Älskade lilla Fritzen finns inte mer

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det mycket värre än man tänkt sig. Ibland händer det ofattbara. Som att älskade lilla Fritzen inte längre finns. Som att han trots tre veterinärbesök på en vecka inte klarade sig. Jag hade en magkänsla och en enorm oro som sa mig redan från början att något inte var bra, men att han skulle dö trodde jag nog inte.

Han var så duktig under både blodprov, röntgen och vätskeersättningsdropp och fick beröm av veterinären för att han var en sån snäll kisse. Det verkade som att han blev lite bättre när flämthostan gav med sig lite, men han blev inte piggare och han ville inte äta eller dricka själv. Om han inte svarade på behandlingen, inte tålde behandlingen, om han hade något i sig sen tidigare eller om det tillstötte komplikationer vet jag inte.

Han var hos veterinären tre gånger under loppet av en vecka, fick sin medicin i sprutform istället för i tabletter men veterinären såg ingen anledning att göra något annat än att "avvakta". Dagen efter det tredje veterinärbesöket och på väg till djursjukhuset dog han. Jag var inte med då, och helt ärligt är jag egoistiskt tacksam för det. Jag vill minnas honom som den fantastiska katt han var.

Han var definitivt inte "bara en katt", han var min bebis som jag gosat med sen han var alldeles nykläckt. Han var ensambarn och jag har gjort mitt bästa för att vara hans lekkamrat och kompis under de fem år vi fick tillsammans. Han har mött mig i dörren varje dag jag kommit hem, han har lagt sig hos mig i soffan och gosat varje kväll, han har spinnande trampat på och somnat på min rygg eller mage varje natt, han har väckt mig varje morgon genom att buffa mig i ansiktet och slicka mitt hår för att berätta att han var frukostsugen. Vi har lekt med hans fjäderkompis, vi har kastat boll, vi har myst på balkongen, vi har flyttat och vi kramats. Jag har pussat på hans underbara små tår och sagt att jag tycker så mycket om hans tassar.

Tänk så många gånger jag har sagt Vad skulle jag gjort utan dig, Fritzen? till honom. Well, now I have to find out. Vad ska jag göra utan dig, Fritzen?

Sjukstuga

Ja, det är inte bara jag som är sjukskriven för tillfället. Förutom att jag de senaste veckorna har servat mig själv hos tant doktorn och tandläkaren, besiktigat bilen och servat cykeln för 1100 spänn så började bilen lysa "service" häromdagen också. Och som om inte det var nog upptäckte jag igår när jag kom till mamma (där Fritzen har varit en vecka medans jag har varit på vift fram och tillbaka) att Fritzen inte såg ut att må bra. Han var hängig och såg ut att vara tät i näsan/förkyld eftersom han andades med munnen hela tiden och lät ansträngd.

Hönsmamma som jag är så blir jag förstås orolig även om det "bara är en förkylning", men medan de andra katterna som är förkylda här verkar pigga så var inte Fritzen sig lik. Han låg visserligen i min säng inatt, men bara stilla nere vid fotändan - och det är inte likt honom. Han vill gosa, buffa och slickas i håret i vanliga fall.

Så imorse ringde jag veterinären och hon tyckte jag skulle komma in med honom. Det visade sig att han hade hög feber (41.5 grader, vilket inte är riktigt lika högt som samma siffra för oss människor, men väldigt högt ändå tydligen), ont i halsen och var uttorkad. Blodprovet visade att det var en bakterieinfektion men röntgen av lungorna visade tack och lov att de såg bra ut. Han fick en kortisonspruta och en hel påse vätskeersättning sprutat in under huden, och nu får han äta antibiotika och kortisonmedicin ett tag framöver.

Stackars liten!

Nu ligger han invirad i en blöt handduk för att försöka kyla ner hans tjocka och varma päls lite, med ett plåster på ena frambenet där blodprovet togs och flämtar med munnen öppen.

