Balkonginvigning!

Solen strålar, värmen återvänder, människor är ute, knopparna håller på att brista - och balkongen är äntligen invigd. På bilden lyxfrukost med dinkelpannkakor och kanelkokta päron, och Öviksbesök. Lill-Polon hälsar också!

På kurs med Kurt

Idag har jag varit på kurs med Kurt. Eller rättare sagt med Therese. Hjärncellerna har äntligen fått jobba lite igen. Jag har lärt mig lite om ITIL® och IT Service Management. Något som jag hörde talas om för första gången för nån månad sen. Men så har jag ju inte rört mig så mycket i IT-kretsar tidigare...

Man kan väl säga att ITIL handlar om processer för att hantera IT-infrastruktur. Och det var faktiskt intressantare än det låter. (Eller så är jag väldigt lättflörtad just nu och gör vågen bara jag kan få lära mig nånting. Vadsomhelst.) En del av kursen handlade om Service Management och kundfokusering - och för första gången sen jag började nya jobbet i december kände jag idag att jag kanske trots allt hade nåt att tillföra. Jag kanske inte är så dum ändå. Jag har bara tappat allt självförtroende under dessa låååånga månader...

Kurt Therese sa också något intressant som satte fokus på det jag saknar. "I en organisation är det inte bara de som frontar kunden som ska vara kundfokuserade. Alla i organisationen måste tänka att de frontar någon som frontar kunden." Om de som frontar kunden ska kunna göra sitt jobb och ge kunden service så måste de få attention internt i organisationen och inte ses som "den där jobbiga som vill ha svar/hjälp/nåt gjort för att kunden vill det"...

I min förra värld stod alla på tårna. Alla frontade alla och det fanns inget annat. I min värld var det så självklart så jag fick en chock när jag kom till den andra världen. Som också kallar sig "kundfokuserad". Men som är just kundfokuserad inom citationstecken. Som i själva verket inte ens klarar av att serva sina nyanställda. Eller ens förstår att det är ett problem. Eller där de som frontar kunden ses som ett "pain in the ass" av övriga avdelningar...

Hört talas om att kunden betalar din lön?!

Vårregn

Efter en ganska fin vårdag kom det ikväll lite regn. Som luktade sådär härligt som bara vår- eller sommarregn kan göra!

Sunshine!

Solen strålar och jag sitter instängd på jobbet. Annars inget nytt under solen.

En gång är ingen gång, men fyra gånger...

... borde väl vara en ganska bra vana?!

I så fall är jag på G! Jag har nyss avverkat veckans fjärde träningspass - och när det hände senast har jag inte en aning om. Antagligen minns jag inte ens så långt tillbaka. Man borde alltså jobba lite mindre, så hinner (orkar) man träna lite mer. Så borde det vara.

Veckans skörd har blivit två skivstångspass, ett jättebra aerobicpass och avslutningsvis dagens "påskspecial" step dance. Först dance aerobic (aldrig provat tidigare, lite svårare (man är ju inte så graciös...) men roligt), sen step (mitt "vanliga" pass) och mot slutet en mix av båda. Hjärngympa på hög nivå!

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen ta på mig solbrillorna och köra österut för att fira lite påsk hos föräldrarna, mamma idag och pappa imorgon. Glad påsk!

Träningsdejt

Förutom att ha trevligt och äta gott kan man på släktmiddagar också skaffa träningsdejter. Jag och min 14-åriga kusin (fast hon vill säkert omnämnas som snart 15, inte sant?!) bestämde oss för att fira långfredagen med ett skivstångspass. Då gäller det ju att tagga upp så att hon inte behöver skämmas allt för mycket över "gammtanten".

Jag tror det gick ganska bra. Men det kan hända att hon är arg på mig imorgon för träningsvärk i benen. Men hon får säkert möjlighet att ge igen, för hon har nämligen lovat mig en guidad visning i den läskiga styrketräningshallen...

Lillbebis

Lill-Fritzen för nästan fem år sen. Nu är han Stor-Fritzen. Men fortfarande lika gosig. ♥

Påskmys hos mormor och morfar

Äntligen påskledigt! Såååå skönt!

Igår jobbade vi sextimmarsdag så jag slutade lite tidigare och gick hem till mormor och morfar och fixade lite påskmiddag för släkten. Eller som mormor skrev på Facebook (jodå, självklart har hon Facebook!) "Visste inte förrän igår att Petra o jag ska ha nio personer på påskmiddag. Kul med överraskningar!". Det blev tio personer, och så kan det gå när man har mig i närheten. Jag har inte sittplatser till tio personer hos mig, så då bjöd jag helt enkelt hem släkten till mormor och morfar istället. ;)

Kusinerna hjälper till och göra marsipankycklingar till påsktårtan!

Gott-gott-i-gott-gott!

Vårkänslor

Ett av helgens shoppingfynd - en skylt som deklarerar "Vårkänslor". Skadar aldrig att förtydliga även det uppenbara! :)

Wish me luck

Soffan är levererad. Kvällen är räddad. Ska vi leka en lek? Leken kallas "Hur många svordomar innan soffan är monterad?" Vad tror ni?!

Vid såna här tillfällen är det himla skönt att veta att just tålamod är en av mina starkaste grenar. Not.

På TUR

I lördags tog vi tåget från Borås in till Götelaborg och gick på TUR-mässan ett par timmar. Mycket folk och trångt om saligheten. Det märktes att det var allmänheten som var frisläppt insläppt, och inte bara branschfolket… :)

Jag träffade på lite folk från Turismakademien i Övik som var på plats och montrade både för sin egen del och för Höga Kusten, och jag hälsade på i Grönlandsresors monter där en bekant till mig gör praktik och mässjobbar. Jag sprang också på en hel del bekanta ansikten från diverse arrangörer som jag haft mycket kontakt med i mitt tidigare jobb, och dessutom fick jag ansikte på en person som jag tidigare bara pratat i telefon med. Självklart bjöds det också på en hel del reseinspiration - och om jag inte saknade resebranschen innan så gör jag det definitivt nu!

Vilken skillnad att omges med denna positivitet och servicekänsla - det var som att komma hem!

För övrigt bjöd helgen på perfekt shoppingväder; grått och småregnigt. Och vad gör man då?! Shoppar förstås (och äter)! I Götet i lördags eftermiddag och i Borås på Knalleland i söndags innan jag och Polon drog oss söderut igen.

Hej Borås!

Jag och Polon tog oss helskinnade till Borås i eftermiddag, båda två. Här ska vi spendera helgen hos Jenny, och imorgon ta oss en tur till Göteborg för att besöka TUR-mässan. Man måste ju passa på när man "ändå bor i södern". (Mina infödda Malmökollegor håller inte med, de tycker att Göteborg är låååångt bort. Välkommen att bo ett tag i Norrland säger jag då).
Har man tur kanske man springer på några gamla branschkollegor?!

Jenny är en gammal högstadiekompis som jag faktiskt inte träffat på jättejättelänge. Första reaktionen var "Vad långt hår du fått" och "Vilken skånska du lagt till med". Hehe.

