Happy Birthday to me!

Så kom den där dagen till slut. 30-årsdagen. Inte för att det var en dag jag hade fasat för direkt, 30 är ju faktiskt bara en siffra. Och jag kan inte påstå att jag känner mig mycket äldre än 29. 30 låter ju faktiskt rätt så bra. Lite vuxet sådär. För visst börjar det bli dags att samla vuxenpoäng nu? ;)

Dagen började med att ta reda på gårdagens diskberg, men sen ordnade det upp sig med sång, tårta, blomma och present på jobbet. Och så fortsatte det med gratulationer hela dagen, presenter och blomsterbud. Grannen knackade på och sa grattis, och så kom Mimmi över och hjälpte mig äta upp lite av helgens kalasrester.

Stort tack till alla som inte bara skänkt mig en tanke utan faktiskt lagt lite av sin tid och energi på att på något sätt förmedla en grattishälsning till mig! Tack!

Kalas nr 2

Om man hade kunnat utöka sin önskelista såhär i sista stund så hade jag nog lagt till "större kök", "större kyl" och "diskmaskin" på listan idag. Phu. Idag stod det buffé på (den lite vuxnare) menyn när "Malmö-släkten" skulle komma på kalas. Och eftersom kylen redan var proppfull så kunde jag inte förbereda så mycket i förväg (eftersom jag inte hade nånstans att ställa det kallt), villket resulterade i några väldigt effektiva timmar på eftermiddagen precis innan gästerna kom.

Det blev bland annat pizza med mozzarella, parmaskinka & ruccola, mozzarella- & tomatsallad, pastasallad med kyckling & bacon, hemgjord pesto, kall räkpaj och kräftpaj, laxrullar och lite annat smått och gott. Däremellan monterades även en prinsesstårta (känns inte riktigt rätt att säga "baka" när man använder färdiga tårtbottnar och färdigt marsipanlock, det är ju egentligen bara att bygga ihop och kleta lite gotta emellan) och med ena handen rörandes på spisen och den andra med plattången i högsta hugg. Och ett par minuter innan det ringde på dörren hade jag faktiskt hunnit få anständiga kläder på mig också. Phu.

Kalaset var trevligt och kusinen rapporterade från både Idol-auditionen och mötet med Dalai Lama. Där ligger man i lä när det gäller att "vara med där det händer". ;) Jag fick bland annat några slantar som ska bidra till köpet av systemkamera, och en kruka persilja till balkongen av mamma. Inget konstigt alls - om det inte vore för att Ernst K hade ett finger med i spelet. I like!

Och sen när gästerna gått hem så dök den där önskan om diskmaskinen upp...

Kalasmarathon

Igår började kalasmarathonet som kommer att hålla i sig en hel vecka (med vilodag på tisdag dock!), och som dessutom kommer att avslutas med en påskhelg - och det är ju nästan lite kalas i sig det också. Så några större sysselsättningsproblem lider jag inte av - det ska städas, fixas, lagas mat och diskas mest hela tiden.

Men alltså, när man fyller år - visst borde någon annan komma hem och göra allt detta och fixa kalas åt en. Eller? Tydligen funkar det inte längre så när man närmar sig 30 (nej, jag har inte passerat än - är rena rama ungdomen fortfarande!).

Kalas nr 1 igår var väldigt trevligt. Det serverades tacos och marängsviss på klassiskt barnkalasmanér, det gäller ju som sagt att hålla fast vid ungdomen så länge man kan. Men självklart stal lilltjejen Elsa hela showen. Ett riktigt charmtroll! Katten var ganska nyfiken på henne, men undrade vad det var för skrik hon ställde till med mellan varven. Jag är dock väldigt nöjd med att han fick lite nya intryck att smälta - imorse väckte han mig inte förrän vid 05.30. Sovmorgon!

Frisk "på pappret"

Imorse ringde doktorn mig och meddelade att alla 13 prover som tagits var normala. Dvs jag är frisk. Och det är ju i och för sig skönt att veta att man är frisk "på pappret", men det hade ju varit ännu bättre om man varit frisk "på riktigt". Och frågan är om jag inte hellre hade varit sjuk på pappret, men känt mig frisk i kroppen? (be careful what you wish for...)

Fast i den bästa av världar hade jag förstås varit frisk både på pappret och i kroppen. Men eftersom jag är frisk på pappret så är det inte så mycket annat att göra än att avvakta och vänta, "det går över" sa doktorn.

När då? undrar jag.

Däckbyte & söndagskörning

Idag har jag roat mig med att byta däck på 3 bilar och sen tvätta desamma. Med nya galoscher på bilen får man ju ut och söndagsköra lite för att prova däcken, så jag tänkte ta med er på en liten guidad tur i mina hoods!

Vid 1.33 passerar vi vägen ner till höger där pappa numera bor, i farmor & farfars gamla hus. Ungefär vid 1.45 har vi på vänster sida huset där jag är uppväxt, och som mamma och pappa hade fram till för några år sen. Enjoy the ride!

Vilken dag!

Vilken dag! Först en heldags föreläsning och inspiration av Anders Haglund. När man lyckas sitta en hel dag "rakt upp och ner" utan att titta på klockan (och om man gör det så är det för att konstatera neeej varför går tiden så snabbt, jag vill ha mer!) - då är det ett gott tecken. Det var mycket skratt och insikter. En väldigt bra vinst - och dessutom lyckades jag av en slump hamna bredvid den andra tjejen som också vunnit sin biljett via Friskis, så vi sällskapade varandra under dagen bland alla andra gäng av kollegor som var där tillsammans.

