Ja du Ranelid, vad säger man

Mycket kan man beskylla Ranelid för, men inte för att ha en speciellt ödmjuk och timid framtoning. Smart dock av hans kompanjoner att ta med honom i festivalen, för han har ju onekligen skapat uppståndelse kring sin medverkan och det var väl knappast någon som ville missa denna happening. Jag tyckte att låten var helt okej, men inte direk tack vare honom. Å andra sidan hade låten och numret antagligen passerat förbi ganska anonymt om det inte varit så upphaussat pga honom. Men Ranelid i finalen, ja vad säger man om det...

Hans egna lilla ärevarv när de ropats ut som finalister tyckte jag inte var speciellt snyggt. Det var svårt att känna lagkänslan i deras lilla trupp. Nog för att jag tycker det är bra med människor som tror på sig själva, men under förutsättning att de gör det på ett ödmjukt sätt.

För övrigt tyckte jag att det var ett ganska svagt startfält igår. Ingen som riktigt stack ut (förutom Ranelid då, fast inte direkt för sina sånginsatser...). Jag gillade Andreas Johnsson, somliga verkar tycka att det var en kopia på nån gammal Blur-låt, själv tyckte jag att det lät som en typisk Andreas Johnsson-låt. Molly Sandén var lite blek till en början tyckte jag, men vid en andra lyssning av låten så växte den. Den kan nog ta sig, och jag gillade dessutom att hon lämnat den docksöta looken.

Annars var det väl inte så mycket att skriva hem om i den här deltävlingen. Och nu återstår det bara en. Herregud så fort det går. När man har roligt.

Det där med associationer...

Efter festivalen i lördags spelade vi lite spel. Absolut överens, ett väldigt roligt och lättsamt spel som går ut på att man individuellt i sina lag svarar på frågor och sen får man poäng för de svar man är överens om. Under tidspress förstås. Och även frågor som vid en första anblick verkar enkla kan bli svårare än man tror när man fastnar på något ord... Tex när man inte kommer på att det man brukar kalla "knipsare" faktiskt heter häftapparat. Och där var de 30 sekundrarna...

Och så kan man ju bli lite rädd för sig själv när de mest konstiga associationer dyker upp. Typ som att det första som dyker upp i huvudet på frågan Vad tänker du på när du hör ordet nudist? är.. Naken-Janne. Kommer ni ihåg honom? Nä inte jag heller. Trodde jag. Men plötsligt dök han upp. Och sen visade det sig att han dykt upp för någon annan också.

Och den här då Vad tänker du på när du hör ordet ståuppartister? Skulle man på förhand gissa att Adde Malmberg är den första man kommer på!? Nä just det, det var ju inte igår han var på tapeten så att säga. Hur funkar det där uppe i hjärnkontoret egentligen frågar man sig?

Kul spel i alla fall. Fast om du har många lik i garderoben som du inte vill ska komma upp till ytan kanske jag inte skulle rekommendera det... ;)

Melodifestival med CityPolarna

Nä, inte ikväll, men väl förra lördagen. Jag ligger "steget efter" skulle man kunna säga.

För en vecka sen invaderades mitt hem av CiP:are för att digga schlager. Okej, invaderades var kanske att ta i. Jag hade ju själv bjudit hem dem, och så var de bara 7 st också. Men ändå. Jag laddade med gamla schlagerdängor hela dagen, planen var att ta igen föregående veckas missade festival. Med råge.

Vi hade knytis som vanligt och det var mycket gott som vanligt. Jag hade letat fram min schlagerboa och Maria hade gjort poängblad så att vi kunde bedöma bidragen under kvällens gång. Allt från text & musik, sångröst, kläder & koreografi till orginalitet skulle bedömas. Här skulle ingen slöa till inte! David Lindgren hamnade delad etta på min lista, så lite "rätt" hade jag ju i alla fall. Fast jag röstar för en liten makeover till finalen. Det där med prydlig kostym a la banktjänsteman är inte min grej...

Och det där med att plocka undan efter kalaset är tydligen inte heller min grej. Så här en vecka efteråt står fortfarande extrabordet framme, att fälla ihop det och bära ner det i källaren har verkat som en övermäktig uppgift för mig hela veckan. "Sjukt trött" har väl snarare sammanfattat min vecka. Så det hade ju varit skönt med en liten sovmorgon idag, om det inte vore så att man har en morgonpigg katt som tvunget ska väcka mig. Inte en eller två gånger, utan helst hundra. Så när klockan är åtta och man har blivit väckt hundra gånger sen kl sex så är det liksom lika bra att kliva upp... Pigg och utvilad och redo för en effektiv helg för att orka med allt det där man inte orkat i veckan? Not so very much.

Snö!

Äntligen! Den första riktiga snön landade ju i Malmö igår. Men då var jag för trött/hängig/whatever för att orka ta mig ut. Så därför ställde jag istället klockan en stund tidigare imorse för att hinna med en promenad till jobbet, allt för att få njuta så mycket som möjligt av den lilla snö som fallit. Det var inte riktig "knarrsnö", men termometern hade i alla fall sjunkit tillräckligt lågt för att det inte skulle vara slaskrisk.

Alla andra som var ute och promenerade letade barmark och upptrampade stigar, men själv letade jag orörd snö att traska omkring i. 40 minuter tog det till jobbet, det var mörkt när jag gick hemifrån och nästan ljust när jag kom fram, och jag njöt av varje sekund. På lunchen var jag tvungen att smita ut en snabbis bara för att få stå och kisa mot den bländande vita snön som solen reflekterades i. Och på vägen hem tog jag en omväg så att promenaden istället blev en timme. Och sen när jag skulle till Friskis, då tog jag apostlahästarna istället för cykeln igen, och vips så blev det ytterligare 30 minuters promenad. Jag tror jag gillar det där med snö faktiskt.

Så idag har jag samlat ihop sex pinnar i jobbets motionstävling. En pinne = 30 minuters sammanhängande fysisk aktivitet. (De sista två pinnarna fick jag ihop genom ett Fuego-pass, och sen hade jag turen att få skjuts hem.) Det gäller att smida medans järnet är varmt. Vem vet om jag kommer upp från sofflocket resten av veckan...

4good-kväll: A Brand New You!

Nytt år. Nya vanor. Nytt liv. A Brand New You!