På vägen hit konstaterade jag att jag är farträdd (säg vad jag inte är rädd för?!). Det är läskigt med motorvägar och 110. För att inte prata om 120. Det tar ett par mil innan jag "kommer upp i fart". Mentalt alltså. Vänster körfält är ett sånt där läskigt körfält där alla blåser på i 190. Alltså måste man köra in till höger och pausa ibland. Dessutom kan jag få lite tvångstankar ibland om att det går så fort så man lär ju dö som en fluga om det händer nåt. Eller om jag kör på vägar med mötande trafik; tänka hur lätt hänt det är att komma över på fel körbana. Ja, sån är jag. Fast ibland är jag ganska normal också. ;)

Det märks att jag är en bonnatös från landet som har tagit körkort i storstan Simrishamn. Och med tanke på det måste jag säga att det går väldigt bra att köra inne i Malmö ändå. Med gps, förstås. :)

Och ett tips till alla BMW:ar - Små skitiga Polosar går inte fortare för att ni kör upp och lägger er i arslet och trycker med era skinande rena BMW:ar. Tvärtom! Polosar kan bli lite pillimariska då och rent av lätta på gasen. ;)
Tipset är även applicerbart på skinande rena Audisar.

Dagens lista

Jag är ett stort fan av diverse listor, så därför tog jag mig friheten att sno denna rakt av från Träningsglädje. Tänkte att det kunde förgylla min dag litegrann… :)


Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
Fyra stycken. En som går till min lägenhet, en som går till en kompis lägenhet i Övik (ytterst viktigt att ha den med sig varje dag… hm…), en som går till källarförrådet och en som går till tvättstugan. Sen har jag lite andra nyckelknippor också som får komplettera om jag ska till mamma, eller till mormor, eller till bilen, eller nån annanstans…

Vilken svordom använder du mest?
Jag använder mig nog av de flesta…

Äger du en iPod?
Nope.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Nånstans mellan 06.00 och 06.15, beroende på om jag känner att jag behöver en kvarts extra sovmorgon. Psykologiskt viktigt när man går och lägger sig och ställer klockan!

Använder du flipflops även när det är kallt ute?
Nej. Har inte flipflops när det är varmt heller. De är bara obekväma. (Tacka vet jag Foppa-tofflor, haha!)

Var köper du dina matvaror?
Har fortfarande inte kommit fram till vilken som är "min affär" i Malmö. Men oftast blir det Coop Konsum (ligger nära och enkelt att svänga förbi på väg hem från jobbet) eller Coop Forum (som finns på ett antal ställen vid större "köpcenter" och lätt att ta sig till med bilen) eftersom jag tycker att de ligger bäst till.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Johan Falk-filmen på fyran i söndags.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Oj. Nånting onödigt. Sen skulle jag tänka efter…

Har någon någonsin kallat dig lat?
Säkerligen. Jag har gjort det själv iaf.

Vilken cd ligger i din spelare just nu?
I cd-spelaren i bilen ligger Alcazar-skivan så jag kan få en dos "Stay the Night" när det behövs.

Föredrar du vanlig eller chokladmjölk?
Vanlig mjölk.

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Nej, tror inte det.

När var senast någon stötte på dig?
Bra fråga.

Vem var den senaste som ringde dig?
Kattis, igår kväll. Jag erkänner att även telefonen har sin charm, man kan kommunicera på andra sätt än via msn. Saknar de dagliga uppdateringarna från världens bästa granne!

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Alldeles säkert. Det är ju så livet funkar.

Hur många syskon har du?
En syster som är fem år yngre.

Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej, jag är inte rädd för killbaciller.

Vilken film kan du alla replikerna till?
Ingen. Har för dåligt minne för det.

Äger du några band-t-shirts?
Nope, och har nog aldrig gjort heller.

När flög du senast?
I början på februari när jag flög Umeå-Arlanda-Malmö.

Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Fyra.

Läser du för skojs skull?
Ja visst gör jag det. Men böcker blir det nästan bara på semestern.

Pratar du några andra språk?
Jag har universitetspoäng i både engelska och tyska, men det innebär ju inte per automatik att man är en fena på att prata. ;)

Diskar du din egen disk?
Ja, eftersom det inte är någon annan som gör det, tyvärr…

Har du gråtit offentligt?
Minns inte faktiskt.

Vilka gör du, önskningar eller planer?
Lite både och.

Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, det vill jag gärna göra.

Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?
Nope.

Vad har du för väder?
Strålande solsken och härligt vårväder!

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Ödmjukhet.

Gillar du din boendesituation?
Den börjar ta sig, men det är ju inte Långis förstås.

Äter du frukost dagligen?
Skulle aldrig överleva utan frukost.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Inte för tillfället…

Vilken är din favoritfrukt?
Apelsin tror jag.

Hur gammal blir du nästa födelsedag?
29.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Ja. Tycker att hemsidor, nyhetsbrev, utskick osv som innehåller stavfel eller andra konstigheter ger ett oseriöst intryck. (två ord jag själv aldrig kan lära mig är dock över(r)ens och över(r)askning…)

Vem var den senaste personen som gjorde dig arg?
Det är inte en person, men min arbetsgivarorganisation har lyckats ganska bra. Med att göra mig arg alltså.

Vad var det senaste du åt?
Ett gäng hasselnötter.

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Det beror självklart på personen i fråga, och inget annat.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Jag såg inte ut som en Viktoria med långt svart hår. (Tack och lov såg jag inte heller ut som någon Karl-Otto). Och därför blev det Petra. Typ.

Gillar du senap?
Japp, men äter det i princip bara till korv med bröd och julskinka.

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Inget speciellt. Jag är inte dum. Säg ifrån.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Aldrig. Jag är både flygrädd och höjdrädd. Och läskiga-grejer-rädd. En riktig fegis, och det står jag för!

Sover du på sida, mage eller rygg?
Ja. Och oavsett hur jag ligger så har jag en katt på mig.

Har du någonsin köpt något från eBay?
Nej.

Tycker du om att krama folk?
Jovars.

Skulle du säga att du är trendig?
Knappast.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Beror på vad man menar med "jämförd med"? Men en trevlig själ har sagt att jag var lik Anja Pärson och Kelly Clarkson. Bara att tacka och ta emot! (och låta bli att kolla sig i spegeln och inte se några likheter själv…)

Tycker du att du är attraktiv?
Inte så det stör.

Steppilisteppat

Ikväll har jag äntligen steppilisteppat igen - och tack och lov var ordinarie instuktören tillbaka. Förra gången var ingen hit. Passet kändes roligare idag och jag hade lite mer ork i benen - då blir allt mycket roligare. Enda tråkiga var att slutlåten hade lite konstig takt, det kändes som att vi körde i baktakt och då lägger man mer energi på att tänka än på att ge järnet!

Och sen undrar jag förstås fortfarande hur det kan komma sig att ett 60 minuters step-pass endast innehåller 30 minuter step? Är det ett generellt Friskis-drag? Behöver Friskis-människor 15 min uppvärmning/styrka innan själva passet drar igång, och sen 10 minuters nedvarvning och femtielva djupa in- och utandningar och sen dessutom sluta 5 minuter för tidigt?!

Katastroflarm

Att situationen på nya jobbet inte är tillfredsställande har jag nog inte lyckats undanhålla. Varken här eller nån annanstans. Jobbet inkluderat. Det tråkiga är att ingen (läs: chefen) tagit action på det. Därför hade jag idag bokat in ett möte med chefchefen för att diskutera mina första fyra månader på jobbet, och understryka att jag menar allvar med det jag säger. Det blev ett 1,5 timme långt samtal och jag tror att jag fick sagt allt jag ville.

Efter att ha berättat om hur jag upplevt "introduktionen" (löjligt att ens kalla det det, men jag kommer inte på nåt bättre) och situationen i gruppen just nu antecknade chefchefen febrilt och sa något om "katastrof". Lustigt, sa jag, för det är precis vad som står överst på min lista som sammanfattar mina första fyra månader. Katastrof.

Så långt är vi alltså överens. Återstår att se om vi kommer vara överens om åtgärderna. Jag har i alla fall lovat att ge det en chans till, under förutsättning att jag ges en chans att göra mitt jobb. Jag antar att jag var ganska ärlig då han avslutade med att fråga om jag hade sökt andra jobb. Vad svarar man på det? Självklart ärligt - ja.

