tisdag 18 maj 2010

Oro i kroppen

Jag anser mig själv vara en ganska lugn person, en sån som inte stressar upp sig i onödan och lyssnar till det sunda förnuftet. För förnuftet säger ju faktiskt att den stressiga situationen antagligen inte blir bättre av att du stressar upp dig, har ont i magen, ältar och inte kan sova. Tvärtom.

Men det finns två saker som kan få mig fullständigt ur balans; flygrädslan och tandläkarskräcken. Och detta trots att förnuftet säger mig att risken att krascha med flyget (eller att må dåligt ombord på planet, vilket egentligen är det jag är rädd för) är minimal, och sannolikheten att tandläkaren plågar mig onödigt mycket med flit är antagligen inte heller så stor. Mest troligt kommer jag ur båda situationerna med livet i behåll.

Men när det gäller dessa två saker är det som att det sunda förnuftet är puts väck. Jag har alltid ogillat att flyga, men det känns nästan som att det blivit ännu värre nu när jag inte flyger så ofta. I mitt gamla jobb flög jag relativt ofta, och dessutom jobbade jag då dagligen med bland annat flyg vilket kanske funkade som terapi. I onsdags när jag skulle flyga hade jag inte flugit sen i februari, och vetskapen att ha fyra flygningar framför sig på bara ett par dagar fick mig helt ur balans.

Kombinera sen detta med att jag fått för mig att en tand behöver lagas och att jag måste boka tid hos tandläkaren, så förstår ni att jag inte mådde speciellt bra i början på förra veckan. Kroppen var full av oro och det var som att det var allt kroppen kunde fokusera på. Jo, för jag kan börja oroa mig för att flyga flera dar i förväg, ibland redan när jag bokar. För att inte prata om att gå till tandläkaren...

Och som om inte detta var nog så varnades det för askmoln i onsdags och mitt på dagen dök årets första åskväder upp över Malmö. Jag kan säga att jag hade gjort nästan vad som helst för att slippa flyga i onsdags. Jag kände nästan för att skita i det, det var inte värt det.

Men jag kom iväg, och precis som vanligt gick det bra. Jag har aldrig varit med om någon riktigt obehaglig flygning och jag har aldrig blivit åksjuk på flyget, så jag vet inte var jag får det ifrån. Det icke existerande förnuftet tänker istället att för varje gång jag är med om en bra flygning så kommer jag närmre en dålig...

Jag är extremt asocial när jag flyger. Sätt mig alltid vid fönstret, helst en "F-plats" dvs på höger sida. Även om jag egentligen blir mer inträngd där, kan jag slappna av bättre. På med (lugn, förstås) musik i öronen och blundar. Och försöker låtsas att jag är nån annanstans. Det brukar inte gå speciellt bra. Jag brukar verkligen fokusera på att försöka slappna av, men även det brukar gå sådär. Vem försöker jag lura liksom?!
Som tur är (?) flyger jag nästan alltid ensam, så jag behöver inte ta hänsyn till nån annan och socialisera (men å andra sidan kanske det hade behövts ett moraliskt stöd?).

Däremot är det väldigt skönt nu när jag har överlevt alla fyra flygningarna, åter har fast mark under fötterna och oron börjar rinna ur kroppen. Även om den där tandläkar-oron fortfarande gnager lite, eftersom jag förstås inte kommit mig för att boka en tandläkartid. Förhoppningsvis är det bara något jag fått för mig med tanden, men oavsett vilket så skulle jag ju behöva boka en undersökning eftersom det var två år sen jag var hos tandläkaren senast...



Värt det.

6 kommentarer:

mormor sa...

Skönt att ha dej hemma igen. Du klarar nog tandläkaren oxå!

mamma sa...

visst är flygningarna värt det, det har jag oxå tyckt då jag trotsat rädslan, jag behöver me ringa till tandläkaren, har dragit på det länge, ska vi peppa varandra till att få det gjort ?

Kattis sa...

Jag tycker du ska börja åka tåg istället... ;)

Ofeloia sa...

Undrar när Botinabanan är klar. Då kommer det kanske vara värt att ta tåget istället

Prralin sa...

Ja, tåget hade ju varit ett alldeles utmärkt alternativ om det inte tagit så j*la lång tid. Botniabanan ska väl smygöppnas till hösten mellan Övik och Umeå, men det hjälper ju inte mig så mycket... ;P

Sundsvall-Övik är nog inte klart förrän om ytterligare ett år. Suck!

Kattis - AM sa...

Ge mig ett par månader så har jag nog övertygat dig om att tåget är den bästa lösningen i alla lägen.. :-D