Sen var det till att småkuta hem och snabbpacka för en helg på Österlen, sätta sig i Lillpolon, hålla hårt i ratten för att inte blåsa av vägen och dra till pappa för helgens första stopp. Var på plats lagom till matchen började. Ödesmatchen. Modo-Södertälje. Matchen då hela Övik stod på spel kändes det som.

Men det gick vägen. There is a God. (Ja, jag hade kunnat bli religiös på kuppen.) Efter matchen kändes det som att det lättat ungefär ett ton från axlarna, och jag insåg vilken grym pärs de senaste veckorna varit. För er som inte är insatta i Modo och Örnsköldsvik ska jag inte ens försöka förklara, men det är långt ifrån "bara hockey" de här veckorna har handlat om - det har varit så mycket mer än så. Här kan man verkligen prata om att det hade varit "hela världen" om de inte klarat sig kvar. Eller i alla fall hela Övik. Minst.

Phew!

Lite av en turvecka alltså. Jag kände flowet i början av veckan och köpte en trisslott - och nog tusan vann jag! 25 spänn! Men jag har inte vågat lösa in vinsten mot en ny lott - jag vågade inte förbruka mer tur innan dagens match var spelad...

Blir mitt liv ett mästerverk idag?

Let's find out!

Vakuumet är punkterat

Vakuumet är punkterat - och nu vet jag i alla fall det jag tidigare bara har tvingats till att tro och ana. Det känns bra att veta, men själva situationen i sig lämnar väl lite övrigt att önska. Dock var jag väl medveten om att det andra alternativet inte direkt hade varit bättre så det är mest bara ett konstaterande. Min intuition verkar det dock inte vara något större fel på.

To be continued...

Vikten av information

Efter att ha varit på en inspirerande och härlig föreläsning med Olof Röhlander i höstas började jag prenumerera på hans veckobrev som då kallades för Mental styrketräning men som nu har bytt namn till Veckans peptalk. Det är väl spenderade minuter att läsa några rader från honom varje måndag.

Idag belyste han vikten av information, och det är något som jag verkligen kan ta till mig i den situation av informationsvakuum som jag befinner mig i just nu. Det är så frustrerande att inte kunna påverka situationen själv, att inte få den avstämning man önskar, att inte veta - som att sitta i en båt utan åror. Dessutom tycker jag att det är respektlöst. Om jag hade fått det bemötandet som kund någonstans hade jag troligtvis aldrig återkommit, men det är svårare när det handlar om en själv som person och ens vardag och egna framtid... Det rör den där delen av livet där man tillbringar (minst) åtta timmar om dagen, och dit kan man väl inte bara låta bli att återkomma? Eller kan man det?
Jag håller dock tummarna för att kunna sticka hål på vakuumet under veckan.


Tåget som slutade skaka

I torsdags satt jag på X2000 mot Stockholm för att tala på en konferens.
Plötsligt började kupén skaka något fruktansvärt. Alla tittade frågande på varandra. Vad är det som händer, håller tåget på att spåra ur? Man fick nästan hålla i datorn för att den inte skulle ramla ned på golvet.

Efter en rätt lång stunds ovisshet kom konduktören och berättade att endast vår kupé skakade (oflyt - klapp klapp klapp!), men att det inte var någon fara eller så. Sen sa han att det fanns lediga platser två vagnar bort om vi ville sitta där istället, där skakade inte tåget.
Det som hände precis efter vi fått den här informationen var både märkligt och fascinerande.

I samma stund som jag visste att jag kunde göra något åt situationen närhelst jag ville (gå till en annan kupé) så kändes skakningarna mycket lättare. Jag valde faktiskt att sitta kvar, började till och med se det som en utmaning, en mental styrketräning.

Faktum är att de flesta i kupén valde att sitta kvar. Varför? Jo, för nu hade vi just ett val.

Utifrån det här kan man säga att det är bra med information. Ta reda på hur saker ligger till istället för att gissa och spekulera. Sen kan man också säga att man ska söka handlingsalternativ och inte bara tro att det är kört och bli passiv och börja beklaga sig så fort nåt jobbigt dyker upp.

För det tredje, när du hamnar i situationer som stör dig, försök också se det som mental styrketräning. Låt inget få knäcka dig, bara göra dig starkare!

Gör ditt liv till ett mästerverk!

Fredag 8 april kl 9.00-17.00. Anders Haglund - Gör ditt liv till ett mästerverk!

Vi har alla någon gång varit i det underbara tillstånd där allt bara flyter, när inget kan gå fel. Kanske när du spelade golf och varenda putt trillade i eller när du under ett möte hittade de rätta orden och argumenten utan ansträngning. Hur användbart skulle det vara att kunna plocka fram det på beställning?

Här får du reda på hur du kan fungera optimalt både på jobbet och i privatlivet. Med hjälp av ett antal effektiva verktyg upptäcker deltagarna hur de fungerar när de fungerar som bäst och hur de kan använda det på bästa sätt när det behövs som mest i livets alla olika situationer.