Utan soffa...

... är det inte så kul (läs: skönt) att slappa. Kvällens alternativ var alltså att ge vika för de trötta ögonlocken och lägga sig i sängen en stund - eller att ta igen morgonens missade promenad.
Alternativ 1 kändes mest lockande, men hade antagligen inneburit att jag fått svårt att somna inatt. Alternativ 2 var väl egentligen det enda rätta. Alternativ 2 it was.

Vem gillar regn?

För första gången sen jag började jobba i december tog jag imorse bussen istället för apostlahästarna till jobbet. Vilket innebär att det för första gången sen december regnade tillräckligt på morgonkvisten för att jag inte skulle orka trassla med ett paraply som vill blåsa iväg… Tänk att snöfall kan vara så mycket trevligare än regn!

Sofflös

Ikväll har jag sålt min soffa, så nu är jag sofflös en vecka innan den nya soffan (förhoppningsvis) dyker upp. Hur ska jag klara mig utan soffläge på en hel vecka?!

Vårtecken

Jag har tagit det riktigt lugnt i helgen och känner mig betydligt bättre nu. Hoppas bara det inte rinner av mig imorgon när jag kommer till jobbet igen...

Idag har solen visat sig lite fram och tillbaka, och jag passade på att gå ut på en liten promenad och njuta av alla vårtecken som börjar sticka upp lite varstans. Snödroppar, vintergäck och påskliljor på gång!

På begäran - och IKEA-kataloger

På begäran från vänner från långtbortistan så kommer det efterhand att dyka upp lite bilder från mitt "nya" hem. Men jag rekommenderar förstås ändå att ni kommer hit och inspekterar det live (och då kan ni ju passa på att hälsa på mig också när ni ändå är här!)... :)

Julgrisen sitter kvar i fåtöljen fast att Glad påsk-bokstäverna har kommit upp. Men visst heter det väl att julen varar än till påska?

När jag rotade i källaren i mamma och pappas gamla hus förra sommaren (?) när det var dags att tömma det så hittade jag några gamla IKEA-kataloger som mamma sparat. De tog jag mig snabbt friheten att ta över vårdnaden för - och rotade fram de kataloger som jag själv hade sparade (läs: glömt slänga). Från och med nu slängs inga IKEA-kataloger!

Om det är någon som har en katalog som saknas ur samlingen ovan, som bara ligger och skräpar, är ni välkomna att höra av er. Vore ju kul att ha samlingen från 1981 (när jag kom till världen) och kunna hålla koll på hur möbel- och inredningsmodet förändrats under åren.

Fredagsblomma på en lördag

Under tulpantider brukar jag köpa med mig en bukett tulpaner hem varje fredag, för att förgylla helgen. Jag förstår inte hur jag för några år sen kunde ogilla tulpaner...?

Igår tyckte jag nästan att jag var extra värd mina tulpaner. Veckan har varit riktigt jobbig. Jag har varit sååå trött. Jag vet att jag brukar klaga på att jag är trött och orkeslös, men denna veckan har det varit något helt otroligt. Måndag satt jag på jobbet och kämpade för att hålla ögonen öppna, och när jag kom hem på kvällen somnade jag först tre timmar och sen sov jag som en stock hela natten. På tisdagen var ögonen om möjligt ännu grusigare och jag orkade inte mig igenom hela arbetsdagen utan gick hem på eftermiddagen. Och sov. Sov sov sov. I onsdags klev jag inte upp förrän vid 13-tiden, och orkade alltså inte ens ta mig till jobbet. Ögonen var grusiga och svullna - det både kändes och såg ut som om jag hade gråtit mig till sömns kvällen innan. Men det hade jag inte...

Jag kände mig stenad hela dagen. Fram mot kvällen började jag dock känna mig lite piggare, och i torsdags gick jag till jobbet och kände mig ovanligt pigg och laddad under promenaden dit. Arbetsdagen började med ett avdelningsmöte, och efter det rann alla energi av mig. Jag är bortskämd med att tidigare ha haft ett jobb som kickar igång mig och får upp mig i tempo - mitt nuvarande jobb har för närvarande precis motsatt effekt (och självklart vet jag att det till viss del ligger på mig själv att göra något åt detta, men den senaste tiden har det inte funnits någon som helst energi till detta). Det var inget annat att välja på annat än att gå hem igen. Och stanna hemma både torsdag och fredag. Jag gick in på apoteket och fick tips om ögondroppar. Sitter du mycket framför en dator? Jo, men det har jag ju "alltid" gjort. Dock sitter jag numera framför en dator och har solen/ljuset i ögonen under hela eftermiddagen och får kisa och anstränga ögonen. Det kanske är boven i dramat. Eller iaf en delbov.

Just det ja, sa jag att jag sov torsdag och fredag? Framåt eftermiddagen igår kände jag mig dock piggare. Piggare än jag känt mig på hela veckan. Och efter att ha överdoserat ögondroppar ett par dar lättade trycket lite över ögonen också. Så skönt! Som att livet återvände!

Det firades med fredagsmys med två goda vänner (och en halv ny bekantskap som jag inte får träffa förrän till sommaren) hos mig igår kväll, med baconlindad fläskfilé, ugnsrostade rotfrukter och Let's Dance. Idag vaknade jag lite för tidigt och känner att det snart är dags för en powernap. Annars tror jag att jag är på g. Tänker dock passa på att njuta av en ovanligt oplanerad helg, ska bli så skönt att bara vara...

Nyckelpiga!

En nyckelpiga kryper just nu runt i mitt fönster. Är det ett vårtecken? Eller vad är nyckelpigor ett tecken på? Och hur har den kommit dit?!

Har ni hört den förut?

Antingen är det en effektiv helg som har tagit ut sin rätt eller så är det den envisa varannan-dag-förkylningen som lurar i vassen. Jag sov dåligt och vakande med täppt näsa och svidande ögon. När klockan ringde imorse ville jag verkligen inte gå upp, och jag har varit såå trött hela dagen.

När jag kom hem blev det således sängen för att försöka powernap:a bort tröttheten, vad den än beror på. Tre timmar senare vaknade jag, och så mycket "power" blev det inte av nap:en. Planen var att försöka sova bort förkylningen, men jag känner mig ännu mer förkyld nu. Suck!

En härlig helg!

Det här har varit en riktigt härlig helg med lagom stora doser ledighet, sol, umgänge, trevligheter, shopping och fix!

I fredags smet jag från jobbet en timme tidigare och tog lilla Polon och åkte och köpte blomjord och lite nya växter. Och sen fixade jag smarrig kycklinggryta och bjöd min nästan-granne Mimmi på middag och Let's Dance-mys. Dessutom fick jag hjälp att hänga upp ett gäng tavlor som stått och väntat på bättre tider ett bra tag. Redan på fredag kväll kändes det som att det var jättelängesen jag var på jobb!

Och i lördags morse vaknade jag med solen och tog mig i kragen att ordna lite planteringsverkstad i köket. Jag har inte kommit till skott att skaffa mig blommor innan, jag har ju bara bott i "nya" lägenheten sen i oktober... ;) Mina krukor har lite konstig form så därför måste jag plantera om blommorna för att de ska passa, och därför blir det liksom aldrig av...

Men i lördags hände det - och så mycket trevligare det blev med växter istället för bara tomma krukor!

Sen lockade solen och jag dammade av mina solglasögon och tog en promenad för att handla lite. Det var så skönt att bara gå ut och flanera i lugn och ro - och i sköna skor. Till skillnad från ta-mig-till-jobbet-promenaderna varje dag. Och när jag var på väg hem igen ringde ovan nämnda nästan-granne och frågade om jag ville ut på promenad. Så då svängde jag upp och mötte upp henne för en liten promenad i solen.

