten av sommaren) så har jag valt att ändra mitt totala mål efter dessa 18 biggest loser-veckor till 13 kg, varav 10 kg ska bort under denna period. Total viktminskning som anges är alltså beräknat på startvikt 1 jun.
Exakt startvikt för biggest loser-utmaningen är lite oklar, men uppskattningsvis nånstans på ca -1 eller -2 kg.
15 jun -0,8 kg
22 jun -0,8 kg (-1,6 kg)
29 jun -0,6 kg (-2,2 kg)
6 jul -0,8 kg (-3,0 kg)
Vecka 1 (13 aug) ingen vägning för mig
Vecka 2 (21 aug) -0,8 kg (totalt -3,8 kg)
Vecka 3 (27 aug) +/- 0 (totalt -3,8 kg)
Vecka 4 (3 sep) -1,2 kg (totalt -5,0 kg)
Vecka 5 (10 sep) -1,0 kg (totalt -6,0 kg)
Vecka 6 (17 sep) +0,4 kg (totalt -5,6 kg)
Vecka 7 (24 sep) +1,0 kg (totalt -4,6 kg)
Vecka 8 (1 okt) ingen vägning för mig
Vecka 9 (8 okt) -1,0 kg (totalt -5,6 kg)
Imorse var jag verkligen inte alls sugen på att ställa mig på vågen. Jag var övertygad om att det skulle bli ett plus. Ett stort plus. Det är vad jag har gjort mig förtjänt av. Senaste veckan har jag inte ens brytt mig, inte ens tänkt, inte rört på mig, hamnat i ett snart-ska-jag-flytta-och-få-tillbaka-mitt-liv-och-börja-träna-så-jag-avvaktar-tills-dess-tillstånd. Så gissa om jag blev förvånad när det blev ett helt kilo minus! Visserligen på två veckor, och dessförinnan hade jag ett plus... men ändå.
Vecka 9, det bör innebära att vi nu är halvvägs. Största delen av första halvan (förutom precis starten) har varit allt annat än bra. Jag har inte kunnat komma "till ro" när jag har levt i kappsäck och inte vetat var jag skulle bli av framöver, och har inte lyckats få in några (bra) rutiner på varken mat eller träning (ska erkänna att jag varit för snål för att köpa träningskort nånstans innan jag vet var jag faktiskt kommer "slå mig ner", dvs var som blir lämpligast för mig att träna).
Att leva i kappsäck borde förstås inte hindra mig från att ta hand om mig själv och göra sånt som jag mår bra av, men tyvärr funkar jag såhär. Det är inte första gången jag insett det. Jag behöver ro i själen för att kunna ge mig själv ro i kroppen.
Men. Förhoppningsvis börjar jag redan i helgen att flytt in i min nya (egna!) lägenhet. Det kommer säkert vara kaos ett tag innan jag kommer till ro där. Men jag kommer få egentid, kanske redan nästa vecka, och jag kommer kunna skapa mig egna rutiner. Jag kommer få tillbaka mitt liv!
Jag vet var jag ska hålla till ett tag framöver, och jag har bestämt mig för att köpa träningskort på Friskis & Svettis, då det är enda stället i närheten som kan erbjuda step på schemat. Och steppa vill jag förstås göra!
Tjuvtitt
Efter skolan idag hann jag med en snabb titt i lägenheten innan det blev mörkt (reminder för imorgon: se till att fixa el). Den känns okej, det kan nog bli ett hem av det här så småningom. :)
Jag la mig i, fast ändå inte
Jag hann aldrig ringa chefen. Jag pratade istället ikväll med kollegan i fråga, som berättade att deras nya chef slutar imorgon. Kollegan är nu (åter) tillförordnad i väntan på ny chefsjakt (hon vill inte vara chef, annars hade det varit den bästa och självklara lösningen), hon blir ekonomiskt kompenserad för det extrajobb hon gör och när vi diskuterade villkoren fick hon bekräftat med mig att de inte försöker köra över henne. Tillbaks på ruta noll, men det känns ändå lite bättre. Kollegan vet också att jag bara finns ett telefonsamtal bort, och att hon mer än gärna får använda mig som bollplank.
onsdag 7 oktober 2009
tisdag 6 oktober 2009
Ska jag lägga mig i eller inte?
