Dan före dan före dopparedan

Dan före dan före dopparedagen vaknade jag alltså upp hos pappa, efter att dagen innan ha dragit österut och först ätit middag hemma hos mamma och sen åkt vidare till pappa där jag skulle lämna av Franzon. På morgonkvisten låg det lite lite snö på marken, och det är faktiskt den största snömängd jag har sett än så länge den här vintern. Så man får ju vara glad för det lilla!

Efter att ha ätit frukost och vinkat av Franzon drog jag vidare till stugan, där jag satte på vattnet och värmen och försökte göra det lite välkomnande för mormor och kusinfamiljen som var på väg. När de dök upp införskaffades det en gran som jag och storkusinen klädde, lillkusinen (som visserligen är längre än oss allihopa, men han är fortfarande yngst) gick loss med ciceleringsjärnet (som jag letat fram, inspirerad av Ernst förstås) och kryddnejlikor på apelsinerna, mormor och morbrors fru gjorde en massa sillar (bla Ernst glöggsill) och morbror var ute och satte upp de sista ljusslingorna. Julförberedelser i alla skrymslen och vrår med andra ord.

Årets konstigaste julklapp

Lucka 24 - Mina julaftnar

Jag gillar ju som bekant julen. Och har alltid gjort. När jag var liten firade vi alltid jul två gånger på julafton, och fick besök av tomten två gånger. Först var vi hos farmor och farfar på lunch och eftermiddagen fram till och med Kalle Anka, tillsammans med pappas brors familj och min kusin på den sidan. Min två år äldre kusin var nog min idol under många år och det var inte helt ovanligt att jag önskade mig samma saker i julklapp som hon gjorde, och helst ville ha samma kläder och frisyr som hon också. Jag hade ju inga storasyskon att se upp till, så hon fick vara stand in. Tomten kom alltid och delade ut paket till oss, och det tog många år innan jag och min kusin (och syster, när hon dök upp fem år efter mig) kunde lista ut vem det var. Han kom ju alltid oanmäld, utan att någon försvann iväg för att köpa tidningen. Jag minns att jag någon gång såg tomtens käpp och kappa i gömmorna hos farmor och farfar, och blev lite konfunderad.

Efter Kalle Anka åkte vi hem (vilket bara var några hundra meter bort) då mamma skulle mjölka korna, och mamma och pappa försvann ut för att fixa med djuren. Jag (och så småningom min syster) såg väl på tv eller nåt. Ett par timmar senare var vi redo för julfirande nummer två och åkte ner till stugan till mormor, morfar och morbror (och så småningom också hans familj och de två 14 och 16 år yngre kusinerna som tillkom på den sidan). Även där kom tomten förstås (och ibland hade han misstänkt bra koll på vad vi hade fått för paket av tomten tidigare på dagen) och julaftonen avslutades alltid med gottebord på morfars julpimpade hyvelbänk.

Såhär tror jag att vi höll på tills farmor blev dålig och inte längre kunde vara värdinna för julafton. Kan det ha varit runt femton år sen? Då flyttades lunch-/eftermiddagsjulaftonen hem till oss istället, med farfar, farmor (som vi hämtade hem från ålderdomshemmet) och pappas bror med familj. Efter Kalle Anka försvann mamma och pappa ut i stallet och de andra gästerna åkte vidare, och jag och min syster såg på Kan du vissla Johanna och knäckte nötter medan vi väntade på julafton nr 2. På kvällskvisten när korna var färdigmjölkade fortsatte vi till stugan, precis som tidigare.

Efter att farmor och farfar gick bort för tio år sen fortsatte vi med lunch/-eftermiddagsjulaftonen tillsammans med pappas bror med familj ett par år, tills kusinen fick barn och de började fira på eget håll. Och i och med detta kan man väl säga att min regelbundna kontakt med kusinen upphörde. Eftersom jag dessutom vid detta laget bodde i Norrland så var julen en av de få gånger på året vi träffades.

Jag har minnesluckor på ett par år och minns inte riktigt om vi jularna efter detta tillbringade även dagen/eftermiddagen i stugan eller om vi var hemma och inte åkte dit förrän på kvällen. Nånstans här i krokarna skilde mina föräldrar sig, och när jag blev tvungen att välja på mamma eller pappa att utgå ifrån på julafton så valde jag - stugan. Kanske inte helt neutral mark, men dock där jag själv verkligen ville vara. Med mormor och morfar och kusinfamiljen och massa mys och pyssel. Där har jag utgått ifrån de senaste 5-6 åren, och det känns helt rätt. Mamma och syster ansluter under julaftonen, och tomten kommer som vanligt. Jag har firat alla mina 30 jular i stugan och tänker fortsätta med det så länge möjligheten finns. Pappa får förstås också sin juldos av mig, men inte på julafton. Julafton är nämligen vigd till stugan, och det hoppas och tror jag att han har förståelse för.

