Mental träning; jogging

Inte mindre än 4 gånger har jag redan snörat på mig joggingskorna utomhus i vår. Det måste snart vara personligt rekord. 3 gånger på en vecka (= den här veckan) är definitivt rekord. Jag kan inte påstå att det är jätteroligt, men skam den som ger sig. Målet är att det ska kännas roligt (eller åtminstone inte jätte-o-roligt), och därför försöker jag träna nästan mer mentalt än att pressa mig att hålla ut. När jag är färdig är målet att jag känna att jag vill göra det igen...

Jag går lite, joggar lite, går lite, joggar lite osv. Lite jogging måste ju vara bättre än ingen jogging? Idag har jag hittat ett ganska bra upplägg med en bra runda. Det är en lite kuperad runda som är ca 3 km, bra underlag med mjuk skogsmark och dessutom pålagt flis (heter det så?) på sina ställen. Rundan har 3 uppförsbackar utplacerade med ganska jämna mellanrum, så det passar perfekt att jogga där det är hyfsat plan eller går lite utför, och köra aktiv vila a la rask promenad uppför backarna. Uppförsluten är brantare och kortare medan nedförsluten är ganska långa och flacka så man hinner nästan få in lite "vad skönt det är att jogga"-känsla under de långa nedförsluten då man inte behöver jobba häcken av sig. Det är ju känslan jag måste hitta.
Att ta två varv runt denna runda ger dessutom en extra självförtroendekick - jag orkar faktiskt ett varv till!
Här ska jag hinna köra några gånger till innan Vårruset...

För övrigt lyser energin med sin frånvaro idag också, men jag tog mig iaf i kragen och kom ut en sväng i förmiddags. Annars har jag försökt vara snäll mot mig själv i helgen; inga måsten, ingen tidspress - bara vara. Mellan alla-läsa-tidning-i- soffan-pauser och tupplurer och slö-titta-på-tv-pauser så har jag iaf fått städat, tvättat, tvättat av cyklarna, några gamla tidningar utlästa och ikväll tom mat lagat. Alltid något. Det kunde varit värre.