Nya rapporter från jobbsituationen på min fd arbetsplats. Status quo. Jag får inte de här rapporterna endast för att jag är nyfiken på hur det går för dem, utan framför allt för att jag håller kontakten med en av mina gamla kollegor för att jag tycker väldigt mycket om henne och bryr mig om hur hon har det.
Och hon har det inte bra. Hon har alltid varit ett stort stöd för mig därför att hon brytt sig, lyssnat på mina funderingar, avlastat och gjort mer än hon "måste". Nu gör hon mycket mycket mycket mer än hon måste. Och jag är rädd för att hon snart gör mer än hon klarar. Men hon känner inte att hon har något val i dagens läge. Hon gör sitt eget jobb, sina kollegors jobb och mycket av sin nya chefs jobb. Hon ska inte behöva oroa sig över att nya chefen kostar mycket pengar och inte har gjort en enda bokning på en och en halv månad, över hur månadsresultatet ser ut eller om budgeten hålls. Det är inte henns jobb.
Hon ska fortsätta älska sitt jobb som jag vet att hon gör. Därför gör det mig ont när jag hör henne tänka tankar som att hon nästan önskar att byrån går omkull så hon tvingas söka andra jobb - inte för att jag inte unnar henne att gå vidare och prova något nytt, utan för att jag vet att det inte är vad hon egentligen vill. Hon vill fortsätta älska sitt nuvarande jobb. Men det gör hon inte just nu.
Halva natten låg jag vaken och grubblade. Ska jag ringa min fd chef (som naturligtvis vet situationen med nya chefen, men eftersom hon inte finns på plats på orten tror jag inte hon vet hur den övriga situationen på byrån ser ut) och säga vad jag tycker, tänker och tror - för att värna om min fd kollega. Be dem tänka till för att inte krascha en otroligt värdefull resurs för byrån. Eller har jag överhuvudtaget inte med det här att göra länge? Kanske tycker min fd chef att jag lägger näsan i blöt? Jag jobbar inte där längre, låt dem sköta det själva. (?)
De klarar sig självklart jättebra utan mig. Men jag känner ju vibbarna på byrån fast jag inte är där. Jag vet hur de funkar. Jag vet hur det funkar. Jag kan inte låta bli att bry mig...
Och jag gråter inombords när jag tänker på hur otroligt mycket tid och energi jag har lagt ner på att jobba upp byrån, marknaden och kontaktnätet i stan... Vi hade kommit över den första, och största, tröskeln och jag ser så himla mycket möjligheter - och jag bli så ledsen om detta inte förvaltas och byggs vidare på, om det stannar av och andra aktörer tillåts springa förbi...
Samtidigt som jag förstår. Jag orkade ju inte själv dra lasset vidare...
Update: Nu har jag pratat med självaste kollegan. Nya chefen slutar på fredag, och kollegan har blivit tillförordnad i väntan på en ny chefsjakt. Tillbaks på ruta noll. Men nu vet de iaf vad de har att utgå ifrån, och kollegan blir ekonomiskt kompenserad för sitt extrajobb. Och hon vet att jag bara finns ett telefonsamtal bort, och att hon får använda mig som bollplank. Det känns under omständigheterna ganska bra.
Och hon har det inte bra. Hon har alltid varit ett stort stöd för mig därför att hon brytt sig, lyssnat på mina funderingar, avlastat och gjort mer än hon "måste". Nu gör hon mycket mycket mycket mer än hon måste. Och jag är rädd för att hon snart gör mer än hon klarar. Men hon känner inte att hon har något val i dagens läge. Hon gör sitt eget jobb, sina kollegors jobb och mycket av sin nya chefs jobb. Hon ska inte behöva oroa sig över att nya chefen kostar mycket pengar och inte har gjort en enda bokning på en och en halv månad, över hur månadsresultatet ser ut eller om budgeten hålls. Det är inte henns jobb.