* Hitta ditt eget personliga framgångsrecept.
* Gå från trött och uttråkad till fylld med energi och glädje på ett ögonblick
* Höj livskvaliteten genom att förstärka positiva känslor och ta kraften ur negativa.
* Förbättra din kommunikation med andra och, ännu viktigare, dig själv.
* Bli en bättre ledare oavsett vilken position du för närvarande har.
* Konkurrera med framtidens kunskap redan idag!

Varning: Detta seminarium innehåller innovativa idéer, annorlunda perspektiv på tillvaron och en hel del idéer som går stick i stäv med vad som är den allmänna uppfattningen i samhället om hur du skapar äkta framgång. När du prövar dessa strategier kan du upptäcka hur allt fungerar bättre än du trodde. Var även med på att en förbättrad plan för framtiden kan leda till allvarliga bieffekter så som ökad livsglädje, passion, ekonomisk frihet samt bättre tidsanvändning, mer kärleksfulla förhållanden och annat som är grunden till lycka och framgång.

Turdag!

Veckan börjar bra måste jag säga. Det är inte varje måndagmorgon man öppnar mailboxen och har fått mail från självaste Ulla-Bella sekreterare (remember?). Mannen bakom Ulla-Bella jobbar nämligen på Friskis & Svettis i Malmö - och just idag fick jag ett mail från honom om att jag hade vunnit en tävling som jag i en hast deltog i häromveckan. Och det är inget dåligt pris - det handlar om en hel dags inspiration.

På fredag kommer det att bli en bra dag!

Världens sämsta matte?

Jag känner mig som världens sämsta matte. Stackars fina katten har fortfarande inte fått något namn. Jag har inte orkat ta mig tiden att lära känna honom tillräckligt bra för att kunna döpa honom. Han är jättefin, mysig och busig precis som en femmånaders kattunge ska vara. Men han har bott hos mig i två månader och jag känner fortfarande inte det där "bandet".

Han är ju inte Fritz. Jag känner mig jätteelak när jag sitter med en supersöt liten spinnande myskisse i knät - och gråter för att jag saknar Fritz. Jag och Fritz hade något speciellt. Sen den dagen han föddes var han min lilla bebis. Världens bästa kisse.

Jag var kanske inte redo för ny katt än. Jag kände mig inte själv det. Eller jag hade i alla fall inte riktigt tänkt tanken själv. Men det hade gått över ett halvår och folk runt omkring mig började oberoende av varandra ungefär samtidigt att fråga om jag inte skulle skaffa ny katt. De som följer upp min rehabprocess menade att det skulle vara läkande. Tanken slog rot och visste skulle det vara mysigt med ett spinnande sällskap igen?

Sen gick det snabbt. Vid första kiken på blocket hittade jag honom direkt - en supersöt sak som påminde om Fritz. Plötsligt hade jag bokat tid för att komma och kolla på honom, och självklart förstod jag redan då att det inte skulle "gå att tacka nej" när man väl sett honom. Kanske är han för lik Fritz. Kanske gick det för snabbt. Kanske var det inte riktigt läge just då att förlora så mycket sömn varje dag som man gör när man blir väckt kl 4. Varje dag. Men han är bedårande och jag måste bara lära känna honom. Han börjar dock redan bli "stor" och jag ångrar att jag inte orkade dokumentera hans första veckor hos mig lite mer. Jag vill ju att vi skapar ett band och en gemensam historia.

Förlåt finaste katten för att jag inte har mer ork och kärlek att ge dig just nu.

Till exempel

Exempel på saker som känns övermäktiga när tröttheten omsluter en. Förutom vardagliga grejer som att ta sig upp ur sängen, ge katten mat, ta sig till jobbet och laga mat, dvs sånt som är en kamp varje dag...

- Ringa ett samtal. Förra veckan hade jag ett samtal jag skulle ringa i början av veckan. Bara för att stämma av en (kul) grej. Alltså inget jobbigt samtal. På torsdagen ringde den andra parten upp mig istället. Tur.
- Svara på sms. Dödsjobbigt. Fingrarna orkar liksom inte styras.
- Socialisera. Online eller irl - lika jobbigt.
- Tänka. Planera. Jag fyller år om två veckor och "alla" frågar när jag ska gratuleras. Klart jag vill ha kalas. Men jag orkar inte tänka.
- Gå utanför hemmet. Fick ett sms häromkvällen av en mycket god vän som bad om hjälp. En lätt grej för mig att fixa som inte tar mer än ett par minuter, och en person jag som sagt tycker väldigt mycket om. Jag bröt ihop. Jag orkar inte ens ta hand om mig själv.
- Bli väckt av katten kl 4 varje morgon. Tycka det är roligt när han vill busas och mysas.
- Döpa katten. Tydligen omöjligt jobbigt.

Den här veckan har jag dock haft ett par bra dagar och både lyckats med konststyckena att både träna, laga mat och varit hemma hos en kompis. Jag tänkte att "nu har det gått över". Icke. Idag är jag omsluten igen. Har spenderat hela eftermiddagen i soffan funderandes på hur jag på något sätt ska orka gå till jobbet imorgon.

Tröttheten. Den tröttheten.

Den är inte att leka med. Den enorma tröttheten som liksom isolerar mig från omvärlden. Det är dimmigt, det går långsamt, det sticker i armarna - och jag vill bara sova. Helst hela tiden. Försöker "rycka upp mig" och "skärpa till mig", men det funkar liksom inte. Det går inte. Det är bara som ett "töcken" runt omkring mig. Jag går genom arbetsdagen som en zombie, tar mig hem (ibland utan att minnas hur det gick till) och sover. Jag har dåligt samvete för stackars katten som jag knappt orkar ta hand om och gör så gott jag kan för att styra bort sociala aktiviteter. Jag. Orkar. Inte. Det känns ungefär som det gjorde innan yrseln kom och hälsade på förra våren.

