Hur svårt kan det va?

Det finns ingen energi i min kropp. Det känns som att det aldrig har funnits. Och aldrig kommer finnas. Jag känner mig helt enkelt bara trött, trött, trött och less. Jag misstänker att en bov i dramat är att jag har ätit väldigt dåligt den senaste tiden, det blir bara en ond cirkel - jag är för trött för att orka laga ordentlig mat, för trött för att ens orka planera vad jag ev skulle kunna tillaga så att jag kan köpa hem nåt ätbart, till och med så trött så att jag knappt orkar ta fram en matlåda ur frysen för att ta med till jobbet... För att inte tala om för trött för att orka aktivera mig. Jag vet att jag måste just aktivera mig och äta bra för att återfå energi, men det är så svårt att bryta cirkeln när man inte orkar hur gärna man än vill...

Att jag är så orkeslös och inte ens orkar kicka igång mig själv fast jag egentligen vet vad som krävs gör bara att jag känner mig som en dålig människa... Mycket snack och liten verkstad. Jag säger att jag ska skärpa mig, och så håller det typ en halv dag. Jag har tråkigt och känner mig ensam för att jag aldrig orkar hitta på något...
Jag längtar bort för borta kan jag göra ingenting och ha tråkigt med sällskap. Det är inte lika tråkigt som att ha tråkigt ensam. Jag vill inte vara någons dåliga samvete, jag vill inte höra "du får gärna va med oss om du inte har något annat för dig", jag vill inte vara utfyllnad, jag vill vara någons val.
Jag biter ihop för att klara jobbet, men stundvis är det tufft. Ibland vill jag bara bryta ihop och gå hem. Men det kan ju inte gärna chefen göra...

Det var längesen jag hade sån bortlängtan. Tror faktiskt aldrig jag haft sån längtan som nu. Ge mig lillfingret och jag kommer ta hela handen.
Tänk om man ändå hade kunnat få gå i ide.