För det där med stress, det gör jag inte. Inte på julafton.

Lucka 23 - Ett ögonblick

Dan före dan före dopparedan. När jag efter att ha sovit över hos pappa åkte därifrån på morgonen för att bege mig till stugan för att fira jul, och lämnade kvar Franzon hos pappa där han skulle vara över julen.  

Jag har ju tidigare saknat den connection som jag hade med Fritz, då jag inte känt samma med Franzon. Men det känns faktiskt som att vi börjar connecta mer och mer. Och kan man annat än att vilja äta upp denna sötnosen som kikade på mig genom fönstret när jag lämnade? (Och kanske gav ett liiiitet sting av dåligt samvete, "Mamma, lämna mig inte"...)

Pussgurka!

Nå, vad tyckte ni?

Nå, vad tyckte ni? Om Foppisen? För ni har väl sett dokumentären? Om inte - gör det nu!

Förutom de nyinspelade intervjuerna inför det här programmet hade jag nog visserligen sett alla mål, passningar, intervjuer och reportage med honom flera gånger genom åren. Jag har ju mitt eget lilla Foppa-arkiv, framför allt från hans första säsonger i NHL. Till och med katten hade jag sett kom jag på, fast det hade jag glömt. Och kanske var det ingen slump att min katt som hette just Foppa såg ut just som Foppas lilla katt.

Det är lite svårt att föreställa sig hur stor han faktiskt har varit. Det gör mig glad att han fortfarande verkar ha båda fötterna på jorden, och dessutom fortfarande anser sig själv vara blyg, trots alla stora framträdanden han har gjort genom åren och den enorma uppmärksamhet som han har fått lära sig att leva med. Och det är rätt häftigt att se bilderna från 2003 då tre spelare från hela NHL är nominerade till Hart Trophy, dvs priset som säsongens mest värdefulla spelare - och två av dem är från lilla Övik och Modo. Dessutom två killar av samma årgång som har spelat tillsammans sen tv-pucken. Det är stort!

Jag är stolt över att vara ett Foppafan. Tack för allt, för alla oförglömliga hockeyminnen, för alla upplevelser - och inte minst för alla människor jag aldrig träffat om det inte vore för dig! Nostalgisk som jag blev var jag tvungen att leta upp mina ord och känslor från dagen då han slutade, på riktigt, för sista gången. Kungen.

#21 Peter Forsberg

Ingen har väl missat att det är dags för Foppa ikväll. Men här kommer ändå en påminnelse:

Ikväll är det obligatorisk tv-tittning. SVT1 kl 20.00 dokumentären om världens bästa Peter Forsberg. Don't miss!

Julen är kommen hopp fa-ra-la-la

Slutet på adventskalendern och lite annat julfix kommer. Men just nu är jag fullt upptagen med att mysa, fixa och bara vara i stugan, så det får bli på andra sidan Kalle Anka och tomtandet. Hoppas ni får en riktigt skön jul, med många klappar och god mat. Ta hand om varandra!

God jul!

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Här sitter jag och skriver värsta önskelistan på totalt onödiga prylar som jag mycket väl har råd med att köpa själv egentligen. Det finns säkert nån som tycker att jag borde få lite dåligt samvete för det, och när jag lastar på min tallrik från julbordet för andra gången kanske jag istället borde "tänka på barnen i Afrika". Fast vad hjälper det dem om jag tänker på dem? Inte så mycket. Men om jag kanske gör en liten handling av min tanke, då kan ganska lite hjälpa ganska mycket. Och om vi hjälps åt allihopa kanske vi faktiskt kan göra skillnad.

* * *

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Om du också vill göra en god gärning eller bara stilla ditt dåliga julsamvete (anledningen till att du kommer till skott att faktiskt bidra spelar ju ingen roll) kan du via Unicefs gåvoshop också ge bort nötkräm, eller vätskeersättning, skrivböcker och pennor till exempel. Om du hellre vill ge bort en get, en åsna eller kycklingar kan du göra detta via Actionaid, och det finns säkert massor av andra bra saker du också kan göra. Men detta är en start. God jul!

Foto: Unicef.