Det har varit så några veckor nu. Och jag vill verkligen inte köra en repris på förra året. Men orken att "rycka upp sig" finns ju som sagt inte. På nåt sätt lyckades jag dock ringa Vårdcentralen för ett tag sen i alla fall, och i veckan var jag där och träffade en doktor som faktiskt lyssnade på mig. Jag gillar människor som lyssnar på mig, och som tror på mig (åtminstone tills motsatsen är bevisad). Till skillnad från somliga andra Vårdcentralserfarenheter.

Han skrev ut en lång lista på prover som skulle tas och skickade mig till "labbet". Jag vill minnas att det var bland annat salter, socker (både långt och kort), järn, b12, lever, sköldkörtel och ämnesomsätting som skulle testas - jag visste knappt att man kunde se så mycket grejer i blodet bara. Återstår att se om det är kroppen eller knoppen det är fel på. Jag hoppas på kroppen. Det skulle va så skönt med en quickfix.

Spinn of hope

I lördags arrangerades Spinn of Hope på många ställen i vårt avlånga land - en heldags spinning till förmån för Barncancerfonden, så även på "mitt" Friskis. Min spinningform är ju dock inte den bästa (vilket jag om inte annat kände när jag cyklade i lördags - rumpan var fortfarande öm efter spinningen för en vecka sen...) så jag kände mig inte speciellt manad...

Men för oss icke-spinnare erbjöds det också ett gäng specialpass under dagen, och jag tog chansen att prova Dans Fuego som är vårens succé på Friskis, men som dock inte har något fast pass på "min" anläggning:

Dans Fuego - Heta rytmer, heta danssteg! Inspirerad av allt från salsa till merengue, från tango till flamenco och från reggaeton till samba! Fuego betyder eld på spanska och det är precis vad dessa dansstilar förmedlar. Alla kan vara med och göra Dans fuego på sitt eget vis. Enkel koreografi, bara härma, släppa loss och ha kul med mycket känsla och heta uttryck!

På förhand var jag inte helt övertygad om att jag skulle gilla det, men jag var ju ganska nyfiken och ville se vad "alla" pratade om. Jag tror att jag blev positivt överraskad, eller jag vet egentligen inte vad jag hade för förväntningar, men roligt var det i alla fall.
Roligt, svettigt - och lite galet. ;)

Premiärlunch på balkongen

Solen strålar, fast det är ganska kallt. Och blåsigt. Men om man virar in sig ordentligt i en varm filt tills man känner sig som en kokong så är det riktigt skönt att sitta ute på balkongen och njuta av solstrålarna. Igår shoppade jag en bekväm solstol för långa soldyrkarstunder - och idag blev det premiär för lunch på balkongen. Jag är redo våren, bring it on!

Lite blommor på det här så... ;)

Det våras för cykeln

Igår var det dags att stalla fram cykeln för våren. Leta upp den i källaren, damma av det värsta, pumpa däcken och leta upp cykelnyckeln. Förra våren lämnade jag in cykeln på renovering för 1100 kr. Och cyklade typ en gång. Så jag hoppas att renoveringen håller i sig till i år också...

Överhuvudtaget har jag inte cyklat alls speciellt mycket de senaste åren. Övik är ingen cykelvänlig stad direkt, med alla backar, så där blev det mest promenerande för att transportera sig. Och som av bara farten har jag fortsatt med det här i Malmö. Fast att Malmö egentligen är en ypperlig cykelstad = platt som en pannkaka. Så nu ska jag skärpa till mig. Cykling it is!

Gula faran, en riktig trotjänare som har rullat många mil under högstadiet och gymnasiet då den tog mig till och från bussen vareviga dag, år ut och år in...

Premiärhelg!

Helgen har varit lugn. Väldigt lugn. Skönt, men också lite tråkigt. Men jag tror det är nyttigt att ha lite tråkigt ibland också. Eftersom jag inte haft så mycket annat inplanerat har jag passat på att checka av två "säsongspremiärer". Igår blev det en premiärjoggingrunda i parken - det är ju bara sex veckor kvar till Vårruset! (jag söker förresten fortfarande efter de sista deltagarna innan jag anmäler vårt lag - är du sugen?!) Och idag blev det en premiärtur på spinningcykeln, nu är det dags att komma igång med denna eminenta träningsform igen efter lååååång frånvaro. Sist jag satt på en spinningcykel var i oktober på Framsteget (herregud har det redan gått fem månader?!), och innan dess minns jag inte ens. Vi pratar nog år. Flera år. Men det gick i alla fall bättre med skorna idag än sist. ;)

Summa summarum: Ömma ben. Redan innan joggingrundan igår hade jag rätt rejäl träningsvärk från torsdagens skivstångsgympa, lite ovan jogging på det och ljumskarna får sitt och sen toppar man med en timmes spinning och man får - just det, trötta ben. Men glada ben! Imorgon får de vila!

Anonyma kuddomaner?