Hon ska fortsätta älska sitt jobb som jag vet att hon gör. Därför gör det mig ont när jag hör henne tänka tankar som att hon nästan önskar att byrån går omkull så hon tvingas söka andra jobb - inte för att jag inte unnar henne att gå vidare och prova något nytt, utan för att jag vet att det inte är vad hon egentligen vill. Hon vill fortsätta älska sitt nuvarande jobb. Men det gör hon inte just nu.
Halva natten låg jag vaken och grubblade. Ska jag ringa min fd chef (som naturligtvis vet situationen med nya chefen, men eftersom hon inte finns på plats på orten tror jag inte hon vet hur den övriga situationen på byrån ser ut) och säga vad jag tycker, tänker och tror - för att värna om min fd kollega. Be dem tänka till för att inte krascha en otroligt värdefull resurs för byrån. Eller har jag överhuvudtaget inte med det här att göra länge? Kanske tycker min fd chef att jag lägger näsan i blöt? Jag jobbar inte där längre, låt dem sköta det själva. (?)
De klarar sig självklart jättebra utan mig. Men jag känner ju vibbarna på byrån fast jag inte är där. Jag vet hur de funkar. Jag vet hur det funkar. Jag kan inte låta bli att bry mig...
Och jag gråter inombords när jag tänker på hur otroligt mycket tid och energi jag har lagt ner på att jobba upp byrån, marknaden och kontaktnätet i stan... Vi hade kommit över den första, och största, tröskeln och jag ser så himla mycket möjligheter - och jag bli så ledsen om detta inte förvaltas och byggs vidare på, om det stannar av och andra aktörer tillåts springa förbi...
Samtidigt som jag förstår. Jag orkade ju inte själv dra lasset vidare...
Update: Nu har jag pratat med självaste kollegan. Nya chefen slutar på fredag, och kollegan har blivit tillförordnad i väntan på en ny chefsjakt. Tillbaks på ruta noll. Men nu vet de iaf vad de har att utgå ifrån, och kollegan blir ekonomiskt kompenserad för sitt extrajobb. Och hon vet att jag bara finns ett telefonsamtal bort, och att hon får använda mig som bollplank. Det känns under omständigheterna ganska bra.
söndag 4 oktober 2009
Skidpremiär
Ja det kanske är dags att boka träningslägret inför Tjejvasan redan nu? :)Det finns ju de som på allvar tror att jag nu efter Lidingö Tjejlopp ska haka på Tjejklassikern och ladda för Vasan i vinter... Tjejklassikern i sig har jag inget emot (tvärtom är det något som jag själv har pushat på sen några år tillbaka och försökt få med mig nån på, och när väl nån bestämmer sig för att haka på så är det när jag är i sämsta möjliga form både fysiskt och psykiskt, så därför bangade jag Vansbrosimmet i somras som de andra tjejerna startade med, men nu efter Lidingö så har jag ju chansen att haka på...), men skidåkning är verkligen inte min grej.
Det finns nog ingen gång jag känner mig så livrädd som när jag har skidor under fötterna. Och det händer inte så ofta. Som tur är. Slalomskidor har jag nog stått på max en handfull gånger, och längdskidor knappt två händer fulla. Förrförra vintern åkte jag längdskidor ett par gånger och tyckte faktiskt att det var ganska trevligt, men efter förra vinterns försök till litet träningsläger i Solberg så kom skräcken tillbaka.
Ge mig en nedförsbacke och du får se en likblek Prralin. Typ som den ensamma vita chokladen i mitten av en Aladdin-ask, omgiven av massa stöddiga mörka typer...
Distansutbildningar sökes
Nu är det (redan) dags att söka kurser inför vårterminen, om det nu skulle vara så att man är sugen på att plugga då också (läs: om jag inte har hittat något jobb än...). Jag ska bläddra igenom katalogerna från Malmö Högskola och Lunds Universitet för att se vad de har att erbjuda.
Men jag skulle också vilja kolla utbudet över distanskurser (gratis sådana, inte de som kostar typ 39.000 kr för en termin...). Ni som pluggar på distans - var hittar ni distanskurserna? Söker ni på varje skola var för sig eller finns det nåt bra "samlat" ställe att söka på?
Jag är intresserad av något som "ligger i tiden" eller som har med ledarskap, utveckling, marknadsföring, kommunikation, inredning/design eller något annat spännande att göra.
