söndag 19 februari 2012

Ja du Ranelid, vad säger man

Mycket kan man beskylla Ranelid för, men inte för att ha en speciellt ödmjuk och timid framtoning. Smart dock av hans kompanjoner att ta med honom i festivalen, för han har ju onekligen skapat uppståndelse kring sin medverkan och det var väl knappast någon som ville missa denna happening. Jag tyckte att låten var helt okej, men inte direk tack vare honom. Å andra sidan hade låten och numret antagligen passerat förbi ganska anonymt om det inte varit så upphaussat pga honom. Men Ranelid i finalen, ja vad säger man om det...

Hans egna lilla ärevarv när de ropats ut som finalister tyckte jag inte var speciellt snyggt. Det var svårt att känna lagkänslan i deras lilla trupp. Nog för att jag tycker det är bra med människor som tror på sig själva, men under förutsättning att de gör det på ett ödmjukt sätt.

För övrigt tyckte jag att det var ett ganska svagt startfält igår. Ingen som riktigt stack ut (förutom Ranelid då, fast inte direkt för sina sånginsatser...). Jag gillade Andreas Johnsson, somliga verkar tycka att det var en kopia på nån gammal Blur-låt, själv tyckte jag att det lät som en typisk Andreas Johnsson-låt. Molly Sandén var lite blek till en början tyckte jag, men vid en andra lyssning av låten så växte den. Den kan nog ta sig, och jag gillade dessutom att hon lämnat den docksöta looken.

Annars var det väl inte så mycket att skriva hem om i den här deltävlingen. Och nu återstår det bara en. Herregud så fort det går. När man har roligt.

1 kommentar:

Maria sa...

Tyckte Andreas låt var mer lik beautiful ones av Suede. Tyvärr.. numret var grymt snyggt och kul att ena körtjejen hade en bebbe stor som ett bowlingklot i magen. Man gillar ju Andreas, sing for me kunde ha vunnit när det begav sig!