onsdag 3 januari 2007

Hur gick det sen då?

Jaha, hur gick förra årets nyårsförhoppningar o vad ska vi ha för några för detta året tro?


Det här året (2006) skulle jag vilja...
... lyckas avgifta mig från sockerberoendet. Planen är att försöka hålla mig borta från diverse tillsatta sockergifter i form av godis, kakor, kex, vitt bröd, läsk, onödiga onyttigheter mm ett tag framöver. Sätter ingen tidsgräns för då misslyckas jag bara, lyckas jag en vecka är det bättre än ingenting, lyckas jag en månad är jag nöjd. Förhoppningen är sedan att det värsta beroendet stillat sig o man kanske kan få en mer normal approach till dessa. Andra gifter som tobak, koffein o alkohol får naturligtvis också gärna hålla sig borta. Men det brukar de ju göra så det känns inte som nåt större problem faktiskt. :)


En månad gick lysande. Sen gick det åt h-vete.


... som en följd till ovanstående förhoppning, gå ner de (fruktansvärt onödiga!) kilon som jag förra året (miss-)lyckades gå upp. Dumt dumt dumt! Ska försöka bli bättre på att tänka på att jag ska må bra, vilket jag INTE gör när jag är såhär tjock...blääää. En hjälp i detta är naturligtvis att jag ska komma in i träningen igen, vilket inte heller är nåt problem om jag bara får in en rutin (o inte dumma förkylningar o sånt kommer emellan), eftersom jag tycker det är roligt! Och det är ännu roligare att träna när man faktiskt har lite kondition o styrka! Ju bättre tränad man är desto mer svettas man. Hoppas alltså att jag kommer svettas mycket i år! :)

Nej nej och åter nej. Misslyckat.


... "socialisera" mera o bli en positivare människa o minska bottennappsdeppen. Att ta bort dem helt är ingen realistisk förhoppning eftersom jag faktiskt måste erkänna för mig själv då o då att jag inte mår så bra alla gånger. Brist på social kompetens har jag väl inte heller egentligen, utan problemet ligger ju i att jag inte mår bra med mig själv o därför känner mig fruktansvärt obekväm med "bekantingar". Vänner är en sak, men bekantingar en annan. Svår sak. För nån som inte vet hur det känns att inte älska sig själv o sitt liv kanske det låter patetiskt. Välkommen att tycka det isf. Men kanske kan man lite oftare försöka välja bekantingar o lite obekvämlighet framför ensamheten o deppen i soffan. Jag menar, vad är det värsta som kan hända? Jo man kan må dåligt, men det gör man ju i alternativ 2 också.Välja bort ensamheten lite oftare borde ju inte va så svårt egentligen, eftersom det faktiskt är roligare att vara o-ensam. :)

Tycker jag har varit duktigare på att socialisera, tror inte jag tackat nej till så många sociala inviter under året som gått. Nästan lite väl mycket, ibland kanske det vore bättre att tänka på sig själv än att tacka ja för någon annans skull? Sen det där med positivare o deppen kan ju diskuteras...


... besöka en ny plats, helst ett nytt land, där jag aldrig tidigare satt min fot!

Japp, under 2006 besökte jag för mig nya platser i världen; Vaasa Finland, Paris, Mallorca, Tunisien, Teneriffa tex. MVG på denna punkten!


... prova på en ny hobby/aktivitet. Vidga mina vyer helt enkelt!

VG iaf? Har provat på att åka skidor, göra blomsterarrangemang, smyckeskurs och raggsocksstickning bla. Tiden har varit knapp så istället har "gamla" intressen fått stryka med... inte bra, balans tack!




Inga kommentarer: