Det känns som att jag inte varit hemma på jättelänge nu, jag känner mig helt vilsen på både tid och plats, och jag längtar verkligen efter min egen säng och min egen Fritz att gosa med... jag längtar efter min egen lägenhet, att inte leva i en kappsäck, mina egna rutiner, mina egna möjligheter att träna, mina egna tankar och min egen mat och att bara vara jag.
Nu är det nära, för ikväll påbörjar jag hemresan med att ta tåget från Malmö till Stockholm. Anländer runt midnatt och ska då leta upp mitt hotell, sova några timmar och vara pigg och alert för kurs hela dagen imorgon. Sen äntligen, imorgon kväll, sista planet hem.
Har jag tur är jag hemma i min säng runt 1-tiden natten mot onsdag.
Sa jag att jag längtar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är det förvirrande och jobbigt att vara på en plats som alltid varit tryggt och "hemma", och som borde vara "hemma", men inte längre är det?!
Jag vågar knappt inte säga att jag inte är "hemma där hemma" längre till mina föräldrar, för de blir så ledsna och sårade...
Förvirrande som sagt!
mm det är nog som felicitas säger visst vill jag att du ska vara hemma hos mejmen förstår att det inte är hemma, men jag vill att du ska känna dej välkommen hit alltid, saknar dej redan kram
Skicka en kommentar