Sedan hanns det också med en liten powernap innan det var dags för middag och schlagermys med några tjejer inne i stan. Jag tyckte att i princip alla låtarna var bra men hade ingen riktig favorit. Därför blev jag varken glad eller besviken över vinnaren.

Efteråt var det tänkt att vi skulle gå ut och dansa lite, men alla var ungefär lika trötta och vi gick ut mest "för att vi inte skulle vara tråkiga och stanna hemma" (trettiårskris?). Det blev lite beslutsångest om vart vi skulle, och jag som aldrig varit ute i Malmö och inte har nån aning om vad som finns hade inte så mycket att bidra med. Det slutade med att vi gick runt lite och till slut hamnade på en pub där vi satte oss ner en stund innan vi efter en stund gäspande konstaterade att det var nog okej att gå hem nu. ;)

Även idag var jag uppe med solen och tog med mig samma nästan-granne på turné. Hon fyndade matta och skor, och jag shoppade en soffa. Det är dyrt att vara hockeyfan. När Tre Kronor åkte ur OS-turneringen tröstshoppade jag en ny tv, och när Modo nu missade slutspelet tröstshoppade jag en ny soffa...

Hmm... Jag behöver en ny dator också. Om Foppa beslutar sig för att lägga av kanske?

Och nu sitter jag och beundrar mina nyputsade fönster. Jag är nästan chockad själv. Var kom denna energin ifrån? Kan det vara solen som är skyldig?!

Helgen avslutas ikväll på bästa sätt med middag och mys hos världens bästa mormor och morfar!

Det är kört

Jag hatar när pessimistiska och uppgivna uttryck som tex "det är kört" haglar omkring mig. Men nånstans får ju även jag ge mig, hur jag än räknar om tabellen och siar om sista matchen på lördag så kvarstår faktum: Det är kört.

Sannolikheten är också stor att Foppa har gjort sitt sista framträdande. Han var värd ett bättre slut än såhär. Kan man stanna hemma från jobbet imorgon för "Vård av Modo-hjärta" eller nåt?

Äntligen!

Svart på vitt. Kursen är avklarad och avslutad och 30 p Projektledning läggs till handlingarna, trots att jag avslutade sista delen av kursen på distans när jag börjat jobba...

Note to self: No more groupexam. Om inte alla i gruppen är överens om ambitionsnivån och "pratar samma språk" (eller "ser på samma film", kärt barn har många namn...).

Bättre sent än aldrig

Efter 49 lååånga omgångar under strecket klättrade Modo ikväll äntligen upp på slutspelsplats! I sista sekunden kan tyckas, men nu har vi avgörandet i egna händer och de tre avslutande matcherna blir mycket spännande - och sämre tidpunkt för att toppa formen kan man ju välja. :)

Meningen med livet?

I eftermiddags hade jag (som vanligt) lite väl mycket dötid på jobbet och började fundera över meningen med livet. Eller egentligen började funderingarna kring meningen med jobbet men omfattningen växte efter hand...

Att rulla tummarna är inte min cup of tea och jag vägrar att sitta på jobbet och känna mig dum bara för att ingen kan komma till skott och lära mig det jag behöver lära mig för att kunna göra ett bra jobb. Jag är inte dum!
Därför gick jag hem en timme tidigare idag, tog vägen via Hemmakväll och hyrde tre filmer för att lyxa till med lite filmmys i helgen. Hemma lyxade jag med en timmes powernap och sen vaknade jag lite yrvaket och insåg att det var dags för hockey (och tvättstuga).

Meningen med livet känns lite mindre intressant när Modo vinner över serieledarna med hela 8-0! 22 mål på de senaste tre matcherna, det borde väl va ungefär lika många mål som de gjort på de övriga 48 omgångarna?! Det är härligt att se att det börjar lossna och att Foppa & co är på gång - men tyvärr ligger utgången av dramat inte helt i egna händer...

Tråkigaste step-passet ever

Ikväll har jag genomlidit vad som kändes som tråkigaste step-passet ever. Det var en vikarierande instruktör (hoppas jag för Guds skull!), en überkäck dam i sina bästa år (50+), sådär tjoande och tjimande och käck som bara Friskis kan vara.

Och det hade jag väl kunnat överleva (även om det är lite too much för min smak), men hon kunde inte hålla ordning på höger och vänster - något som är ganska väsentligt om man ska kunna lära ut en ny koreografi. Dessutom envisades hon med att stå vänd "tvärtom", dvs med ansiktet mot gruppen istället för med ryggen mot oss. Jag tycker i och för sig att det är trevligt att se något annat än rumpan på instruktören hela tiden, men det kräver ju också att hon tänker tvärtom (så att gruppen och instruktören går åt samma håll, fast spegelvänt) - och att hon inte själv står och trampar "höger" (som är utgångspunkten) hela tiden utan att tänka på att vi då får köra "vänster" hela tiden. Och sen när hon blir ombedd att vända sig och stå med ryggen mot oss, dvs på samma håll som oss, fortsätter hon trampa höger - men hallå du har lärt oss att trampa vänster hela tiden. Är man ovan steppare blir det kaos direkt i huvudet. Vilket håll ska vi egentligen på?

Koreografin var tråkig (enkel), stegen deklarerades först när vi redan skulle ha gjort dem, musiken var för låg och långsam - och dessutom lyckades hon med konststycket att tro att vi skulle sluta efter 45 minuter istället för efter 60 minuter.
Ett tips till nästa gång du ska vicka: kör ditt eget Friskis-pass istället för att leka step-instruktör. Och ett tips till mig själv: nästa gång jag känner redan efter 10 min att det här kommer bli ett skitpass, följ känslan och gå därifrån. Det tjänar alla på i längden...

De har visserligen annonserat att de söker nya step- och aerobic-instruktörer så jag förstår att de inte har så mycket att välja och vraka ur... men är det inte bättre att man förklarar situationen då än att gå in och "låtsas som ingenting"?! Om jag inte hade köpt ett årskort redan så hade jag utan tvekan övervägt att överge Friskis efter den starten jag fått. Jag hoppas de kan överbevisa mig. Snart.

Är det sant, är våren verkligen på väg?

Imorse fick jag sällskap av ett par solstrålar längs promenaden till jobb. Jag tyckte mig också ana lite fågelkvitter faktiskt. Och torra, bara vägar att promenera på. Men inte ropa hej än - jag var ouppmärksam och lyckades hitta den enda isfläcken på hela vägen och halkade naturligtvis på denna och slog i samma knä som när jag förra veckan vurpade på den luriga nysnön som lagt sig ovanpå den isfrusna packade snön...

Att det blåser och flyger lite snöflingor i luften ignoreras. Jag lever en stund på att jag har fått se solen igen!

OS är över för den här gången

Jaha, då var OS över för den här gången. Ett riktigt bra OS med hela 11 medaljer för Sveriges del! Men vad ska man roa sig med om kvällarna nu då? Kanske gå och lägga sig tidigt och ta igen all förlorad sömn kan vara en idé? (att det blev förlängning i hockeyfinalen igår kväll ingick inte i mina sovplaner...)

Men spänningen släpper inte bara för att OS tar slut. Nu väntar istället två nervösa och ovissa veckor innan grundserien i Elitserien är slutspelad och man vet vad som händer med Modos vara eller icke vara. Ikväll är det Timrå-Modo och det är bäst för min nya tv att den behagar samarbeta!

Idag kommer våren!