Midsommarafton

Midsommarafton firades - förstås - på Midsommarvägen. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det går ju liksom inte att misslyckas. Dagen började direkt kl 10 med klädning av midsommarstången, sen blev det tårtbak (eller i alla fall -garnering), sillalunch, små grodorna (med flera) runt midsommarstången, kubbspel, mera mat och sen även kvällsdans på dansbanan. Det var många många år sen jag firade midsommar så härligt traditionellt som jag gjorde igår. Så här såg mina midsomrar ut "när jag var liten" och det var härligt att få återuppleva detta - det är ju precis såhär det ska va! Och det är också precis här det ska vara, i stugan.

Jag längtar nästan redan till nästa midsommar, men först kommer julen och dit är det ju numera mindre än ett halvår... :)

Midsommartårtan

Kusinens krav på midsommartårtan var att den skulle vara rund, vit (dvs grädde) och med jordgubbar. Jag tyckte att vi lyckades ganska bra med det. För att garnera sidorna med hackade nötter använde vi oss av tekniken "kast med liten nöt", och för att garnera toppen på tårtan använde vi oss självklart av den oumbärliga jordgubbsskivaren. Vad skulle vi gjort utan den?! ;)

Glad midsommar!

Här skiner solen (än så länge i alla fall) och vi laddar som bäst för en härlig midsommar. Igår kväll var jag och kusinen ute och plockade blommor till dagens klädning av midsommarstången på dansbanan.

Trevlig midsommar!

På tal om onödiga prylar

I samma onödiga-shopping-iver som jordgubbsskivaren var inblandad i så kom även ett sött litet keramikkrus för förvaring av vitlök med mig hem. Fast den här lilla onödiga prylen tycker jag nog fyller en viss funktion också, för vitlöken har en tendens att bara ligga och skräpa i nåt skåp hos mig. Den har inte haft någon riktigt bra plats. Förrän nu. Och nu pryder den dessutom sin plats med den äran!

Sommarens kanske onödigaste pryl

... men visst är den söt?! :)

Sommar!

Imorse vaknade jag till en underbar sommarmorgon (och inte att förglömma - fjärde dagen i rad utan yrsel!). En klarblå himmel skymtade bakom soldiset som låg lågt över stan. Sådär härligt som det kan kännas en riktig högsommardag i närheten av vattnet - solen har inte riktigt brutit igenom diset än och det är fortfarande lite kyligt och nästan fuktigt i luften, men man vet att den kommer. Den kommer att komma snart och det kommer att bli varmt!

Jag känner på mig att det kommer att bli en fantastisk midsommar!

... och det firade jag med att köpa med mig världens godaste chokladboll hem efter förmiddagens små ärenden på stan.

Det är inget fel på mig

... i alla fall inte enligt proverna som jag tog hos tant doktorn förra fredagen. Hon ringde idag och meddelade att proverna såg bra ut (blodvärde 146, blodsocker 5.2, kobalamin/B12 278, ämnesomsättning 1.1, blodtryck 120/80). Det var väl i och för sig bra att proverna var bra. Men innebär ju också att det inte går att sätta fingret på vad som är "fel". För nåt är ju fel med tanke på att jag är yr var och varannan dag. Det handlar inte bara om kortvarig yrsel alltså, för det håller i sig under hela dagen. Det känns som att jag är i en "yrsel-bubbla".

Doktorn kunde ju inte heller säga vad som var fel. Hon frågade en massa och undrade bland annat om jag var stel i nacken (stressrelaterat), för det kunde tydligen utlösa yrsel. Så jag fick i uppgift att tänka på hur jag sover och hur nacken mår, och att göra avslappningsövningar och träna på att bara vara¨, inte planera en massa. (Vadå, hur kunde hon veta att jag redan har massor av planer på vad jag ska hinna med under tiden jag är sjukskriven... som om jag var sjukskriven bara för skojs skull.)

Så idag har jag letat fram min spikmatta och ska bli bättre på att använda den för nacken regelbundet (faktum är att jag redan igår lånade mormors spikmatta när jag låg ute på gräsmattan och läste lite), och jag borde också försöka komma till skott att boka tid för massage. Jag köpte en Mindfulness-CD på Apoteket idag, damen i kassan sa att hon själv hade köpt en sån men inte hunnit använda den än... Det var det här med att vara närvarande, här och nu - och att gå från tanke till handling.

Dessutom åkte en flaska Blutsaft med i korgen. Visserligen var ju mina värden okej, men va f-n jag måste ju försöka göra nåt i alla fall...

Avkoppling! En stunds bara-varande under morgonpromenaden, med vågbrus i öronen och solsken i ögonen. Kan inte bli så mycket bättre.

Baksidan av sommarläsning

Nackdelen med den härliga sommarläsningen, att sakta men säkert slappna av och leva sig in i nån annans verklighet... det är ju att man bara vill vara kvar där hela tiden. Inget annat blir gjort. Man läser på dagen, man läser på natten, ja man läser ju hela tiden. Men idag vaknade jag upp utan yrsel för andra dagen på rad och tänkte därför försöka våga mig på en liten morgonpromenad. Fast egentligen vill jag ju krypa ner under täcket och läsa vidare i boken som är så spännande just nu...

Sommarläsning

Igår dök ännu ett yrselanfall över mig. Eller egentligen dök det över mig i lördags kväll när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev så snurrig och illamående att jag inte kunde ligga ner, så jag fick palla upp mig i soffan men kunde ändå inte somna förrän efter kl 4... Med andra ord både trött och yr igår.

Men idag kändes det bättre och när jag såg att solen sken i förmiddags ordinerade jag mig själv vila och läsning på gräsmattan. So far so good...

Varierande dagsform

Nej, det blir nog inga 500 minutrar den här veckan heller. Dagsformen är minst sagt varierande. Efter att ha känt mig hyfsat pigg ett par dagar vaknade jag igår med yrsel igen. Jag kände redan kvällen innan att det var på gång. Det gav dock med sig under kvällen igår och idag känner jag mig helt okej. Men såhär "dagen efter" blir man ändå lite avvaktande och vågar inte direkt överanstränga sig...

Men idag blev det i alla fall en timmes promenad på förmiddagen. Utan att känna mig yr. Så nu är jag laddad för några timmars bröllopstv i eftermiddag...

Bok: Anonyma skoälskares klubb

Ja, jag får väl erkänna att jag köpte den här boken mest för titelns skull. Anonyma skoälskares klubb av Beth Harbison. Efter att precis ha läst Elsas Mode tyckte jag att denna boken till en början var lite svår att komma in i, lite rörig. I Anonyma skoälskares klubb lär man efter hand känna fyra udda kvinnor som har ett gemensamt intresse, nämligen skor. Märkesskor, dvs dyra skor. Men tyvärr har de också ekonomiska problem som en gemensam nämnare.

Så hur löser man ekvationen inga pengar men stort skobehov?

"Är du som jag? Älskar skor men har inte råd att köpa vad du vill? Om du har storlek trettiosju och en halv och är intresserad av att byta dina Manolos mot Maglis etc så ses vi på tisdagskvällar. Kanske kan vi hjälpa varandra...

Svar till Anonyma skoälskares klubb"


Det är så dessa kvinnor träffas och lär känna varandra. Lorna som har skulder upp över öronen kan inte sluta handla (skor) på e-bay, Helene är (olyckligt) gift med en högt uppsatt politier som håller hårt i plånboken och har spärrat sin frus kreditkort, Sandra finansierar sina skoköp genom att jobba som telefonvärdinna och Joss som egentligen inte är speciellt intresserad av skor men behöver komma bort från sitt tråkiga jobb som nanny. Klubben kommer att förändra deras liv...

Boken tar sig efterhand och blir lite bättre eftersom tycker jag. Inget toppbetyg, den rekommenderas nog mest till andra skofrälsta typer... ;)

Catching up

Idag har jag dejtat dubbelt upp. Först långlunchdejt med en gammal klasskompis från högstadiet. Vi har träffats väldigt sporadiskt sen vi slutade skolan, typ en gång om året vid den traditionella julträffen. Men nu jobbar hon bara ett par kvarter från där jag bor, så då tyckte vi det var läge att slå till. Och vi slog på stort; lunch på stan och sen promenad hem till mig och jordgubbar i solen på min balkong. Trevligt att catcha up lite!

Och ikväll var det dejt med en gammal brevkompis. Ja, jag var en sån som hade brevkompisar innan mailens, chattens och facebooks tid. Om det är nån som kommer ihåg stenåldern? Vi började nog brevväxla nån gång under högstadiet tror jag, eller kanske tom ännu tidigare. Efter många år som brevvänner har vi setts nån gång när jag varit "hemma" på sommaren. Och nu bor hon i Lund och jag i Malmö - ja då är det ju naturligtvis även här läge att slå till.

Ikväll slog vi till på en liten pysselkurs i form av presentinslagning. Kuligt!

Inte världens vackraste verk direkt, men jag tror att jag fattade galoppen så nu är det bara att köpa hem lite roligt inslagningspapper och börja öva... :)

Lika som bär

Haha, my kind of humor.

Bok: Elsas mode

Sen bokhögen dök upp i fredags har jag redan hunnit med att klämma två böcker. Det är så avkopplande och skönt att komma in i en bra bok och få leva i någon annans verklighet ett tag...

Eftersom jag är smått senil och aldrig kommer ihåg vad jag läst eller sett så har jag ett tag funderat på att skaffa en såndär liten skrivbok där man skriver upp vilka böcker man läst, och vad man tyckte om dem. Men det har jag självklart inte kommit till skott med. Så jag får väl använda bloggen till det istället, det är ju så praktiskt att kunna söka och gå tillbaka och säga att "ja, den boken har jag läst för det har jag skrivit här (men jag kommer inte ihåg den)". ;)

Först ut var Elsas mode av Sofi Fahrman. En typisk chick lit-bok som handlar om 20-nånting-åriga Elsa Gustavsson från hålan Brännhult utanför Borås som efter några månader i New York försöker skapa sig ett liv i Stockholm. Man får följa med i Elsas liv, slitningarna mellan hennes "gamla liv" och det nya som hon vill skapa sig i Stockholm, hur hon med hjälp av sin nyskapade modeblogg tar sig framåt i storstans mode- och bloggliv - och naturligtvis hennes kärleksliv. Är det chick lit så är det!

Jag gillade boken. Den var lätt att komma in i och det var lätt att "lära känna" Elsa, och att gilla henne. Dessutom var det lite roligt att boken utspelade sig en hel del i "bloggvärlden", men det kanske man bara tycker om man själv är en bloggläsare och har lite insyn i den världen.

Hursomhelst, en skönt lättläst och underhållande bok som jag rekommenderar!

I'm alive

I'm alive. Idag har jag till och med överlevt ett besök hos tandläkaren. Eftersom det var två år sen jag var där senast var det hög tid. Och jag överlevde som sagt. Men - jag hade tre hål som måste lagas. Och ingen tid för lagning förrän i slutet av augusti, vilket innebär en hel lång sommar med en liten (stor) tandläkaroro gnagande i bakhuvudet...

Men jag kan i alla fall trösta mig med att jag är yrselfri sen igår. Fantastiskt skönt! Och jag håller verkligen tummarna för att det håller i sig. Annars har jag mest bara tagit det lugnt, jag har varit i stugan ett par dagar tillsammans med min 15-åriga kusin och konstaterat att man fortsätter vara barnbarn även om man är 15 resp 29 år. Jag gillar att vara barnbarn! :)

Fortfarande snurrigt

Att man aldrig lär sig. Efter två dagar där merparten av respektive dag tillbringats smått illamående i en yrselbubbla i soffan borde jag ha lärt mig att jag inte är Superwoman (iaf inte just nu). Gårdagens besök hos tant doktorn borde också ha hintat om det.

Men nejdå. Efter en lång förmiddag (och några timmar in på eftermiddagen) i horisontellt läge i soffan kändes det som att jag "bara" var trött idag. Ut och jaga minutrar!

Smart? Inte direkt. Det tog inte speciellt många minutrar innan det började kännas snurrigt, men nej nej, det går säkert över om jag bara går lugnt och försiktigt. It didn't. 45 småyra minutrar senare var jag tillbaka i soffan och ägnade istället hela eftermiddagen och kvällen åt att jaga sidor i en av böckerna som jag börjat läsa. Jag lägger ner det där med minutjagning för idag (och imorgon). Jag tror inte att världen går under bara för att jaga inte checkar av 500 min den här veckan. Det kommer fler veckor. Och det är bättre att se till att vara på banan då.

Ett skepp kommer lastat

... med pocketböcker.

Man skulle nästan kunna tro att jag planerat för att bli sjukskriven med tanke på att det just igår dök upp ett paket fullt med pocketböcker. Men det var snarare så att jag förra helgen kände semestervittringen och därför blev sugen på att ladda upp läsförrådet. Men nu kanske jag faktiskt kan ta mig tid att läsa lite redan innan semestern... :)

Stickprov

Det var en sånhär "modern" doktor jag var hos idag. Okej, jag kanske inte ska uttala mig om det var modernt eller inte, min erfarenhet av doktorer och läkarmottagningar är ju väldigt nära noll. Men i min värld så dyker doktorn upp i vit rock och ser ut som en doktor "ska göra". Idag kom en alldeles civilklädd dam i käck jeanskavaj, vit blus och färgglad scarf och hämtade upp mig i väntrummet och visade sen in mig till hennes kontor. Ja, jag satt i en besöksstol vid hennes skrivbord, och det såg ut som att vem som helst hade kunnat jobba där. Även om man inte är doktor alltså.

Och när hon hade analyserat mig färdigt visades jag in till hennes kollega, som även hon var civilklädd, som visade sig vara damen i fråga som skulle ta prover på mig. Jag fick stick i både fingret och armvecket, och nu vill jag passa på att dokumentera för mig själv för att minnas att det inte var farligt att bli stucken. Det gjorde inte ont. Det kändes knappt. Jag tittade bort och låtsades som att det regnade (det gjorde det också).

Efter armveckssticket började jag dock få lite "bomull i öronen" så då sa jag till att det började flimra lite och blev assisterad in i grannrummet där jag fick lägga mig på en brits med fötterna högt. Och så pumpades min överarm upp så det kändes som att den skulle spricka (fast inte heller detta var farligt). Både blodtryck (120/80, kan det stämma?) och blodsocker var tydligen bra. Resultatet av stickproven får jag veta vad det lider...

Foppa i VM-magasinet

Missa inte Foppa i VM-magasinet på SVT1 kl 22.30 ikväll!

Finn ett fel

Jodå, tant doktorn fann ett fel: jobbet.

Jag gick till hälsobesöket imorse med "förhoppning" om att de skulle hitta någon "brist" (järn, vitamin, whatever...) som kunde förklara min trötthet och mitt allmänna dåliga mående. Att jag har varit sjukt trött ganska länge är ju ingen hemlighet, men de senaste veckorna (eller senaste månaderna egentligen) har jag också känt av yrsel och illamående till och från, i kombination med tröttheten eller det som jag kallat "känsla av medvetslöshet".

Sista veckorna har det eskalerat och förra veckan var jag hemma från jobbet två dagar för att jag var yrslig och kände mig allmänt "borta", huvudet orkade helt enkelt inte annat än att ligga ner. Igår när jag gick till chefen för att få min sjukfrånvaro påskriven (jo, vi pratar kommunen och blanketter till allt...) påtalade jag att jag inte tyckte det kändes bra att jag haft så pass mycket sjukfrånvaro här, med tanke på att jag i princip aldrig haft någon sjukfrånvaro tidigare (vi pratar max 5 dagar totalt from förskolan tom mitt förra jobb).

Då blev jag skickad till Företagshälsovården och fick tid redan idag på förmiddagen. Jag gick som sagt dit med förhoppning om att de skulle hitta någon brist i mitt fysiska mående. Men gick därifrån med en sjukskrivning fram till semestern. Och ett läkarutlåtande som säger att "Arbetet har medfört en understimulering som har påverkat hälsan negativt. Senaste halvåret sakta utvecklat ett depressivt tillstånd med ångest."

Det känns lite konstigt. Jag har aldrig varit sjukskriven tidigare. Knappt haft en sjukdag per femårsperiod ens. Och känns det inte lite löjligt att bli sjukskriven för att man "har tråkigt på jobbet"? Kanske. Men jag litar på tant doktorns erfarenhet, hon verkade veta vad hon pratade om. Jag tror definitivt inte att jag kommer må sämre av att slippa gå till jobbet. Och det är ju inte så att något arbete ligger ogjort bara för att jag inte är där.

Men vad gör man när man är sjukskriven? Jag tänkte i alla fall börja med att ta det riktigt lugnt ett par dagar, försöka få yrseln och "bubblan" runt huvudet att släppa. Sen tänker jag se till att återfå min energi på ett eller annat sätt, vistas där jag mår bra, omge mig med människor som ger mig energi, och framför allt - skaffa ett nytt jobb!

Företagshälsovården

Nu är jag på väg till företagshälsovården. Håll tummarna för att de hittar något fel på mig. Ja, faktiskt. För såhär vill jag inte må längre än nödvändigt, och jag hoppas verkligen att det här måendet inte är synonymt med att vara frisk.

Jag vill självklart inte vara sjuk. Men i så fall vill jag inte vara frisk heller.

Handikappad utan Funbeat

Funbeat ligger nere på grund av underhållsarbete. Jag känner mig helt handikappad. Hur ska jag nu kunna hålla reda på mina minutrar? Ska jag verkligen behöva räkna "för hand" för att kolla hur jag ligger till?

25+75+50+65+25 = ungefär halvvägs till 500. Ett helt gäng minutrar mindre än vad jag hade planerat att avverka till och med idag. Tur för mig att det är fyra dagar kvar av veckan!

Recept: Köttfärspaj med sparris

Den här pajen finns på min regelbundna "repetoar" av middagsrecept, ni vet de där få sakerna som man faktiskt kommer på att man kan göra när man funderar på vad man ska kocka ihop... Men den är lättlagad och god - och ligger i min lunchlåda idag. Smaklig måltid!


4 portioner

Pajdegen:
1,5 dl dinkelmjöl (eller vetemjöl)
1,5 dl grahamsmjöl
50 g smör
1 dl kesella
2 msk riktigt kallt vatten

Fyllningen:
400 g mager nötfärs
1 finhackad gul lök
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk smör
salt
peppar

Sparrissåsen:
1 msk smör
2 msk dinkelmjöl (eller vetemjöl)
2 dl mellanmjölk
1 dl spad från sparrisen
salt
peppar
110 g burksparris utan lag
2 tomater i skivor
50 g riven parmesan

Gör såhär:
1. Börja med pajskalet. Kör dinkelmjöl, grahamsmjöl, smör och kesella i en matberedare. Tillsätt vattnet och kör till en deg.
2. Tryck ut degen i en smord pajform. Ställ pajformen kallt i 30 minuter.
3. Sätt ugnen på 225 grader.
4. Grädda pajskalet i 10 minuter, det ska få lite färg.
5. Stek under tiden köttfärs, lök och vitlök i smör i en stekpanna. Salta och peppra.
6. Sparrissåsen: Smält smöret i en kastrull. Rör ner mjölet.
7. Späd med mjölk och sparrisspad. Salta och peppra. Låt såsen koka i ca 5 minuter.
8. Lägg köttfärs och lök i det gräddade pajskalet. Bred på sparrissåsen.
9. Lägg sparrisstänger och tomatskivor ovanpå. Strö över riven ost.
10. Gratinera pajen i 250 grader tills osten fått fin färg (ca 10 min). Servera med sallad.

(Ursprungsreceptet säger ca 600 kcal per portion för den intresserade.)

Efter solsken kommer regn

Efter helgens underbara sommarväder kom idag ett bakslag i form av 12-gradigt höstrusk och ihållande regn. Jag kände mig som en dränkt katt när jag kom hem från jobbet. Och då regnade det ändå jämförelsevis lite sent i eftermiddags jämfört med vad det gjorde tidigare under dagen.

Efter (ännu) en seeeeeg dag på jobbet vaknade jag till liv lite av regnpromenaden och hann med att fixa mat lite snabbt innan jag drog till Friskis för mitt nya måndagsnöje; skivstång/styrka. 45 min skivstång (som jag helt enkelt bara får gilla läget att det inte är som på Energihuset), 15 min kondition i form av 15 st 45 sek intervaller och avslutningsvis 15 min nedvarvning/stretch.