Vad lovar du dig själv inför ett nytt år? Att träna, sova, älska och skratta mer? Att tänka helt nytt eller kanske bara lite annorlunda? All förändring börjar med dina tankar, tänker vi på 4good. Så, kom, peppas till nytänk och mer driv av en av Sveriges mesta äventyrare Renata Chlumska, coachas till mer coolhet av mindfulness-experten Cecilia Åkesdotter och hitta mod till förändring hos karriärhopparen och stå upparen Hasse Brontén. 
 
Så där såg förutsättningarna för onsdagens 4good-kväll ut. Jag hade lockat med mig tre st 4good-rookiesar på denna kvällen, så jag kände lite press att de inte skulle bli besvikna. Men det tror jag inte att de blev. :)
 
Cecilia Åkesdotter inledde kvällen med att prata om Mindfulness. Ett ämne som fortfarande är lite "flummigt" för mig, även om jag både gick kurs, lyssnade på skivor/övningar och försökte praktisera det under min sjukskrivning för ett och ett halvt år sen. Men eftersom jag är en typisk multitasker som är väldigt dålig på att vara just i nuet, så är jag också lite fascinerad av det. Vill lära mig mer. Tyvärr måste jag säga att Cecilia var lite väl flummig för min smak, och jag upplevde det som att hon hade lite svårt att hålla en röd tråd i sitt föredrag. Eller så var det bara jag som inte hittade den. Jag fick inte riktigt ihop hennes historia, men kanske hade det varit bättre om man fått höra henne en helkväll så hon fick mer tid på sig. Vi klickade hursomhelst inte riktigt, hon och jag. Men jag är fortfarande nyfiken på mindfulness, så hon avskräckte mig åtminstone inte... :)
 
Näst på tur var Hasse Brontén, som började med att säga att det kändes ovant för honom att gå på scenen utan att han skulle vara rolig, utan att han faktiskt skulle hålla ett seriöst föredrag. Fast rolig, det var han förstås ändå. Det är ganska tydligt att det ligger i hans natur. Intressant resa från polis, säpo, långsamt uttråkande statligt arbete där kollegorna åkte hem och hängde tvätt på arbetstid (hög igenkänningsfaktor på den!) till sitt nuvarande yrke som stå upp-komiker. Han pratade om det där med att bestämma sig, och få det att hända. Vi har ju en tendens att vilja sluta röka/snusa/äta godis/börja träna etc, men att vi alltid ska göra det på en måndag. Sen. Men så dumt det är att fortsätta röka tills att man ska sluta. Har man bestämt sig då? En annan sak jag tar med mig från hans föredrag är att ställa sig frågan "Trivs jag?". Och att våga lyssna på svaret.
 
Sist ut, efter mingel och vin i pausen, var Renata Chlumska. För många kvällens höjdpunkt. Själv visste jag inte riktigt om jag skulle kunna identifiera mig med henne, jag är ju inte direkt den äventyrliga typen. Men oj, vilken otroligt proffsig och inspirerande föreläsare hon är! Helt omöjligt att inte dras med av hennes energi. Och hennes strapatser till Himalaya och på cykel och kajak runt hela USA är ju onekligen fascinerande att lyssna till. Vilka enorma förberedelser som ligger bakom, vilken beslutsamhet. Hon poängterade att huvudet är den viktigaste muskeln att träna, att det är inte hennes biceps eller benmuskler som tagit henne runt. Och om hon kan lyckas ta sig runt USA på cykel och kajak och vara borta 1,5 år, så kanske jag borde klara av att vara sockerfri ett par dagar? Eller ta mig till Friskis två gånger i veckan? 
 
Kvällen avslutades med att Renata fick en kram av en i vårt sällskap, så jag tolkar det som att kvällen fick godkänt. Till tonerna av I gotta feeling (Tonight's gonna be a good night) gick vi därifrån med ett stort leende på läpparna och kände oss nog alla en halvmeter längre. Tack 4good, för ännu en härlig inspirationskväll - vi ser redan fram emot nästa!
 

Bilder lånade från 4goods facebooksida.

Söndagsskrotar

Jag kanske var en brand new me i torsdags. Men det var då det. I fredags fick jag istället besök från magknipet från hell hela dagen. Jag har nog varit lyckligt förskonad från magknip i den omfattningen förut, för s-tan vad ont det gjorde. När det högg till var det så att man bara ville krypa ihop i fosterställning och gråta. Men nädå, sitta på jobbet och se pigg och glad ut. Det gick sådär.

Hade planerat en filmkväll med Jeanette på kvällen, men gick hem och drog något gammalt över mig istället. Magknipen gav med sig under kvällen, men jag kände mig allmänt hängig och även en lite febrig känsla smög sig på. Det blev tidigt i säng, och igår när jag vaknade kände jag mig något bättre. Fixade och donade för schlagerkvällen hemma hos mig, men när gästerna gick hem kände jag mig smårisig igen. Idag känns magen öm och resten av jaget lite mörbultat. Därför blir det bara söndagsskrotning idag. Jag har fortfarande morgonrocken på mig och har spenderat den största delen av dagen i soffan. Det har snöat och är alldeles vitt ute (äntligen!), men jag orkar inte ta mig ut. Typiskt.

Det verkar som om jag har något skit i kroppen. Så bryt ut då och låt mig sen vara ifred!

Tack.

Kan hända att jag fryser lite också. Iklädd underställ, raggsockar, fleecig morgonrock med huva, tjockfilt och vantar.

A Brand New You

Ja, det är inte utan att jag känner mig som a brand new me idag. Sockerabstinenshuvudvärken från hell har äntligen släppt efter tre dagars ivrigt värkande, och dessutom hade jag en toppenkväll igår tillsammans med ett gäng finfina tjejer på säsongens första 4good-kväll. Som grädde på moset har jag ett färskt spinningpass i benen, och känner mig piggare än på länge.

Fast även a brand new me måste sova, så det tänker jag göra nu. Mer om Renata Chlumska, Hasse Brontén och Cecilia Åkesdotter får det därför bli imorgon. Godnatt!

Bönhörd

Imorse när jag drog upp persiennerna och tittade ut trodde jag nästan att jag blivit bönhörd. Det var vitt ute!