Hela förra veckan tjatades det på jobbet om att "på måndag kommer våren" (1 mars), och i början av veckan var vi nog alla lite tveksamma. Är det någon som berättat detta för våren?!
Men nu verkar det ändå som om någon har skvallrat. Ett par dagar med regn, tö och plusgrader har gjort susen - i stan har nästan all snö försvunnit på några dagar och vägarna var tom torra i går eftermiddag. För min del behöver inte snön tvunget försvinna, men solen får väldigt gärna visa sig lite oftare!

Elfte och sista medaljen i hamn

Snygg avslutning på OS av Johan Olsson (och de andra svenska killarna också för den delen) - en tredjeplats (samt sjunde-, tionde- och tjugoandraplats) i femmilen!

Nu återstår bara hockeyfinalen innan OS är slut. Jag hade egentligen tänkt gå och lägga mig tidigt ikväll, men det känns ändå som att man borde se Kanada-USA - och än så länge har jag inte ångrat mig. Sova kan man ju roa sig med nästa vecka när OS är slut. Och det kan tydligen bli riktigt spännande även om man inte hejar på något av lagen. Må bästa lag vinna!

En representativ helg

Den här helgen har representerat anledningen till att jag valde att flytta tillbaka "hem till Skåne". Efter nästan nio år i exil på långt avstånd från familj och släkt har jag saknat möjligheten att kunna "svänga förbi" och träffas lite spontant, utan ett halvårs planering och utan stressen det innebär att ha ett par dagar på sig och hinna med allt och alla - oftast har det bara inneburit en för- eller eftermiddag på vardera ställe innan man måste rusa vidare för att hinna med nästa stopp... Nog för att kvalitetstid och kvantitetstid inte nödvändigtvis går hand i hand, men ibland är det rätt skönt att få lite kvantitetstid också, att bara vara och inte behöva planera varenda minut.

Därför är det lyx att efter jobbet i fredags kunna sätta mig i bilen och bara behöva köra en dryg timme österut för att komma hem till pappa - och kunna vara med och fira hans födelsedag. Det tillhör inte heller vanligheterna. Käka lite, snacka lite skit, träffa pappas bror och fru, spana lite på OS, sova över, äta frukost, åka och köpa ny tv tillsammans med pappa - ja bara vara med på vardagliga grejer. Och senare på lördagen sätta sig i bilen och dra vidare en dryg kvart och landa hos mamma istället. Där kommer morfar spontant förbi på besök, fika lite, kolla hockey och Melodifestival, sova över, äta frukost, åka med mamma till Bo Ohlsson och shoppa. Och sen sätta sig i bilen och köra en timme västerut igen för att vara hemma i Malmö. Och sen avsluta helgen med att ta en fem minuters promenad till mormor och morfar för söndagsmys.

Det är såna saker jag har saknat, och som tyvärr Övik aldrig kommer att kunna ge mig.

Schlagerspektaklet del 4

(Bättre sent än aldrig, nu finns även del 3 här)

Gårdagens fjärde del av Schlagerspektaklet som sändes direkt från Malmö (vilket mina kollegor mycket riktigt uppmärksammade mig om när jag för några veckor sen åkte till Övik för att digga festivalen "Du vet att de kommer till Malmö också va?!") diggades från mammas soffa på Österlen. Men det var med viss okoncentration eftersom uppmärksamheten var lite delad mellan festivalen och den pågående matchen mellan Modo och Färjestad. Och även om Modo ledde med 7-1 (!!!) och matchen egentligen inte var sådär jättespännande när det var dags att byta kanal till festivalen så kunde vi ju inte lämna det helt. 10-3 blev det till slut - det måste vara det här som kallas islossning?!? Grymt viktiga poäng och mest troligt lika viktig målskillnad!

Men festivalen var det ja. Sibel gick ut hårt och såg ut som en söt rosa rosett av presentband och visst var det väl lite fart i låten Stop, men den kändes ändå lite malplacerad. Py Bäckman såg ut som om hon lånat sin outfit av Ozzy Osbourne och John Lennon (eller var det Elton John?) och hennes framträdande var... lite Godnatt (fast låten hette visst Magisk stjärna).

Neo bjöd på kvällens första nummer med lite fart i, Human Frontier med en del BWO-influenser kommer vi nog höra en del på radio framöver om jag får gissa. Lovestoned var lite charmiga med sin låt Thursdays, men jag tror att Modo gjorde mål just när denna låten spelades så jag missade nog en del av deras framträdande när jag flippade mellan kanalerna. ;)

Pernilla Wahlgren var snyggast för kvällen och Jag vill om du vågar var helt klart kvällens mesta "schlager", om man nu vill att schlagers ska höras som de "gjorde förr", men hon kanske inte är så nöjd med planeringen att missa brorsans bröllop nästa lördag när hon ska ge sin låt en andra chans. Idioterna, nej förlåt Noll disciplin, ska väl inte avfärdas bara för att det inte är my cup of tea, så istället för att såga dem slog jag över och såg lite hockey halvvägs in i låten Idiot.

Att Peter Jöback tog den ena Globen-platsen var väl ingen större överraskning, men jag tror jag behöver höra låten Hollow några gånger till för att höra den lyfta ordentligt.
Kvällens skräll får väl sägas vara Anna Bergendahl, jag kände igen henne från Idol när jag såg henne men hade helt glömt bort hennes existens. Hon sticker ut med sin annorlunda röst, som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Men låten This is my life är fin (och kommer säkert att växa med fler lyssningar) och det är kul med lite "schlagerskrällar" som ger de gamla rävarna en match!

Så nu är alla låtar framförda och spänningen stiger inför upplösningen... Men årets stora melodifestivalfråga är väl ändå: Var är Pling nånstans??!

André Myhrer

Äntligen fick hans sin medalj!

Men man kan ju inte låta bli att fundera på hur det hade gått om han inte gjort missarna på andra halvan... mycket vill ha mer! :)

Segerkyss i kvadrat

De regerande OS-mästarinnorna försvarade guldet! Min ambition var att se matchen, men jag var lite för trött igår kväll så jag slumrade till mellan varven men vaknade till lagom till 11:e och avgörande omgången och fick några doser spänning, segerlycka, nationalsång och guldtårar innan jag somnade om igen. Snyggt jobbat!

Tröstshoppat

Skit

Ibland önskar man nästan att man inte vore sportintresserad (i allmänhet, och hockeyintresserad i synnerhet). Ibland är det bara förjävla tungt. Typ nu.

(Nåja, om man ska försöka se nåt positivt i det hela så är det att Foppa kanske hinner hem för att spela med Modo på lördag.)

Money money money

Efter att ha varit tillfällig student en termin känner man sig plötsligt jätterik när lönen kommer!

Dessutom undrar jag om jag har kastat bort massa räkningar eller vad som har hänt - den här månaden hittar jag nämligen bara en (!) räkning som ligger och vill betalas. Hur gick detta till?! Massor av pengar och bara en räkning! Haha!

Fy fan vad dom är bra! (igen)

Vilka killar! Helt fantastiskt! Väl värda att få stå överst på pallen!

Det känns härligt att få ha varit med om detta OS (om än från tv-soffan), jag tror att vi kommer titta tillbaka på just detta OS många gånger och minnas - jag tror att det har skapats en del "nya klassiker"... Och än är det inte slut! :)

Step by step

Nej, den var dålig. Men det var faktiskt lite roligare på steppen idag, trots stela och träningsvärkande ben. I början gjorde det mest ont att gå upp och ner på brädan (stramade framför allt i baksidan lår kände jag), men efter ett tag kom cirkulationen igång och då gick det riktigt bra. Men det var jobbigt. Men jobbigt som i alla fall börjar luta lite åt positivt jobbigt - för jobbigt behöver ju inte bara vara jobbigt utan jobbigt kan ju också vara kul. Kul jobbigt! Men jag är inte där riktigt än. Men som sagt, step by step... (Oh baby!)

