Stoppade just ett långt inlägg.
Jag sammanfattar istället: v 45 gick inte alls enligt planerna. Mycket jobb, ingen ork, ingen motivation. Feeling sorry for myself.
Men imorgon börjar en ny vecka med nya möjligheter. Jag lovar mig själv att den kommer att bli bättre. Jag känner mig inte motiverad för att göra en träningsplanering. Men jag tänker träna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Upp med huvudet! Allt går inte alltid som man planerat. Hoppas du börjar den nya veckan full av energi o motivation. Du gör ju i alla fall ditt bästa. Kram
Känner igen mig!
Själv har jag ingen lust att göra min veckoplanering för mat... Skulle ha handlat igår. Men men ska iaf sätta mig ner skiva upp för det blir ju så mkt enklare i slutändan.
Lycka till och nu kör vi på!
Stryk ett streck över veckan som varit och satsa på den nya som är full av möjligheter! =) Jag hejjar på dig!!
Hejsan! JAg hittade din blogg när jag var ute och googlade på nedstämdhet/depressioner och började läsa om när du var hos kuratorn för första gången. Jag behöver också komma i kontakt med någon som kan hjälpa mig att nysta i mitt liv innan det går för långt och jag gräver ner mig totalt. Jag har en fråga till dig vart vänder man sig?? Jag har fått kontakt med en samtalsterapeft (hur det nu stavas) men hon skall ha 500 kr i timman och vem har råd med det =) Jag behöver mod att komma vidare. Har du några tips? Jag blev väldigt inspirerad av dig. Kram Tina
Mormor > Tack tack, det blir inte alltid som man tänkt sig som sagt.
Veronica > Det är bara att acceptera att det är lite upp o lite ner. Snart vänder det igen!
Felicitas > Tack, jag ska göra mitt bästa!
Tina > Nej det är inte lätt att veta var man ska börja. För mig var det också en främmande värld. Men jag vände mig till vårdcentralen och fick prata med kuratorn där, det kostade typ 80 kr per gång eller nåt sånt tror jag. Överkomligt med andra ord! Det kan vara värt ett försök. Själv gav jag det tyvärr inte speciellt många gånger, det kom så mycket annat "emellan" och jag kände att det blev mer ett stressmoment än en hjälp... men det hann ändå få in mig på rätt tankar och att jobba med mig själv.
Lycka till, och tveka inte att höra av dig om du vill ha tips eller stöttning! Tillsammans är vi starka! Kram
Skicka en kommentar