Lite lite lite snö hade fallit under natten och lagt sig mellan grässtråna. Det har dessutom flugit runt lite flingor i luften idag, men det har ju försvunnit under dagen. När jag tog en promenad i parken såg jag spår efter att någon trots allt tagit tillfället i akt och letat upp den enda backen som går att hitta i området och åkt lite pulka - på frosten i gräset. Men vad gör man inte när man är svältfödd på äkta vara.

Schlagerspektaklet

Så har nu äntligen årets Schlagerspektakel dragit igång! Förutom jul, påsk, midsommar och Kiviks marknad så är nog Melodifestivalveckorna min "favorithögtid" på året. Och så vitt jag vet så har jag aldrig missat en Melodifestival, jag vill minnas att vi satt bänkade hemma redan när man var liten och i vuxen ålder har Melodifestivallördagarna alltid varit heliga.

Året då jag var i London tror jag faktiskt att jag fick en inspelning av den svenska uttagningen (på den tiden var det bara en uttagning) levererad till mig, och dessutom såg jag den engelska uttagningen (som var typ en torsdag eftermiddag och där Nanne Grönwall var en av deltagarna...). 2007 såg jag spektaklet live för första gången då cirkusen kom till Övik, då var jag faktiskt både på genrepet på fredagen och på direktsändningen på lördagen. Det var grymt roligt! Och det var också då begreppet Det blir roligare i Örnsköldsvik myntades och det var allmänt festivalyra i stan med den nybyggda arenan och allt. Åh, härliga tider!

2010 kom festivalen tillbaka till Övik och då var jag förstås på plats (även om jag flyttat från stan) och förra året blev det ett besök på genrepet i Malmö. Men i år blir det nog bara tv-soffan. Fast igår när spektaklet drog igång så satt jag och kollade på Sagan om Ringen. Mina två Sagan om Ringen-maraton-kompanjoner är inte så intresserade av Melodifestivalen och hade bokat in film nr 2 igår. Jag försökte först avvärja detta, men sen insåg jag att jag inte inte värja mig sex lördagar framöver.... Så jag gav med mig, och satte istället videon hemma på inspelning. Tredje och sista Ringen-filmen kommer dock att ses hemma hos mig, och då blir det definitivt en fredag eller söndag istället. ;)

Så när jag kom hem vid halv ett inatt satte jag mig och såg festivalen. Man måste ju hinna se det innan några löpsedlar (läs: facebook eller twitter) avslöjar hur det har gått. Jag tyckte att Loreen var överlägset bäst, hon bjöd ju till och med på snö! Dead by April var också överraskande bra, men den där avgrundsvrålande nissen hade jag klarat mig utan. Programledarna började lite knackigt, men tog sig under programmet - framför allt Sarah och Gina. Helena klickade jag inte riktigt med, men jag hoppas hon tar sig. Men visst var det bättre på Luuks tid?

Säsongspremiär på IKEA

I torsdags var det "säsongspremiär" för IKEA-kvällarna för mig och min IKEA-buddy Cecilia då vi var på ett Växtseminarie. Hon har varit otrogen och varit på IKEA utan mig flera gånger sen sist, men jag som inte varit där sen innan jul kände knappt igen mig i varuhuset som de möblerat om totalt. Det blev en snabb shoppingtur innan seminariet, det såg ut som att de hade fått in ganska mycket vårnyheter så det får nog bli en tur dit snart igen. I lugn och ro.

Välkomna till ett inspirerande seminarie på IKEA Malmö där ni får tips och råd om olika växters placering för att skapa ett estetsikt vackert hem. Kvällen hålls tillsammans med Jenny Strandh, en av Malmös mest välkända florister, som driver företaget Jenny Strandhs blomsterdesign AB. Vi visar också olika planteringar i krukor och vaser. Ni får dessutom möjligheten att binda er egen vårbukett!

Det här var nog den kvällen som vi på förhand haft mest förväntningar på. Och de infriades. Jenny visade många tips och tricks på att gruppera och pimpa växter med diverse pinnar, pynt, sten och annat roligt. Allt såg så himla enkelt och snabbt ut när hon gjorde det, och det blev väldigt fint. Jag tycker sånt där är jätteroligt, och har verkligen saknat de inspirationskvällar som Gullängets handelsträdgård ordnade innan det hände tråkigheter där (någon som vet om det är uppklarat än förresten?). Sen dess har jag väldigt sällan opimpade krukväxter hemma.

Jenny tipsade dessutom om att hon hade kvällskurser hos sig, och även om de kostar en slant så kommer det säkerligen att bli ett besök där. Jag har ju letat liknande inspirationskvällar på blomsterbutiker här nere i södern sen jag flyttade hit, utan resultat. Kvällen avslutades med att vi fick binda varsin tulpanbukett med blåbärsris. Både Cecilia och jag konstaterade ganska snart att vi nog inte hade några floristgener i blodet direkt. Fast sen när man kom hem och satte buketten i vas så var det ganska fint ändå... :)

Och när jag kom hem kollade jag över några av mina planteringar för att se om jag fått nån ny inspiration med mig. Den här hade nog fått godkänt av Jenny. Pinnar för att få lite höjd, en glasfågel för höjd och pynt (och vatten), några torkade fröhus och så småsten på jorden förstås. Dessutom grupperad med en kompis bredvid sig i likadan, fast lägre, kruka. Jag gillar.

Garanterat snöfritt

Välkommen till Malmö. Garanterat snöfritt.

Även om vi (äntligen!) har haft vinterkyla nu i nästan två veckor, så lyser snön med sin frånvaro. Fortfarande har inte snön lagt sig en enda gång på hela vintern. Inte en enda gång! Det har dalat lite flingor i luften nån gång, men antingen har det varit för varmt på marken för att det skulle lägga sig eller så har det helt enkelt bara snöat för lite.

Och nu känns det som att var man sig än vänder så finns det snö överallt i hela landet utom i just Malmö. Jag trodde inte att jag var snöberoende, med tanke på att jag inte direkt utövar någon vintersport som kräver snö. Men efter att ha tillbringat åtta vintrar i Norrland har jag uppenbarligen vant mig vid snö. Och sen jag flyttade söderut har jag också haft turen att pricka in två rejäla vintrar på raken. Men i år verkar min 10-årssvit ta slut.