Hello träningsvärk!

Det var inte igår man kände av träningsvärk. (Jo, det var det faktiskt - det började igår men är värre idag.) Trots att jag körde med väldigt blygsamma vikter på skivstången i måndags så känns det i stackars otränade kroppen. Eller stackare och stackare - den ska vara tacksam för den behöver det så väl! Men det tar inte bort det faktum att jag känner mig stel och öm både här och där och går som en pigg 90-åring i trappor... Passar ju perfekt med lite step ikväll då. ;)

Vilka tjejer!

Shit vilka grymma tjejer! Så de körde på i sprintstafetten! Fast det var nästan svårt att undvika att tycka att det var lite lite synd att de inte klarade guldet ändå... men som Anna sa - det går inte att vara besviken över ett OS-silver!

Kärt barn har många namn

Push, bodypump... idag var jag på "skivstångsgympa". Same same but different. Fast lite tråkigare. Ett helt pass i samma takt; upp ner upp ner upp ner upp ner (dubbeltakt)... Okej, det kanske inte finns sååå många varianter på just "upp" och "ner", men det är ju bra mycket roligare att köra lite olika takt; dubbel upp, dubbel ner, tre upp, en ner, fyra upp, fyra ner, en upp, tre ner, enkel upp, enkel ner, gunga, halva und so weiter. Lite variation håller i alla fall mig bättre på alerten. Men det kanske bara är jag som är koreografinörd och gillar att räkna takter?!

Det var ett "Skivstång Kondition"-pass på 75 min jag var på idag. Ca 45 min skivstång (som jag alltså tyckte var rätt tråkigt) och ca 30 min kondition (inkl nedvarvning och strech). Konditionsdelen överraskade faktiskt och var ganska rolig, den bestod av flera olika "intervaller" med olika övningar. Jobbigt var det i alla fall, men det kan ju eventuellt bero på att jag är i usel form. ;)

Vid avslappningen när jag låg på golvet och försökte återfå andan så kom känslan av att befinna mig i stepsalen på Energihuset och pusta ut efter ett grymt step-pass över mig. Jag tror att det kom en tår faktiskt (eller var det en svettdroppe?). Jag saknar det personliga, det lustfyllda, instruktörerna och "hemmakänslan" på Energihuset.

Men jag ska inte döma ut Friskis bara för att jag är totalt otränad och inte orkar känna träningsglädjen... än. Låt mig återkomma om några veckor. Eller månader.

Schlagerspektaklet del 3

Schlagerspektaklet del 3 från Göteborg spanades in från min soffa i Malmö efter lite borrande i tak och väggar och middag med trevligt sällskap.

Alcazar inledde kvällen med Headlines - och jag gillar ju Alcazar då de brukar ha både bra och snygga framträdande och "svängiga" låtar. Så även denna gång, men förra året får de svårt att toppa. Erik Linders Hur kan jag tro på kärlek gillade jag inte vid första lyssningen, men efter nån snabbgenomgång började jag gilla den. Den andas mycket Gärdestad och förtjänas inte att glömmas bort.

Johannes Bah Kuhnke och Tonight glömmer jag däremot gärna bort. Elin Lanto var också en besvikelse med Doctor doctor. Jag vet inte varför jag fick för mig att jag skulle gilla henne, hon har väl antagligen haft nån låt som jag gillat en gång i tiden, men den här var tämligen intetsägande och smålöjlig...

Timoteij och Kom var förstås kvällens överraskning. Jag tyckte först att låten lät som Wild dances som vann (?) Eurovision för några år sen, men sen övergick den mer till Sarek-stuket (och Sarek gillade jag ju när det begav sig). Gullig och enkel sommarlåt som vi antagligen kommer höra till leda. Att Darin blev den andra Globen-finaliseten var lite mindre överraskande. Men herregud - killen har ju blivit stor! Vad har hänt med tandställningen, skinnjackan och sparrisbenen?! Sjunga kan han dock fortfarande och You're out of my life kommer nog bli farlig.

Jag gillade också Getty Domein och Yeba, men kanske mer på ett Afro-pass än i melodifestivalen, och jag hade hellre sett honom i lite afroinspirerande kläder och trummor än i kostym och slips - det blev lite krock mellan vad jag jag såg framför mig i huvudet och vad ögonen faktiskt såg på tv:n.

Rockbrudarna Crucified Barbara rockade ganska bra med Heaven or Hell och jag tyckte det var kul att den gick vidare till andra chansen. I like!

Fy fan vad dom är bra!

"Bra svenskt samarbete" skriver svt.se/os. Bra?! Helt jävla fantastiskt!!!

Vem är Anna Haag?

Det är tjejen som på ett storstilat sätt tog silver i damernas dubbeljakt ikväll! Snyggt jobbat!

Anja är grym grymmare grymmast!

En betydligt trevligare "säl" idag än igår...

Vilken prestation!

Och jag erkänner villigt att jag önskade Vonn en uråkning sekunderna just innan hon åkte ur. Jag skäms nästan inte ens för det. Fantastiskt Anja!

God morgon!

Klockan är 01.30 och det är dags för Tre Kronor att göra intåg i OS. Heja Foppa & co!

Extra extra!

Stoppa pressarna! Jag har varit och tränat!

Ja, jag har ju hört att det ska vara bra för välmåendet (och därmed även förhoppningsvis energinivån) - so why not try it?! ;)

Nej, men allvarligt. Efter en tid med ursäkt efter ursäkt, både bra och dåliga, för att inte komma över första tröskeln att "komma igång" så är det dags. Både för att jag behöver det och för att jag vill det. Framför allt för att jag vill det - jag saknar glädjen och energin som träningen gav mig när jag var igång! Nu har jag dessutom "lurat med mig" en kompis, det gör det hela förhoppningsvis lite lättare. För jag ska inte sticka under stol med att en av ursäkterna för att inte komma igång helt enkelt varit att det känns obekvämt att gå till ett nytt ställe jag inte känner till. Jag saknar helt enkelt Energihuset!

Men jag tänker gå ut lugnt. Självklart vill jag kliva rakt in i en hyfsat bra form, träna 4-5 gånger i veckan, köra järnet och känna adrenalinet spruta. Men verkligheten är ju snarare den att jag är totalt otränad, i princip inte har tränat alls sen i somras, innan dess inte tränat speciellt regelbundet på bra länge. Ja jättelänge tom. En realistisk plan är nog att ha som målsättning att träna två gånger per vecka (blir det mer är det naturligtvis bra, och bättre psykologiskt än att sikta på fyra och "bara" lyckas med två...), börja med ganska lågintensiv träning och ta det lugnt. Och kombinera detta med den vardagsmotion jag får genom att promenera 2 x 25 min till och från jobbet fem dagar i veckan.

Premiären ikväll bjöd självklart på step. Att börja med det man tycker är roligast och känner sig hemma med borde ju vara psykologiskt bra. Passet var sådär, hade ungefär samma känsla med mig efteråt som sist jag var där (jo, jag tränade faktiskt en gång i höstas...). Men jag tror det beror på att jag själv är off, otränad och inte orkar ge de 110 procent som gör det riktigt riktigt roligt. Så jag kommer ge det fler chanser.

Hann hem precis lagom till att se Anjas andra åk, som såg riktigt bra ut och hon hade ju medaljen på gång... För mig är det helt obegripligt hur någon kan kasta sig ut för en störtloppsbacke, och den tanken hann jag tänka precis innan Anja kraschade. Usch vilken otäck krasch, hoppas verkligen det gick bättre för henne än vad det såg ut!