Jag brukar ju gnälla på att Friskis lägger så mycket av sin passtid på nedvarvning/stretch (och jag tycker fortfarande att det är "slöseri" med 60 min-pass att ha 10-15 min uppvärmning och 15 min nedvarvning/stretch - det blir liksom inte mycket tid över till "passet"), men idag var det riktigt skönt. Ljumskarna var lite ömma från gårdagens jogging och jag la på mer vikter på skivstången - plus att jag orkade ta i lite på de avslutande intervallerna. Jag var alltså riktigt slut. Ja, jag kände nästan ett uns av träningsglädje där mot slutet. Det var länge sen! Härligt!

Jag håller en liten tumme för att det kanske betyder att jag börjar komma över den där första jobbiga tröskeln...

Sällskap på IFORM-loppet?

Någon som har lust att joina mig på IFORM-loppet i Malmö den 31 aug?

Under gårdagens morgonpromenad fick jag för mig att börja jogga lite också (och det gick ganska bra, åtminstone med mina mått mätt). När jag senare under dagen låg på gräsmattan och bläddrade i nån tidning så såg jag en annons för IFORM-loppet, och blev lite sugen. 5 km eller 10 km. Det är 12 veckor kvar till den 31 aug, och frågan är om man hinner komma i 5 km-form eller 10 km-form på den tiden? Om utgångsläget är noll?

Det hade ju varit lite roligt att ha en morot under sommaren... och förstås ännu trevligare med sällskap! :)

Recept: Jordgubbar med apelsinkvarg och chokladsmul

Jag ljög igår kväll. Dagen avslutades ännu bättre. Även om det inte blev fullt lika snyggt som på bilden i receptet så var det inget fel på smaken. Tyvärr fanns det inte några färska jordgubbar att få tag på, så det fick bli frysta istället. Helt enkelt en bra anledning att prova igen, när färska jordgubbar behagar dyka upp. Tips som nationaldagsgott!

4 portioner

1 liter jordgubbar, rensade och sköljda

1 dl creme fraiche

1 apelsin, rivet skal

2 msk florsocker

1 tsk vaniljsocker

1 dl kvarg 10%

6 digestivekex, krossade

100 gram mörk choklad, hackad

Dela jordgubbarna. Vispa creme fraichen så att den blir fast. Blanda ner apelsinskal, florsocker, vaniljsocker och kvarg. Varva röran med jordgubbar, choklad och digestive.

Grillat med rostade nypotatisar

Denna sommardag med semesterkänsla avslutades på bästa sätt med säsongsinvigning av grillen och nypotatisar rostade i vitlök och chili. Mums!

Mitt mission för sommaren i stugan är att lära mig grilla. Hur svårt kan det va att bli grillmeister?!

Jag vill ha semester. Nu!

Idag har det varit en riktigt härlig sommardag. Efter morgonens promenad kom jag hem till framdukad frukost i solen på altanen precis i tid till Melodikrysset. Eftermiddagen har tillbringats på en filt på gräsmattan, och nu känner jag mig lite lagom solstingad. Fåglarna sjunger sina trudelutter och på avstånd hörs musik och sång från dragspelsstämman som håller till i krokarna i helgen. Sommarkänslan är maxad och jag skulle inte tacka nej till några veckors semester.

Typ nu.

En fantastisk morgonpromenad

Imorse var jag ute på en underbar morgonpromenad. Den rundan tänker jag ta mig runt fler gånger, och nästa gång blir den troligtvis ännu mer fantastisk då jag (förhoppningsvis) inte behöver oroa mig för att om jag gått vilse och att jag inte ska hitta hem igen... ;)

På sandig väg genom tallskog, äppelodlingar, öppna fält och kullar kom jag ner till stranden och fick sen gå en bra bit längs stranden ackompanjerad av vågskvalp innan jag hittade rätt på stigen som ledde hemåt igen. Jag höll på att krocka med ett rådjur som åt frukost ur grannarnas trädgård i början av promenaden, och vid stranden stoltserade svanarna med sin närvaro.

85 min solsken och en bra start på dagen!