Lucka 22 - Min önskelista

Ja, som bekant så är vi ju inte en såndär familj som så modernt har slutat att ge varandra julklappar - tvärtom. Tomten kommer till oss fortfarande, trots att den yngsta i sällskapet har passerat 14 med råge (i ärlighetens namn så är det nog något av barnen på 50+ som fortfarande tror mest på tomten). Det måste vara för att vi i alla år har gjort vårt bästa för att hjälpa honom på traven, och för att vi tror stenhårt på honom förstås. Förra året var han så snäll så att han besökte oss två gånger till och med, förutom på julafton som sig bör så kom han även på juldagen då de som var insnöade på julafton äntligen hade kommit loss. I år tror jag att han får ta cykeln istället för släden...

Såhär dan före dan kanske det är lite väl sent påtänkt att skicka önskelistan till tomten. Men jag tror nog att jag har hintat lite till honom tidigare under året. Vi får väl helt enkelt se hur snäll jag har varit!

Lucka 21 - När jag var liten

När jag var liten var jag en knubbis, precis som jag är nu. Jag bodde med mina föräldrar på en gård utanför Kivik på Österlen, längs en grusväg med 5 km till närmsta by med en liten affär. Mamma jobbade som avbytare och senare skaffade hon egna kor och blev mjölkbonde. Pappa hade ett "riktigt jobb" på dagtid och var hobbybonde på kvällstid och helger. Jag har aldrig gått på dagis utan var hemma eller blev passad av farmor som bodde ett par hundra meter bort längs grusvägen. När jag var 3 år brann vårt hus ner till grunden och vi bodde hos farmor och farfar ett tag innan vi flyttade in i en charmig byggbarack på gården där ett nytt hus höll på att byggas upp. Ett par år senare kom min syster, och henne brukade jag placera framför en videofilm på morgonen innan jag åkte till skolan, så inte heller hon behövde något dagis.

Jag tyckte inte det var speciellt roligt när mina kompisar ville "leka bondgård". Jag ville antagligen hellre "leka by" eller "leka stad", gräset är ju som bekant grönare på andra sidan. Jag är uppvuxen med kor, hästar, ett par grisar, massa höns, några gäss, hundar och en hel drös katter. Hästarna försökte jag skaffa mig ett intresse för eftersom min mamma och syster hade detta, och även om jag hade egen häst ett tag så var det nog mer någon annans intresse än mitt eget. Jag vill dock minnas att jag hjälpte till en del med hästarna (även om jag alltid har fått höra att jag inte hjälpte till) och matade hönsen och plockade ägg. Grisarna brukade märkligt nog försvinna lagom till jul, och gässen har jag alltid varit rädd för. Hundarna och katterna var mer my cup of tea. Även om vår senaste hund var mer aggressiv än alla andra djuren tillsammans och trodde att han var ett stort farligt lejon, fast att han i verkligheten bara var en liten ilsken terrier.

Både farfar och pappa höll på med skytte och jakt, så vapen har jag alltid varit omringad av. Ja, alltså inte omringad som i att någon står runt mig med en massa gevär pekade mot mig, men ni fattar. Innan jag fick följa med till skjutbanan och skjuta på riktigt så gjorde farfar en träbössa till mig som jag låg på gården och "sköt" mot riktiga tavlor som han tagit hem från skjutbanan. Jag träffade antagligen alltid mitt i prick och slängde tomhylsor omkring mig för den rätta effekten. Jag har fått berättat för mig att när jag fick reda på att någon dött (farfars far?) så undrade jag vem som skjutit honom. Som sagt, uppvuxen bland bössorna. (Det var alltså ingen som skjutit honom.) När jag blev lite äldre fick jag följa med till skjutbanan och skjuta "på riktigt", och det höll jag på med i ganska många år. Och var ganska duktig, om jag får säga det själv. En och annan liten prispokal och medalj har jag samlat ihop.

Ja, i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg speciellt mycket av det här och vet inte om det stämmer överens med verkligheten. Men det här är i alla fall de minnesbilder som finns i mitt huvud, om de är självupplevda, berättade eller påhittade tills jag tror att det är sant - det vet jag inte. Men det är säkert nån som protesterar i så fall.

Änglar av betong

Jag tror visst att jag har glömt att visa mina fina betongänglar som jag köpte på julmarknaden i Ovesholm, den där helgen i oktober när solen sken och folk tyckte man var knäpp i huvudet som redan började gå på julmarknad. Men se, det var den bästa julmarknaden jag varit på i år - och som sagt har vi (eller okej; jag...) kommit överens om att det är bra att börja tidigt.

Visst är de fina, min lilla betongängelfamilj?

Hyacinter i vas

Hyacinter hör julen till, och jag gillar dem lite extra när de står i vas istället för i kruka. Förra julen upplevde jag det dock något svårt att hitta hyacintvaser i affärerna, men under året har jag däremot fyndat en hel massa hyacintvaser på loppis för bara några tior. I år hade jag inte tänkt ha några julblommor eftersom de egentligen är giftiga för katter, och min katt dessutom är en liten galen sak som gärna vill vara överallt och ingenstans. Men det fick bli tre st hyacinter till slut ändå. I vas förstås. 

Nästa jul hoppas jag på en lugnare katt och ännu fler hyacinter. Jag har ju ett gäng vaser till som bara står och väntar på att få komma fram.

Ta bort jorden och skölj försiktigt rötterna under rinnande vatten. Häll sen vatten i vasen så att rötterna täcks, men löken ska inte vara i vatten.

Lucka 20 - Årets bästa köp

Eller kanske snarare sommarens bästa köp. Fast det är ju ingen jätteinvestering vi pratar om. Men något jag likväl funderat på ett tag men inte kommit till skott med.

I början på sommaren köpte jag 3 meter röd/vit-rutig metervara på IKEA och sydde till min egen picknickfilt. Trots att vädret i somras egentligen inte var speciellt picknickvänligt, så hann den göra en hel del nytta redan första sommaren. Den har varit med på picknick i Bulltoftaparken, i Pildammsparken på Sommarscen-evenemang, på en väldigt kall och blåsig strand utanför Kivik, på roadtrip genom landet, på en något varmare strand i Frösakull, vid slussen i Sjötorp, på Turak-reunion i Övik, nationaldagspicknick i Övik och en massa annat trevligt. En bra investering helt enkelt, även om det inte var någon dyr investering.

Och ja, jag gillar att picknicka. 

Saffransskorpor med pistagenötter

För en dryg månad sen hade jag aldrig gjort saffransskorpor, men nu har jag provat inte mindre än tre olika varianter. Det första receptet är nog fortfarande det godaste, men jag har fortfarande problem med att jag får dem smuliga och att de går sönder när jag skär upp dem. Nu senast provade jag Leilas recept på saffransskorpor med pistagenötter och apelsin, det som hon gjorde på första avsnittet av Leilas söta jul - och det receptet alla (verkar det som) har provat sen dess.

Ingredienser

100 g smör

1 g saffran (2 kuvert)

2 st ägg
2 st apelsiner, rivet skal
5 dl vetemjöl
1.5 dl strösocker
1.5 tsk bakpulver
2 dl skalad pistagemandel

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret tillsammans med saffran, häll över i en bunke och rör ner äggen.
3. Tvätta apelsinerna mycket noga, riv det yttersta av skalet och blanda det med äggen.
4. Blanda de torra ingredienserna med hela pistagemandlar och vänd ner det i bunken.
5. Forma degen till tre längder och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
6. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 20 minuter.
7. Ta ut längderna och sänk temperaturen till 125 grader.
8. Skär dem i 1 cm tjocka skivor och lägg tillbaka på plåten.
9. Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 15 minuter.

Glöggmuggarna från Höganäs

Jag kunde inte riktigt hålla mig tills tomten kommer utan var tvungen att införskaffa två av dessa skönheter från Höganäs själv (men tomten, om du läser detta så önskar jag mig gärna fortfarande fler!). Visst är de fina?

Och så snodde jag med mig ett tips hem från Cervera, de sålde nämligen en Eva Solo-karaff med röd "dräkt" som glöggkanna - och då kom jag på att jag ju hade en röd dräkt till min där hemma i skåpet. Tack pappa för att du inte uppskattade din Eva Solo-julklapp från jobbet för några år sen - det gjorde däremot jag. :)

Och brickan kommer från Lagerhaus, när vi nu ändå håller på och produktplacerar.

Mera ätbart julpyssel

Om jag hade haft lite mer tid eller om december varit lite längre eller om vi som sagt hade haft två decembrar, då hade jag gjort dessa underbara pepparkaksgranar och Rudolf med röda mulen-kakor som jag har sett hos It's a house. Eller varför inte prova de här saffransrenarna?

Visst är de underbart söta, var och en på sitt sätt? Åh, jag vill!

Jul med Ernst

Ikväll är det äntligen dags för Jul med Ernst!

Klockan 20 på TV4 (avsnitt 1 ikväll och avsnitt 2 på onsdag; min Ernst-älskande morbror kommer bli jätteglad när jag ockuperar tvn på onsdag kväll i stugan). Jag ska på kalas ikväll så jag kommer nog inte sitta bänkad, men det finns ju TV4Play har jag hört. ;)

I köket jular Ernst till det tillsammans med ett par långbenta tomtar och favoritjulgodisboken av Johanna Westman.

Lucka 19 - Mitt favoritplagg

Mitt favoritplagg är min prickiga klänning. Jag köpte den på Indiska för flera år sen och den blev snabbt en favorit. Den är kortärmad och knälång och funkar därmed utmärkt på sommaren bara som den är, och på vintern är den jätteskön till tjocka strumpbyxor och lång kofta. Den är så mjuk och skön så jag skulle kunna ha den på mig varje dag dygnet runt, typ. Den funkar både som vardagsklänning och som gåbortsklänning, och den har varit med på både begravning, julafton och nyårsfirande. Ja, den funkar säkert som nattlinne också.

Men det här var kanske lite dumt. För om det är någon som inte redan har noterat att jag har den på mig lite väl ofta, så finns ju risken att ni kommer börja göra det nu. Typiskt, jag som ju helst av allt vill ha den på mig varje dag. 

Mera glöggmys

Ikväll har jag haft några kompisar hemma på glöggmys. Det var sista glögg/julmyset hemma hos mig innan resten av julfirandet äger rum i stugan, så nu har jag packat ihop resterna av julgodiset (den största delen av allt julgodis är dock kvar hos mormor och åker förstås med till stugan) och lite av kakorna i en burk att ta med på jobbet imorgon. Nu är det deras tur att bli lite sockerchockade och själv kan jag behöva en välbehövlig sockerpaus fram till jul. Eller ja, just det ja, jag ska ju på kalas imorgon kväll...

Att döma av min "glögghylla" skulle man kunna tro att jag är ett stort glöggfan. Det är inte riktigt hela sanningen. Men att jag är ett julfan vet ni ju (och glögg hör liksom julen till), och dessutom är jag ett snyggaförpackningarfan. Och jag gillar verkligen Blossas glöggflaskor. Men jag är lite ledsen för att det inte verkar finnas småflaskor efter 08... (?).

Lucka 18 - Det här ser jag på tv

Jag ser ganska mycket på tv. Men oftast "multitaskar" jag och gör en massa andra saker samtidigt, så ofta vet jag inte vad jag egentligen har sett. Men tv:n är nästan alltid på när jag är hemma. Lite som sällskap, något som rör sig och låter. Typ.

Jag följer inga serier, och har nästan aldrig gjort. Ser nästan bara på svenska program typ Bygglov, Arga snickaren, Lyxfällan, Äntligen hemma, Leila bakar, Sommar/Jul med Ernst, Så mycket bättre, Fyra stjärnors middag osv. Det är mycket inredning/fix och "hemma hos" där man får lära känna människorna bättre, nu när jag tänker efter.

Och så gillar jag att se på film. Jag är en typisk "se film på tv"-tjej. Jag går inte speciellt ofta på bio, jag hyr film max ett par gånger om året och jag har aldrig laddat ner en film. Jag kan sällan diskutera film med någon "filmintresserad" eftersom jag inte kan något om skådespelare och knappt kommer ihåg vilka filmer jag har sett och än mindre vad de handlar om. Men ändå tycker jag väldigt mycket om att se på film. Så jag brukar se och spela in lite filmer som går på tv helt enkelt. Även här är det mycket svenskt när jag tänker efter, jag tillhör den där skaran som gillar Beck, Wallander, Huss och allt vad de heter. Antagligen inga kvalitetsfilmer, men så länge de roar mig så är jag nöjd. Eller fyller en funktion. Funktionen att jag får ligga i soffan ett par timmar och koppla av.

Lucka 17 - Det här får mig att gråta

Jag gråter lite titt som tätt. Beroende på vad jag är i för "mood" så snyftar jag ganska ofta till filmer, både om de är sorgliga och lyckliga, till galor eller liknande på tv där någon gjort något fint eller om en människa blir rörd, till imponerande idrottsprestationer, till nationalsången och nästan alltid till tillbakablickar.

Dessutom snyftar jag ju för mig själv också. När jag tänker på morfar eller Fritzen, eller när jag bara mår allmänt dåligt. När jag funderar på meningen med livet och inte hittar något bra svar. När jag känner mig besviken eller orättvist behandlad. Och när jag kämpar för att vara "alla till lags" tills all min ork är slut, men jag ändå inte räcker till.