Trött. Trött trött trött.

Hur trött kan man va på en skala härifrån till sängen? Ofantligt trött känns det som. Never ending-trött. Jag har provat de senaste veckorna att gå och lägga mig tidigt för att få ordentligt med sömn. På riktigt tidigt alltså. Strax efter kl 21, åtminstone ett par dar i veckan. Och jag somnar som en stock och sover som en stock. Men det hjälper nada. Okej, det kanske hjälper lite grann just dagen efter men inte i det långa loppet. Och det känns inte okej när man missar OS-guld för att man går och lägger sig kl 21 på kvällen för att orka upp till jobbet dagen efter.

Nej nu får det bli nån ändring på det här. Ikväll ska jag prova en ny grej. Stay tuned.

Ferrytale!

Björn Ferry ville förstås inte vara sämre än Charlotte Kalla... :)

Första svenska OS-medaljen är bärgad

Och det var Charlotte Kalla som stod för bedriften! (även om jag själv missade loppet live...)

Schlagerspektaklet del 2

Bild lånad från svt.se.

Igår kväll bytte jag glittret och fjäderboan mitt i händelsernas centrum mot mysbyxor och slappläge i soffan hos mormor och morfar. Men icke desto mindre Melodifestival!

På förhand ett betydligt blekare startfält i Sandviken än förra veckan i Örnsköldsvik. Och den känslan har jag nog kvar även efteråt. Erik Saade hade jag inte hört talas om tidigare (tror jag?), och första gången jag hörde Manboy påminde den mig väldigt mycket om Britneys Womanizer. Sydsvenskan sågade låten och tyckte att den var överkoreograferad - själv tyckte jag den var rätt så bra efter ett par snabbgenomgångar och lyssningar. Och ja, jag är ju en sucker för koreografi så det gick hem!

Andreas Johnson utstrålar en viss star quality och jag gillar hans röst, men kanske inte We can work it out lyfte riktigt lika högt som hans tidigare "hitar".
Kalle Moreus & co hade också en fin låt som jag tror att vi kommer få höra till leda, eller som Sydsvenskan gissade - på tusentals sommarbröllop och ungefär en miljon veckor på Svensktoppen.
Cykel på köpet-Dogge lät väl ungefär som han brukar men lite överraskande var att Hippare hoppare verkade falla morfar lite i smaken. Highlighs-Andreas känns som en Magnus Carlsson-wannabe - de där stegen har vi sett förr. Anna Maria Espinosa kommer vi nog inte höra så mycket mer av gissar jag, Pauline faller säkert sina fans i smaken (men inte mig) och Hanna Lindblads Manipulated blev jag inte riktigt klok på om jag gillade eller inte...

För övrigt vet jag inte om det är så många låtar från Sandviken som kommer att nynnas på i sommar. Men vem vet, man ska aldrig säga aldrig. Det kan ju hända att jag är lite partisk från förra veckan också, men det kändes inte som att gårdagens show bjöd sin publik på plats på så mycket att hänga i julgranen. Visst var Glada Hudik-teatern lite söta, men gav det nån partystämning i arenan? Och de förinspelade mellanspelen kan ju inte ha varit så jättehippa att se på storbildsskärmarna. I Övik bjöds vi ju på både Charlotte, Nanne & Sonja - och på Dolphan live. Ja, det blir ju roligare i Örnsköldsvik. :)

Jag måste säga att jag är lite imponerad av Måns (eller Mums-Mums som vi kallar honom i Övik sen 2007) som programledare, med tanke på hans ringa ålder och icke-erfarenhet. Han gör ett proffsigt intryck, till skillnad från sin krulliga kollega som man knappt ser bakom manuskorten.

Ska bli spännande att se vad nästa vecka har att bjuda på. Det är väl ingen som har sett Pling än?!

Let the games begin

Sådär ja, då var OS invigt och Foppa klarade av sin uppgift som fanbärare! (utan att skada foten eller knäcka några revben eller dra några fingrar ur led eller på annat sätt göra bort sig...)

Nu är det dags att sova en stund igen...

Varde ljus!

Imorse när jag gick till jobbet vid 7.30-tiden så var det så ljust ute att jag kollade på klockan flera gånger för att förvissa mig om att klockan verkligen var vad den skulle och att jag inte sett fel på en timme eller så...

Och i eftermiddags när det var dags att gå hem vid 16.30-tiden var det så ljust och solen sken (!) fortfarande så det kändes som att det var dags för eftermiddagsfika (jo, sånt sysslar man med på kommunen) på sin höjd.

Jag tror visst att det går mot ljusare tider!

Välsignad lunch

Det här känns ju skönt att få med sig efter en lunch på stan. Det kanske blir en bra dag idag också!

Tonight's gonna be a good night

Ikväll var det äntligen dags för hockey live - på hemmaplan - igen! Kvällen började med att Foppa presenterades i line up till låten Tonight's gonna be a good night. När man ser honom skrinna in på isen får man en skön känsla - ja det kan nog bli en bra kväll!

Foppa & co värmer upp inför matchen.

Men kvällen började inte bra direkt. Första perioden var nog bland de sämsta jag sett. Någonsin. Allt gick fel. Inte en passning gick hem. Det såg ut som om de vallat skridskorna med Karlssons klister. Om de hade fått ett straffslag och det inte varit någon målvakt i motståndarmålet så lovar jag att de missat. Typ så var det.

Men i andra perioden klev de upp något lite lite. Och i tredje perioden blev det äntligen lite islossning och till slut vinst med 4-1. Det ska nog tilläggas att motståndet inte var jättevassa de heller. Men det faktum att de lyckades vända matchen och jobba upp sig känns skönt. För att inte prata om tre livsviktiga poäng.

Schlagerspektaklet

Lördagens schlagerpartaj startade redan på tidig eftermiddag med uppladd och schlagermeny a la 80-talet med goda vänner. Kvällen fortsatte på Fjällräven Center - och där var det bra drag! Och en hel del bekanta ansikten. (Det saknar jag i Malmö, att inte "känna igen" någon. Att aldrig behöva fundera "Oj vad jag känner igen honom/henne, ska jag hälsa eller jobbar han/hon bara i en butik..." För nope, i Malmö känner jag inte igen någon som jag inte vet att jag känner. Punkt slut.) Hejade på några som jag haft kontakt med genom jobbet - och saknade genast känslan av att veta vad man gör, känna stan, samarbeta, vara lite "viktig", prova nya saker och driva verksamheten framåt...

Men nu var det ju för schlagern jag var där, inget annat. Och schlager blev det! Vann rätt låt? Tja, jag tror det. Jag tyckte det var ett väldigt jämt startfält. Alla utom Jenny Silver fick med beröm godkänt av mig. Det var väl inget fel på Silvers insats heller, men den tilltalade inte mig. Ola hade ganska bra drag och var klart gladast på plats, och Salems låt var också bra även om han inte riktigt är min cup of tea. Jag tyckte det var synd att Linda Pritchard inte gick vidare, och även om jag gillade Pain of Salvations låt så kändes det som att den aldrig riktigt startade. Frispråkarn var bättre live än vad han var på tv-reprisen dagen efter, och Jessica Anderssons låt behöver nog ett par lyssningar till för att lyfta. Och nu har jag nog glömt nån va, jo Anders Ekborg. En härlig låt (jag älskar ju musikaler!) men kanske ingen "schlager" (vad nu det är...) och som han själv analyserade så är nog inte hans fans de allra röststarkaste (om man jämför med tex Olas).

