Den här artikeln är vinklad från introvert-point-of-view, och jag påstår inte att det är svart eller vitt (och absolut inte att något är rätt eller fel), men jag tyckte det var intressant läsning och kände som sagt igen mig en hel del.
Det skadar nog inte att tänka lite då och då på att de här olika personlighetstyperna i sociala sammanghang. Tex kan jag säga att på jobbet så har jag en (av två) kollega som är extremt extrovert, och jag kan ärligt säga att många av mina introverta sidor krockar big time med hennes extroverta. We are not meant to be.
Inom jobbet har jag (varit tvungen att) jobbat väldigt hårt med att träna mina så kallade extroverta förmågor de senaste åren; tex genom att göra kundbesök hos företag, knyta nya kontakter och synas och höras på diverse aktiviteter utanför jobbets väggar. Saker som egentligen går helt emot min "natur", way utanför min bekvämlighetszon. Det tar väldigt mycket energi att "övertyga andra om att man är nåt man egentligen inte är", och därmed så blir den privata sfären kanske än mer introvert. När jag kommer hem från jobbet behöver jag bara vara. Mig själv.
Det är inte det att jag inte gillar människor och därför inte vill "ut och träffa folk", men jag har inget behov av att skapa nya ytliga kontakter. Jag känner mig obekväm och det tar mycket energi. Energi som jag mycket hellre lägger på mina "riktiga vänner".
Självklart är det nyttigt att träna på saker som ligger utanför bekvämlighetszonen, men jag tror också att det är väldigt nyttigt att förstå, och acceptera, sig själv. Jag är glad för att jag är den jag är. Och jag är stolt över att jag har gjort mig själv till den jag är idag.
Testa dig själv här!
4 kommentarer:
vi jobbar mycket med kommunikation utifrån olika personlighetstyper, inte minst när det gäller olika försäljningsstrategier och kundpsykologi. även grabben har halkat in på det där genom att han gick på coachning hos en av mina kollegor (världen är liten) och vi pratar ofta om det där, kan beskriva folk utifrån olika personlighetsklassifieringar, t.ex. "ja han hans är så himla blå och därför...". (blå beskriver en viss typ av personlighet). det är verkligen superintressant och väldigt nyttigt!
mm visst det är att till viss del acceptera vem man är, försöka "vara" lite av nån annan där så behövs, för visst det behövs för att överleva, men det är viktigt att vara den man är, du är bäst som du är, kram
http://se.41q.com/typ.41q?p=23673527
här är mitt resultat, nästan precis som ditt men jag går på känsla istället för tanke
Sara - Jag håller med du, det är väldigt intressant när man väl börjar bena i diverse olikheter, och likheter för den delen. Mera sånt!
Mamma - Jo vissa situationer kräver ju ett visst mått av anpassning, och man kan ju också "jobba på sina svagheter". Men innerst inne är man ju ändå "som man är".
Skicka en kommentar