Vörtbröd och snöfall

Fjärde advent. Idag blev det nybakt vörtbröd till frukost. Och lagom till frukosten noterade jag att regnet övergick till snöfall för ett ögonblick. Säkert hela 3-4 minuter snöade det, innan det övergick till regn igen. Men jag hann se det. Och därmed har jag åtminstone sett en snöflinga innan jul. Annars befarade jag att detta skulle bli första julen på minst 10 år då jag inte ens sett en snöflinga före jul... De senaste två åren har vi ju haft ovanligt mycket snö här nere, och de åtta åren innan dess bodde jag ju i Norrland och hade därmed åtminstone sett snö innan jag kom ner till en grön jul i södern. Man får vara glad för det lilla.

Vörtbrödet förresten, det görs så här enkelt:

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda 2 dl grovt rågmjöl, 1 dl rågkross, 4 dl vetemjöl, 4 msk vörtmix, 1 dl russin, 0,5 dl linfrön, 2 tsk bikarbonat och 1 tsk salt i en bunke. Rör ner 2,5 dl julmust, 2 dl filmjölk och 0,5 dl mörk sirap. Klicka ner den lösa smeten i en smord avlång bakform (ca 1,5 liter). Grädda i nedre delen av ungen ca 1 timme. Stjälp upp och låt svalna under bakduk.

Snö!

Lucka 16 - Favoritplats i hemmet

Min favoritplats i hemmet är nog soffhörnet. Eller ja, det är ingen hörnsoffa, men det blir ändå som ett litet "hörn" vid divanen, som däremot är i hörnet av rummet. Jag relaxar som bäst där i hörnet på soffan, i vågrätt läge med benen uppslängda i soffan. Där låg jag mycket under tiden jag var hemma sjukskriven - och fortfarande är det dit jag förflyttar mig om jag har svårt att sova. Jag känner mig trygg här i soffan, och självklart är det också här jag ligger när jag kollar på tv.

Eftersom det är "favorithörnet" så är det också ganska nedsuttet (inte särskilt nöjd med soffans kvalitet, däremot är den skön) och gör sig inte speciellt spännande på bild. Därför får detta inlägg illlustreras av Franzons nya favoritplats istället. Han har i princip aldrig legat där i fåtöljen innan, trots att fårskinnet borde falla honom i smaken (?) - men sen jag bytte till julkudden så har han börjat gilla stolen och ligger där titt som tätt. Han kanske också är en liten jultok?

Lucka 15 - I min väska

Och så var det det där med luckorna. Jag ligger visst lite efter. Men här kommer i alla fall lucka 15, bättre sent än aldrig...

Innehållet i min väska ser ut väldigt likt ut det för ett år sen. Själva väskan har dock bytts ut. Jag fick till slut pensionera min gamla trotjänare, och hade en annan emellan men den var lite för liten. När jag var i Stockholm i början på november fyndade jag denna Björn Borg-väska på rea. Bra storlek, bra med olika fack och lång axelrem. Den får förhoppningsvis hänga med ett tag framöver.

Innehållet består bland annat av en necessär med nödvändigheter såsom läppbalsam, nässpray, huvudvärkstabletter, halstabletter osv - ett litet survivalkit helt enkelt som alltid finns med. Mössa, handskar, passertkort till jobbet, plånbok, extra liten börs för alla miljoner kort, kalender (japp jag kör fortfarande oldschool papperskalender - denna är dessutom fylld med diverse papper som jag behöver ha nära till hands, just nu svämmar den med andra ord över av önskelistor), nagelfil, pappersnäsdukar, hårsnoddar, hårspänne, busskort, penna, usb-minne... Ja, allt möjligt man helt enkelt inte kan vara utan. ;)

Kryddiga skurna pepparkakor

Okej, en liten dos sockerchock till. Pepparkaksdegen som jag gjorde häromveckan är nu utbakad till ljuvligt doftande och smakande skurna pepparkakor. Kanske hade de till och med varit ännu godare om man hade kommit ihåg att ha i kryddnejlikan... ;)

Ingredienser

200 g smör

2,5 dl socker

1,5 dl ljus sirap
Skal av två rivna citroner
2 msk kanel
1 msk mald kryddnejlika
1 msk mald ingefära
1 tsk pomeransskal (malda)
1 msk kardemumma
7,5 dl vetemjöl
1 msk bikarbonat
Cirka 1 dl skalade/skållade mandlar

Gör så här
Smält smör i en kastrull tillsammans med sirap och socker. Ta av från värmen så det svalnar lite. Häll ner alla kryddor (glöm inte några!). Blanda mjöl och bikarbonat, rör ner i smeten. Rör ner mandeln (hacka den först om du vill). Forma degen till korvar/rullar, slå in i gladpack och ställ in i kylen om du ska göra dem närmsta veckan, annars frysen. Ta fram när det är dags att baka och skär upp i tunna skivor. Grädda på bakplåtspapper i 200 grader i ca 7 minuter. 

