Tappat stinget

Det känns som att jag tappat stinget, den där riktiga motivationen. Eller rättare sagt orken att finna motivation. Men jag tror det är tillfälligt och kan ha en del att göra med veckans PMS (= trötthet och nedstämdhet) och stress på jobbet. Jag har väldigt lätt för att stressa upp mig, tänka långt framåt o inte leva i nuet, som sagt. Jag vet att jag måste bryta detta mönster, men för att bryta det behövs ork...

Veckan som gick började väldigt bra träningsmässigt, men sen när det inte finns några pass som funkar med mitt schema så går det utför. Just därför måste jag börja styrketräna o faktiskt få mig själv att gå till gymmet fast det inte är något pass som lockar mig. För mina 18-veckor är det nästan ett måste. Nästa vecka tex; då är det endast imorgon måndag som jag kan gå på pass (Pilates). Tisdag och onsdag är jag i Stockholm, torsdag-fredag finns inga pass efter kl 18 och både lördag och söndag jobbar jag så jag missar passen.

Men eftersom det är mycket jobb nästa vecka, och jag är en person som behöver såväl fysisk som psykisk återhämtning kommer jag inte tvinga mig själv till styrketräning redan nu. Jag vet att det inte funkar. Imorgon kväll ska jag på pilatesen, sen när jag kommer hem kommer jag att vara stressad dels för att jag måste packa eftersom jag ska till flygplatsen direkt efter jobbet på tisdag och dels för att regionschefen ska komma till oss på tisdagmorgon och jag måste vara tidigare på jobbet, sen kommer jag hem runt midnatt på onsdag kväll och ska upp o jobba på torsdag morgon igen = stressen kommer sitta i. Sen har det redan hunnit bli fredag, och då har jag middagsdejt med en kompis efter jobbet!
Både lördag o söndag är det jobb som gäller, men nånstans mitt i allt det här lovar jag (mig själv) att klämma in raska promenader - och äta bra!

Maten ja... idag har den väl gått sådär. Eller det beror på hur man ser det. Det desperata sockersuget som tidigare kunde få mig att baka kladdkaka flera dar i veckan är borta... Men i eftermiddags runt kl 16 blev jag bara sååå akut hungrig + sugen på något gott. (dock inte på godis, men på något som smakar gott, jag såg en Pepsi Max eller något liknande framför mig) Detta i kombination med akut trötthet (nä det är inte så smart att gå upp kl 6.30 en söndag, även om jag fick en del gjort...) gjorde att jag inte orkade gå o handla, orkade inte kocka ihop nån bra middag...
Detta fick mig att slänga ihop pannkakor på grahamsmjöl (pannkakor tycker jag i vanliga fall inte kvalificerar sig till "middag", men just idag kändes det som en bra kompromiss) och gjorde kombinerad middag/sötsugssläckare och serverade mig själv pannkakorna med upptinade jordgubbar, mosad banan och lättglass. Smarrigt blev det - och supermätt blev jag!
Det kunde varit bättre, men det kunde också varit värre... jag måste jämföra med mig själv. Det är mig själv jag ska övervinna, ingen annan...

Nästa söndag hoppas jag kunna sitta här o se fram emot nästkommande vecka med lite mer energi och ork (även om även den veckan innehåller en tripp till Stockholm = ett stressmoment). Så länge jag inte tappar mathållningen helt, då finns det hopp!