Någon som har numret till anonyma kuddomaner? Ibland funderar jag om om jag kanske behöver det... Men alltså, när man springer på en fin och billig kudde - då är det nästan tjänstefel att inte köpa den. Och helst en i varje färg förstås. "Man vet ju aldrig". Kissekatten som fortfarande inte har något namn tycker det är roligt i alla fall... ;)

Aktuella kuddtips: Rosa och ljusgrå rund "roskudde" 59 kr på Rusta. Lila, vit och grön fyrkantig kudde med "rosor" på 59 kr på Rusta. Rosa, grått och lila kuddfodral med lite "skimmer" 35 kr på Jysk. Ceriserosa draperad avlång kudde 70 kr på Jysk. Svartvit Home Sweet Home-kuddfodral 39 kr på Netto.

Billiga kuddar - men jag måste ju köpa större boende för att ha någon plats till alla!

Recept: Pasta med fläskfilésås

Recept för 4 portioner

500 gram fläskfilé

1 msk smör

1-2 dl creme fraiche

1 msk kalvfond

2 msk vatten

1 ask cocktailtomater

1 pkt mozzarella, skuren i små bitar

1 dl färsk basilika, grovt hackad



1. Putsa fläskfilén och skär den i ca 1½ cm breda skivor eller strimlor efter tycke och smak. Banka ut skivorna något, och salta och peppra dem.

2. Stek fläskfiléskivorna i smöret tills den fått fin färg på båda sidorna.

3. Häll på creme fraiche, vatten och kalvfond, och låt allt puttra ihop i stekpannan.

4. Lägg i cocktailtomaterna (hela eller delade) i fläskfilén med såsen, så att tomaterna blir ljumma. Lägg även i mozzarellabitarna och den hackade basilikan. Blanda ordentligt.

Här serverat med vit fiberpasta.

"Vi kan vinna, vi är inte rädda"

Jag undrar om "jag kan flyga, jag är inte rädd"-tekniken funkar mot kvalserienervositet också?! Nu börjar det, fyra veckors konstant nagelbitning...

Bakdag med en touch av schlager

Igår var det bakdags för Kusinfirman igen. Vi har pratat ett bra tag om att vi borde göra semlor, och igår hittade vi en lämplig dag som passade in i kalendern. Vi började redan på förmiddagen med att åka och handla, sen bar det av hem till mormor för att inta köket. Det kan bli lite smått kaotiskt när man håller på med tre bak samtidigt, men vi var riktigt effektiva!

Det bakades förstås semlor, men det blev även chokladbiskvier och biscotti med blåbär och tranbär. Lika bra när man ändå är i farten. Kaoset ackompanjerades under hela eftermiddagen av kvällens Melodifestivallåtar på Spotify. Till slut fick vi stänga av så att vi inte skulle vara less till kvällen... ;)

När baket var klart och kaoset uppstädat så dök även kusinens familj upp och så vankades det middag med efterföljande Melodifestivalmys - och förstås provsmak av dagens alster.

Om rätt låt vann? Jag vet inte. Jag hade faktiskt ingen riktig favorit i finalen, tyckte alla låtar var mer eller mindre bra. Mina favoriter hade ju redan åkt ut (Jenny Silver och Melody Club). Men jag tycker det är underbart att läsa på Facebook och Twitter om alla usch-jag-tycker-inte-om-melodifestivalen-och-tittar-absolut-inte-på-sånt-skräp-människor som ändå tycks ha så många åsikter om festivalen, låtarna och artisterna. Varför bryr ni er när ni inte bryr er? Och hur vet ni allt när ni inte tittar på festivalen?! ;)

Jag gillar ju som bekant schlagerspektaklet starkt, men är klok (?) nog att ta den med en nypa salt - och dessutom älskar jag sättet på vilket den engagerar!

Mums!

Recept: Biscotti med blåbär & tranbär

36 stycken

75 gram rumsvarmt smör

2 dl socker

2 ägg

6 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 dl torkade blåbär (ca 50 gram)

1 dl torkade tranbär (ca 50 gram)

2 dl hackad mandel (ca 100 gram)

Gör så här:

Vispa smör och socker smidigt med elvisp. Tillsätt äggen ett i taget under vispning.Tillsätt resten av ingredienserna och knåda ihop till en fast deg.Dela degen i fyra bitar och rulla till längder lika långa som plåten. Lägg rullarna på plåt med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen 20 minuter i 200 grader.

Ta ut plåten och sänk värmen till 125 grader. Låt svalna några minuter innan du skär längderna i sneda bitar, cirka 9 per längd. Lägg dem med ena snittytan uppåt och grädda i 30 minuter eller tills kakorna känns torra. Vänd den andra snittytan upp efter halva tiden.

Recept: Chokladbiskvier

Till botten:

200 gram mandelmassa, riven

2 äggvitor

Fyllning:

0,75 dl strösocker

0,5 dl vatten

3 äggulor

150 gram smör, rumsvarmt

50 gram mörk choklad, smält

Glasyr:

75 gram mörk choklad

20 gram kokosfett

Gör så här:

1. Värm ugnen till 200 grader. Rör riven mandelmassa och äggvitor till en jämn smet. Forma runda platta kakor och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Enligt receptet ska det bli ca 14 st, jag ville ha dem något mindre och fick några fler (note to self: nästa gång kan du göra dem ännu mindre!). Grädda ca 10 minuter. Lossa dem och låt dem kallna.