Som sagt, jag trodde inte att jag var snöberoende. Men jag saknar snön så mycket att jag skulle kunna vara beredd att flytta tillbaka till Norrland på studs. Snö och hockey, det hör ju vintern till. Och här finns ingetdera.

Snöknarr under fötterna. Snöänglar. Bitande kyla och strålande solsken. Att få kisa för den bländande vita snön. Röda köldbitna kinder. Snöbollskrig. Kanske till och med en tur på längdskidor.

Men jag får väl hålla tillgodo med kylan. Idag är det ca 13 minusgrader och solen skiner faktiskt. Det kan bli en riktigt skön vinterpromenad av det också. Men jag hade ju föredragit lite ackompanjerande snöknarr under fötterna.

Nä ja' ä int bitter...

Lika kallt/varmt ute som inne.  Fast tvärtom.

Tur att det är lite varmare i resten av lägenheten än i fönsterkarmen.

My week with Marilyn

Ett av mina "januarilöften" var ju att gå på bio oftare. Visserligen hann jag bara gå på bio en gång under januari, men igår var jag en andra gång - fast då hade det ju hunnit bli februari redan. Tiden går snabbt.

De övriga januarilöftena har förresten också gått bra; både Öviks- och Göteborgsresan blev väldigt lyckade, de två hockeymatcherna i Övik gick kanon men den i Göteborg gick inte riktigt enligt planen, det nya jobbet är påbörjat och nu inne på tredje veckan, sockerpausen gick finfint i tre veckor, förkylningen gjorde visserligen comeback med en ny omgång halsont i mitten på januari men är nu borta, jag har varit på Friskis åtminstone en gång i veckan tre veckor i rad (bättre än ingenting och åtminstone regelbundet!), jag har druckit en hel del te (mest pga förkylningarna men har även tackat ja till te när jag blivit bjuden vid några andra tillfällen - det går att dricka men jag tycker inte att det är gott)... men nån snö för att ta fram längdskidorna har inte kommit.

Men bion ja. Igår var jag med Jeanette och såg My week with Marilyn. Jag hade, som vanligt, ingen koll på förväg. Jag tycker väldigt mycket om att se på film, men jag är inte intresserad av film. Det vill säga jag kan inget om filmer, skådespelare, regissörer etc och minns förstås knappt vad jag sett för filmer. Men när jag väl ser dem, då gillar jag det. ;)

I ett desperat försök att bli tagen på större allvar reser ikonen Marilyn Monroe till London 1956 för att spela mot legenden Laurence Olivier i ”Prinsen och balettflickan”. Den ömhetstörstande Marilyn känner sig övergiven av maken Arthur Miller och attraherad av Oliviers assistent, den unge Colin Clark.

Filmen var ganska bra. Lite söt, lite fin. Intressant att få en bild av Marilyn. Sevärd.

Sockermatchen?

Och sockermatchen då? Ja, det gick ju sådär. Eller först gick det jättebra. Tre veckor utan problem, utan större sug och utan onödigt intag. Behövde inte direkt anstränga mig, hade ju bestämt mig för att tacka nej till allt som bjöds. Lyckades till och med baka utan att smaka, varkens av smeten eller av det färdiga resultatet. I 20 dagar höll jag nollan. Sen hände något.

Det hände ett sug på lördagskvällen när jag var hemma hos en kompis och tittade på film. Med en godisskål på bordet. Jag stod emot nästan hela kvällen, men så gav jag till slut efter. Bara en. Eller två. Eller flera. Dagen efter hände ett födelsedagskalas där jag egentligen hade tänkt låta bli sockret, men ”eftersom jag ändå hade ätit igår kunde jag ju lika bra äta idag också”. (Mycket bra anledning, not.)

Och sen ”hände” det liksom bara hela tiden, varje dag, hela veckan. Det bjöds på efterrätt efter lunchen på jobbet nån dag, det var nån som bjöd på godis i biosalongen, det var nån som hade godis över dagen efter bion och bjöd runt – och plötsligt var suget så stort att jag var ”tvungen” att gå och köpa en påse godis själv på fredagkvällen.

Så efter att ha hållit nollan i 20 dagar körde jag en 9 dagar lång sockerorgie. Dålig karaktär, javisst. Men hjärnan blir också kidnappad. Och det är just därför jag behöver hålla mig från sockret, jag hade önskat ett ”normalt förhållande” då jag kunde äta något sött då och då men för min hjärna är det allt eller inget. Lagom finns inte. De svaga punkterna är i alla fall identifierade: stress, mental trötthet och slentrian.

Igår var det ju som tur var måndag igen. Ny vecka, nya möjligheter. Nytt sockerstopp.

Igår gick bra.

Idag sitter jag här och suktar efter en godispåse. Jag är trött. Och en lång natts sömn skulle mest troligt göra mer nytta än en godispåse. This ain't gonna be a "piece of cake"...

Flow Show med Torkild Sköld

I tisdags var jag och Maria på Flow show - en inspirationsföreläsning med Torkild Sköld. Jag hade av en slump hittat en länk till en sida där man kunde anmäla sig till denna kostnadsfria föreläsning, och eftersom jag älskar inspirationsföreläsningar och inte har något emot saker som är gratis så anmälde jag oss trots att ingen av oss hade en aning om vem Torkild Sköld var.

Vi hade inte så stora förväntningar - "det var ju gratis" (underförstått: man får vad man betalar för) - men tänkte att någon inspiration kan man säkert få med sig, och om inte annat så är det ju kul att hitta på något. Jag tror att vi båda blev väldigt positivt överraskade. Precis som de flesta av sina föreläsarkollegor började Torkild med att upplysa oss om att han inte kommer att komma med något nytt. Allt han säger vet vi redan, men kanske säger han det på ett annat sätt som får oss att stanna upp och tänka till.

Och det lyckades han bra med. Han bjöd dessutom på många skratt och roliga/dråpliga situationer, och om det är något som jag känner att jag behöver mera av i mitt liv så är det just skratt. Skratt kan man väl aldrig få för mycket av?

Det handlade om personligt ledarskap, att leda "Jag AB". Han lekte med ord och fick oss att tänka till kring ord som ledarskap, kamratskap, äktenskap - allt detta är något som vi skapar. En förebild är bilden som går före, vilken bild vill du att andra ska se när du kommer in i ett rum? Omtänksamhet - att tänka om. Tålamod - mod att tåla andra människor. Intressant.

