Tja, inte klockrent som jag hoppats. Jag har haft besök av både min chef och en utesäljare från affärsavdelningen i veckan. Dels har vi varit ute hos en del företag som nyligen blivit av med sin resebyrå och presenterat våra tjänster (magkänslan säger att detta var lyckat), och dels fick jag den stora äran (?) att vara med på en av anställningsintervjuerna (ny resebyråchef + ev ny affärsresesäljare) i tisdags.
Min chef hade en plan på förhand för personerna hon skulle träffa (som var det vi hoppades på att kunna bekräfta och göra upp en tidsplan efter), men efter mötena ändrades hennes åsikter. Så egentligen slutade det med fler frågetecken efter än före; det som var en så himla bra plan på förhand kanske inte var det i själva verket... eller så kostade den lite för mycket. (I min värld tror jag dock att det hade varit värt det, i sammanhanget är det småpengar, men jag kommer ju inte ha möjlighet att följa upp det så jag tror inte jag har så mycket att säga till om.)
Jag har dock kommit till insikt. Det här är inte mitt problem, och inte mitt jobb att fixa. Jag har sen i februari spelat med öppna kort och berättat att jag kommer flytta, troligen under/efter sommaren. I en månad har min chef vetat att jag sagt upp mig och jobbar sista dagen 30 juni. Jag har blivit mutad att jobba längre, men har nu sagt att jag kan jobba till den 3 juli. Max. Sen får de lösa det hur de vill.
Jag jobbar 2 dagar nästa vecka och sen är jag på resande fot i en och en halv vecka. Jag tänker inte ägna min semester åt att oroa mig för framtiden. Men det ska bli intressant att se om det finns en plan när jag kommer tillbaka. Då har jag max 3 veckor kvar att jobba...
Får man lov att säga att man ser fram emot att bli
:)
1 kommentar:
ja det får man lov att säga, du har jobbat och jobbat, hoppas du hinner varva ner under semestern, du kan ju alltid tänka på mej som troligen jobbar både då och hela sommaren, ha de gott kramar
Skicka en kommentar