torsdag 18 maj 2006

Snart bär det av igen

Ja då var det snart dags för studieresande igen. Det har även tillkommit en kryssning på programmet så onsdag 31 maj flyger jag till Köpenhamn för att checka in på MSC Lirica för en specialkryssning för agenter mellan Köpenhamn-Kiel (gillar dock inte att åka båt så det krävdes viss övertalning, gör det för mormor o morfars skull =).
3 nätter ombord blir det, lördag morgon ska vi komma tillbaka till CPH igen o då tänkte jag ta mig hemåt till Skånelandet o stanna där några dagar innan jag på tisdag 6 juni flyger upp till Stockholm igen för att övernatta på Arlanda o dan därpå tidigt åka iväg till Mallorca med Apollo. Lördag kväll återvänder vi till Sverige o får då övernatta ytterligare en natt på Arlanda innan slutdestination Övik nås på söndan igen. Wehoo.

Har lite svårt för att leva i nuet o tycker därför mest att det känns jobbigt, har ingen ordning på mitt liv o leverne här uppe för tillfället o vet inte vad jag vill... Uäähhh för att citera en annan bloggare. När jag kommer hem då är det dessutom bara en månad kvar innan jag ska iväg igen, då för en semestervecka till Skånelandet. Som sagt, vad nice det vore att leva i nuet o inte flera månader ahead. Jag vill höra hemma nånstans o det gör jag inte nu...

Vad gör jag här egentligen...?

Luckily the job is great. Trivs jättebra, dagarna går otroligt snabbt o jag har energi o roligt hela dan på jobbet - men så fort jag går därifrån är allt som bortblåst...
Lyckas inte entuasmiera mig över nånting hur jag än försöker. Vad är det för fel på mig?!

5 kommentarer:

Malin sa...

Usch. Det där låter ju skittrist. Allt spännande som händer i ditt liv och du verkar inte kunna uppskatta det. Jag vet tyvärr inte hur jag ska kunna muntra upp dig. Själv mår jag prima förutom vissa orosmoln om huruvida vi får flytta eller inte. Jag mår mest dåligt i november eller januari/februari. Nu känns det bara ljust och trevligt.

Du känner att du inte vet var du hör hemma. Det vet inte jag heller, men jag är hemma. Mycket. Hittar inte på så mycket spännande. Du "slipper" ju vara hemma hela tiden, men ändå känns inte det bra. Jag tror inte att det är nåt fel på din situation. Du har två jobb som du trivs med, en massa vänner och du får resa mycket och uppleva saker. Du har fina katter och en bra lägenhet. Försök att tänka positivt. Svackor brukar lätta. Om du fortfarande mår dåligt så kanske du måste rycka upp dig och flytta söderut. Det kanske är det som saknas. I don't know. Men jag tycker att det är synd att du ska behöva känna dig så där.

KRAM!!

Prralin sa...

Tack vännen för uppmuntran! Det är skönt att det finns nån som vet hur det är, att det inte alltid är toppen o uppåt. Det hjälper inte att sätta upp en fasad, mår man inte bra så gör man inte det, oftast kanske istället ännu sämre om man försöker låta bli...

Jag känner mig som en bortskämd unge när jag klagar fast jag egentligen har allt jag behöver... kan det tyckas. Det går inte att sätta fingret på VAD det är, det är bara en känsla... som jag vet avtar, det går upp o ner, det är ju inte direkt första gången.
Nu känns det helt ok igen. På jobbet.

Saknar dig i Övik!
Kram!

Anna S sa...

Hej!

Grejen är den att du har bott länge i den här stan nu och du hör inte riktigt hemma "där nere" längre för inget är "ditt" där. Men här har du det som är ditt och du har försökt att skapa dig en plats här, jag är fast här på ett annnat sätt än du, du är fortfarande inte rotad än, du vet att du har möjligtheten att själv bara bestämma att nu flyttar jag och ta med dig katten din. Du har bara dig själv att lyssna på inget som egentligen håller dig kvar här i alla fall inte under hockeyuppehållet ;) vi kompisar finns ju här och vi finns ju här ändå om du vill träffa oss. och du har kompisar på andra ställen också. Förstår att alla bitar inte känns som de är fallna på plats än, de är de inte här heller men jag vet i alla fall var jag hör hemma och du kommer snart att veta var ditt hem är också och just nu är det här som du hör hemma. Kram

Prralin sa...

Så sant som det är sagt, har inget som håller mig kvar riktigt var jag än befinner mig, det är det som ger en känsla av rotlöshet. Hör inte hemma med student/party-människorna för det har aldrig passat mig, o till att umgås med familje/par-människorna kvalificerar man sig tyvärr (uppenbarligen) inte så värst ofta när man är ensam. Då blir man just det där emellan, ensam...

mamma sa...

Gumman lilla, det där låter inte bra,men jag förstår dej. Flyttar amn ifrån stället eller platsen där man vuxit upp och "mister" gamla kamrater blir man rätt rotlös, även om man inte flyttar så långt. Jag tror du saknar oss, även om vi de senaste åren inte varit mycket att sakna. Acceptera arr amn inte kan ha allt samtidigt och njut av livet i Ö-vik på resande fot, tids nog kommer du att rota dej på riktigt, när du vet var du vill vara. Vi som saknar dej kommer alltid att finnas var du än är.
Jag ser framemot besöket/besöken i Skåneland, hoppas sen kunna hälsa på dej i norr lite längre fram i sommar/höst.
Jag älskar dej,kram/mamma