Och självklart handlade det också mycket om självkänsla vs självförtroende. Som alltid på såna här föreläsningar. Vikten av att hålla isär vad vi gör och vad vi är. Vikten av att acceptera oss själva. Torkild menade bland annat att rökare som vill sluta röka (men inte gör det) lever kortare tid än rökare som inte vill sluta röka (och helt enkelt fortsätter, men har tagit ett aktivt val att göra det). Det här påstående har jag ingen källa till, men nog tror jag att det ligger mycket i det.

Det som jag framför allt tar med mig från kvällen är det här med att säga nej. Det har jag ganska svårt för. Framför allt när det handlar om något som jag egentligen vill göra, men kanske inte orkar/hinner etc. Tänk inte på det du säger nej till, utan på det du säger ja till. Klokt.

Igår kväll tackade jag således nej till en träningsdejt med Maria efter jobbet. Jag sa nej till välbehövlig träning, chansen att testa ett nytt gym (och nytt pass) under öppet hus-helgen och en trevlig dejt med Maria. Men jag sa också ja till mig själv - till välbehövlig återhämtning, hemmatid och att bara ligga i soffan hela kvällen. Det var precis vad jag behövde igår, efter flera veckor som har gått i hundranitto. Det var så skönt.

Den 14 mars har Torkild en öppen föreläsning i Malmö igen, om du vill ha inspiration till en billig peng kan du anmäla dig här.

Järnladyn

Igår var vi på förhandsvisning av filmen Järnladyn med jobbet. En fördel med att numera vara privatanställd istället för kommunanställd är att man får lov att bli mutad... ;)

Det blev en helkväll då vi först var bjudna på after work med lite mat och dryck på Amiralen, och sen bio på Royal. Det var första gången jag var på Royal (som är en stor, "riktig" biograf) så det var trevligt. Det ligger ju dessutom bra i linje med mitt "januarilöfte" om att gå på bio oftare!

Margaret Thatcher. Hon är kvinnan som kom från ingenstans, trotsade klass-och könsbarriärer och gjorde sig hörd i en mansdominerad värld. Det är en film om makt och priset man får betala för att få den. Ett enastående porträtt av en riktig järnlady.

Filmen har premiär den 3 februari och är klart sevärd tycker jag. Det var lite oväntat att så mycket fokus låg på henne som gammal istället för mitt i karriären, men det blev en fin historia om henne och hennes man, om sorg och om att bli gammal. Och hennes karriär var ju intressant för mig som, som vanligt, inte har så bra koll.

Vinter!

Äntligen är det vinter här i Malmö också. Dock utan snö (tyvärr), men i alla fall med lite frost och minusgrader. Igår morse var det knappt en minusgrad och växlarna hade frusit fast på cykeln, så jag fick snällt cykla på trean hela vägen. Tog lite längre tid än vanligt. I morse var det sex minusgrader och låset hade frusit fast.

Så jag fick snällt ta bussen till jobbet istället.

I natt står cykeln i källaren, så jag hoppas på att både kunna låsa upp cykeln och växla imorgon. Och låta kinderna bli bitande röda av den härliga vinterkylan.

Indianer, hobbitsar och födelsedagsgrisar

Första veckan på nya jobbet. Ajfånköp. Fredag eftermiddag tåg till Göteborg. Middag och hockey med två ex-Övikare (som alltså borde vara Modoiter om de velat räkna sig som riktiga Övikare), tillika indianer (som tyvärr gick från matchen lite gladare än jag...), ost-och-kex-fredagsmys i soffan. Tack för julklappen, men nästa gång önskar jag mig en vinst istället!

Frukost med filosoferande över hur man egentligen lär känna nya människor och hur det kan komma sig att vi "Turak-utbölingar i Övik" lärde känna varandra allihopa, lunch på stan med ännu en ex-Övikare (som för övrigt bor i Malmö och vi har ett tag försökt få till en lunch - men vi behövde tydligen åka till Göteborg båda två för att få till det), snö, eftermiddagståg till Malmö, försenat tåg, hem tio minuter och ge katten mat, till två Sagan om Ringen-fans för att påbörja vårt Ringen-maraton (som alltså står näst på tur efter Harry Potter som jag nu avklarat), kinamat, fyra timmar film, lite snack och så hem och sova.

Brunch på stan med en CiP-vän, presentshopping och presentinslagning, dubbelkalas för syster och moster, smarriga smörrebröd (fortfarande grymt mätt efter brunchen), födelsedagsfika och första poängen till sockret i #sockermatch2012 och så hem för att visa min stackars katt att jag faktiskt fortfarande bor kvar. Vill se Wallander, men inser att det kanske är smartare att gå och lägga sig och sova ikapp lite förlorad sömn.

Trött. Sliten. Glad. Lycklig. En ledig dag imorgon hade suttit fint.

Men istället kör vi andra veckan på nya jobbet. Är det nu man ska börja prestera?

En indian och en Modoit framför kameran, en indian bakom kameran.

2-1 till indianerna. Skit också.

Göteborg nästa

Kommer ni ihåg (förra) årets konstigaste julklapp? Imorgon åker jag till Göteborg för att inkassera resten av julklappen, den bra biten så att säga. Hoppas jag.

Har bara lite svårt att bestämma outfit. 9 eller 21?

Årets första tulpaner

Julen är undanplockad. Tomtarna ligger nerpackade i kartonger i källaren. Hemmet är vårstädat. Det är så ljust. Fast det kan bero på att jag inte har fått upp några nya gardiner än. Årets första tulpaner har tagit plats, och det känns faktiskt som att våren är på väg. Men då undrar jag bara var vintern tog vägen? 

Och jag tror jag är redo för morgondagen.



Between jobs

Det här helgen är jag between jobs. Och hur tillbringa helgen på bästa sätt om inte som en arbetslös lodis? (Obs! Menar inte på något sätt att arbetslösa = lodisar, bara att jag är det just nu.) Iklädd lodiskläder, slappande deluxe, krascha i soffan och tacka nej till alla som velat hitta på något i helgen.