2. Koka vatten och socker till fyllningen till en simmig sockerlag som trådar sig. Vispa upp äggulorna, slå dem i den heta lagen och vispa kraftigt. Låt kallna.

Rör det rumsvarma smöret mjukt, tillsätt äggblandningen lite i taget och rör kraftigt. Rör till sist ner den smälta svalnande chokladen.

3. Bred krämen toppigt över kakorna (bred på undersidan av kakorna). Ställ dem i kylen (eller gärna frysen) att stelna. Smält choklad och kokosfett i en kastrull och värm till en slät glasyr. Doppa ovansidan av biskvierna i glasyren. Ställ kakorna på ett bakpapper. Ställ dem svalt.

De här biskvierna blev riktigt goda och var inte speciellt svåra att göra, även om det tog lite tid eftersom det skulle kallna mellan varven och på så sätt var en del olika moment. Chokladtoppingen smälte väldigt snabbt när de stod framme för servering, kanske kan kokosfettet uteslutas till nästa gång (har sett en del recept utan kokosfett också.

Recept: Minisemlor

Ingredienser för ca 30 bullar

25 gram jäst, för söta degar

2,5 dl mjölk, fingervarm

1,25 dl kesella lätt

0,75 gram strösocker

1 tsk kardemumma, stött

2 krm salt

8-9 dl vetemjöl

50 gram smör, rumsvarmt

Pensling

1 ägg, uppvispat

Fyllning

200 gram mandelmassa

1 dl mjölk

2,5 dl grädde

florsocker

Tillagning

1. Smula jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och rör tills jästen löser sig.

2. Blanda ner kesella, socker, kardemumma, salt och ca hälften av vetemjölet.

3. Klicka ner smöret och resten av mjölet. Arbeta degen kraftigt tills den känns smidig. Låt jäsa under bakduk ca 30 minuter. Sätt ugnen på 250 grader.

4. Knåda degen lätt på mjölat bakbord. Baka ut små, runda och släta bullar (ca 30 st). Ojästa bullar är lagom i ungefär pingisbollsstorlek. Färdig semla med fyllning blir då ungefär som en (liten) tennisboll, och inte som en handboll som de man köper ofta är. ;) 

Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under bakduk ca 20 min.

5. Pensla bullarna med uppvispat ägg. Grädda i mitten av ugnen i 5-7 minuter. Låt bullarna svalna på galler under bakduk.

6. Skär av ett litet lock på varje bulle. Gröp ur en del av inkråmet. Blanda det med riven mandelmassa och mjölk. Fyll bullarna med blandningen.

7. Vispa grädden och klicka det på bullarna. Lägg på locken och sikta över lite florsocker. 





Rädd för dammsugaren...

... men ganska nyfiken. Här bakom gardinen hittar nog dammsugaren inte mig.

Dags att anmäla sig till Vårruset!

För ett tag sedan gjorde jag ett Vårruset-upprop - och ni var ett gäng som nappade på detta. Superkul! Nu börjar det kanske bli dags att anmäla sig snart (så att ingen återvändo finns), och därför skulle det vara jättebra om ni som (fortfarande) är på skulle kunna höra av sig till mig så kan jag fixa anmälningen.

Loppet går av stapeln i Malmö måndagen den 2 maj kl 18.30. Anmälningsavgiften är 190 kr. Här kan du läsa mer om loppet. För anmälan skulle det vara bra om du mailade mig uppgifter med ditt namn, adress, e-post och telefonnummer. Och förslag på lagnamn! Maila till prralin (at) hotmail.com.

Det finns ett par platser kvar i laget, så tveka inte att höra av dig och haka på om du är det minsta lilla sugen! Det är en rolig grej, utan prestationskrav. Man kan promenera, lunka, jogga eller springa - helt efter eget tycke och smak och dagsform - och oavsett hur man tar sig runt har man gjort sig lika förtjänt av picknicken efteråt. ;)

Vår i luften

Igår vaknade jag på fel sida. Eller rättare sagt så vaknade jag alldeles för tidigt eftersom att gangsterkatten (fortfarande utan namn) är lite väl morgonpigg för sitt eget (eller mitt) bästa. Senast 5.30 ringer hans nu-ska-vi-väcka-matte-till-varje-pris-klocka. Oavsett veckodag förstås. Han hoppar, spinner, leker, biter, jamar. Inget funkar. Inte att kasta ner honom från sängen hundrafemtielva gånger, inte att spruta ner honom med vattenspruta lika många gånger, inte att gå upp och ge honom mat (jo, okej det funkar i fem minuter men när han har ätit klart kommer han igen), inte att stänga in honom på toaletten = enda rummet jag har dörr till (då står han där inne och skriker så man inte kan sova istället), inte att spela död, inte att få honom att lägga sig och sova.

En enda gång sen jag hämtade hem honom har jag vaknat av väckarklockan, dvs inte av katten. Det var i fredags när väckarklockan ringde 5.40. Han måste ha försovit sig.

Men annars är han söt.

Trött och eländig var jag alltså igår. Energinivån är inte på topp och även om tant doktorn har sagt att det är viktigt att göra roliga saker så kanske man inte ska göra allt samtidigt. På två veckor har jag hunnit vara i Övik, i Ängelholm, på Österlen och i Göteborg på utflykt - plus att det har varit en massa saker på gång här hemma i Malmö också. Alla roliga saker, men i kombination med dålig sömn, förkylning i kroppen och viss (okej då, stor) hockeyångest blir det till slut stopp. Det blev det igår.

