På plats för att inspirera och dela med sig av sina erfarenheter var Emma Wiklund – supermodellen och skådespelerskan som gjorde en hejdundrande karriärförvandling och blev styrelseproffs och egenföretagare med eget hudvårdsmärke, eldsjälen Lou Rossling - en av Sveriges mest anlitade och lysande inspiratörer och Annie Seel – rallyprinsessan som besegrar öknar och bergsmassiv på sin motorcykel efter livsmottona "Ingen minns en fegis" och "Det funkar!"
Kvällens "Sunshine story" kom från en av Sveriges mest framgångsrika simmerskor genom tiderna; Emma Igelström - som idag kan tacka sin extrema personlighet för sina framgångar men som numera också har lärt sig leva med de smällar det kostar på att aldrig vara lagom.
Kvällens "Sunshine story" kom från en av Sveriges mest framgångsrika simmerskor genom tiderna; Emma Igelström - som idag kan tacka sin extrema personlighet för sina framgångar men som numera också har lärt sig leva med de smällar det kostar på att aldrig vara lagom.
Emma S Wiklund är tjejen som i början av 90-talet gav varumärket Minimjölk ett ansikte och landet Sverige en helt egen supermodell! Hon har prytt inte mindre än 60 olika omslag för världens modemagasin - Elle, Vogue, Glamour - you name it! Hon gick visningar för Chanel, Versace, Dolce Gabbana, Jean-Paul Gaultier och Dior. Väl i Sverige gjorde Emma karriär som styrelseledamot i Lindex och häromåret var det dags att satsa på drömmen från modelltiden - att skapa och driva sitt eget hudvårdsmärke. Supersnygga Emma berättade sin historia om hur hon gick från idé till färdig produkt och hur önskedrömmen (att sälja Emma S på Åhléns) gick i uppfyllelse.
Annie Seel (som jag inte visste speciellt mycket om på förhand) är rallyprinsessan som aldrig fegar ur – trots otäcka olyckor och skador fortsätter hon att tävla på sin motorcykel. Hon är expert på ökenrace och har genomfört det ökända Dakarrallyt flera gånger. Annie liknade sig själv vid en tv-spelsfigur i gamla Super-Mario och hon berättade om (bokstavligt talat) "skitiga" äventyr i öknen. På temat skit sa hon också det där som jag stal med mig direkt; If you see shit, don't walk in it. If you walk in it, don't roll in it. If you roll in it, don't go hug your friends. Så roligt. Men också så klokt. Dessutom tar jag med mig hennes jämförelse medarbetare vs motarbetare.
Emma Igelström är succésimmerskan som slog igenom redan som 14-åring. Hon har 18 (!) EM- och VM-medaljer och 7 världsrekord på meritlistan och var dessutom den första kvinna som simmade under drömgränsen 30 sekunder på 50 meter bröstsim. ”Utan besatthet hade jag inte nått världstoppen!” säger hon. Nej, Emma har aldrig varit lagom – tvärtom ofta så extrem att det kostat på hårda smällar. Ätstörningar följdes av alkoholmissbruk och för ett år sedan fick hennes alkoholmissbruk en dramatisk vändpunkt och efter en djup rehabilitering har hon äntligen nått tryggheten i livet. Nu hjälper hon andra hitta sin sanna väg.
Jag läste om Emmas historia i nån tidning för några månader sen, jag såg hennes medverkan i tv-programmet 4 stjärnors middag då hon berättade lite grann - och jag vet också att hon sedan i somras tillhör Utvecklingspoolen-teamet tillsammans med min "husgud" Christer Olsson. Därför var jag lite extra nyfiken på att höra henne live. Hennes historia är tragisk, men också hoppfull. Och jag hoppas få tillfälle att lyssna på henne vid fler tillfällen, i en längre version. Och framför allt önskar jag henne all lycka till. Det är trots allt inte mer än ett år sen som hon befann sig på botten...
Äran att avsluta kvällen fick Lou Rossling som enligt beskrivningen är en av Sveriges mest anlitade inspiratörer, men jag måste erkänna att jag aldrig hade hört talas om henne förut. Hon beskrivs också som en eldsjäl som pratar om förnuft och känsla, kärlek och intuition på ett alldeles ovanligt begåvat sätt. Lou visade sig vara en galet krullhårig 68-årig krutdam som fullständigt sprudlade av energi. Hon bjöd på både gapskratt och allvarligheter, i en härlig mix. På ett roligt sätt fick hon fram budskapet om vad det egentligen är som stoppar oss - och det som jag (utifrån egna erfarenheter) skrattade högst åt var "det är kommunens fel!". Jag upplever att de som på min kommunala arbetsplats klagar mest och högljuddast på att just allt är kommunens fel, också är de som rullar sig mest i skiten och sen sprider den vidare till alla andra. Och det där är något jag inte kommer att sakna!
Som vanligt avslutades kvällen med stående ovationer och låten som har blivit något av 4goods soundtrack: I've got a feeling tonight's gonna be a good night. Jag älskar den låten. Det var Foppas line-up låt när han gjorde comeback i Modo förra säsongen. Det var magiskt. Och jag återfår den känslan varje gång jag hör låten.
Informationstext och bilder lånade från 4good.
1 kommentar:
låter underbart härligt inspirerande
Skicka en kommentar