Jag behöver ladda batterierna, och när jag som nu inte haft en hemmahelg på vad som känns som evigheter så är det precis det här jag behöver för att ladda om. Har knappt varit hemma nåt mer än "hemma om" sen innan jul då jag varit på vift mest hela tiden, vilket märks inte minst då kassen med julklappar fortfarande står ouppackad, en resväska som varit i Övik står och pockar på uppmärksamheten och dessutom har några påsar med "grejer från jobbet" sällskapat.

Planen är med andra ord också att fixa lite hemma, och det gör jag bäst när jag vet att jag har en hel dag (helst hel helg) på mig att gå och plocka och fixa i min egen takt. Dessutom sägs det att man måste ta bort julen den här helgen - vad hände med att "julen varar än till påska"...?

Tortyr

Det här är tortyr. Att baka kaka efter kaka utan att få smaka. Utan att ens få slicka skålen!

Det går nämligen bra i #sockermatch2012 och jag siktar på att hålla nollan ett tag till. Just nu står det 12-0 till mig mot sockret! Frågan är bara hur det går imorgon när kakorna ska bjudas på. Imorgon är det nämligen min sista dag på jobbet och jag ska bjuda ett helt kompani på tackåhejfika.

Jag hade egentligen tänkt bjuda på något annat, men fick önskemål om något "icke kladdkakeaktigt" eftersom många andra bjudit på det på kort tid. Det blev istället äppelkaka i ett antal långpannor efter det här receptet. Det var enkelt att göra och ser smarrigt ut, men hur det smakar kan jag ju dock inte uttala mig om.

Bye bye Övik

Det är nåt med denna stad alltså. Trots att det var nästan ett halvår sen jag var här sist (så länge har jag inte varit härifrån på tio år), och trots att det var två och ett halvt år sen jag bodde här, så är det som att komma hem. Det var kärlek vid första ögonkastet, och det är kärlek som består.

Det är nåt visst med Övik. Jag vet inte om det är läget, vattnet, bergen, snön, hockeyn, människorna, utvecklingen - men nåt är det i alla fall. Det är tryggt, det är nära, det är vackert, det är hemma.

Nu åker jag härifrån med en dos vinter, ett par doser hockey, en handfull möten med goda vänner i bagaget  - och en stilla undran om hur det kan komma sig att jag flyttade härifrån...?

Foppas hotell

Söndagen bjöd på lite sovmorgon och sen en promenad runt stan. Det var inte lika bra promenadföre i stan som ute vid sjöarna, men med tungan rätt i mun så gick det bra att ta sig runt där också. Det bar av upp för backen till Långis för att mentalt gråta en liten skvätt för att jag inte längre bor där med den fina utsikten över fjärden, men också med lite nyfikenhet för att se hur det ser ut nu. Det var sig ganska likt. Förutom att bästaste grannen saknas förstås.

Slutet på promenaden gick ner till hamnen för att kika på "Foppas hotellbygge" som nu har kommit igång. Jag brukar ju vara odelat positiv till det mesta som händer här i stan, men jag måste säga att jag fortfarande är lite skeptisk till läget på hotellet. Eller inte på läget för hotellets del, för det är utan tvekan optimalt, men snarare hur hotellet påverkar resten av stadsbilden när det står där det gör. Men jag gör som jag brukar, litar på de som säger sig ha koll på läget, och håller tummarna för att det faller på plats när det är klart.
Och kanske är det inte så dumt att ge sig in i hotellbranschen nu ändå...

Eftermiddagen spenderades sedan hos Jenny i Vågsnäs över en fika, och kvällen bjöd på soffläge deluxe. Tanken var att gå på bio (har ju ett "löfte" att leva upp till), men det kändes alldeles för jobbigt att klä på sig och gå ut bland folk. Tacka vet jag myskläder och soffläge!

Snöängel och mera hockey

Även lördagen bjöd på vackert vinterväder. Några grader mildare och lite mindre sol, men fortfarande alldeles underbart vinterväder. Jag önskar att alla mina Skånebekantskaper som säger att de inte tycker om snö kunde få uppleva en norrländsk vinterdag. Det finns ingen skånsk vinter a la slask och grådask i världen som kan slå detta. (Men visst, jag vet att skånsk snö inte faller uppifrån och ner utan viner fram horisontellt. Men ändå.)

Det är ju nästan så att man önskar att man varit en såndär skidåkare såna här dagar, så man haft en bra anledning att vara utomhus hela dagen. Men det går ganska bra att vara en promenerare också. Idag blev det en runda runt Höglandssjön istället, och rundan avslutades med att jag kastade mig i snön och gjorde en snöängel. Jag var bara tvungen. Ingen riktig vinter utan snöänglar, och sannolikheten att jag kommer få se nån mer snö i vinter är nog väldigt liten.

Med en skön timmes vinterpromenad i benen var det lite senare dags för hockey igen. Ännu ett norrlandsderby; Modo-Luleå (ja det är ju bara knappt 40 mil mellan Övik och Luleå, ett stenkast här uppe). Och ännu en väl avklarad match av Modograbbarna, även denna matchen slutade 3-1 och vi fick med oss tre viktiga poäng - som dessutom innebar att vi klättrade över strecket! Jag har med andra ord haft hundraprocenting utdelning denna säsongen, och har planer på att hålla i denna trenden i Göteborg om ett par veckor.

Kvällen avslutades sen med att fira segern med middag hos Saras föräldrar i stugan. Och så på väg hem en tur till Varvsberget för att beundra Övik by night. I vinterskrud. Vackert.

Äntligen är nr 9 pensionerat i Modo, och ingen mer kommer få ha detta nummer på sin tröja. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Nu undrar jag bara när nr 21 kommer upp i taket (igen)?

Vinter!

Fredagen blev en tidig morgon. Kl 01.50 ringde klockan. Småkronorna spelade ju JVM-final, och eftersom jag inte lyckats hålla mig vaken till några av de andra matcherna så tyckte jag att det var dags nu. Jag hade laddat med morotsstavar, gurka, blomkål och dipp (hej #sockermatch2012) för att hålla mig vaken. Och jösses, vilken match det blev! Sverige fullständigt dominerade mot Ryssland och efter två perioder var det 37-4 (!) i skott, men dessvärre fortfarande 0-0 i mål. Det blev en riktig rysare då det fortfarande var mållöst efter full tid, och inte förrän halvvägs in i förlängningen lyckades Sverige spräcka nollan - och vinna!