Solen strålade för fullt utanför fönstret och var nästintill provocerande. Såna där dagar ska det ju vara regn och rusk, inte fucking strålande jävla vårväder, så att man kan skylla humöret på vädret istället för att få dåligt samvete för att man inte är pigg och glad och sugen på att gå ut. Vid tretiden på eftermiddagen masade jag mig upp ur soffan, ut på balkongen och drog ner grangirlangen och gick ner i källaren - där mötte jag grannen som också kom med sin balkongslinga, och tydligen tyckte vi båda två att det var dags att städa bort julen och fram med våren istället. Med mig upp från källaren fick jag en matta, krukor, stolar, bord och lite "piff" till balkongen så att det känns vårigt. Och katten fick göra ett nyfiket premiärbesök på balkongen.

Det gäller som bekant att smida medans järnet är varmt, och när jag ändå var i farten bytte jag gardiner från mörkröda jul/vintergardiner till tunna vita sommarhalvårsgardiner, bytte till vår i årstidstavlan från Isa Form och piffade till med lite vårkänslor på byrån i hallen. Sen kraschade jag i soffan och fick huvudvärk. Som fortfarande inte gått över.

Det dåliga samvetet brottades med mig hela dagen då jag på kvällen skulle på 30-årskalas och schlagerutgång. Laddningen var lika med noll. Och krockade med sista och avgörande hockeymatchen. Men till slut kompromissade jag, hoppade in i duschen och bestämde mig för att Melodifestivalen ska jag ju ändå se, så det kan jag lika gärna göra med resten av gänget - men nån utgång blir det inte. Sova måste prioriteras. Det funkade, och var trevligt (och täta rapporteringar från hockeyn kom via sms, även om jag utförligen bett om endast goda nyheter...).

Det är bara lite tråkigt när kloka (?) beslut inte respekteras - äh kom igen nu, klart du ska med ut, vi får igång dig osv. Tack, men jag är vuxen och tycker faktiskt att jag kan få ta mina egna beslut. Oavsett om det innebär att jag inte råkar tycka alkohol är gott (eller tycka om effekten det ger) eller om jag inte orkar gå ut och socialisera när jag har en riktigt dålig dag och istället behöver sova. Men som sagt, det var trevligt. Även om det hade varit ännu trevligare utan huvudvärk och med lite energi i kroppen.

Idag har jag i alla fall kommit ut och fått lite solljus i ansiktet och promenad i benen, men annars är det ungefär samma läge. Hade inte haft emot att vara ledig en dag till, eller två - eller varför inte en vecka. Kvalserieide, någon?

Baksmälla deluxe

När man har lyckats hålla sig hyfsat distanserad till hockeyn nästan hela säsongen så är det väl typiskt att man "dras in i det" de sista veckorna när det är som allra mest spännande och allra mest jobbigt. Inte alls bra för hälsan faktiskt. Och ännu värre när man inte befinner sig på plats.

Fast just idag (och ett par veckor framöver) är jag nog ändå rätt glad att jag inte är på plats. För jag undrar just hur Övik mår idag? Jag gissar på kollektiv baksmälla deluxe. En baksmälla som hållt i sig sen guldet 2007 och som kulminerade igår kväll när säsongens sista grundseriematch spelades. Sist i Elitserien. Sist. Kvalserien liksom. Tänk om det det ändå varit så att idrott bara är på lek...

Örnsköldsviks Allehandas chefredaktör sammanfattade det bra på Twitter igår.

Men om det ändå bara varit hockeyn. Sporten. Leken. Problemet är att det är så mycket mer än så. Modo Hockey betyder så mycket för Övik; för staden, för att locka ett större upptagningsområde, för känslan, för framtidstron. Ja, det har varit en nervös vecka - och värre kommer det bli innan den här kvalserien är slutspelad och vi vet om de klarar sig kvar eller inte. Ångest - bara förnamnet.

Men okej, positivt tänkande. Nu kommer ju Modo snart till Skåne och spelar.

Oj, vad positivt det kändes!

Bild från i tisdags innan matchen i Scandinavium, på den tiden det fortfarande var kul med hockey och Modo hade avgörandet i egna händer - men istället för att vinna de tre sista matcherna så förlorade de. Allihopa.

Bra uppladdning för kvalserien. Självförtroendet på topp...

Läs även andra bloggares åsikter om hockey, elitserien, kvalserien, modo, modo hockey, övik, örnsköldsvik

Kärt barn har inget namn

Stackars lilla kissen som inte har fått något eget namn än. Nu är det hög tid att döpa honom, och jag behöver hjälp. Förslagen är just nu tre.

Tycker ni att han är en Ernst? Werner? Charlie? Eller kanske Foppa? Eller har du ett ännu bättre förslag? Hjälp gärna till och svara i enkäten till höger!

Överraskningshelg

Det har varit en helg i överraskningens tecken. Det började i fredags med en "after work" med några tjejer. Ja, det var i alla fall vad den nyblivna 30-åringen trodde. Men vi andra hade planerat lite mer än så, så när vi hade fått lite mat i oss drog vi vidare ut mot Malmö Arena och det var nog inte förrän hon fick en rosa fjäderboa runt halsen som hon förstod vad det var vi skulle göra. Digga schlager på Melodifestivalens genrep!