Öppen för förslag helt enkelt - tips mottages tacksamt!
Andra bloggar om: distansutbildning, marknadsföring, ledarskap, utveckling, kommunikation
Men jag skulle också vilja kolla utbudet över distanskurser (gratis sådana, inte de som kostar typ 39.000 kr för en termin...). Ni som pluggar på distans - var hittar ni distanskurserna? Söker ni på varje skola var för sig eller finns det nåt bra "samlat" ställe att söka på?
Jag är intresserad av något som "ligger i tiden" eller som har med ledarskap, utveckling, marknadsföring, kommunikation, inredning/design eller något annat spännande att göra.
Öppen för förslag helt enkelt - tips mottages tacksamt!
Andra bloggar om: distansutbildning, marknadsföring, ledarskap, utveckling, kommunikation
Idol-repriser eller plugg?
Storm, regn och rusk. Perfekt väder för att plugga... eller ligga i soffan och kolla på Idol-repriser?Plugga OCH se på Idol-repriser, kan det funka tro?!
Projektledningsmetodik är för övrigt en bra bok om man vill lära sig mer om projektledning och projektplanering - den är lättläst, skriven på ett språk som man förstår och ganska lätt att komma in i. Men det gör sig ändå inte av sig själv konstigt nog och hjälper inte mot bristande koncentration eller tankar som flyger iväg på annat håll...
Eller mot Idol-repriser.
lördag 3 oktober 2009
Äppeltavlan i Kivik
Eftersom jag har jobbat ett par dagar i Kivik nu så passade jag på att åka via hamnen och kika på årets äppeltavla på väg hem idag. Det var synd att förra helgens äpplemarknad krockade med min Stockholmshelg, annars hade jag planerat att vara där. Man måste ju vara med när det händer nåt! :)
Ett imponerande konstverk (klicka på bilden för större bild)! Jämför storleken med pojken till vänster i bilden. Surfa gärna in på applemarknaden.se och klicka på "äppeltavlor" i vänstermenyn så får ni ser massor av andra konstverk som byggts upp av äpplen genom åren...
Ett imponerande konstverk (klicka på bilden för större bild)! Jämför storleken med pojken till vänster i bilden. Surfa gärna in på applemarknaden.se och klicka på "äppeltavlor" i vänstermenyn så får ni ser massor av andra konstverk som byggts upp av äpplen genom åren...
Andra bloggar om: äpple, äpplemarknad, äppeltavla, kivik
Stöd Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj
Varje år får 7000 kvinnor i Sverige bröstcancer. Det betyder att ungefär 20 kvinnor varje dag får det fruktansvärda beskedet, och att var nionde kvinna drabbas någon gång i livet. Detta innebär att de allra flesta av oss med största sannolikhet förr eller senare kommer att drabbas, direkt eller indirekt.
Cancerfonden behöver pengar för att kunna föra forskningen framåt.
Genom att följa instruktionerna i länken nedan kan du på ett löjligt enkelt sätt skänka 50 kr (eller mer) via sms. 50 kr till Cancerfonden betyder tex 150 nya små provrör, 67 nya stora provrör och 22 min forskningssköterska.
Och allvarligt talat, 50 kr... kommer du ens sakna de pengarna?!
Eller berätta om vilka andra sätt du bidrar till Rosa Bandet under oktober månad. Tillsammans kan vi göra skillnad!
Andra bloggar om: rosa bandet, rosa bandet-kampanj, cancerfonden, rosa, oktober, bröstcancer
fredag 2 oktober 2009
Ringrostigt
Idag har jag jobbat - kors i taket!
Fast det var lite ringrostigt, för det var typ 6 år sen jag jobbade på det stället senast... Men det gick ganska bra och jag tror inte att jag gjorde bort mig allt för mycket. Jag är i alla fall välkommen dit redan imorgon igen. :)
Välkomna extrapengar till nya lägenheten!