Klockan var runt halv sex när jag gick och la mig igen, och sen skäms jag inte för att säga att jag sov bort hela förmiddagen. Lagom till lunchtid vaknade jag till ett alldeles strålande vinterväder; 10 minusgrader och klarblå himmel. Underbart!

Det var bara att skynda sig så man hann ut och njuta innan solen gick ner. En bra anledning att göra säsongspremiär för både underställ, vinterjacka och vinterkängor - och så upp till Hörnsjön för att ta en promenad. Galet vackert med snön på träden, och man kan ju nästan bli religiös av att höra snöknarret under skorna. Åtminstone när man i Skånelandet är alldeles svältfödd på denna varan...

På kvällen blev det besök hos Anna och barnen. Småkillarna demonstrerade sina tv-spel för sina helt spelokunniga besökare, och sen bjöds vi på en innebandymatch med stor dramatik!

Örnsköldsvik

Jag är i Övik sen i onsdags kväll. Emil höll sig hyfsat lugn och det gick bra att flyga norrut. På planet från Malmö satt jag bredvid en pratglad Skelleftefarbror, och jag blev lite kär. I dialekten och i Norrland. När jag landade i Umeå  bjöds det på nyfallen blötsnö och ganska dåligt väglag från flygplatsen i Umeå ner till Övik. Men oj så vackert allt blir med lite snö på sig, och eftersom det bara några dagar tidigare var barmark så tackar jag ödmjukast för att snön kom samtidigt som jag!

Torsdagen började med tidig uppstigning och en hel förmiddag hos frissan. Nog för att det hade varit smidigt att ha en frisör i Malmö, men å andra sidan är det värt att åka till Övik när världens bästa frissa finns här (och så finns det ju lite andra anledningar att åka hit också). Inte för att det nödvändigtvis gör att jag blir världens snyggaste, men åtminstone lite snyggare färg och ordning på luggen. När jag var färdig efter drygt 2,5 timme så hade morgonens snöblandade regn som tur var slutat så jag kunde promenera hem utan att sabba frisyren direkt. ;)

Första dagen i Övik brukar ju betyda ceasarsallad från Wayne's till lunch, och så även denna gången förstås. Varför bryta en vinnande trend. Sen blev det lite mathandling, och det blir ju genast så mycket roligare att handla när man får bära med sig maten hem i en Modo-kasse. Välkommen till Övik liksom!

På kvällskvisten var det så äntligen dags för säsongens första riktiga hockey. Sara och jag fick sällskap av Anki, min fina gamla resebyråkollega. Vi möttes upp på resebyrån, och ja, där känner man sig ju fortfarande som hemma. På Fjällräven Center bjöds det på länsderby, eller jumbofinal om man så önskar, mellan Modo och Timrå. Vi stod på ståplats, träffade en bekant som stod precis där han brukade (för 3 år sen när jag också var stammis), hade Foppa i logen snett ovanför oss och fick se en rolig och fartfylld match. Och viktigast av allt; vinst med 3-1 och tre viktiga poäng till samlingen. Katching!

Happiness is not a destination. It is a way of life.

En försenad julklapp till mig själv. Som jag varit på jakt efter nåt halvår, men som har varit slut överallt och inte gått att få tag på. Men så i fredags hittade jag den äntligen i lager igen hos Tulipa - och igår landade den hemma hos mig. Ett klokt budskap som gärna får genomsyra året jag har framför mig.

Att packa är tråkigt. Punkt.

Tänk att det kan vara LIKA JÄKLA TRÅKIGT att packa VARJE gång.
(Det här borde förresten vara ett bra nyårslöfte, att tänka positiva tankar om att packa.)

Fast att det är nåt roligt man ska göra. Det är konstigt.

Och du Emil - håll dig borta imorgon kväll är du snäll!

Januari

Det här hade jag tänkt åstadkomma under januari månad:

- Två resor (Övik och Göteborg, inte så långväga men ack så trevligt).
- Tre hockeymatcher (säsongens första, bättre sent än aldrig!).
- Börja nytt jobb.
- Sockerpaus.*
- Bli av med förkylningen som jag dragits med sedan julafton.
- Komma igång med träningen med målsättningen att tycka det är roligt.
- "Lära mig" dricka te.
- Gå på bio oftare.
- Om det, mot förmodan, kommer någon snö - våga mig ut på längdskidorna.
- Gå till frissan och göra ordning barret i Övik.
- Hålla i pengarna, då jag kommer "tappa en månadslön" i skarven mellan gammalt och nytt jobb.

Allt kanske inte rimmar så bra med varandra. Men det är väl lite så verkligheten fungerar? :)


*Det har blivit lite väl mycket socker på sistone. Huvudvärk med tydlig koppling till sockerintag känns inte som någon bra grej. Därför blir det paus med sockret i januari.

Nytt år, nya möjligheter!

Ja, så var 2011 lagt till handlingarna. Första hela året utan morfar. Ett år med många djupa dalar. Men mot slutet skymtades även några berg. Ett långt år. Den jag var där jag befann mig under början av året känns väldigt avlägsen mot den jag är idag, det jag som egentligen är jag och som jag håller på att hitta tillbaka till.

Och man glömmer fort, på gott och ont. Jag ser med tillförsikt fram emot 2012, jag tror att det kommer bli ett bra år - och jag kan nästan inte föreställa mig att jag så sent som i slutet av sommaren/början på hösten mådde så dåligt som jag gjorde då. Om det inte varit för att jag minns att jag uttalade orden högt för mig själv där och då så hade jag nog inte kunnat tro det nu. Jag har aldrig mått så dåligt som nu. Så kände jag då.

Jag kände mig sviken och bortglömd, uppgiven, hade fallit på målsnöret allt för många gånger på raken och var alltmänt slutkörd efter att ständigt försöka vara alla till lags och nånstans ändå försöka, men inte orka, ta hand om mig själv. Det var nog botten. För kort därefter började det ljusna igen. Och nu fortsätter jag på den banan. 2012 kommer bli ett fantastiskt år!

Nyårslöften är inget för mig, däremot tar jag gärna tillfället i akt att använda det nya året till att skapa nya möjligheter, förhoppningar och mål. Men ett år är så långt, så jag tror att jag tar det månad för månad istället.

2012, bring it on!