Det är fjärde gången jag är på det här spektaklet live, och det är väldigt roligt att vara med "bakom kulisserna" - även på genrepet. Allt blir liksom bättre live. I alla fall vid en första anblick. Men sen är det rätt trevligt att se det på tv dagen efter också. De olika låtarna gör sig ganska olika live eller i rutan. Måste säga att jag tyckte det var ett ganska bra startfält med många bra låtar. Ska bli spännande att se vilka som tar sig genom andra chansen, och sen ser jag fram emot finalen! Har ingen direkt favorit (än i alla fall), man kommer ju att få höra alla låtarna till leda ett år framöver ändå... ;)

Och sen fortsatte överraskandet igår då pappa fyllde år. Det blev födelsedagsöverraskning a la bowlingturnering och efterföljande buffé. Bowling är en trevlig sysselsättning måste jag säga, även om gångerna jag bowlat är ganska lätträknade, men det är liksom något som alla brukar vara ganska jämndåliga på. ;) Det gick ganska bra för mig till en början, men sen blev fingrarna trötta och då blev siktet lite snett inställt. Men jag fick i alla fall en strike!

Kvällens mello

Nej, jag har inte missat att Melodifestivalen har dragit igång (och snart är över igen - hur fort går tiden egentligen?!). Jag har självklart sett alla deltävlingar på ett eller annat sätt.

Kvällens startfält har jag redan inspekterat på plats - och jag tror på Melody Club. 

Vad tror ni?!

Reunion!

Nej, jag har inte gått och dött eller frusit fast i någon snödriva där uppe i norr. ;) Och självklart blev det en reunion! Jag lämnade Norrland i måndags, och sen dess har det gått i ett som man brukar säga - jag har knappt varit hemma och än mindre orkat packa upp resväskan. Den där förkylningen som jag pratade om för ett tag sen har bestämt sig för att bryta ut, men jag har inte riktigt tid att vara sjuk just nu så jag ignorerar det som gott jag kan!

Men reunionen ja. Lördagen började med att Sara och jag fixade och donade på förmiddagen, sen blev det en fika på stan med några trevliga människor, och sen dök det upp ännu fler trevliga människor på eftermiddagskvisten och så käkade vi. Vi hade fixat lite av varje; pastasallad med hemlagad pesto, bönsalsa, tomat- & mozzarellasallad, skaldjurspaj, tunnbrödsrullar med lax, ost, brödpinnar, tapenade och lite av varje. Smarrigt!

(Hockey var det också ja. Men matchen var modell sämre och dessutom blev det förlust, så den kan vi sätta lite inom parantes.)

Eftersom vi missade Melodifestivalen när vi var på hockey så hade jag spelat in den, och därför blev det Melodifestivalmys när vi kom hem istället! Med minisemlor både i vanlig variant och i chokladvariant. Och fler trevliga människor. Och sen på söndagen blev det ännu fler trevliga människor som tyvärr inte kunde vara med på lördagen. Och för den delen var det trevliga människor på fredagen också.

Summa summarum en mycket lyckad reunion (igen!) och en fantastiskt trevlig Övikshelg!

Sunshine!

Gårdagen bjöd på en helförmiddag hos frissan (vilket bland annat resulterade i ny färg, slingor, lugg och lite uppdatering på läget), en trevlig lunch på arenan (och fler bekanta ansikten) och sen en massa reunionförberedelser på kvällen. Idag är det ju dags!

Solen strålar i kapp med kylan, det är ungefär lika kallt som det är soligt - drygt 20 minusgrader. Det bådar gott för en eftermiddag på stan, reunionmiddag, hockey och kanske lite Melodifestival.

... men det där är inte slingor i håret - det är is!

Home sweet Foppaland

Sent igår kväll trampade jag norrländsk mark igen. Det var ett drygt halvår sedan sist - så länge har jag inte varit ifrån Övik på 10 år. Men det kändes förstås som hemma ändå. Planen för långhelgen är andas norrlandsluft, njuta av ledigheten - och förstås blir det traditionsenlig reunion med hockey på lördag. Och nej, jag åkte inte hit nu bara för att deltaga i den kollektiva sorgen, det var faktiskt planerat sen länge. ;)

Med mig norrut fick jag även en förkylning som inte var det minsta önskad, men kanske inte heller helt oväntad. Det är bara att gilla läget, boka av den planerade Energihuset-träningsdejten och istället njuta av lite lugnare aktiviteter. Typ dra på stan och shoppa vilket är vad jag har gjort idag. Ett par skor, en väska, ett par örhänge, en kjol och lite andra smågrejer rikare har jag blivit (och förstås lite pengar fattigare). Så mycket enklare att shoppa i en småstad där allt finns samlat (och att man hittar överallt gör ju inte saken sämre) och stan går hyfsat snabbt att gå över. Dessutom sprang jag på kollegor från mina tre olika arbetsplatser här i stan på bara några timmar, och många andra bekanta ansikten - det är så härligt!

Lunchen blev förstås en Ceasarsallad på Wayne's, det hör liksom till. Och eftersom det var torsdag så lyxade vi till det med kladdkaka till dessert efter lunchen (vadå, varför skulle man inte kunna fira lite extra att det är torsdag?!). Ikväll kommer Göteborgarn också norrut, imorgon bitti ska håret få sitt efterlängade besök hos frissan och därefter vankas det affärslunch. Det kommer bli en bra helg det här!