Julstress?

En vecka kvar till julafton. En vecka. Någon som känner stressen?

Jag gör. Fast inte för att jag har en massa "måsten" utan för att jag har en massa "vill". Jag vill ju hinna köpa ännu flera julklappar (och att hitta de där riktigt braiga julklapparna kan ta lite tid och kräva lite förarbete), jag vill hinna slå in klapparna ännu finare, jag vill hinna baka mera, jag vill hinna pynta mer, pyssla mera, prova nya saker, bjuda (ännu fler) på glöggmys, äta julbord, gå på julmarknad, åka till Tivoli i Köpenhamn, gå på stan och strosa, fika med vänner för att önska dem god jul, se på Julkalendern, se alla "juliga" program på tv, play:a gamla juliga program för att få ännu mer inspiration, lyssna på julmusik, tända ljus...

...och framför allt vill jag hinna njuta mera. Bara vara. Mysa. Lyssna på julmusik. Låtsas att det snöar ute.

Ja, jösses vad det är mycket man vill hinna med i december. December är alldeles för kort. Själv hade jag gärna börjat jula i mitten på oktober, men "folk" tycker att man är så konstig då. Men egentligen, vem bryr sig om vad "folk" tycker? Om jag börjar i oktober och är färdigjulad i början på december och sen bara kan njuta hela långa julmånaden - då kanske "folk" till och med skulle bli lite avundsjuka på mig?

Så här gör vi. Nästa år kör vi två decembrar. November är ju en ganska onödig månad ändå, mest grå och trist, i väntan på december liksom. Så november får helt enkelt utgå och vi kör dubbla decembrar. Jag skiver en påminnelse i min kalender i slutet av oktober 2012, att det är fritt fram att börja jula. För snart är det december.

Åhh, nästa år ska jag njuta ännu mera.

Peter Forsberg

Hjälp, man blir ju alldeles sockerchockad bara av att titta in här. Tror vi måste balansera upp det här med lite Foppis. Det har väl inte undgått någon (som äger en tv, och tittar på den någon gång då och då...) att han kampanjar för att få NHL att flytta matchtiden på några matcher så att de passar oss här i Europa tidigare. Jag är inte speciellt intresserad av NHL så jag bryr mig inte så mycket om det, men tycker det är lite roligt att han bjuder på sig själv. I ärlighetens namn ser man ju mycket mer av honom nu än när han faktiskt spelade (eller ja, var skadad). Plötsligt är han överallt.

Och på Annandag jul kl 20.00 vill jag att ni bänkar er. Då kommer SVT att bjuda på en dokumentär om världens bästa #21.

Så länge får ni hålla till godo med "the full story" om Foppas USA-resa. Okej, jag fattar att det inte är någon mer än jag (och kanske de närmsta sörjande som känner sig tvingade att hålla sig uppdaterade om allt mitt Foppa-dravel) som orkar titta på en 11 min lång reklamfilm. Men jag tänker göra det i alla fall. En gång till. Heja Foppa!

Någon håller ögonen på mig

Häromdagen satte jag belysning på mina Kakaoögon. Och ikväll när jag låg i soffan insåg jag att det är någon som stirrar på mig genom fönstret...

Varför heter det tryffel?

Så, varför heter det tryffel då?

Ja, nu är jag ju inte någon expert på området. Men enligt Wikipedia och en del andra googlingar så är det såhär:

Chokladtryffel är en ofta mäktig konfekttyp gjord på mjuk chokladmassa (så kallad ganache) bestående av choklad, grädde, smör, socker eller honung och någon smaksättare, till exempel likör. Massan kan användas som fyllning i praliner, rullas till bollar som pudras med kakao eller doppas i smält choklad. Namnet härrör sig till bollarnas form, som påminner om tryffelsvampen.

Namnet tryffel kommer alltså helt enkelt av att "tryffelbollarna" i formen påminner om tryffelsvamparna. Det är med andra ord meningen att de ska vara lite ojämna i kanterna - nu känns det genast bättre!

Det här var som sagt "dagens fikabordsfråga" häromveckan på jobbat. Ingen av oss visste svaret. Nån av er som visste detta tidigare? Eller ens hade funderat på det? Inte jag...

Trillingnöt

Trillingnöten brukar försvinna snabbt i Aladdinasken hos oss, och jag måste ha trott att det här var mycket svårare att göra än vad det var - annars förstår jag inte varför jag inte gjort det för länge sen?! Det känns som att det här kommer bli en klassiker hos oss. Nu behöver vi inte längre slåss om den pralinen! Mums!