Summering 2011

Årets projekt: Söka jobb. Jag började året som halvt sjukskriven utlånad till annan arbetsplats inom organisationen på läkares inrådan för att undvika den arbetsplats som gjorde mig sjuk. Under våren kom jag tillbaka till min ursprungliga arbetsplats, och sedan dess har det bara funnits ett fokus: Det här är tillfälligt, jag måste skaffa nytt jobb. Jag tror det är den mentala övertygelsen som har räddat mig från att bli helt tokig av omständigheterna. Och skam den som ger sig, under hösten gav slitet äntligen resultat!

Årets nya kunskaper: Förutom de där kunskaperna som livet självt ger, så har jag genom jobbet gått en kurs i Workshopsledning under två dagar och en kurs i Praktisk projektledning under tre dagar. Mycket bra och intressanta kurser! Under september och oktober gick jag också på en kvällskurs i Fotografering en kväll i veckan anordat av Studiefrämjandet. Denna kurs var av varierande kvalitet, men jag fick i alla fall möjlighet (och inte minst, tog mig tid) att lära känna min kamera.

Årets nervösaste: Fredagen den 8 april. There is a God.

Årets bästa köp: Ja, jag har ju redan nämnt min picknickfilt. Men att en picknickfilt skulle vara hela årets bästa köp vore kanske lite sorgligt. Jag hade ju glömt bort att jag faktiskt köpte en systemkamera i våras, för pengarna jag fick i 30-årspresent ämnade för just en kamera.

Årets vändpunkt: Jag tror faktiskt att det vände på Christer Olsson-föreläsningen i slutet på september. Efter en tung period fick jag där och då hoppet tillbaka. Jag blev påmind om vad som finns utanför min lilla bubbla, det där som jag saknat. Positiva vibbar. Vilja. Entusiasm. Inspiration. Allt som inte är under utveckling är under avveckling. När jag tänker efter så har jag nog känt mig som en annan person efter detta, eller rättare sagt som den person jag egentligen är och håller på att hitta tilbaka till.

Årets födelsedag: Jag fyllde 30 i april. Och jag passade på att fira nästan hela veckan lång. Tack alla ni som på ett eller annat sätt uppvaktade mig, det uppskattades mycket!

Årets avsked: Peter Forsberg bestämde sig den 14 februari för att lägga skridskorna på hyllan, denna gången för alltid. Sorgligt att han inte fick avsluta på sin egna villkor, men vilken fantastisk karriär han har hunnit med trots att han har varit skadad mer eller mindre de senaste åtta åren.

Årets framgång: Nytt jobb - check!

Årets nykomling: Årets nykomling är förstås Franzon som flyttade hem till mig den 3 februari. Som först hette Snuff. Och sen var namnlös under lång tid. Jag hade dåligt samvete för att jag inte gett honom ett vettigt namn, att jag egentligen inte orkade med honom och för att jag tänkte och kände att han inte var Fritz. Men nu känns det som sagt som att vi börjar connecta mer och mer, i takt med att han lugnar ner sig och att jag återfår lite energi.

Årets möten: Årets bästa möten står helt klart CityPolarna för. På kort tid har jag haft förmånen att skaffa mig flertalet trevliga bekantskaper, men också några fina guldkorn som jag redan väljer att kalla mina vänner. Kanske har det här slagit hål på myten om mig själv som någon som tycker det är jobbigt att lära känna nya människor, för på sistone har jag också lärt känna andra människor betydligt bättre - och det är ju inte så farligt.

Årets 15 seconds of fame: Låna en Malmöbo.

Årets resor: Årets resor har uteslutande gått inom landets gränser. Och visst hade det väl varit skönt med sol och bad och nya omgivningar, men eftersom jag numera har vänner utspridda över hela landet så prioriterar jag att resa runt och träffa dessa. Även om jag som sagt blivit något bättre på att lära känna nya människor, så är det alltid viktigast för mig att hålla kontakten med dem jag redan har och håller kära. Jag har varit i Göteborg ett antal gånger, för att se på hockey, på roadtrip och på Öviksreunion tex. Jag har besökt Uppsala, Storvattnet och förstås finaste Örnsköldsvik vid ett flertal tillfällen. Jag har varit i Stockholm och inkasserat min 30-årspresent. Dessutom har jag och Malmö fått besök från Uppsala, och det gav en anledning att resa lite i mina egna omgivningar. Och även sommarsemestern gav anledning till trevliga utflykter på hemmaplan.

Årets besvikelse: Saker som inte är som man tror att de är.

Årets jul: Hela julhelgen i stugan. Och Annandagen och påföljande dag hos pappa. Mys.

Årets nyår: Hos fina Maria, som jag hade turen att lära känna i våras.

Jag är så glad att jag tar mig tid att skriva och fotografera och samla allting här i min lilla blogg. Annars hade jag garanterat glömt bort minst hälften av allt jag gjort, nu när jag sitter och kollar i mappen med bilder som heter "Bilder till bloggen 2011" så blir jag påmind om en hel massa roligt som jag gjort under det här året som jag redan hade glömt. Tack bloggen för att du agerar stödminne åt mitt dåliga riktiga minne!

En oreflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet, som någon klok lär ha sagt nån gång.

Gott nytt år!

Det gamla året firades ut och det nya året firades in hos nya, men goda, vänner i Malmö. Menyn bör läsas noggrannt - för vad sägs om No más 2011 till fördrink, Taco - för det här året - buffé till varmrätt och Hallå'n 2012 till dessert. Det var nästan så att man kunde tro att man var i Göteborg för ett ögonblick. ;)

Väldigt trevligt och väldigt gott. Vi åt och drack gott och spelade lite spel - och kvällen gick så himla snabbt så plötsligt närmade sig tolvslaget med stormsteg och vi hann inte bort till Operan där stans stora fyrverkeri skulle äga rum. Istället gick vi in mot Gustav, och för en lantis som mig så var det ganska överväldigande med allt raketskjutande överallt. Det dånade och ekade mellan husen, raketer gick snett och lågt och billarm sattes igång - då drog vi oss lite längre bort där vi hittade en något lugnare plats där vi ändå hade utsikt över fyrverkerier på alla håll och kanter. Bubblet korkades upp och vi skålade i plastkaffemuggar och tände tomtebloss!

Gott nytt 2012!