I söndags gjorde jag för första gången ett alldeles eget pepparkakshus. Vi gjorde alltid pepparkakshus hemma, när vi var "små" (och stora också för den delen). Jag vill dock minnas att det alltid var pappa som blev kvarlämnad med monterandet av huset och det brända sockret, då han var den enda i familjen som var utrustad med tålamod. Men ett pepparkakshus blev det alltid. Ibland åt hundarna upp det, och ibland åt vi nog själva upp det. Men det hörde liksom till, hursomhelst.
Men nu var det många år sen jag var involverad i något liknande bygge. Och det märktes. Det var lite orutinerat att inte baka in mer mjöl (visst är det det man ska göra?) i den färdigköpta degen. Husdelarna blev ganska mjuka och jag trodde aldrig att de skulle hålla ihop för att monteras ens. Men se nu har huset stått i flera dagar! Taket kommer säkert att säcka ihop innan jul, men jag har ju redan dokumenterat bygget - check på den! Och nästa år kanske det blir lite stabilare grund.
2 kommentarer:
vi hjälptes alltid åt även med monteringen, det såg aldrig likadant ut trots samma mall varje år men det va ju det här med utbakningen, vi har haft mjuka tak men de har alltid hållit precis som ett riktigt gammal hus,om nu inte Pinky kom för nära :)han gillade våra hus
fint det blev ditt första bygge, det hände ju att jag skanar den traditionen, men den fäljde inte med i flytten trots att mallarna gjorde det :)
Tror jag ska utnyttja det där tålamodet och se om vi kan knåpa ihop ett pepparkakshus i år. Det var länge sedan jag gjorde ett, men nu blev jag sugen när jag såg ditt fina hus...
Skicka en kommentar