Ingredienser (ca 35 st)

Ca 1,5 dl hasselnötter
200 g ljus choklad (man kan självklart använda mörk också om man vill)

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg nötterna i en långpanna och rosta dem i ugnen i cirka 10 minuter eller tills de har fått färg. Låt nötterna svalna lite och gnugga sedan bort skalet med en ren kökshandduk. Lägg nötterna i en skål.

Smält hälften av chokladen i vattenbad (ja, eller i mikron då). Låt chokladen svalna lite och häll sedan över nötterna. Blanda om ordentligt. Lägg nötterna tre och tre på en bricka med bakplåtspapper och ställ i kylskåpet i 20 minuter. Var snål med chokladen här så att det inte flyter ut en massa choklad runt nötterna, det blir snyggare "trillingar" då.

Smält resten av chokladen och doppa sen de stelnade "trillingarna" i chokladen med hjälp av en gaffel. Låt dem droppa av ordentligt och lägg dem på bakblåtspapper igen. Låt stelna helt. Om man vill piffa till dem kan man spritsa ränder eller mönster, eller helt enkelt dra med en gaffen doppad i smält choklad över plåten. Vi tog vit choklad till piffet eftersom vi hade lite över av den. 

Lakritsknäck

"I år byter vi ut de klassiska nötterna i knäcken mot trendig lakrits" stod det i receptet. Och jag menar - vem vill inte vara trendig?! Det här måste ju testas!

Ingredienser (ca 75 st)

10 karameller turkisk peppar

2 dl vispgrädde

2 dl ljus sirap

2 dl socker

2 msk smör

Gör så här

Krossa karamellerna fint i en mortel. Blanda grädde, sirap och socker i en tjockbottnad vid kastrull. Koka upp och koka utan lock tills smeten klarar kulprovet eller tills temperaturen är 122 grader. Rör om då och då. Koktid ca 15-30 min. Tillsätt karamellkross och smör och blanda runt. Häll upp i knäckformar innan smeten hinner bli allt för klistrig. Låt stelna och förvara svalt.

Chokladtryffel med apelsin och flingsalt

Och när vi nu ändå är inne på tryfflar... Vi provade ett nytt recept i måndags, tyckte det lät spännande med kombinationen choklad, apelsin och flingsalt. Smeten fick sig en liten provsmak och den smakade smaskens, men den färdiga varan får jag vänta med att uvärdera tills julafton.

Ingredienser (ca 35-40 st)

1 dl vispgrädde

50 g smör

300 g mörk choklad, minst 50%

1 dl kesella

rivet skal av en halv apelsin

1 tsk flingsalt

Gör så här

Koka upp grädde och smör i en kastrull. Ta kastrullen från värmen. Hacka chokladen i bitar, rör ner den i grädden och låt den smälta. Rör i kvarg och apelsinskal. Häll upp chokladen i ischokladformar (eller i en form ca 15x20 cm och skär den sen i mindre bitar när den stelnat i kylen). Strö flingsalt över chokladen och låt den stelna i kylen minst 4 timmar.

Mariannetryffel

En annan storfavorit från förra året är Mariannetryffeln. Till skillnad från kolan är denna ganska enkel att göra - och blir också snygg. Och god förstås!

Ingredienser

30 st Mariannekarameller
250 gram mörk choklad (70%)
1 dl vispgrädde
200 gram vit choklad (att doppa tryfflarna i)

Tillagning, ca 40 st
1. Krossa Mariannekaramellerna fint, i en mortel eller med en kavel med karamellerna inslagna i en plastpåse. Se till att vara noggrann så att inga stora bitar blir kvar.

2. Värm grädden i en kastrull. Ta av kastrullen från plattan. Finhacka den mörka chokladen och rör ner i grädden. Tillsätt Mariannekrosset och rör tills allt är smält.

3. Låt blandningen svalna i en dryg timme i kylen (tips från coachen: låt det inte stå i kylen för länge - då stelnar det lite väl mycket och blir svårt att rulla bollar av). Forma sedan små bollar av chokladmassan och lägg in i frysen en kvart.

4. Smält vit choklad i vattenbad. Ta ut tryfflarna ur frysen och doppa dem i den vita chokladen med hjälp av en gaffel. Låt torka och förvara dem sedan i kylskåp.

Vet ni förresten varför det heter tryffel? Det var "dagens fikabordsfråga" häromveckan på jobbet. Ingen visste varför förrän vi hade googlat svaret. Vet ni?

Update: Svaret finns nu här.