Fast det var lite ringrostigt, för det var typ 6 år sen jag jobbade på det stället senast... Men det gick ganska bra och jag tror inte att jag gjorde bort mig allt för mycket. Jag är i alla fall välkommen dit redan imorgon igen. :)
Välkomna extrapengar till nya lägenheten!
torsdag 1 oktober 2009
Who is the Biggest Loser? (v 8)
Vet ni vad? Jag blev så till mig imorse när jag fick telefonsamtalet om att jag fick lägenheten och sen har mitt huvud varit fullt med lägenhetstänk hela dagen - att jag har helt glömt bort att det är torsdag, vägning och Biggest Loser.
Men det är nog lika bra det, jag är dålig mot mig själv just nu. Men - och här kommer för en gångs skull ett bra men - inom väldigt snar framtid kommer jag att ha ett eget hem och äntligen äntligen få packa upp min väska som jag i princip har turnerat runt med sen början på juli!
Ett eget hem, smaka på det! Eget hem, egen tid, egna rutiner.
Nu vet jag också var jag kommer att hålla till ett tag framöver, och ska därmed teckna medlemskap på närmsta träningsställe och komma igång med gruppträning - eftersom jag tycker det är den roligaste träningen. Jag längtar redan!
Härmed lovar och svär jag att om ett par veckor kommer jag vara på banan. Ordentligt!
Men det är nog lika bra det, jag är dålig mot mig själv just nu. Men - och här kommer för en gångs skull ett bra men - inom väldigt snar framtid kommer jag att ha ett eget hem och äntligen äntligen få packa upp min väska som jag i princip har turnerat runt med sen början på juli!
Ett eget hem, smaka på det! Eget hem, egen tid, egna rutiner.
Nu vet jag också var jag kommer att hålla till ett tag framöver, och ska därmed teckna medlemskap på närmsta träningsställe och komma igång med gruppträning - eftersom jag tycker det är den roligaste träningen. Jag längtar redan!
Härmed lovar och svär jag att om ett par veckor kommer jag vara på banan. Ordentligt!
Jag har fått lägenhet!
Igår eftermiddag var jag och kollade på en (hyres-)lägenhet alldeles i närheten av där mormor och morfar bor (dvs det enda området i Malmö som jag känner till någorlunda). Det var en tvåa på ca 55 kvadrat, med balkong, lite sliten men ändå helt okej och som det verkar i ett trevligt neighborhood. Lite dyr dock, med mina mått mätt, men antagligen inte så värst farligt ur Malmö-ögon sett.
Imorse ringde tjejen från bostadsbolaget som höll i visningen (och som jag också varit på två andra visningar för de senaste veckorna) och sa att jag fått lägenheten!!!!
"Jag hade egentligen bestämt mig redan igår att det var du som skulle få den, det är ett jättetrevligt område och det känns som att lägenheten skulle passa dig perfekt med tanke på de visningar du har varit på tidigare. Inte för att jag känner dig, men ja det känns så."
De har alltså inget kö-system som de följer till punkt och pricka, till skillnad från det stora kommunala bostadsbolaget här i stan där man måste köa flera år för att ha chans på nånting överhuvudtaget, utan går på mix av hur länge man sökt lägenhet, hur aktiv man varit i sökandet, hur många visningar man varit på och hur snabbt man kan flytta in - och antagligen lite känsla också.
Det tackar jag ödmjukast för!
Det ska bli såååå skönt med ett eget bo. Att äntligen få packa upp min väska.
I något som kan bli mitt hem.
Imorse ringde tjejen från bostadsbolaget som höll i visningen (och som jag också varit på två andra visningar för de senaste veckorna) och sa att jag fått lägenheten!!!!
"Jag hade egentligen bestämt mig redan igår att det var du som skulle få den, det är ett jättetrevligt område och det känns som att lägenheten skulle passa dig perfekt med tanke på de visningar du har varit på tidigare. Inte för att jag känner dig, men ja det känns så."
De har alltså inget kö-system som de följer till punkt och pricka, till skillnad från det stora kommunala bostadsbolaget här i stan där man måste köa flera år för att ha chans på nånting överhuvudtaget, utan går på mix av hur länge man sökt lägenhet, hur aktiv man varit i sökandet, hur många visningar man varit på och hur snabbt man kan flytta in - och antagligen lite känsla också.
Det tackar jag ödmjukast för!
Det ska bli såååå skönt med ett eget bo. Att äntligen få packa upp min väska.
I något som kan bli mitt hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)