Arrangemanget runt hela schlagerspektaklet var utmärkt och ljudet imponerade. SVT vet vad de gör - och visst förstår vi att vi som är på plats bara är statister för den stora tv-sändningen. Men en sån här kväll köper man det utan större problem! :)

När spektaklet var slut begav vi oss till en schlagerfest i hamnområdet. Trevligt med väldigt blandad publik, men lite för lite schlagers på dansgolvet. Men det var hur kul som helst, jag minns inte ens sist jag var ute och shakade - det var på tiden!

Och ja, jag längtar redan till nästa lördag och om det är någon gång nån ska få ut mig i vimlet så är det definitivt nu. Jag är grymt sugen på mera schlagerparty!

Fler bilder från schlagerspektaklet finns att beskåda här.

Men semestern är inte slut bara för att helgen är det. Ikväll vankas det nämligen hemmamatch i "Fjällis" som svidat om från schlagerskrud till hockeyskrud igen - och dagens fråga blir om rätt lag vann...

5 timmar kvar

Nu är det fem timmar kvar och det blir schlager för hela slanten - glittret är på plats!

Tempen är tagen

Schlagerskyltat i butikerna.

Snöskulpturtävling á la Botniabanan (invigs - äntligen - till sommaren).

Diskokula i hamnkranen!

Hett tips från Delicato.

Det blir roligare i Örnsköldsvik

Dags att ge sig ut och ta tempen på Schlagerstaden!

Schlagerladdar

Efter ett par sjukdagar hemma med ett febrig huvud och en matt värkande kropp trotsade jag igår kväll både influensasymtom och snöoväder och flög norrut till årets första schlagerstad.

Ikväll laddar vi inför lördag med Melodifestivalen 2009 på DVD. Och jag konstaterar återigen att Stay the Night med Alcazar är minst lika bra nu som då, och helt klart den låt som gick bäst hem hos mig förra "säsongen". Andra favoriter från förra året är Show me Heaven med Lili & Susie, 1000 miles med Heat och Hope and Glory med Måns. Typ de låtar som spelats mest på radio, men jag har ju heller aldrig påstått att min musiksmak är speciellt revolutionerande... ;)


Några som jag glömt bort att jag gillade är bland annat What if med Cookies n Beans, Higher med Star Pilots och Moving on med Sarah Dawn Finer.

Men vem minns egentligen Markoolio, Mikael Rickfors eller Sahlene?

5-1!!!

Ja, jag hade ju gärna sett matchen om vi säger så... Men hellre missad match och vinst än tvärtom. Typ. Tänk vad lite självförtroende och en 21:a på isen kan göra!

Tyckte jag var värd lite hockey

Idag har varit en riktigt seg dag på jobbet. Ett par interna möten som jag på förhand hade förväntningar på blev istället okreativa och framkallade inte de bästa sidorna hos diverse kollegor... Jag är dock glad över att min "puck" om bristande (eller snarare obefintlig...) introduktion till nyanställda fick löfte om att lyftas till ledningsgruppen. Om det sen händer nåt återstår väl att se. Men det var en grej som jag bara inte kunde låta passera.

Hursomhelst. Efter en eftermiddag med väldigt låg energi och allmänna olustkänslor såg jag verkligen fram emot kvällens tilltänkta belöning efter utförd städning och tvättning - hockey på tv! Men det bidde inget av det. Typiskt nog sänds kvällens match på Canal Plus och då får inte en Pay per View:are som jag möjlighet att köpa matchen...

Så jag får hålla tillgodo med städning och tvätt ikväll. Jippi!

Vad har du för bank?

Sparbanken Syd tycker att jag ska byta VISA-kort. Det har de tyckt ganska länge nu, och därför har jag även fått en påminnelse att jag måste göra det senast på söndag för sen spärras mitt gamla kort. (Det kanske iofs skulle vara bra, då är det ju svårt att göra av med så mycket pengar?!) Men det finns en anledning till att jag inte gjort det än.

Jag får nämligen inte bestämma kod själv till mitt nya kort. Och enligt instruktionerna går det inte att byta kod sen heller. Banken tycker det är av säkerhetsskäl men jag tycker det är hål i huvudet. Om jag inte får bestämma kod själv måste jag ju ha koden uppskriven någonstans för att komma ihåg den - men om jag själv får välja kod så har jag ju koden i huvudet!
Och jag tror faktiskt att det är lättare för någon obehörig att komma åt koden på en lapp än i mitt huvud...

Så det aktualiserar ju frågan om att byta bank igen. Det var inte jättesmidigt att ha Sparbanken Syd när jag bodde i Övik, och därför funderade jag under ungefär åtta års tid där på att byta bank... Men jag hade tydligen lite svårt för att komma till skott. Nu är det visserligen inget fel på att ha Sparbanken Syd när jag bor just i syd, men ändå.
Eftersom jag inte är mer insatt i bankvärlden, eller för den delen speciellt intresserad, så kanske min (mitt?) kriterie för att byta bank är just att jag får välja min kod själv?

Jag hade ju tänkt börja träna igen

Det är hög tid att komma igång med träningen igen. Både för att jag vill det och för att jag behöver det. Idag var det tänkt att ske. Jag hade siktat in mig på ett step-pass, för det kändes taktiskt och bra att börja med det jag tycker är roligast - för att få sug efter mer och fortsätta av bara farten. Och jag hade dessutom lyckats få med mig en kompis som jag övertalat att börja träna på samma ställe som jag, och fått henne att lova att prova step med mig (mot motprestationen att jag går på yoga med henne).

Så det var ju typiskt att det skulle snöstorma just idag. Det har snöat och blåst som f-n hela dagen. Men ända tills jag var på väg hem var jag fast övertygad om att trotsa vädret och ta mig iväg till träningen. Men promenaden hem i snön fick mig att inse att det kanske trots allt var klokast att stanna inne ikväll och låta bilen stå kvar insnöad. Och om jag inte har tränat på så länge som jag gjort så kanske det inte är hela världen om jag kommer iväg idag heller. Fast nu kommer det ta ett tag innan jag har en ledig kväll och kan göra ett nytt försök. (Fast jag tycker iofs att det är positivt att jag håller mig busy i mitt nya Malmö-liv.) Men sen. Då jäklar.

Har vi hört det förut?!

Svälja stoltheten

Ibland måste även "Fröken-Kan-Själv" svälja stoltheten och faktiskt fråga om hjälp. Som när torkarbladen på bilen frusit sönder och fröken inte själv lyckas ta loss dem. Hur svårt kan det va?!

Hej macken, jag är ett korkat fruntimmer som behöver hjälp att byta torkarblad. Kan man få hjälp med det här? Det kunde man. Och till min tröst så hade även mack-fröken vissa svårigheter att få loss dem - och jag hade själv varit rätt på det men vågade inte bruka det våld som behövdes eftersom jag inte visste om det var rätt.

Även om jag egentligen är av åsikten att det är bra att man är bra på olika saker (mack-fröken på att byta torkarblad och jag på att boka och konsultera resor... äh på it menar jag... just det ja...) och att det inte är fel (tvärtom!) att vända sig till de som är experter... så jo, jag tycker att man som snart 29-åring ska kunna byta torkarblad på sin egen bil. Även om man varit utan bil i sju år.

Nästa gång kan jag själv!

Nej, jag vill ligga kvar

När klockan ringde kl 6.00 imorse var jag inte alls sugen på att kliva upp. Trött som en gnu och med en förkylning på ingång. Dessutom var det väldigt varmt och skönt i sängen.

Och när jag väl kom upp tittade jag på termometern. 12 minus! Brrr.

Kivik utan Buhres

Kivik utan Buhres är som... ja... som sommar utan Kiviks marknad.

Väldigt tråkig nyhet.